Vinterföräldrar 2015- 2016

[Pontevecchio]

Folsyra kan minska risken för havandeskapsförgiftning enl nya rön så fick fortsätta äta det.

 

[vesp]

Inskrivning hos BM idag. Alla mina värden såg bra ut, bebis kollades inte alls (som väntat)


Vi hade dock fått fel info om vilka som får göra KUB så nu kommer vi göra det ändå. Sambon vill gärna kolla så mycket som möjligt, jag är glad över tidigare/ytterligare ultraljud för att se så det är nån där.

Vet inte om jag är svullen och/eller inbillning, men tycker att magen började växa verkligen över natten till idag. Sambon håller med

 

[vesp]

En undran bara... hur 17 sover ni? Har hittills sovit i någon form av framstupa sidoläge (som "ogravid" normalt sett oftast på mage), men nu börjar även det bli obekvämt. Att sova på rygg är nästan omöjligt plus att jag tydligen ärvt min fars talang för snarkning om jag sover på rygg. Rakt på sidan funkar bara om jag lyckas putta in något lagom stort under magen, annars drar det åt sidan. Att ligga på sidan är dessutom döden för ffa min ena axel. Trodde i min enfald att detta skulle dröja tills magen blev stor, men näpp. Sover just nu bäst i soffan framför ett program jag egentligen vill se färdigt

På sidan eller mage. Föredrar mage i normala fall men nu är brösten för ömma.

 

[AnnaKarin]

Alltså, är rätt ledsen just nu. Det här är nog en sådan här typisk omgång av graviditetshormoner, men jag är så ledsen att tårarna bara sprutar.

Jag känner ju redan att min kropp har börjat ändras. Jag har gått upp i vikt och börjat få gravidmage, vilket av omgivningen förmodligen tolkas som att jag bara blivit tjock, eftersom vi ännu inte gått ut med graviditeten och sagt något till vänner och familj ännu. Kläderna passar inte riktigt längre, och jag börjar känna mig lite ledsen över alla förändringar som min kropp går igenom. Det här är mitt vårt första barn och min första graviditet och jag vet liksom inte riktigt vad jag ska vänta mig? Det är klart att det är VÄRT det, eftersom vi faktiskt får en bebis av det, men det känns ändå lite sorgligt att kroppen kommer att ändras utan att jag ens vet hur mycket. Var och badade i helgen med en ny grupp vänner, och såg att en av de andra som är småbarnsmamma i min egen ålder hade enormt stora och mycket bristningar över hela magen. Tänkte genast att det samma nog kommer att hända mig (och det är OKEJ om det gör det, men det liksom bara adderar till allt som jag misstänker kommer hända med min kropp). Jag har ganska stora bröst naturligt och det råkar vara typ den enda kroppsdelen på mig själv som jag är riktigt nöjd med. Mina bröst kommer förmodligen bli helt "förstörda" och hängiga av att helamma i sex månader (om det funkar...) och det är jag också okej med - men det kommer ju att bli skillnad.

Till det som gör mig ledsen - min sambo har tagit tillfället i akt att bli helt kroppsfixerad, lagom till att jag blev gravid. Vi har båda varit lite överviktiga, och nu har han börjat gå ner i vikt och KAN inte sluta prata om det. Han väger sig flera gånger om dagen, han visar hur löst hans byxor sitter och pratar HELA tiden om att bli smal och fit och gud vet allt. Det hade inte gjort så mycket (high five på att han lyckas gå ner i vikt, det är ju bara positivt!) OM han inte samtidigt verkar helt oförstående för vilka kroppsförändringar som väntar mig i och med graviditeten. Jag är typ rädd att han ska vara så oförberedd att han inte har en aning om att min kropp inte kommer att se likadan ut efteråt.
(och där började jag gråta igen).
Imorse lade han fram en teori om att jag nog skulle GÅ ner i vikt av att vara gravid, eftersom man bränner mer fett och energi av att kroppen bygger bebis. Jag blev otroligt ledsen av att han sa så, för jag kan liksom inte tänka mig att det stämmer? Jag kommer liksom att gå upp i vikt, vare sig jag vill eller inte, och jag fattar inte att han inte fattar det. Mina kläder passar inte, och jag kommer snart att behöva köpa graviditetskläder, och då nämnde han att jag inte lär behöva några större kläder, för all vikt troligen sätter sig på magen, och ingen annanstans. Jag räknar ju med att bli större om både lår och rumpa på kuppen, men det verkar han tro är helt omöjligt.
Vi började bråka om det, och det slutade med att han slängde igen dörren så halva huset skakade och drog till jobbet.

