cherie
Trådstartare
@HotrodKitten Men åh, jätteskönt att höra. Hoppas bara illamåendet släpper helt för dig snart och att den värsta tröttheten lägger sig!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Så härligt för dig att få lyssna på hjärtslagen så länge Så besvärligt med så mycket oro, och samtidigt väldigt mänskligt tänker jag. Betyder ju egentligen att man är väldigt glad för och rädd om det lilla livet i magen. Vilken vecka är det du är i nu? Känner du av bebisen något ännu? Min lilla är ju en riktig vilding i magen, och även om jag inte är så orolig så är det väldigt tryggt att känna av henne så ofta varje dag.
Jag ska nog också börja ta det där tillskottet du tipsade om! Har inte ätit tillskott sen precis i början, mest för jag inte orkat köpa nytt. Får göra det imorgon!
Är också förlossningsrädd och har fått snitt beviljat även denna gång, ångesten som bortblåst. Om nån undrar nåt om den processen eller om snitt så svarar jag gärna, i övrigt håller jag mig ifrån förlossningsdiskussioner här
Är också förlossningsrädd och har fått snitt beviljat även denna gång, ångesten som bortblåst. Om nån undrar nåt om den processen eller om snitt så svarar jag gärna, i övrigt håller jag mig ifrån förlossningsdiskussioner här
@Eloise Men stackare! Så jobbigt för dig att behöva ha så mkt oro under graviditeten. Skönt att du får så bra hjälp och stöd från vården. Hoppas även att kontakten på sjukhuset kommer upplevas positivt. Jag är och har ju alltid varit livrädd för förlossning, men slipper i alla fall bli så påverkad som du med mardrömmar etc. Jag sticker huvudet i sanden och lyckas med att inte tänka något på det alls, men får klump i magen direkt om jag börjar. Jag ska lyfta det vid nästa BM-besök såklart. Jag går lite runt och hoppas/tänker att min moderkaka ska fortsätta ställa till besvär så snitt blir enda alternativet. Tror det är därför rädslan inte slagit till ordentligt än. Det är svårt att få tillstånd till snitt i vårt landsting, även med rädsla har jag förstått. Jag är dessutom rädd för att de överlag är så restriktiva med snitt att jag kommer tvingas föda vaginalt fast moderkakan kanske ligger lite på gränsen. Usch! Nu slog min ångest till litegrann också. Att vi kvinnor ska behöva genomlida det här. Jag har sagt till min partner att han för alltid står i skuld till mig för det här , men det är faktiskt exakt så jag känner...
Du får säga till Eloise om det ökar din rädsla när jag skriver om min. Det är inget jag måste göra.
Är också förlossningsrädd och har fått snitt beviljat även denna gång, ångesten som bortblåst. Om nån undrar nåt om den processen eller om snitt så svarar jag gärna, i övrigt håller jag mig ifrån förlossningsdiskussioner här
Tack för omtanken!
Att prata rent generellt om rädsla triggar inte min, att höra att vi är fler i samma båt känns snarare lite enklare. Emellanåt får jag skuldkänslor och skäms över att känna såhär.
Min man är en fena på att peppa mig ur det dock och har haft högläsning för mig i helgen. Vi har även konkretiserat vad det är som gör mig rädd
Är nog bättre ni frågar direkt här när ni är så många, så får den som inte vill läsa hoppa över
Jag har varit säker på att jag vill ha snitt redan innan jag blev gravid. Anledningen är rädsla för skador i samband med utdrivningen. För mig är den typen av skador som riskeras i samband med planerat snitt en riktig bagatell jämfört med den typen av skador som riskeras vid VF.
Hur som helst så har jag redan vid hälsosamtalet med första barnet fulgråtit och pratat om mitt snitt. Jag är/var rädd för snitt också men inte alls som VF, som för mig känns som att ledas till sin avrättning. Jag har drömt mardrömmar innan jag ens var gravid, att jag var gravid i typ 6 månaden och det var för sent för abort så nu skulle jag dö osv. Ganska stark rädsla och ångest.
Fick remiss till aurorasamtal men hon märkte ganska omgående att det inte var lönt att lägga tid på mig så jag fick träffa läkare istället. Var så nervös och beredd på strid. Hade vässat alla mina argument, nött in all statistik och verkligen laddat. Så kommer jag dit och hon typ konstaterar att VF inte är för alla och beviljade på 10 minuter.
Gick till på ungefär samma vis nu med andra trots ny läkare. Hon lovade även att blir det fler barn så får jag snitt (även om det är standard att inte genomgå VF efter 2 snitt så var det skönt att höra).
Ska som sagt göra snitt igen när det är dags och är nervös och rädd men vet att jag kommer överleva. Är mer rädd för ryggbedövningen den här gången än förra vilket är märkligt med tanke på att den inte alls gjorde ont förra gången. Tänker hänge mig åt lustgasen tills det är över
Tack för ditt svar!
Lite så har det varit för mig också, vaknar ofta av mardrömmar om att bebis sitter fast och att vi åker hem med ett tomt babyskydd.
Sekundärt är jag rädd för skador på mig själv.
Vi väntade länge med vår IVF-behandling bland annat eftersom jag var så förlossningsrädd.
Det jag tycker är svårt är att hitta bra studier på risker med kejsarsnitt. De flesta klumpar ihop akuta/urakuta snitt med planerade och det är ju enkelt att begripa att de som inte är planerade lyfter upp skadestatistiken.
Tack för ditt svar!
Lite så har det varit för mig också, vaknar ofta av mardrömmar om att bebis sitter fast och att vi åker hem med ett tomt babyskydd.
Sekundärt är jag rädd för skador på mig själv.
Vi väntade länge med vår IVF-behandling bland annat eftersom jag var så förlossningsrädd.
Det jag tycker är svårt är att hitta bra studier på risker med kejsarsnitt. De flesta klumpar ihop akuta/urakuta snitt med planerade och det är ju enkelt att begripa att de som inte är planerade lyfter upp skadestatistiken.
Jaa planerade snitt är en rutinoperation idag och inget man ska vara orolig för. Många av de risker som fanns förr finns inte längre, till exempel gör man snitten senare nu och då elimineras risken för andningsproblem mer eller mindre helt, ännu mer så om förlossningen hinner starta lite spontant. Då försvinner i stort sett alla risker för barnet!
En VF som går bra är säkert bäst men så länge ingen kan garantera mig att MIN förlossning går bra så tänker inte jag chansa när det finns en säker väg. Vill bara komma hem med en levande bebis och ett intakt underliv