Vinterföräldrar 2015- 2016

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har inte ens sökt gravpenning, vet att jag skulle få utan att blinka. Men jag vet även att jag kommer gå sjukskriven hela vägen nu, inte många vevkor kvar :)
Jag blir i typ sämre skick för var dag som går. Ont som jag vet inte vad om kvällarna, om jag gjort minsta lilla ansträngning under dagen.
Lutar allt mer åt en Novemberbebis här enligt BM. Men vi får se, tar ett nytt SF mått på Tisdag och ett nytt TUL måndagen efter det. Då får jag lite mer klarhet i vad som händer.

Jag börjar bli smått stressad, är jag verkligen redo för barn? Det är en stor omställning i det dagliga livet. Är jag verkligen redo för det? :eek:
/QUOTE]

Jag tror inte att man någonsin känner sig redo, hur mycket man än förbereder sig. Du verkar ha fötterna på jorden och sunt förnuft, så det kommer säkert gå galant. :) Åt vilket håll ligger din bebis, har den vänt sig rätt än? Om jag ska tro min BM ska jag se mig om i stjärnorna efter att min bråkstake ska lägga sig med huvudet nedåt. Den får tills nästa besök på sig att vända håll, annars blir det vändningsförsök.

Men vilka sötnosar ni hittat! :love:
 
Nu kom ingen av texten med här, men jag svarar ändå :D

Bebis är hmm. ja vad ska vi säga, otroligt aktiv och är överallt hela tiden. BM var inte heller säker på att hon kommer lägga sig rätt, men det lär märkas. Inte ens säkert att man funderar på ett vändningsförsök utan istället går direkt till ett planerat snitt.
Jag är delad där, självklart vill jag så långt som möjligt föda vaginalt. Men sedan har diabetiker en stor % med akuta snitt, mycket pga igångsättning som i ungefär 50% av gångerna slutar i ett akut snitt.
Så jag ser det positivt om att man tänker i banorna att skippa vändningsförsöket och köra et planerat snitt. Samtidigt som jag nog skulle känna mig lite snuvad på konfettin om jag inte skulle ens få försöka föda vaginalt. Jag som ändå tidigare vart rädd för en vaginal förlossning, men har växt in i rollen under tiden.

Visst är dom, Dagny är fortfarande ganska skygg, medan Glenn är hennes motsats. Honom blir man aldrig av med och han spinner som en skördetröska :p Dagny får man tvångsgosa med en stund innan hon slappnar av, men hon vågar sig fram allt mer :)
 
Nu är vi ju rätt utspridda i den här tråden tidsmässigt, men det känns ju galet att det närmar sig för vissa av er!

Jag hade ju börjat må bättre och fick lite dåligt samvete över att inte jobba fullt ut när det funkat rätt bra senaste veckan. Tar tillbaka det den här veckan... 50% funkar men den här veckan har jag jobbat längre pass igen (men färre dagar) och det funkar INTE, knappt kunnat gå de senaste kvällarna. Slipper dåligt samvete i alla fall. Tillbaka till korta pass nu!

Har bokat sjukgymnast också, nästa veckas projekt är att få tag på en läkare som kan förlänga sjukskrivningen pga galna väntetider på mvcs läkare.
 
Nu är vi ju rätt utspridda i den här tråden tidsmässigt, men det känns ju galet att det närmar sig för vissa av er!

Jag hade ju börjat må bättre och fick lite dåligt samvete över att inte jobba fullt ut när det funkat rätt bra senaste veckan. Tar tillbaka det den här veckan... 50% funkar men den här veckan har jag jobbat längre pass igen (men färre dagar) och det funkar INTE, knappt kunnat gå de senaste kvällarna. Slipper dåligt samvete i alla fall. Tillbaka till korta pass nu!

Har bokat sjukgymnast också, nästa veckas projekt är att få tag på en läkare som kan förlänga sjukskrivningen pga galna väntetider på mvcs läkare.

Måste samtidigt vara skönt att hitta ditt sätt utan att behöva vara hemma helt och hållet. Tänk på din egna hälsa, det är ingen som kommer att tacka dig i efterhand om du inte gör det :)

Hur delar du upp dagarna? Jag försökte få dagarna uppdelade, men med mitt jobb funkar det inte att göra så. Jobbar på ett boende för neuropsykiskasjukdomar.
 