Fan, blir så jävla ledsen. Fattar inte varför han börjar med kroppsfixeringen NU, av alla tidpunkter. Jag är liksom känslig över det här redan ifrån början, och det hjälper inte till med hans kommentarer...

 

[Balahé]

@AnnaKarin Kan du inte be honom följa med till Bm nästa gång, visa honom info på nätet eller i böckerna du får på Mvc? Att det är svårt att förstå för en man är ju inte konstigt när det är svårt för en själv att ta in. Kan du förklara för honom lugnt och sakligt att du är extra känslig nu och att hans kommentarer gör dig ledsen? Jag tycker att det är viktigt att han förstår så att han kan stötta dig istället när du har en skitdag.

Jag berättade direkt för sambon att jag troligen kommer att gå upp runt 15 kg (beräkning utifrån tidigare BMI). Nu är han nojjig för att jag inte gått upp så mkt. Kroppen har dock ändrats ändå och lär ju fortsätta göra det.

Kram på dig

 

[AnnaKarin]

@AnnaKarin Kan du inte be honom följa med till Bm nästa gång, visa honom info på nätet eller i böckerna du får på Mvc?

Jag berättade direkt för sambon att jag troligen kommer att gå upp runt 15 kg (beräkning utifrån tidigare BMI). Nu är han nojjig för att jag inte gått upp så mkt. Kroppen har dock ändrats ändå och lär ju fortsätta göra det.

Tack! Jag vet att det här förmodligen bara är graviditetshormoner som spökar och att jag är extra känslig just nu, men tårarna har sprutat halva morgonen.

Han är engagerad i övrigt, och har varit med på både inskrivning och på ultraljud (de enda två besöken vi varit på än så länge), och han har läst (åtminstone halva...) boken som vi fick. Men det känns som att han har svårt att applicera det på MIG, och att det här faktiskt kommer att hända. Jag menar - till och med jag vet ju inte riktigt hur stor skillnad det kommer att bli på min kropp, mer än att jag nog kommer att känna mig stor som en val och bli otymplig.

Det där var intressant, hur kom du fram till en ungefärlig siffra? Det skulle nog hjälpa till om jag kunde faktiskt ge honom en siffra, att "ungefär så här mycket kan jag komma att gå upp i vikt". Så får han se att jag nog inte kommer att bränna massa fett, som han tror. Som det är nu så verkar han tro att det knappt kommer att bli någon skillnad, och han pratade imorse om att "vissa får ju inte så stora magar". Jomenvisst. Hur jag än beter mig så kommer jag nog att få en stor mage...

 

[Saigon]

Om du bara vill ha en siffra att visa honom så kan du googla tex "hur mkt går man upp i vikt under graviditeten" så kommer du till sidor med omräknare. Jag tvivlar på att de stämmer så värst bra men du får iaf ngt att visa honom.

Gå ner i vikt har jag nästan bara hört mkt kraftigt överviktiga göra. Det är ganska ovanligt.

 

[Mois]

Tack! Jag vet att det här förmodligen bara är graviditetshormoner som spökar och att jag är extra känslig just nu, men tårarna har sprutat halva morgonen.

Han är engagerad i övrigt, och har varit med på både inskrivning och på ultraljud (de enda två besöken vi varit på än så länge), och han har läst (åtminstone halva...) boken som vi fick. Men det känns som att han har svårt att applicera det på MIG, och att det här faktiskt kommer att hända. Jag menar - till och med jag vet ju inte riktigt hur stor skillnad det kommer att bli på min kropp, mer än att jag nog kommer att känna mig stor som en val och bli otymplig.

Det där var intressant, hur kom du fram till en ungefärlig siffra? Det skulle nog hjälpa till om jag kunde faktiskt ge honom en siffra, att "ungefär så här mycket kan jag komma att gå upp i vikt". Så får han se att jag nog inte kommer att bränna massa fett, som han tror. Som det är nu så verkar han tro att det knappt kommer att bli någon skillnad, och han pratade imorse om att "vissa får ju inte så stora magar". Jomenvisst. Hur jag än beter mig så kommer jag nog att få en stor mage...

Visa honom bilder på nätet, finns ju massor med gravidmagar som man titta på och få en förståelse för hur olika det kan bli. Finns även en massa "efter"-bilder som också visar hur det kan tänkas bli. Men allt är ju individuellt. Dock tror jag det tillhör ovanligheterna att gå ner i vikt av att vara gravid - iaf sett över hela graviditeten. En del går ju ner i början pga illamående...
PS jag tycker inte att du överreagerar och är överkänslig, jag hade också blivit jätteledsen och lite chockad över den bristande kunskapen. Blir nog bättre när du får förklarat för honom hur det faktiskt fungerar!

 

[Hjartagna]

Jag vet inte om det är någon tröst, men jag gick bara upp 6 kg när jag väntade sonen. i och för sig från ett utgångsläge med ca 15-20 kg extra på kroppen. En vecka efter förlossningen vägde jag 8 kg mindre än när jag blev gravid. Det går i min släkt, de flesta går inte upp så mycket under graviditeten.

Men inte sjuttsingen kunde jag ha några vanliga kläder för det, när magen växte så passade vare sig byxor eller tröjor längre.

Tyvärr har jag gått upp till samma utgångsvikt vid den här graviditeten. Många tappar ju vid amningen, men eftersom den inte fungerade riktigt för oss så gick jag snarare upp då.

 

[Kilauea]

@AnnaKarin - jag menar inte att försvara din sambo på nåt vis, men kan det inte vara hans sätt att hantera allt? Min bok säger att männen kan få "gravidhormoner" de med under tiden. Han kanske vill vara i form så han orkar med när liten kommer?

Min sambo fick lite panik när vi fick vårt plus eftersom vi håller på att renovera vårt hus. Det är en del saker som måste bli klart, vill inte bo i renoveringsdamm osv med en liten sen. Vad han gjort sen dess? Inte mycket, han har blivit stillasittande

Jag hoppas att din sambo börjar lyssna på dig. Fortsätt ta med honom till BM tycker jag och försök prata lite om det där.

 

[Balahé]

@AnnaKarin Jag fick fram vikten när jag satt och surfade runt lite grand, snubblade över en omvandlare och matade in mina siffror i den. Hur väl det stämmer vete 17, men tänkte att jag får något att gå på. Klart att du kan gå ner i vikt under graviditeten, men det är ju inte alls vanligt. Efter amning osv är det väl vanligare vad jag förstår (men inte heller där för alla). Så be honom ställa in sig på ett antal kg plus istället så blir eventuella minus-kilon i slutänden bara en bonus. Bra att han är engagerad i övrigt iaf, då är det nog mest okunskap.

Man har ju faktiskt ingen koll alls på hur det kommer att bli för en själv. Hittills har det på mig både stämt och inte alls stämt med vad jag föreställde mig innan. Tex så trodde jag att jag skulle må illa jämt (har lätt att må illa) men nix. Jag räknade med en del foglossning (men inte från v 6!). Räknar med att se ut som en sebra efteråt eftersom jag redan är randig av bristningar på vissa ställen (vet egentligen inte varför, har "alltid" haft), men hoppas såklart att jag uppfyllt min "bristningskvot" i livet sedan innan och har hittills inte fått några nya.

 

[YaHilweh]

Jag gick igår in i v18 och har sedan start gått upp 1kg i vikt.
Är 176cm och vägde 75kg innan grav, så jag hade inte så många kg övervikt. Men det ska bli intressant över vart det slutar.

