Vinterföräldrar 2015- 2016

[Riru]

Vad gör man åt de här humörsvängningarna? Sambon frågade vad jag hade tänkt mig för mat (började se rött redan här, han kan väl komma med något förslag själv?) och jag svarade att jag ville ha indiskt och att han skulle laga. Valfritt så länge det var kryddigt. Då börjar han prata om att göra pasta med indisk sås till. Men jag ville ju inte ha någon jävla pasta, då hade jag ju sagt att jag ville ha pasta. Vips blev jag 20 år yngre och började lipa för jag blev så ledsen för att han inte fattade vad jag menade *suck*

Lära sig leva med dem och försöka inse att det är hormonerna som spökar och inget annat, så man inte tar alltför allvarligt på saker och ting. Själv gick jag runt och var gråtfärdig en hel dag utan någon speciell anledning och visst blev jag less på mig själv men inte så mycket att göra åt än att rida ut stormen

Till något lite allvarligare; det sägs ju att man ska undvika tunga lyft men hur tungt är det? Jag jobbar som pers ass och pga att brukaren har råkat ut för en olycka nyligen har denne fått problem med balansen och kan få för sig att sätta sig där det inte är lämpligt. Det är då upp till assistenten att hålla brukaren på benen och idag blev det väldigt tungt . Brukaren är både längre och tyngre än vad jag är. Är detta skäl nog att vara borta från jobbet tills brukaren blir stadigare? Det är trots allt inte tal om några tunga lyft från golvet och lyften upprepas inte jättemånga gånger per dag. Har inte berättat något för arbetsgivaren än, tycker det är för tidigt (går snart in i v 10).

Väldigt individuellt skulle jag tro, vet många som styrketränar långt upp i vecka 30 och släpper inte sina vikter förrns då och börjar köra med endast kroppsvikt istället. Sedan finns det ju de som har sådana problem med fogar att de knappt kan röra sig även väldigt tidigt i graviditeten. Så lyssna på din kropp och känn efter, gör det ont så ta det lugnare.

 

[Milosari]

En ny fråga, hur gör man med sur mage? Jag har redan tidigare haft problem med halsbränna och ätit omeprazol och gaviscon mot detta. Senaste halvåret har det räckt med gaviscon och det har bara behövts vid enstaka tillfällen. Men nu är besvären annorlunda, jag har inte direkt någon halsbränna utan mer som ett tryck i magen. Gavisconen hjälper inte och jag vågar inte käka omeprazol. Jag rapar hela tiden men det blir mer som klökningar än rapar egentligen, att böja sig framåt är inte att tänka på och när jag går med hundarna är det snigeltempo som gäller för att det inte ska skumpa för mycket . Besvären började för 2 veckor sedan men blir snabbt värre. Är detta något av alla de besvären som magiskt ska försvinna vid 12-veckorsgränsen? Ska bli uppringd av läkare på onsdag för att diskutera mediciner och så, men finns det något jag kan göra med en gång?

 

[Tassetass]

En ny fråga, hur gör man med sur mage? Jag har redan tidigare haft problem med halsbränna och ätit omeprazol och gaviscon mot detta. Senaste halvåret har det räckt med gaviscon och det har bara behövts vid enstaka tillfällen. Men nu är besvären annorlunda, jag har inte direkt någon halsbränna utan mer som ett tryck i magen. Gavisconen hjälper inte och jag vågar inte käka omeprazol. Jag rapar hela tiden men det blir mer som klökningar än rapar egentligen, att böja sig framåt är inte att tänka på och när jag går med hundarna är det snigeltempo som gäller för att det inte ska skumpa för mycket . Besvären började för 2 veckor sedan men blir snabbt värre. Är detta något av alla de besvären som magiskt ska försvinna vid 12-veckorsgränsen? Ska bli uppringd av läkare på onsdag för att diskutera mediciner och så, men finns det något jag kan göra med en gång?

Varför vågar du inte äta Omeprazol? Jag hade nog blivit knäpp om jag inte ätit Omeprazol de sista tre månaderna, kunde knappt luta mig bakåt utan att få halsbränna och jag hade precis som du ett konstant tryck i magen. Har aldrig hört om en BM som inte gett ok för just Omeprazol.