@YaHilweh Vad är det som gör att det är så vanligt med igångsättning och snitt, är det för att bebisarna blir lite större än vanligt om man går hela tiden ut? Jag måste erkänna att jag har ganska dålig kolla på det här med graviditet och diabetes, dina inlägg har gett mig många aha-upplevelser. :grin:
Men jag förstår absolut vad du menar, jag har tidigare varit väldigt rädd för både själva graviditeten och förlossningen. Om jag nu inte skulle få möjligheten att få reda på vad det faktiskt är som händer, skulle jag nog känna det som ett stort antiklimax. Har du någon aning om hur snart det skulle bli? Du borde vara omkring v 32 nu väl?

Det är nästan så att jag vill kräva veckovisa uppdateringar av de där underbara liven, kattungar är bland det bästa! Härligt att de redan har så helt olika personligheter, det kommer säkerligen växa fram alla möjliga små olikheter.

Nu är vi ju rätt utspridda i den här tråden tidsmässigt, men det känns ju galet att det närmar sig för vissa av er!

Jag hade ju börjat må bättre och fick lite dåligt samvete över att inte jobba fullt ut när det funkat rätt bra senaste veckan. Tar tillbaka det den här veckan... 50% funkar men den här veckan har jag jobbat längre pass igen (men färre dagar) och det funkar INTE, knappt kunnat gå de senaste kvällarna. Slipper dåligt samvete i alla fall. Tillbaka till korta pass nu!

Har bokat sjukgymnast också, nästa veckas projekt är att få tag på en läkare som kan förlänga sjukskrivningen pga galna väntetider på mvcs läkare.

@Jenka Det är sanslöst! Det känns väldigt, väldigt avlägset fortfarande, det gör det nog för de flesta av oss. Tiden bara springer, det känns som igår det var ultraljud för första gången och det började kännas en gnutta på ritkigt. Vilken vecka är du i nu?
 
Måste samtidigt vara skönt att hitta ditt sätt utan att behöva vara hemma helt och hållet. Tänk på din egna hälsa, det är ingen som kommer att tacka dig i efterhand om du inte gör det :)

Hur delar du upp dagarna? Jag försökte få dagarna uppdelade, men med mitt jobb funkar det inte att göra så. Jobbar på ett boende för neuropsykiskasjukdomar.
Ja, försöker tänka så. Skönt att ha hittat nåt som verkar funka bra i alla fall! :)

Jobbar 4-5 timmar per dag och helst eftermiddag/kväll då det är mindre att göra (vilket dels gör att jag har möjlighet att sätta mig en liten stund och dels inga ruscher=jag har lättare att anpassa mitt tempo, funkar helt enkelt inte för mig att tänka på att röra mig på bästa sätt när jag har kö till dörren). Som tur är har jag en chef som lyssnar in vad som funkar bäst och en arbetsplats där det funkar att korta passen, är inte säker på att det hade funkat på förra stället. Vi har haft lite ont om personal men det verkar lösa sig nu.
 
@YaHilweh Vad är det som gör att det är så vanligt med igångsättning och snitt, är det för att bebisarna blir lite större än vanligt om man går hela tiden ut? Jag måste erkänna att jag har ganska dålig kolla på det här med graviditet och diabetes, dina inlägg har gett mig många aha-upplevelser. :grin:
Men jag förstår absolut vad du menar, jag har tidigare varit väldigt rädd för både själva graviditeten och förlossningen. Om jag nu inte skulle få möjligheten att få reda på vad det faktiskt är som händer, skulle jag nog känna det som ett stort antiklimax. Har du någon aning om hur snart det skulle bli? Du borde vara omkring v 32 nu väl?

Det är nästan så att jag vill kräva veckovisa uppdateringar av de där underbara liven, kattungar är bland det bästa! Härligt att de redan har så helt olika personligheter, det kommer säkerligen växa fram alla möjliga små olikheter.



@Jenka Det är sanslöst! Det känns väldigt, väldigt avlägset fortfarande, det gör det nog för de flesta av oss. Tiden bara springer, det känns som igår det var ultraljud för första gången och det började kännas en gnutta på ritkigt. Vilken vecka är du i nu?
Jag är i v. 23 så det är ju nästan 4 månader kvar.
 
@YaHilweh Vad är det som gör att det är så vanligt med igångsättning och snitt, är det för att bebisarna blir lite större än vanligt om man går hela tiden ut? Jag måste erkänna att jag har ganska dålig kolla på det här med graviditet och diabetes, dina inlägg har gett mig många aha-upplevelser. :grin:
Men jag förstår absolut vad du menar, jag har tidigare varit väldigt rädd för både själva graviditeten och förlossningen. Om jag nu inte skulle få möjligheten att få reda på vad det faktiskt är som händer, skulle jag nog känna det som ett stort antiklimax. Har du någon aning om hur snart det skulle bli? Du borde vara omkring v 32 nu väl?