 

[Mois]

I min förra graviditet så hade jag gått upp 900g i v16 men sen tickade det på och jag landade på 20kg plus. Jag är väldigt smal i mig själv så hade hoppats få behålla lite men så blev det tyvärr inte.
Mina bristningar kom i slutet av v 38, det kändes så orättvist eftersom jag trodde att jag hade "klarat mig". Men sen har jag hört om dem som fått bristningarna efter förlossningen...
Får väl se hur det går denna gången

 

[Riru]

Imorse lade han fram en teori om att jag nog skulle GÅ ner i vikt av att vara gravid, eftersom man bränner mer fett och energi av att kroppen bygger bebis. Jag blev otroligt ledsen av att han sa så, för jag kan liksom inte tänka mig att det stämmer?

Det där är väl lite halvsanning bakom, beror ju helt på hur ens kost är och hormoner och allt annat som sker i kroppen. Av den info jag själv fått så handlar den extra energin man förbränner pga växande bebis om kanske en frukt eller en extra smörgås om dagen beroende på var i graviditeten man är. Så det är inga tusentals kcal det handlar om. Men visst ligger man några hundra kcal under behovet så går man säkert ner i vikt, även om man får räkna med en del extra vattenvikt. Är så mycket mer än bara kalorier det hänger på dessutom så kan nog vara rätt svårt att förutse hur det kommer bli i slutändan. Själv går jag upp och ner en hel del från vecka till vecka, gick upp allra mest de första 12 veckorna och såg jättesvullen ut. Tänkte för mig sälv att hur tusan ska detta sluta när jag redan ser ut såhär? Grät en skvätt även jag. Min sambo är dock väldigt stöttande och han ser snarare fram emot att jag ska få en mammakropp. Men jag har nu ca 2 veckor senare gått ner igen och magen är inte ens hälften så stor. Så det är inte bara fett i omlopp i kroppen.

Vill härmed joina tråden förresten! Är nu, om jag räknat rätt, i vecka 14+5 och har beräknad tid 4:e januari. Blir första barnet för mig och jag undrar ibland vad sjutton jag gett mig in i Förlossning vågar jag inte ens tänka på för tillfället utan jag hoppas att jag kommer se fram emot det längre fram istället, se det som en lättnad och på så sätt acceptera/längta efter det. Just nu får jag bara panik när jag tänker på det

 

[Milosari]

Kopierar mitt svar från vårföräldertråden
Det här känns helt overkligt fortfarande, var inte direkt planerat men ingen överraskning heller. Har inte berättat för mer än 3 pers inkl sambon så om någon jag känner läser här så ber jag att ni håller detta för er själva. Kommer göra kub-test första veckan i augusti och ser det okej ut så blir det väl officiellt då. Om inget har gått galet innan dess vill säga.

December
1/12 - Eina, 1:a barnet, 29, Borås
1/12 - Bluefish, 1:a barnet, 22 år, Sundsvall
3/12 - Balahé, 1:a barnet, Skåne
16/12 - YaHilweh, 1:a barnet, 27 år, Göteborg/Veddige
22/12 - Lilltess, 1:a barnet, 23 år, Trelleborg

Årsskiftet -Maja-Kandi, 1:a barnet, 25 år

Januari
18/1 - Festina_Lente, 3:e barnet
24/1 - sondag, 1:a barnet, 25 år
26/1 - HemligaGardiner, 1a, 22 år Göteborg
27/1-_Maria_, 1:a barnet, 28

Februari
5/2 - AnnaKarin
7/2 - vesp, första barnet
7/2 - Evina, 1:a barnet, 28 år
10/2 - Mois, 2: barnet
14/2 - Milosari, 1:a barnet 34 år
25/2 - Hjartagna, 2a barnet, 37 år Lindome

 

[Milosari]

Vad gör man åt de här humörsvängningarna? Sambon frågade vad jag hade tänkt mig för mat (började se rött redan här, han kan väl komma med något förslag själv?) och jag svarade att jag ville ha indiskt och att han skulle laga. Valfritt så länge det var kryddigt. Då börjar han prata om att göra pasta med indisk sås till. Men jag ville ju inte ha någon jävla pasta, då hade jag ju sagt att jag ville ha pasta. Vips blev jag 20 år yngre och började lipa för jag blev så ledsen för att han inte fattade vad jag menade *suck*

Till något lite allvarligare; det sägs ju att man ska undvika tunga lyft men hur tungt är det? Jag jobbar som pers ass och pga att brukaren har råkat ut för en olycka nyligen har denne fått problem med balansen och kan få för sig att sätta sig där det inte är lämpligt. Det är då upp till assistenten att hålla brukaren på benen och idag blev det väldigt tungt . Brukaren är både längre och tyngre än vad jag är. Är detta skäl nog att vara borta från jobbet tills brukaren blir stadigare? Det är trots allt inte tal om några tunga lyft från golvet och lyften upprepas inte jättemånga gånger per dag. Har inte berättat något för arbetsgivaren än, tycker det är för tidigt (går snart in i v 10).

 

[Tassetass]

Till något lite allvarligare; det sägs ju att man ska undvika tunga lyft men hur tungt är det? Jag jobbar som pers ass och pga att brukaren har råkat ut för en olycka nyligen har denne fått problem med balansen och kan få för sig att sätta sig där det inte är lämpligt. Det är då upp till assistenten att hålla brukaren på benen och idag blev det väldigt tungt . Brukaren är både längre och tyngre än vad jag är. Är detta skäl nog att vara borta från jobbet tills brukaren blir stadigare? Det är trots allt inte tal om några tunga lyft från golvet och lyften upprepas inte jättemånga gånger per dag. Har inte berättat något för arbetsgivaren än, tycker det är för tidigt (går snart in i v 10).

Jag har förstått det som att så länge kroppen känns bra så kan man göra precis vad man vill (lyfta, springa, rida etc). Känner du att kroppen blir trött, du får ont eller om det helt enkelt inte känns bra, ta då upp det med din arbetsgivare.

 

[AnnaKarin]

Till något lite allvarligare; det sägs ju att man ska undvika tunga lyft men hur tungt är det? Jag jobbar som pers ass och pga att brukaren har råkat ut för en olycka nyligen har denne fått problem med balansen och kan få för sig att sätta sig där det inte är lämpligt. Det är då upp till assistenten att hålla brukaren på benen och idag blev det väldigt tungt . Brukaren är både längre och tyngre än vad jag är. Är detta skäl nog att vara borta från jobbet tills brukaren blir stadigare? Det är trots allt inte tal om några tunga lyft från golvet och lyften upprepas inte jättemånga gånger per dag. Har inte berättat något för arbetsgivaren än, tycker det är för tidigt (går snart in i v 10).

Min barnmorska menade att man inte behöver undvika tunga lyft alls. Vi frågade specifikt om detta, eftersom vi driver en lantbruksgård (är månskensbönder ) och det blir ju en hel del TUNGA lyft. Hon tyckte att jag kunde köra på precis som vanligt. Var med på tre-dagars höskörd när jag var gravid i runt 8 veckor, och det var TUNGT och jävligt, men det funkade fint.

 

[Milosari]

Min barnmorska menade att man inte behöver undvika tunga lyft alls. Vi frågade specifikt om detta, eftersom vi driver en lantbruksgård (är månskensbönder ) och det blir ju en hel del TUNGA lyft. Hon tyckte att jag kunde köra på precis som vanligt. Var med på tre-dagars höskörd när jag var gravid i runt 8 veckor, och det var TUNGT och jävligt, men det funkade fint.

+ @Tassetass Det var ju skönt att höra. Då gissar jag att ryggen säger ifrån innan det blir farligt för fostret.

 

[Hjartagna]

+ @Tassetass Det var ju skönt att höra. Då gissar jag att ryggen säger ifrån innan det blir farligt för fostret.

Rygg eller fogar kommer säga ifrån långt innan det är någon fara för fostret. Men börjar du känna av fogarna bör du ta det lugnare, det kan ställa till med rejält med besvär om man överanstränger ömma fogar.