 

[Sedna]

En ny fråga, hur gör man med sur mage? Jag har redan tidigare haft problem med halsbränna och ätit omeprazol och gaviscon mot detta. Senaste halvåret har det räckt med gaviscon och det har bara behövts vid enstaka tillfällen. Men nu är besvären annorlunda, jag har inte direkt någon halsbränna utan mer som ett tryck i magen. Gavisconen hjälper inte och jag vågar inte käka omeprazol. Jag rapar hela tiden men det blir mer som klökningar än rapar egentligen, att böja sig framåt är inte att tänka på och när jag går med hundarna är det snigeltempo som gäller för att det inte ska skumpa för mycket . Besvären började för 2 veckor sedan men blir snabbt värre. Är detta något av alla de besvären som magiskt ska försvinna vid 12-veckorsgränsen? Ska bli uppringd av läkare på onsdag för att diskutera mediciner och så, men finns det något jag kan göra med en gång?

Nog bör du våga äta Omeprazol. Novalucol och Novaluzid är också okej, men det kanske inte är tillräckligt? Är du osäker på läkemedel så läs om fosterpåverkan på janusinfo.se. Jag litar mer på den informationen än enskilda läkare/barnmorskor.

 

[Riru]

En ny fråga, hur gör man med sur mage?

Nu ska man väl inte hålla på och testa sig fram själv utan att rådfråga läkare/BM först, men när jag har haft problem tidigare med halsbränna, inflammation i magen och början till magsår så fick jag Omeprazol utskrivet och det hjälpte inte ett dugg. Dessutom genom att läsa alla biverkningar man kan få så kände jag bara att nej, dessa tabletter hör hemma i soporna..
Fick då ett tips från en vän som sa att bikarbonat utblandat i vatten kan hjälpa, när jag fick mina smärtattacker som tidigare kunde hålla i sig i evigheter så försvann dessa inom 5 minuter och har inte haft problem sedan dess. Bikarbonatet ska tydligen neutralisera magsyran så att den inte blir så sur och fräter. Men jag är ingen expert och är inte så insatt, jag vet bara att för mig och min vän så är detta det enda som hjälper när vi får problem med sur mage. Så du kan ju höra dig för om det är något du kan testa.

 

[vesp]

+ @Tassetass Det var ju skönt att höra. Då gissar jag att ryggen säger ifrån innan det blir farligt för fostret.

Vi diskuterade tunga lyft etc när jag var hos BM men enbart utifrån hur länge jag skulle kunna jobba, hon nämnde inte alls att jag borde undvika det nu.

 

[vesp]

Blodprov imorgon och KUB 31 juli. Skönt att få se så det faktiskt är någon där inne!

 

[Mois]

Blodprov imorgon och KUB 31 juli. Skönt att få se så det faktiskt är någon där inne!

Jag har kub 30 juli. Ser också fram emot det! Efter det, om allt är som det ska, så blir det mer officiellt för vår del. Familj och vänner dvs. Jobbet försöker jag avvakta ett tag till tror jag.

 

[AnnaKarin]

Vi har KUB 24 juli (tog blodproven i fredags förra veckan). Är däremot lite fundersam över att jag inte fått lämna något urinprov, för det stod det i informationen att man skulle få göra i samband med inskrivningen? Men det fick jag inte göra? Har ni/ska ni lämnat urinprov? (De tar väl urinprov vid KUB:en kom jag precis på att jag tror att hon sa, men det hade väl bara specifikt med KUB:en att göra, och inget annat...)

Vi hade också tänkt berätta för familj och vänner i samband med KUB:en, men jag gruvar mig lite för att vi kommer att berätta för sambons familj först, och sedan vet jag inte riktigt när vi har möjlighet att åka till min familj för att berätta (min familj bor i ett annat län). Är lite orolig att någon i sambons familj ska "glömma bort" och typ skriva något på facebook, och det kommer nog att komma som en chock för min familj om de får reda på det på ett sånt sätt. Ja,ja, får väl tala om att de ska ligga lågt tills vi hunnit berätta för min familj också.

Är lite imponerad över att jag lyckats hålla det hemligt så här länge, jag suger på att behålla mina egna hemligheter. Trodde att jag skulle ha råkat försäga mig eller inte kunnat hålla mig, men än så länge så har det gått bra!

 

[Milosari]

Varför vågar du inte äta Omeprazol? Jag hade nog blivit knäpp om jag inte ätit Omeprazol de sista tre månaderna, kunde knappt luta mig bakåt utan att få halsbränna och jag hade precis som du ett konstant tryck i magen. Har aldrig hört om en BM som inte gett ok för just Omeprazol.

