supersonic
Trådstartare
Så skönt! Måtte det gå över snart!
Tack och lov var hon sitt vanliga glada jag när jag hämtade henne från dagiset och resten av dagen. Men det tär verkligen, för den här fasen har pågått länge nu.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Så skönt! Måtte det gå över snart!
Tack och lov var hon sitt vanliga glada jag när jag hämtade henne från dagiset och resten av dagen. Men det tär verkligen, för den här fasen har pågått länge nu.
Tack för alla svar!
Jag blev lugnad för när jag läser era svar inser jag att E inte alls äter så dåligt som jag tror. Jag vet att alla barn är olika men jag blir lite orolig framförallt när jag vet att bvc trycker på ang mat/gröt etc. Sist hade hon dessutom planat ut rätt ordentligt på kurvan troligtvis för att hon är ett väldigt aktivt litet barn som aldrig sitter still. Hade hon kunnat hade hon gått och ätit
Jag fortsätter ge henne sina 2-3 flaskor ersättning om dagen. Med tanke på att det mesta ramlar ner på golvet behöver hon troligen det. Och så ska jag sluta bry mig om dessa som tror de vet allt
Prata med BVC. De ska kunna stötta er.
Tack och lov var hon sitt vanliga glada jag när jag hämtade henne från dagiset och resten av dagen. Men det tär verkligen, för den här fasen har pågått länge nu.
Du har ju rätt.Prata med BVC. De ska kunna stötta er.
Ett par ur föräldragruppen hade mycket jobbigt med nattningen. Efter två samtal med psykologen mådde alla tre mycket bättre. De fick några verktyg och många peppande tips. Barnet somnade på 2 minuter istället för två timmar och föräldrarna fick en helt annan energi och ork.Du har ju rätt.
Vi blev bara så brända på vårt förra BVC så vi tänker inte ens att de ska kunna göra något annat än ge vaccin. Även fast vår nya sköterska är guld värd.
Men vi hade tölparna tills I var över halvåret (alla täta kontroller), så vi har alltid sökt stöd hos varandra och pratat mellan oss två samt sökt fakta själva.
Vi mår båda bättre idag, min tentaångest är framförallt mindre, men jag ska komma ihåg att ta upp det med dem.
Jag ska ändå ringa och boka tid för 18-månaders vaccinet som hon ska få i maj. Först ska jag bara få undan minst en tenta så jag kan andas lite lättare.
I det läget brukar jag välja mellanNär nattningen tar 45 min och störst tiden går åt att inte riva i mitt hår, slå (vifta) så de träffar ansiktet, sparkar med benen så de träffar magen. Sedan bara tvärslocknar han.
Såg att hon var gladare men kram alltså. Jag förstår verkligen uppgivenheten när bebis helst ska klättra innanför skinnet och pappa står bredvid helt maktlös.Här fick vi uppleva en härdsmälta till frukost efter drygt två veckor av falsettskrik.
Morgonen började bra, I var glad och utsövd. Så jag plockade upp henne, smorde henne, bytte blöja och gav henne kläder.
Jag var inte klädd, så jag försökte sätta ner I på golvet så jag kunde klä mig. Blev genast protester = skrik, så jag plockade upp henne igen. Den försökte jag sätta henne i sin stol = skrik och planka till bebis.
Så jag tog med henne till garderoben och la henne i sängen och tog på mig en tröja till en skrikande och gråtande bebis som aldrig blivit så förådd och övergiven.
Sen fick jag sätta henne i stolen, där maken ställt fram gröten så hon får prova äta själv. Hon var alltså nöjd när hon sattes i stolen.
Det är det enda vi fortfarande matar, så det var en god idé.
I börjar då skrikgråta i högan sky, kastar skeden med gröt, försöker slå bort gröttallriken och riva ner underlägget, vrålar än högre när hon får gröt på handen och försöker slå bort vattnet vi erbjuder. Vrålar när jag torkar bort gröten från hennes hand.
Mackorna kastas i ilska på golvet medan hon gråter och skriker kontinuerligt.
Här var jag tvungen och gå iväg och gråta en skvätt.
Jag har en tuff tentamensperiod nu och är i slutet på min utbildning, så jag är redan mentalt mör.
Det och smärtan i mina öron från hennes falsettskrik (Det låter som att vi gör henne illa) gjorde att det brast idag.
Och på det fortsätter hon att vara väldigt mammig, så hon vrålar samtidigt som hon konstant försöker krypa in under huden på mig.
Jag är så trött.
Det går blivit väldigt små framsteg i att hon umgås med sin pappa. Nu är det iallafall mer än bara på helgen hon tillåter honom att vara nära, men det är så många gånger per dag hon slår/skriker bort honom eller kastar sig mot mig istället.
Han börjar också bli väldigt trött nu, och det skär i mitt hjärta att se henne hela tiden stöta bort honom.
Och sen när vi satte henne i barnvagnen och gick till dagis så var hon glad och betedde sig som att allt det där innan aldrig hänt.
I det läget brukar jag välja mellan
att bära och vagga
eller
att bryta och gå ner till vardagsrummet.
Orkar inte lägga energi på nåt som ändå bara stressar.
Hon brukar somna rätt fort efter en stund. Eller direkt i famnen.
Såg att hon var gladare men kram alltså. Jag förstår verkligen uppgivenheten när bebis helst ska klättra innanför skinnet och pappa står bredvid helt maktlös.
Så....
Vi har utvecklingsprång här... igen. Det märks så tydligt. Nätterna är bajs, hon vaknar heeela tiden, gnäller, skriker och vägrar somna om förens flera timmar efter.
Men.. vilken unge hon är när hon är glad emellan dessa "meltdowns". Pekar, pratar på sitt eget lilla vis, leker, garvar och leker lite till. Älskar att vara med på allt och älskar andra människor. Hon har dessutom provat att springa hon tar sig upp och ner från soffan själv, även sängen. Efter dagvilan kom hon själv utpromenerandes med snutten i munnen
Tyvärr hade vi ett riktigt "ras" för någon natt sen. Så jag reagerade rätt dåligt och slog i både dörrar och element. Det påverkade E lite så hon blev lite rädd. Så jävla illa av mig och jag mår så oerhört dåligt av det. Men hon är inte rädd för mig tack och lov. Jag mår väl inte helt bra om man säger så och det märks väl mest när hon blir riktigt ledsen och jag inte räcker till
Men vilken fantastisk förälder du är som kämpar dig igenom svårigheterna och kan se när det blir fel.Så....
Vi har utvecklingsprång här... igen. Det märks så tydligt. Nätterna är bajs, hon vaknar heeela tiden, gnäller, skriker och vägrar somna om förens flera timmar efter.
Men.. vilken unge hon är när hon är glad emellan dessa "meltdowns". Pekar, pratar på sitt eget lilla vis, leker, garvar och leker lite till. Älskar att vara med på allt och älskar andra människor. Hon har dessutom provat att springa hon tar sig upp och ner från soffan själv, även sängen. Efter dagvilan kom hon själv utpromenerandes med snutten i munnen
Tyvärr hade vi ett riktigt "ras" för någon natt sen. Så jag reagerade rätt dåligt och slog i både dörrar och element. Det påverkade E lite så hon blev lite rädd. Så jävla illa av mig och jag mår så oerhört dåligt av det. Men hon är inte rädd för mig tack och lov. Jag mår väl inte helt bra om man säger så och det märks väl mest när hon blir riktigt ledsen och jag inte räcker till
Förstår att det är jobbigt.Han har alltid varit svår att söva, bryter man blir han bara upp i varv. Just nu går nattning ut på att läsa bok och sedan ligga och hålla om honom tills han somnar. Skulle gärna natta honom i egen säng men lägger man honom där ställer han sig bara upp och drar ner allt han kommer åt.