Sv: Wheaten terrier
Vi har haft wheaten terriers i 13 år nu och kan inte riktigt skriva under på det de föregående sagt, framförallt ställer jag mig väldigt frågande till aggressiviteten? Förvisso har vi enbart haft tikar men fött upp ett gäng hanar samt varit i kontakt med otaliga och ingen av dem kan så vitt jag vet klassas som aggressiva - långt därifrån? Men självklart tror jag er när ni säger att ni träffat på aggressiva exemplar, de finns ju inom så gott som varje ras tyvärr.
Dock är de TERRIERS med allt vad de innebär och de är som någon skrev rejält envisa när de sätter den sidan till och kanske har de aggressiva exemplaren fått ta överhanden?
De är ofta ganska tuffa som unghundar och kräver en konsekvent och fast uppfostran likt de flesta raser men vet de bara vad som gäller så är de synnerligen harmoniska och trevliga familjehundar, i mitt tycke i alla fall.
Vi har bara haft rent irländska individer - rasen delas ju som du kanske vet i amerikanska och irländska. De amerikanska har jag inte sån jättestor erfarenhet av då vi inte haft någon själva men sammanfattat är de ofta livligare medans de irländska är lite mer ’urtypen’ på gott och ont, förutom pälstypen då. De irländska tilltalar oss mer för de är lite ’rejälare’.
De är otroligt snälla med barn – våra har tex alltid accepterat utan att blinka att små barn stundtals fullkomligt hängt och klängt i skägget på dem och gud vet allt men de har aldrig sagt ett pip ens när de var unghundar – tvärt om varit otroligt bra med barnen och det tycker jag säger rätt mycket.
Dock vet jag inte riktigt om wheaten är helt rätt ras för dig när jag läser dina kriterier – samtidigt som jag tycker att den vore en ypperlig ras för dig enligt vissa kriterier
För att svara på dina frågor utifrån mina erfarenheter av wheatens:
1. Vi har haft våra lösa på vårat sommarställe, jämt. Nu har vi bara en kvar och hon går aldrig längre än att hon har koll. Dock hände det i ffa den förras ungdoms glada dagar att hon for iväg en sväng efter något rådjur då och då men inget värre än att vi kunde ropa tillbaka henne. Men regelrätt gårdshund skulle jag inte kalla dem. Dock är de ofta väldigt formbara så är de bara vana med förutsättningarna från början så kan det mycket väl fungera bra.
2. Tyvärr är de jakthundar, grythundar närmare bestämt, och i alla fall våra jagar ganska mycket. Då framförallt just grytdjur dvs grävling, sork, kaniner etc men våra har alltid varit lösa i skog och mark utan problem så det är inget oöverkomligt. Men jaktiga är de och hemskt envisa när de väl får fatt i något – vår skulle tex kunna gräva i timtal efter sork i ett hål om hon fått nys på en och vi låter henne hållas…eller sitta under ett träd och glo på en ekorre en halv dag om den behagar stanna där. Jag vet att amerikanarna ibland är lite mindre jaktiga men det beror också på exemplar till exemplar – hör med uppfödarna. Vår jagar dessutom katter (vilket är rätt ovanligt bland wheatens annars) så tyvärr är hon ingen hit i stallet.
3. Lättlärda är de definitivt och dessutom smarta. Jag har aldrig ridit med vår men det skulle säkerligen gå om det inte vore för katterna.
4. De är lekfulla och busiga, pigga och glada, men våra har alltid varit det i sansad mängd, alltså inte överdrivet på något sätt. Aktiva ja men inte överaktiva som de exemplar andra här verkar ha erfarenhet av. De älskar att åka med bort och vara med ’där det händer’, stormtrivs på segelbåten etc men är samtidigt riktiga segproppar som gärna sover bort halva dagarna om de får. Dock har våra alltid kunnat röra sig som de vill, fritt på tomten osv så jag kan inte svara på hur livliga de hade varit om de inte haft den möjligheten, men de är självständiga och ’självgående’ även om de älskar att vara med bland folk.
5. Våra varnar oss och vaktar i vissa situationer men inte mer än så. Alltid glada när det kommer besök etc så det beror vad som menas med främling. Är det mörkt och någon skummis kommer på tomten så skäller de men anfaller inte, för att sammanfatta.
6. Tyvärr inte bland alla typer av djur i o m jaktigheten men annars okomplicerade att ta med överallt och glada i andra hundar.
Dock är wheatens ofta olika från individ till individ, i alla fall har våra varit väldigt olika i fråga om aktivitetsbehov etc. Modern till vår nuvarande föredrog att trixa på egen hand med att pilla av lock på burkar med lite godis i, öppna paket, gräva ner och flytta runt ben, öppna dörrar osv medan nuvarande är mer av agilitytypen.
Våra har aldrig gått längre perioder på brukshundsklubb då de tyckt att det varit dötrist (i alla fall den förra – den nuvarande gillade det tills det blev höst och hon var tvungen att sitta på den blöta kalla marken
), och därmed bara tränats lite hemma med de mest grundläggande och lite agility med den nuvarande och det har varit mycket uppskattat. Alltså bara för husbehov och på skojs skull och de har varit fullkomligt nöjda med det
Nu blev det både långt och kanske lite svamligt så här på nattkröken så nu är det nog dags att sluta
. Detta är som sagt mina erfarenheter men jag hoppas du fått ut något av det – fråga gärna mer om du vill!
Har du förresten tittat på Engelsk Springer Spaniel (och då sällskapsvarianten för att slippa jaktigheten) - det kanske kan vara något om wheaten kanske inte är exakt vad du söker?