Nog bör du våga äta Omeprazol. Novalucol och Novaluzid är också okej, men det kanske inte är tillräckligt? Är du osäker på läkemedel så läs om fosterpåverkan på janusinfo.se. Jag litar mer på den informationen än enskilda läkare/barnmorskor.

Nu ska man väl inte hålla på och testa sig fram själv utan att rådfråga läkare/BM först, men när jag har haft problem tidigare med halsbränna, inflammation i magen och början till magsår så fick jag Omeprazol utskrivet och det hjälpte inte ett dugg. Dessutom genom att läsa alla biverkningar man kan få så kände jag bara att nej, dessa tabletter hör hemma i soporna..
Fick då ett tips från en vän som sa att bikarbonat utblandat i vatten kan hjälpa, när jag fick mina smärtattacker som tidigare kunde hålla i sig i evigheter så försvann dessa inom 5 minuter och har inte haft problem sedan dess. Bikarbonatet ska tydligen neutralisera magsyran så att den inte blir så sur och fräter. Men jag är ingen expert och är inte så insatt, jag vet bara att för mig och min vän så är detta det enda som hjälper när vi får problem med sur mage. Så du kan ju höra dig för om det är något du kan testa.

Det verkar ju som om man inte får äta något alls när man är gravid så jag tänkte prata med läkare innan jag ger mig på omeprazolen.

Provade bakpulver igår och jag tyckte mig känna någon liten förbättring. Efter några timmar så köpte jag bikarbonat och tänkte att det skulle vara bättre (bakpulvret hade visst bäst före datum 2010…) men det fick jag bara behålla någon halvtimme sedan kräktes jag massor. Det var i och för sig lite skönt, för trycket i magen var helt borta ett tag där… Men provar med en halv portion bikarbonat idag igen. Har sjukskrivit mig från jobbet ett par dagar så jag kan vila upp mig och då kan jag passa på att experimentera lite.

 

[Flixon]

Vad gör man åt de här humörsvängningarna? Sambon frågade vad jag hade tänkt mig för mat (började se rött redan här, han kan väl komma med något förslag själv?) och jag svarade att jag ville ha indiskt och att han skulle laga. Valfritt så länge det var kryddigt. Då börjar han prata om att göra pasta med indisk sås till. Men jag ville ju inte ha någon jävla pasta, då hade jag ju sagt att jag ville ha pasta. Vips blev jag 20 år yngre och började lipa för jag blev så ledsen för att han inte fattade vad jag menade *suck*

Till något lite allvarligare; det sägs ju att man ska undvika tunga lyft men hur tungt är det? Jag jobbar som pers ass och pga att brukaren har råkat ut för en olycka nyligen har denne fått problem med balansen och kan få för sig att sätta sig där det inte är lämpligt. Det är då upp till assistenten att hålla brukaren på benen och idag blev det väldigt tungt . Brukaren är både längre och tyngre än vad jag är. Är detta skäl nog att vara borta från jobbet tills brukaren blir stadigare? Det är trots allt inte tal om några tunga lyft från golvet och lyften upprepas inte jättemånga gånger per dag. Har inte berättat något för arbetsgivaren än, tycker det är för tidigt (går snart in i v 10).

Humörsvängningarna var för min del bara att acceptera och försöka se det komiska med (vilket är jäkligt svårt mitt uppi det, men några minuter senare brukar det gå lättare att skratta åt det). Det lugnade ner sig framåt v 17 -18 tror jag, det var ganska skönt jag började liksom gråta för att maken råkat slänga skinkan som låg i kylen. ..

Ang tunga lyft så är det enligt min barnmorska inga problem så länge det inte känns som problem. Jag langade 100-talet ölflak på jobbet runt v12 utan bekymmer, så det är nog väldigt individuellt!

 

[Milosari]

Vi har KUB 24 juli (tog blodproven i fredags förra veckan). Är däremot lite fundersam över att jag inte fått lämna något urinprov, för det stod det i informationen att man skulle få göra i samband med inskrivningen? Men det fick jag inte göra? Har ni/ska ni lämnat urinprov? (De tar väl urinprov vid KUB:en kom jag precis på att jag tror att hon sa, men det hade väl bara specifikt med KUB:en att göra, och inget annat...)

Vi hade också tänkt berätta för familj och vänner i samband med KUB:en, men jag gruvar mig lite för att vi kommer att berätta för sambons familj först, och sedan vet jag inte riktigt när vi har möjlighet att åka till min familj för att berätta (min familj bor i ett annat län). Är lite orolig att någon i sambons familj ska "glömma bort" och typ skriva något på facebook, och det kommer nog att komma som en chock för min familj om de får reda på det på ett sånt sätt. Ja,ja, får väl tala om att de ska ligga lågt tills vi hunnit berätta för min familj också.

Är lite imponerad över att jag lyckats hålla det hemligt så här länge, jag suger på att behålla mina egna hemligheter. Trodde att jag skulle ha råkat försäga mig eller inte kunnat hålla mig, men än så länge så har det gått bra!

Jag fick själv stickor att kolla så jag inte hade UVI, och gjorde även klamydiatestet själv. Det senare lämnade jag till barnmorskan vid inskrivningen. Har inte fått info om att jag ska lämna urinprov vid KUB-testet utan bara varje gång jag kommer till barnmorskan och det är bara för att kolla så jag inte håller på att få UVI.

 

[Eina]

Vad är grejen med att gravida kvinnor inte får ha någon personlig sfär? Så fort magen börjar synas minsta millimeter kommer både nära och ytterst ytligt bekanta fram och börja ta på den. Hur är detta ok? Jag brukar surna till rätt rejält, lägga handen på vederbörandes mage (man som kvinna) och fråga om det inte är dags att gå ut med sitt egna tillskott. Många tar illa men för vissa trillar inte ens poletten ner då, utan ifrågasätter mest min rätt att tafsa på deras magar medan det är helt ok att de pillar på min.
Hur gör ni i sådana situationer? Eller det kanske bara är jag som har en såpass stor mage att det börjar bli uppenbart. Grannfrun förklarade minsan för mig häromdagen att jag verkligen måste vänta tvillingar med tanke på hur stor jag är redan nu. Precis vad jag ville höra...

 

[Blueberry]

Vad är grejen med att gravida kvinnor inte får ha någon personlig sfär? Så fort magen börjar synas minsta millimeter kommer både nära och ytterst ytligt bekanta fram och börja ta på den. Hur är detta ok? Jag brukar surna till rätt rejält, lägga handen på vederbörandes mage (man som kvinna) och fråga om det inte är dags att gå ut med sitt egna tillskott. Många tar illa men för vissa trillar inte ens poletten ner då, utan ifrågasätter mest min rätt att tafsa på deras magar medan det är helt ok att de pillar på min.
Hur gör ni i sådana situationer? Eller det kanske bara är jag som har en såpass stor mage att det börjar bli uppenbart. Grannfrun förklarade minsan för mig häromdagen att jag verkligen måste vänta tvillingar med tanke på hur stor jag är redan nu. Precis vad jag ville höra...

Jag hade inte en enda oinbjuden magklappare när jag var gravid. Gissar att det är en kombination av förstående och förståndiga människor i min omgivning och att jag är ganska respektingivande

 

[Sedna]

Det verkar ju som om man inte får äta något alls när man är gravid så jag tänkte prata med läkare innan jag ger mig på omeprazolen.

Så har jag inte alls upplevt det, att gravida inte får äta något alls. Självklart ska du prata med läkare först om du känner dig minsta osäker, men jag är rätt övertygad om att du får okej när det gäller Omeprazol.

 

[Balahé]

Har varit på RUL och blivit flyttad lite igen. Nu är bf 5/12. Alla kroppsdelar verkar finnas på plats och fungera som de ska

Vi fick veta troligt kön, men väljer att hålla det för oss själva.

 

[AnnaKarin]

Och där sket det sig igen. Gravidhormonerna sprutar och tårarna sprutar ännu mer.

Hade just ett rejält gräl över telefon med mina föräldrar, och det slutade med att jag talade om för min mor att jag överväger att inte ha någon mer kontakt med dem. När hon svarade något drygt, så slutade det med att jag spottade ur mig "... och du ska bli mormor i februari, och du kan ju glömma att du får träffa barnbarnet", vilket inte alls var hur jag hade tänkt mig att jag skulle berätta för mina föräldrar att jag är gravid. Jag hade hoppats att det här skulle bli en rolig nyhet (även om jag skrev tidigare i tråden om min mammas inställning till barn, och att jag var orolig över hur hon skulle reagera.).

Anledningen till bråket är lång och tröttsam, men det är något som jag inte skulle ha accepterat även som "ogravid". De har betett sig riktigt, riktigt fult mot mig och försöker att utnyttja mig på ett sätt som inte är okej, vilket gör att jag äntligen satt ner foten ordentligt. Jag önskar bara att jag hade gjort det utan att tala om att jag ska ha barn.

Usch, har gråtit och gråtit och gråtit, och sörjer att jag inte kunde hålla käften, även om jag vet att jag gjorde helt rätt som talade om att jag inte vill ha mer kontakt med dem (just nu). Jag älskar mina föräldrar, men de beter sig verkligen inte på ett sätt som är acceptabelt och blandar in mig i deras privatekonomi på ett sätt som helt enkelt inte är okej. Det tar extremt mycket energi, och jag har bråkat med dem dagligen om detta i en vecka, men nu orkar jag inte längre. Nu får de klara sig på egen hand, utan att jag kliver in och räddar dem.

(jag skulle vilja be om lite extra hänsyn just nu, så några moralkakor om att jag inte borde ha berättat att jag är gravid får ni gärna bespara mig. Är väldigt ledsen just nu, och orkar inte riktigt med alla problem som hopar sig just nu...)

 

[Bluefish]

Tror det här är fel tråd för att få moralkakor faktiskt @AnnaKarin, de flesta upplever samma sak angående humör och känslighet. Själv grät jag till radion häromdagen när en kvinna vann ett par konsertbiljetter som hon skulle dela med sin mamma. Nu fick de veta såhär och då blev det så Samtidigt kanske de kan väga in det nya och kanske tänka om om de får lite tid (och ffa ger dig tid). Annars är det helt okej att välja bort sina förälder helt obereoende på huruvida de också är farföräldrar om de inte kan bete sig. Jag har ingen kontakt med min pappa och det är definitivt bara bra för det kommande barnet. Vuxna som bra förebilder, som vill bry sig och vara delaktiga finns det fler utav!

 

[Eina]

@Blueberry det låter som att jag behöver se över folk i min närhet och se lite mer allvarlig ut.

Jag instämmer med Bluefish @AnnaKarin, här finns nog mest förståelse. Du ska se att oavsett anledning till att du väljer bort kontakt med dem så är det vad du tror och känner är rätt som är just det, rätt.

 

[Maja_Kandi]

Kan inte annat än hålla med i vad Bluefish skrev @AnnaKarin. Jag sade upp kontakten med min pappa efter hans långa reprimand när vi berättat att han skulle bli morfar. Jag var helknäckt i några veckor efter det, skrev ett lååååångt sms med en förklaring till hur och varför han fått mig att må skit. Jag fick ett lika långt svar tillbaka som både var och inte var tillfredsställande. Nu har det gått några veckor och jag har hunnit smälta det så nu känner jag mig redo för att släppa in honom i sfären igen. Men ibland behöver man en paus, oavsett anledning så är det helt okej.


KL
Idag var det ÄNTLIGEN dags för vårt första ultraljud! Precis som jag misstänkte så har jag inte alls gått så långt som barnmorskan räknat med. Enligt hennes beräkning skulle jag vara i 18+0 idag, men är nånstans i v. 15 nu. Så det gick ju såklart inte att se allt man skulle se så vi fick en ny tid om fyra veckor igen. Jag hann bli ruggigt nervös i början när hon lade på prylen på magen och sen fick leta ett bra tag för att hitta nånting alls! Sen hittade vi ett litet hjärta som slog så fint och en liten stund senare kunde vi lokalisera själva parveln. Den låg så himla långt in och ner så hon fick verkligen trycka in mojängen i magen och långt in under troskanten. Trots att hon skyddat kläderna med papper blev det blött. Första barnmorskan hade problem att få till ordentlig mätning eftersom det var så litet så vi fick förstärkning av en till. Jättetrevliga och tydliga och bra båda två.

Inte så konstigt att jag fortfarande är så fruktansvärt trött alltså. Nu har vi ju backat tre veckor och är plötsligt knappt vidare i andra trimestern. Så nu återfick jag hoppet om att slippa vara så trött hela graviditeten! Inte heller konstigt att jag inte har nån vidare kula än. Jag som nästan börjat undra om det bara var en stor fis där inne. Sjukt mäktig känsla att få se på skärmen!