Vinterföräldrar 2015- 2016

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag ahr haft influensa två gånger i hela mitt liv och senaste gången är väl sisådär 15 år sedan. Så jag känner inget behov av att vaccinera mig för min skull. Men tänkte kolla med min BM vad hon tycker om det hela när jag ska dit om 2 veckor.
 
Influensavaccin hoppar jag gladeligen över. Visst att vaccinering är till nytta, men jag ser hellre att göra det mot sjukdomar så som polio, röda hund osv än mot 'vanlig' influensa. Jag håller mig undan mediciner över lag om jag kan, även om jag nu under graviditeten äter en hel del pga hjärtat. Alvedon/ipren och dylikt tas kanske en gång per år eller liknande. Hellre att medicinerna biter ordentligt när de väl behövs, än att gå och ta lite då och då och börja bygga upp en immunitet mot dem.
Tankarna går väl ungefär på samma sätt för bebisen, ge det som är viktigt (vanliga vaccinationsplanen ex.vis) men inte så mycket mer. Kommer feber får vi givetvis ge något febernedsättande, men i allmänhet tänkte vi försöka undvika 'onödiga' doser.


Jag har planerat vändningsförsök i övermorgon, men det är fortfarande oklart hur det blir.. Jag ska försöka få tag på någon på sjukhuset under förmiddagen. Av olika orsaker kan jag inte få Bricanyl, min barnmorska visste inte om de gör vändningsförsök ändå men bokade in mig på en tid. Dock har hon flertalet gånger glömt av mina sjukdomar, vilket har varit nära att leda till rätt allvarliga missar, så jag litar inte riktigt på att hon faktiskt pratat med förlossningen i detta fallet heller. Är det någon av er som vet vad man gör om man inte kan få Bricanyl?
 
Hur tänker ni kring vaccination av bebis?
Tänkte sätta mig i eftermiddag och läsa lite om det.

Inne i fel tråd men vi kommer ge bebis alla. Dels för bebis skull, sjukdomarna kommer tillbaka och bebis kan bli svårt sjuk och skadad om den drabbas. Och av solidaritet mot de sim inte är och kan vaccineras.

Jag kan inte se ett enda skäl till att avstå, de risker som angetts visade sig vara helt påhittade.
 
Jag har funderat över precis samma sak som dig @Maja_Kandi. Tänkte ta upp frågan med Bm nästa v. Har bara tagit extra vaccination en enda gång tidigare och det var mot svininfluensan iom att jag då arbetade mycket med multisjuka äldre och inte ville riskera att dra runt någon smitta om jag själv bara blev lite småkrasslig. Jag har *pepparpeppar* aldrig haft någon influensa, men med tanke på att jag blivit än mer infektionskänslig under graviditeten och dessutom nu behöver åka en del buss kanske jag borde vaccinera mig - om det påverkar barnet på något sätt. Om det bara är att jag riskerar att bli sjuk - då kan det vara för min del.

Vaccinationsprogrammet har vi inte ens diskuterat, men jag räknar med att även sambon tycker att vi skall följa det. Han är mycket för hängslen och livrem i de fall det går. Får ta upp det snart tror jag. Måste själv få vaccin mot röda hund efter förlossningen, tydligen hade jag inte immunitet mot det.
 
Jag kommer vaccinera mig. Arbetar med barn och det är mycket baciller som rör sig. Frågade min bm förra veckan och hon tyckte att det var en bra idé, i alla fall för mig.
 
Vaccination av bebis tycker jag är självklart.

Influensavaccin kom jag att tänka på häromdagen. Bm nämnde inget om det sist men ska dit om 3 veckor så får väl fråga då. Om jag väl får den brukar jag kunna bli rätt dålig så det kanske är lika bra.
 
Och blä vad jag inte mår bra idag! sovit kasst, har ont i fogarna och är rejält illamående sen ett par timmar tillbaka. Är på väg till jobbet och kan knappast kalla mig supertaggad...
 