Helt rätt med vecka, har 31 fulla veckor i morgon.
Om jag har fått rätt siffror från BM så är det kanske 5 av 50 som går 40 fulla veckor. De flesta föder visst mellan vecka 36-38. Detta pga stora barn. Sedan är även HF vanligare vid diabetes (fråga mig inte varför dock).
En av de största anledningarna till att så många diabetiker slutar i snitt är även för att man inte pushar en diabetes mamma på samma sätt som en vanlig vid själva förlossningen. Av anledningen till att det finns andra sjukdomar (diabetes) som ställer till det ibland ändå. Därför kommer beslutet om snitt snabbare än vad det hade gjort om jag inte haft diabetes.
Om jag har förstått BM rätt vill säga. :p

Det är nästan så att jag vill kräva veckovisa uppdateringar av de där underbara liven, kattungar är bland det bästa! Härligt att de redan har så helt olika personligheter, det kommer säkerligen växa fram alla möjliga små olikheter.

Visst är dom hlet fantastiskt söta. Jag tror dock att Dagny kommer bli en riktig tjej. Hon gör vad hon vill, NÄR hon vill och inte när någon annan ber henne om det. Att det tar tid att vinna hennes förtroende, men har man väl gjort det har man en livslång kompis. Ett typiskt sto skulle jag säga i hästvärlden, medan Glenn är så mycket typisk valack han kan bli, han älskar alla som klappar, ger honom mat och myser med honom. Han kommer vara en sådan mans tänger ut från sovrumsfönstret för att han spinner för högt :p Har redan en sambo och en hund som snarkar som polska lastbilschaufförer. Tro mig, det räcker :p

Ska bli otroligt kul att se hur dom utvecklas i framtiden, de kommer få vara innekatter tills efter kastrering i vår. Sedan blir det kattlucka med förhoppningen att Glenn inte ska vandra så mycket :)
 
Jag kan ha slarvat bort Dagny, dom har än så länge endast fått vara i ett och samma rum för att känna sig lite hemmastadda innan de får fri tillgång till hela huset. Samt vänja sig vid hunden på håll.

Jag råkade visst glömma stänga dörren ordentligt, som var i ena änden på rummet (i andra hade vi kompostgaller). Och nu hittar jag bara Glenn, Dagny verkar ha gått på egna upptåg och frågan är vart. Ett hus är så mycket större att leta på än en lägenhet och bebiskatter kan gömma sig på de mest konstiga ställen :p

Helt off-topic jag vet :D
 
Jag kan ha slarvat bort Dagny, dom har än så länge endast fått vara i ett och samma rum för att känna sig lite hemmastadda innan de får fri tillgång till hela huset. Samt vänja sig vid hunden på håll.

Jag råkade visst glömma stänga dörren ordentligt, som var i ena änden på rummet (i andra hade vi kompostgaller). Och nu hittar jag bara Glenn, Dagny verkar ha gått på egna upptåg och frågan är vart. Ett hus är så mycket större att leta på än en lägenhet och bebiskatter kan gömma sig på de mest konstiga ställen :p

Helt off-topic jag vet :D
I nån garderob? Där har jag tappat bort katter förr :p
 
Den svarta var ju alldeles underbart bedårande @YaHilweh (du verkar fö vara den enda bukefalisten som börjar på yah, udda!), kan också tänka mig bilder på kattbebisar i bebistråden. Vi har två på jobbet som jag hemskt gärna plockat hem. Tyvärr vill nog den här ha katter minst lika mycket som vi tvåbeningar så jag vågar inte riktigt.
12048998_10153635206339134_1973821823_n.jpg


Vår unge har varit med och satt stolp till hästhage idag. När jag skulle huka mig för att kissa (var flera hundra meter från huset OBS) blev det dock tvärtstopp och assistans för att komma upp. Nu ont i svanskotan. Men det verkar inte spela någon roll hur livat det är i magen eller hur många bebisplagg man har i klädskåpet, det känns fortfarande helt surrealistiskt med ett barn i huset. Personligen slungades jag mycket mellan "åh gud hur ska det gå" och "herrejösses vill jag detta verkligen på riktigt på allvar" första halvan av graviditeten. Nu är det alltmer spänning och förväntan, väldigt skönt att få göra den omställningen!
 
Jag har ju sökt lite lagom för sent så frågan är om jag hinner få någon ersättning i tid i oktober. Eller rättare sagt min gamla AG har inte lämnat in några uppgifter så det är väldigt svårt att räkna ut min ersättning. Men om du fått @Maja_Kandi så borde jag kunna slappna av, eftersom vi har likadant jobb, haha. Men jag jobbar oftast ensam, bortsett från att chefen alltid är där och tar det mesta av jobbet som ska göras ute bland korna, just för att han inte vill riskera att jag blir klämd eller riden på.

Vi ansökte tidigt. Jag var beredd på att få krångla med kompletteringar och grejer. Men till min stora förvåning hade jag beslutet hemma på dagen en vecka efter att vi lade ansökan på lådan. :o När jag berättade det för bm såg hon ut typ såhär: :confused: :eek: och hade aldrig varit med om att det hade gått så fort. Kanske var min ansökan väldigt välskriven med tre bilagor både från mig och från chefen eller så hade jag bara enorm tur. :p :)

Vi har för övrigt gått igenom samma faser i början. ;) Shit pomfritt hur ska detta gå!? Oh my, är vi verkligen redo? Vill vi verkligen det här? Framför allt efter pappas jargong med allt som skulle bli katastrofalt var jag ordentligt deppig och ville inte alls. Men nu är jag bara förväntansfull och glad! Skönt att det utvecklas åt det håller. :angel: Och jag håller med, spelar liksom ingen roll hur mycket saker som görs iordning eller hur tjock jag blir, eller hur mycket det hoppar runt i magen. När man tänker tanken att man snart är tre och ska ha ansvar för en sån liten en, då känns det väldigt långt bort. :o
 
Min plutt var otroligt aktiv igår! Sparkades och snurrade runt hejvilt! Var knappt så jag kunde somna igår kväll för då var det riktig cirkus! Jag tror den hade hicka också, det ryckte ganska länge med jämna mellanrum på ett ställe i magen. :p Har jättesvårt för att urskilja vad som är vad när den snurrar runt och bucklar på mig. Är det en liten rumpa eller ett huvud? En fot eller ett knä, armbåge eller kanske en knytnäve? Tycker det är megasvårt! :o Är extremt tydligt hur den ligger ibland men vad som är upp och ner har jag aldrig lyckats lista ut. :p På eftermiddagarna tycker den om att lägga sig väldigt ytligt och långt fram så hela magen blir som en spärrbalong! Jättetungt att jobba då... Igår var det riktigt jobbigt. Också kommer man hem till en sambo som rinner över av energi och studsar runt och grejar i stallet och har fixat både det ena och det andra på gården. :o Då känner jag mig som värsta glädjedödaren när jag kommer lunkande och stönande och bara sätter mig och glor. I vanliga fall är det raka motsatsen oss emellan så jag är inte riktigt van. :o
 
Jaha, SF-måttet var alltså inte helt tillfredsställande, fick ju bara en siffra av den Bm jag träffade i veckan, ingen info om var på kurvan jag låg. Hade dalat från i rejäl överkant till mitt på kurvan nu. Fick tid för tillväxtultraljud i nästa vecka när min ordinarie Bm ringde upp. Inte heller mina sköldkörtelvärden var helt 100 och troligen blir även medicinbyte i nästa v när doktorn tittat på provsvaret. Känns sådär kul.

Nåja, är iaf nöjd med att ryggvärken är åter till det normala igen, bara trött ländrygg på kvällen. Ingen mer värk i bröstryggen redan när jag kliver ur sängen (peppar, peppar).
 
Of topic och lite äckel-varning!

Men igår när jag kissade kom det en äggvite liknande flytning på pappret, helt genomskinlig ingen färg typ 2x2cm liten klump. Exakt typ som när jag har ägglossning. Men det har jag ju inte... O_o

Är bara i vecka 22 dessutom så inte kan det väl vara slemproppen heller (inget rött i det) Någon som vet vad det kan vara?
 
Of topic och lite äckel-varning!

Men igår när jag kissade kom det en äggvite liknande flytning på pappret, helt genomskinlig ingen färg typ 2x2cm liten klump. Exakt typ som när jag har ägglossning. Men det har jag ju inte... O_o

Är bara i vecka 22 dessutom så inte kan det väl vara slemproppen heller (inget rött i det) Någon som vet vad det kan vara?
Vanlig flytning gissar jag på :)
 
Vanlig flytning gissar jag på :)
Vanliga vita flytningar har jag haft, men det jag reagerade mest på var att denna var helt annorlunda och bara en enstaka klump.

Men jag blev såklart superparanoid och googlade och allt var slempropp och för tidigt födda bebisar :banghead: inte alls hjälpsamt haha :p
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kultur Är det någon som är sugen på att haka på en Buke-variant av Clara Lidströms (underbaraclaras på Instagram) fotoutmaning Fånga februari...
16 17 18
Svar
355
· Visningar
16 912
Senast: Cattis_E
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
13 171
Senast: lizzie
·
Gravid - 1år Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand. Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
11 067
Senast: gulakatten
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 990
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp