Vanliga vita flytningar har jag haft, men det jag reagerade mest på var att denna var helt annorlunda och bara en enstaka klump.
Men jag blev såklart superparanoid och googlade och allt var slempropp och för tidigt födda bebisarinte alls hjälpsamt haha
Vi har för övrigt gått igenom samma faser i början.
Ja, djurantalet varierar hela tiden här men en till människa?! Är ju snudd på ett barn själv känns det som, men det kommer nog gå bra. Och går det mindre bra finns det ju hjälp att få tänker jag, alt en pappa som får ha barnet så en annan kan gråta ut i sovrummet över känslan att inte räcka till. Så vi ska kunna använda den utan att jag ringer i panik över skumma saker som händer. Känns spännande, jag är mer för att skratta åt dylikt men kommer säkert svälja det med hull och går när hen väl står här i mitt spökhus. Jag har knappt någon bild på oss tillsammans så jag är så sjukt glad! Har inte hunnit få så många bilder än men de jag har fått är verkligen hur fina som helst! 
Några utan tröja, och då insåg jag när jag såg bilderna att jag nog visst lagt på mig mer än jag trodde... Huvva! Det känns inte som jag gör något annat om nätterna, vaknar kissnödig så jag håller på att avlida. Men ganska skönt att det är i vart fall 5m till toadörren från sängen, men ibland hade det vart skönt att få sova en hel natt. Jag är inte ensam om denna önskan. Det och surt. Och jag blir illamående av bara tanken på chips och nötter.. Och Colan har bytts ut till Jaffa/Fanta light, jag som inte druckit Jaffa/Fanta sedan jag var barn typ, och kaffet dricker jag nu svart, jag som tidigare alltid haft minst 1/3 mjölk och tyckt att svart kaffe är vidrigt och odrickbart skumt! Och innan graviditeten så var 0,5-1kg godis lätt att få i sig under en kväll, nu kan jag bara ta några få bitar och sedan är det stopp, blir för sött, jag som alltid gillat godis!.
Och ang rött vin, jag har avskytt rött vin under hela mitt liv men av någon underlig anledning så är det just rött vin jag har haft stora cravings på nu under graviditeten
Fikabröd går dock bra fortfarande men jag gissar att det är för att jag dricker svart kaffe till som tar bort mycket av det söta.
Ok jag råkade svamla iväg lite nu men men
Har ni andra här några speciella cravings av saker ni tidigare avskytt eller avstår från sådant ni tidigare tyckt mycket om? Vet ni om det går tillbaka till det "normala" efter barnet kommit?
tror mycket att jag saknar känslan av att ta det lugnt en fredagkväll med ett glas rött i handen. Jag har alltid druckit svart kaffe!! Annars har jag inte fått några cravings, bara ett enormt sug efter olika maträtter då och då. Har ätit väldigt mycket husman senaste halvåret. Också kul med en sammanfattning över dagens saknad/längtan, sån vill jag också göra! Så det känns som helt rätt beslut att sälja. Men i framtiden vill jag gärna ha en ny hästkompis att ha roligt med Köpte två chokladkakor (alltså jag ÄLSKAR choklad men kan inte äta en enda bit utan att ha femtio finnar i plytet dan efter så brukar aldrig köpa) åt två rader på vägen hem från affären å sen dess är dom orörda. En sväng kunde jag äta hur mycket chokladbollar som helst, men så blir jag plötsligt tvärless igen. Och kaffe har jag inte varit alls lika sugen på som vanligt. Knepigt det här... Men törstig är jag! Har aldrig druckit så mycket vatten som nu! Tur hon är dräktig hon också. Förhoppningsvis kan vi komma igång tillsammans igen nästa höst.Helt rätt med vecka, har 31 fulla veckor i morgon.
Om jag har fått rätt siffror från BM så är det kanske 5 av 50 som går 40 fulla veckor. De flesta föder visst mellan vecka 36-38. Detta pga stora barn. Sedan är även HF vanligare vid diabetes (fråga mig inte varför dock).
En av de största anledningarna till att så många diabetiker slutar i snitt är även för att man inte pushar en diabetes mamma på samma sätt som en vanlig vid själva förlossningen. Av anledningen till att det finns andra sjukdomar (diabetes) som ställer till det ibland ändå. Därför kommer beslutet om snitt snabbare än vad det hade gjort om jag inte haft diabetes.
Om jag har förstått BM rätt vill säga.
Visst är dom hlet fantastiskt söta. Jag tror dock att Dagny kommer bli en riktig tjej. Hon gör vad hon vill, NÄR hon vill och inte när någon annan ber henne om det. Att det tar tid att vinna hennes förtroende, men har man väl gjort det har man en livslång kompis. Ett typiskt sto skulle jag säga i hästvärlden, medan Glenn är så mycket typisk valack han kan bli, han älskar alla som klappar, ger honom mat och myser med honom. Han kommer vara en sådan mans tänger ut från sovrumsfönstret för att han spinner för högt
Ska bli otroligt kul att se hur dom utvecklas i framtiden, de kommer få vara innekatter tills efter kastrering i vår. Sedan blir det kattlucka med förhoppningen att Glenn inte ska vandra så mycket
. Tänk vad mycket nytt man kan lära sig! Jag förstår att det måste finnas många blandade känslor om att det är så vanligt att bebisen på ett eller annat sätt kommer så mycket tidigare. Det verkar ändå som att vården över lag har bra koll på eventuella risker och tar beslut utefter det istället för att chansa.
Vet du vad det är som gör att bebisarna ofta blir större?
Åh det låter härligt, jag hade en liten katt tidigare som verkligen var en enmanskatt (enkvinnaskatt kanske, men säg det snabbt 10 gånger...), han avskydde allt och alla som pesten. Sambon fick röra honom på nåder, vid skottår och akut brist på närvaro av mig. Han var däremot alltid tokmysig mot mig
Jag är svag för de där djuren som alla andra tycker är jobbiga, griniga och allmänt irriterande. Som exempelvis typiska ston. Dagny låter som en guldklimp i mina öron!
Är det fler än jag som har problem på namnfronten? Här hemma är det snart fullskaligt krig... Vi har varsitt flicknamn, 0 pojknamn och är totalt oense om vilket efternamn det blir..
Ska strax gå ned och se om köket står kvar där det stod igårkväll eller ej. De har Elefantrace om nätterna 