Sover också rätt crappy nu. Ryggen och bäckenet har fått för sig att man bara kan sova ca 6 timmar, sen måste de börja bråka. Tyvärr så räknar de ju även in de timmar jag ev ligger vaken pga diverse andra orsaker så jag är inte direkt pigg nu. Skulle vilja använda min flextid till att jobba lite kortare dagar nu de sista veckorna, men är ju så seg i huvudet ibland att jag snarare kommer att få stanna kvar för att få klart:(
 
Hur har ni tänkt göra med vaccin mot influensa? Såg på nyhetsmorgon idag att gravida i trimester 2 och 3 tillhör en högriskgrupp som bör vaccinera sig. Jag hatar verkligen sprutor i alla dess former... Vill inte alls! Har aldrig vaccinerat mig tidigare, men nu blev jag hemskt osäker... Har ju bf mitt i största smittoperioden... Får även barnet skydd av vaccinet?

Jag ligger i riskgrupp både genom graviditeten och diabetesen. Men jag kommer inte vaccinera mig för influensa. Har aldrig gjort.
 
Det jag tänkte på med vaccin just i år var just att de sa att om man får influensan när man är gravid så löpte man större risk att få nån riktigt elak lunginflammation som visst kunde vara riktigt farlig... Hade jag inte hört det på nyhetsmorgon hade jag inte ens tänkt på det. Träffar ju bm nästa vecka så kan fråga henne då. :)


Kl
Vi var på första träffen med föräldragruppen idag. Rätt bra tyckte jag, bara tre pappor var med och åtta mammor. Såg två korta filmer och diskuterade i grupper uppdelat på kön. Sambon verkar ha haft rätt trevligt och fått utbyta lite förväntningar osv. Jag var på konstigt humör och kände inte riktigt igen mig själv, var alldeles gråtfärdig hela eftermiddagen helt utan anledning... Men jag tyckte det var bra info. Jag var tjockast av alla, vilket jag av nån konstig anledning tyckte var jättejobbigt. Bara en tjej som var beräknad innan mig, bara en vecka tidigare, men hon såg ut som en sytråd och hade knappt nån kula alls. Sen var det tre till i januari och tre i mars.

Var ute och tömkörde hästen en halvtimme innan lunch, efter det hade jag väldigt mycket sammandragningar, rätt jobbigt och ibland lite obehagligt och nästan ont... Det fortsatte ett par timmar innan det blev bättre. Har inte känt av det så tydligt tidigare... Hoppas det inte tänker fortsätta så för jag vill ju kunna promenera nu när jag inte jobbar längre...
 
Har inte pratat vaccin alls på mvc, kanske värt att ta upp om det är så "i ropet". Hade inte haft något emot att vaccinera mig och inte heller barnet sedan.

Ikväll var det föräldragrupp igen. Tycker att det var mycket bra info och ffa att papporna är lika involverade. Vi får diskutera i grupper utifrån olika perspektiv (den som föder och partner då) och bm påpekar att närhet osv inte nödvändigtvis innebär mamman. Sedan har vi en deltagare som verkar vara släkting till någon, som är väldigt snabb att förringa ev förlossningsrädslor och liknande med att "på min tid minsann", "ni ska vara tacksamma som har den här vården". Och drar en massa skräckhistorier om hur födseln går till i u-länder (kvinnor som spänns fast och blir slagna?). Naturligtvis kryddat med handfasta råd på hur många liter vatten vi är skyldiga våra barn att dricka och vilken nötsort som är bäst. Allt detta då när bm är frånvarande med en annan grupp. Sjukt ocharmigt.
 
Viktiga frågor jag aldrig funderat på innan, till er som är lite längre gångna och/eller har större magar...
Hur sjutton tar man upp saker från golvet, gör saker i låg höjd?
Sitter jag på huk blir fogarna ledsna och viker jag mig bara i höften är magen numera ivägen med illamående och andnöd som resultat ;)

Har ju inte mått så bra den här veckan hittills men börjar känna att det nog är dags att dra ner ytterligare på tempot... ta det lugnt hemma och försöka skriva ner/ta upp/säga ifrån vad som kan ändras på jobbet. Men får så dåligt samvete samtidigt.
Fick arbetsgivarens del till ansökan till gravidpenning idag iallafall så den ska jag få in den här veckan. Planerar att jobba 6 veckor till (oj vad kort det lät när jag räknade efter! )
 
Hur sjutton tar man upp saker från golvet, gör saker i låg höjd?

Tänkte på det dag när jag tvättade och tappade kläder på golvet hela tiden och kom på mig själv hur jag tog upp dom. Jag typ stod på ett ben och lutade mig framåt och det andra benet går rakt bakåt-uppåt för att hålla jämvikt. :laugh: Kan också köra varianten där jag står bredbent med båda fötterna i backen och lutar mig fram så tar inte magen emot så mycket. Men det ser ju roligt ut..
Annars har jag inte så stora problem med att sätta mig ner, dock sätter jag mig på knä och inte på huk.
Dock är det besvärligt för mig att tex ta på mig byxor, strumpor m.m. och där blir det bara till att hålla andan och sedan pusta och flåsa :meh:
 
Viktiga frågor jag aldrig funderat på innan, till er som är lite längre gångna och/eller har större magar...
Hur sjutton tar man upp saker från golvet, gör saker i låg höjd?
Sitter jag på huk blir fogarna ledsna och viker jag mig bara i höften är magen numera ivägen med illamående och andnöd som resultat ;)

Har ju inte mått så bra den här veckan hittills men börjar känna att det nog är dags att dra ner ytterligare på tempot... ta det lugnt hemma och försöka skriva ner/ta upp/säga ifrån vad som kan ändras på jobbet. Men får så dåligt samvete samtidigt.
Fick arbetsgivarens del till ansökan till gravidpenning idag iallafall så den ska jag få in den här veckan. Planerar att jobba 6 veckor till (oj vad kort det lät när jag räknade efter! )

Enkelt - man låter det ligga kvar :p

Antingen svär jag en hel ramsa innan jag plockar upp prylen eller så ber jag i första hand någon annan om någon finns i närheten.
Annars får jag vackert försöka ta mig ner på något vis. Är sjukt obekvämt eftersom jag är svullen som en elefant av massa vätska sen några veckor tillbaka så det stramar rejält i benen vid såna tillfällen. Dom är inte så böjbara för tillfället...

Tur jag har min familj som kan hjälpa till att dra av byxor, sätta på skor och allt annat man gör på den nivån.

Så ger rådet att be om hjälp om det börjar bli jobbigt att böja sig och göra ont i kroppen. Det är faktiskt väldigt skönt att få den hjälpen som att plocka upp något från golvet i det läget även om det verkar vara en bagatell. Men för min kropp är det skönt att slippa om jag inte måste.
 
Jag är glad att jag fortfarande är hyfsat smidig. Lite otymplig och får ta sats när jag ska upp ur sängen, tar lite längre tid att gå osv. Men är i alla fall rätt så smidig, även om det börjar ta emot lite när jag böjer mig.
Har ganska ont i ryggen/höfterna efter en dag på jobbet och svinont i fötterna men förhoppningsvis blir det lite bättre när jag får dra ner tempot på jobbet. Är sjukskriven 25% fr.o.m. måndag. Min chef tyckte "jaha, hur ska vi lösa det då?" men det känner jag att det ligger väl inte på mig att lösa :mad: Kan väl knappast vara någon överraskning att en gravid kvinna blir sjukskriven heller.
Är så stressigt att magen blir helt hård och spänd under dagarna, så nej det känns inget bra att köra på i det tempot och riskera hälsan både på mig och lillen....
 
Grattis på födelsedagen @Evenstar !

För övrigt ang att plocka upp saker från golvet. Jag är väldigt smidig i vanliga fall så jag kan fortfarande böja mig till golvet och plocka upp grejer trots v 35+4 idag. Problemet blir om jag måste bli kvar på låg höjd, tex om någon har vält ner allt höet på golvet när jag skall packa påsarna, eller när det tog stopp i avloppet i duschen mitt under duschen. Då kan både fogarna, magsäcken och lungorna protestera en hel del. Att bara böja mig ner och ta upp något går relativt enkelt ännu. Samma sak att ta på strumporna, böj utåt i höften och lägg upp foten mot knät som äldre människor gör. Att ta av dem efter en hel dag är däremot svårare:p

Är sambon i närheten får han dock gärna plocka upp sådant jag tappar, framförallt om det är lite tyngre/större.
 
Grattis på födelsedagen @Evenstar :)

Ang att plocka upp saker, är sambon hemma så får han hjälpa till, vissa saker lämnar jag för stunden. Ibland funkar det att plocka upp senare ibland får det vänta tills han kommer hem.

Jag fick smått panik i går morse när jag stod i duschen (Vi har badkar där du måste sitta ned och duscha), jag tog mig för tusan inte upp. Som tur var hade jag lagt byxorna med telefonen i byxfickan så jag nådde, men funderade då på vem fasen som skulle kunna hjälpa mig. Svärmor som jobbade 8mil bort eller sambon som hade utbildning 10 mil bort...
Efter mycket om och men lyckades jag gunga mig över på alla 4 och ta mig upp ur badkaret. Men jag var seriöst helt slut efter det.

Sedan att jag på eftermiddagen var pigg och ganska smidig och härjade i trädgården några timmar. Men mycket beror verkligen på stunden.
 
Det är ju snack om att ytterligare 30 föräldradagar ska låsas till mannen/partnern. Det har inte klubbats igenom än, men det finns som förslag.

Jag är väldigt delad till en sådan ändring. Hos oss kommer jag att gå hemma mest och det är för att skulle han gå hemma och jag arbeta (i dagsläget är jag arbetslös) så skulle vi inte kunna klara oss ekonomiskt.

Är vi människor inte längre kapabla till att själva göra dessa val efter vad som fungerar i var familj? Självklart är jag för en jämställdhet där mannen ska gå hemma så mycket som möjligt han med. Men fungerar det inte ekonomiskt, vad ska man då göra? Jag kan inte gärna skicka en 6-7 månaders på dagis för att vi båda är tvungna att arbeta.

Vår plan är att jag går hemma över sommaren och börjar söka jobb seriöst i April/Maj, dock ej vikariat utan jag är ute efter en fast tjänst. I dagens läge hade jag kunnat få jobb hur lätt som, pga flytingkrisen (utbildad behandlingspedagog) så jag hoppas att den möjligheten finns kvar under sensommaren.
Jag har arbetat i Äldrevården i många år, men är inte utbildad uska så får därför ingen fast tjänst där. Men är inte så kräsen annars. Kommer läsa in lite kurser för att bredda min utbildning under våren.
Att sambon är hemma sina dagpass från Augusti, han jobbar som oftast i snurror dag-natt-kväll sedan ledig 3-4 dagar. Vilket då gör att jag kan vara hemma med popcorn de dagar sambon arbetar och ha möjlighet att arbeta när han är hemma och ledig.

Mycket beror självklart på amningen och hur den kommer fungera. Funkar inte amningen så kan han gå hemma mer om jag lyckas få ett jobb så vi klarar oss ekonomiskt.
 
Här börjar det kännas på riktigt med bebis. Jag fick ordentliga värkar under kvällen/natten igår som inte ville släppa, efter ett par timmars sömnlöshet ringde vi förlossningen och fick order om att maka oss in på grund av sätesbjudningen där. Väl inne visar det sig att min BM har varit helt ute och cyklat, bebisen ligger med huvudet väldigt långt ner och huvudet rakt upp. Det blev ändå observation över natten då jag tydligen öppnat mig en del.

Nu är vi hemma igen, dock ingen bebis utanför magen. Kanske är dags att hämta ut det där babyskyddet...
 
Här börjar det kännas på riktigt med bebis. Jag fick ordentliga värkar under kvällen/natten igår som inte ville släppa, efter ett par timmars sömnlöshet ringde vi förlossningen och fick order om att maka oss in på grund av sätesbjudningen där. Väl inne visar det sig att min BM har varit helt ute och cyklat, bebisen ligger med huvudet väldigt långt ner och huvudet rakt upp. Det blev ändå observation över natten då jag tydligen öppnat mig en del.

Nu är vi hemma igen, dock ingen bebis utanför magen. Kanske är dags att hämta ut det där babyskyddet...

Men vafalls! Vad innebär detta, är det på gång? Eller ska du "sluta" dig och knipa? Och hur kändes värkarna, förstod du att det var såna du hade?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kultur Är det någon som är sugen på att haka på en Buke-variant av Clara Lidströms (underbaraclaras på Instagram) fotoutmaning Fånga februari...
16 17 18
Svar
355
· Visningar
16 912
Senast: Cattis_E
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
13 157
Senast: lizzie
·
Gravid - 1år Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand. Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
11 066
Senast: gulakatten
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 990
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp