Vinterföräldrar 2014/2015

[BernT]

Alltså klart man kan vara vrång men inte i det här fallet. Det är inte läge att vara det. Hade varit en sak om det handlade om typ att jag ville ha en kattunge och inte han, då hade jag kunnat bete mig vrångt/barnsligt. Nu handlar det om ett annat liv så att vara vrång bara för att är ju bara sjukt.

Jag förstår inte varför det är mer egoistiskt av mig att behålla än det är för honom att tvinga mig göra abort. Det kommer trots allt vara ett livslångt trauma för min del (jag vet att många andra inte ser det så men så ser JAG det).

Jag vill inte göra det, jag mår fruktansvärt dåligt bara av tanken och har bara varit hemma halvt apatisk sen i fredags när han började propagera för vad han vill.

Jag har som tur är semester nu, för om jag ger efter för vad han vill kommer jag inte fixa jobba på ett bra tag. Jag kommer ligga hemma och grina sönder.

 

[Appleflower]

Oj @BernT vilken jobbig situation du är i. Jag har tyvärr inga råd mer än följ ditt hjärta.

@Blueberry när jag var gravid första gången hade jag gått upp 6 kg i v.9 när jag var på hälsosamtal hos barnmorskan Jag hade inte ätit mer än vanligt, rörde mig som vanligt och mådde bra. Var de där 6 kg satt eller hur de kom dit vet jag inte mer än att jag kom fram till att en gravid kropp full med hormoner inte beter sig den ska. Det var verkligen en chock att se de siffrorna på vågen. Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag gått upp ett kg ens. Total viktuppgång var 14 kg när jag födde i v.40.
Denna gång har jag forfarande inte ställt mig på någon våg då jag tror det kommer vara lika deprimerande som förra gången


Lite allmänt;
Fogarna mådde mycket bättre i dag när jag vaknade men sen när jag gick från bilen till jobbet kom huggen från ryggen ner i rumpan sedan har det bara blivit värre under dagen. Blir foglossningsbälte imorgon på jobbet så får väl de som inte redan har förstått att jag är gravid förstå det då.

 

[OutOfService]

Trodde aldrig någonsin jag skulle skriva i en sån här tråd..

Är i v 7 eller 8 nu, och pappan vill inte inte inte ha ngt barn. Rätt och slätt "jag drar om du behåller" himla trevligt.

Detta är såklart helt oplanerat, vi har inte träffats alls länge. Jag vill ju inte tvinga honom att bli förälder mot sin vilja egentligen, men han har ju inga problem med att tvinga mig att göra abort, vilket jag inte vill. "Jag kommer såklart vara med dig hela tiden och stötta" ja men tack som fan då känns allt såååååå mycket bättre, as.

Oavsett val så kommer ju en bli nöjd med valet medans den andra absolut inte blir det..

Har inga direkta symptom heller, ingen svullen mage, mår inte illa längre heller. Lite ont i magen av och till är det enda så då börjar iaf jag direkt tänka att kanske fått missfall, känns iofs inte så troligt iom att testet var positivt för en vecka sedan och jag har inte haft några våldsamma smärtor eller så.

Svåraste beslutet någonsin ju

Såg att @Blueberry taggade mig här.. och jag var i din sits i höstas, vet inte om du läst min tråd. Hade träffat killen i knappt 6 veckor när jag vart oplanerat gravid trots p-piller.

Vill inte förstöra denna tråden, men du får gärna pm:a mig om du vill prata! För jag vet som sagt precis hur det är, "min" kille ville inte heller ha barnet..

 

[Sofie.S]

Antar att det är fler här inne som är som hormon kossor?
Idag hann jag knappt innanför dörren innan jag började gråta och blev arg på sambon..
Har gått upp till heltid som sagt och det är för jäkla tufft, när man inte är van vid dessa långa dagar.
Trött i kroppen och helt slut i huvudet.

Fick lite smått panik idag, var en på jobbet som blev jätte förvånad att jag inte gjort klart allt pappersarbete, söka penning hit och dit. Kan någon ge mig en bra förklaring på hur allt fungerar? Försökte googla grav.penning och havandeskapspenning men blev inte klokare för det
Jobbar inom vården och har mycket tunga lyft..
Det är jätte många som frågar när jag ska gå hem, jag har inte ens hunnit fundera på det än?

 

[pudsey]

@BernT skickar en massa styrkekramar till dej, det är ingen lätt sitts du är i men va stark och stå på dej, ingen ska mobba dej till ett beslut.

 

[pudsey]

@Sofie.S ingen hormonkossa här än, kanske lite light började nästan gråta igår för att jag inte orkat diska så sambon fick ta de plus laga mat när han kom hem. Han gör det gärna utan problem, men jag tycker jag kan fixa det som bara är hemma. Ser jag tillbaka på veckan innan jag gjorde testet så var jag extremt kännslig för ingenting, då började misstqnkarna komma.
Illamåendet har börjat komma mer och mer, är till o från under dagen för att eskalera till att hinken är min bästa vän på kvällen, lagomt till sambon kommer hem.
Vi har berättat för våra föräldrar nu och min bror, övriga avvaktar vi med tills ul är gjort.

 

[Blueberry]

Jag har verkligen fått ett helt nytt förhållande till toaletter den senaste veckan.

Förut ba: något jag sitter på några gånger om dagen.
Nu ba: min trogna vän som jag kramar några gånger om dagen, som alltid finns där när jag behöver den, står ut med att jag spyr galla över den och alltid känns sval mot min panna.

Har mått illa hela dagen.
Jävla dynga.

 

[Amk]

Alltså klart man kan vara vrång men inte i det här fallet. Det är inte läge att vara det. Hade varit en sak om det handlade om typ att jag ville ha en kattunge och inte han, då hade jag kunnat bete mig vrångt/barnsligt. Nu handlar det om ett annat liv så att vara vrång bara för att är ju bara sjukt.

Jag förstår inte varför det är mer egoistiskt av mig att behålla än det är för honom att tvinga mig göra abort. Det kommer trots allt vara ett livslångt trauma för min del (jag vet att många andra inte ser det så men så ser JAG det).

Jag vill inte göra det, jag mår fruktansvärt dåligt bara av tanken och har bara varit hemma halvt apatisk sen i fredags när han började propagera för vad han vill.

Jag har som tur är semester nu, för om jag ger efter för vad han vill kommer jag inte fixa jobba på ett bra tag. Jag kommer ligga hemma och grina sönder.

Vilken tuff situation. Vet du vad som gör att du tror att du "grinar sönder" om du skulle göra abort? Hur ser du på att ha barn med den mannen/ingen man (om han backar ur helt)?

 

[lil-sis]

Jag har verkligen fått ett helt nytt förhållande till toaletter den senaste veckan.

Förut ba: något jag sitter på några gånger om dagen.
Nu ba: min trogna vän som jag kramar några gånger om dagen, som alltid finns där när jag behöver den, står ut med att jag spyr galla över den och alltid känns sval mot min panna.

Har mått illa hela dagen.
Jävla dynga.

Piller kanske vore något?

 

[BernT]

Vilken tuff situation. Vet du vad som gör att du tror att du "grinar sönder" om du skulle göra abort? Hur ser du på att ha barn med den mannen/ingen man (om han backar ur helt)?

Antar att det är ngn slags sorgeprocess jag går igenom. Om man nu kan göra det på förhand. Hela förra veckan har jag varit sjukt ledsen och upprörd. Det är jag iofs nu med men blir bara mer och mer arg.

Tror iofs att han förstår, läste igenom vår sms-konversation från senaste dagarna, mina är både arga och elaka medans hans väl till viss del är förstående men han vägrar byta åsikt i det hela och tycker fortfarande att hans alt är det enda möjliga.

 

[vilse]

Nä det vill jag ju inte. Men han vill ju å andra sidan verkligen inte ha det. Så någon av oss kommer ju köra över den andre.

Jag har dessutom mer eller mindre fått "förbud" för att prata med någon om det. Han tycker att det bara är vår ensak.

1. Att han börjar ge dig förbud/ber dig inte prata med andra, kör spelen med att spela snäll och gullig när du verkar gå på hans sida är bara ren manipulation!
Du vet om hans åsikt i denna frågan - håll nu honom borta från dig ett par dagar och sätt dig bara ner och fundera själv. Vad vill DU? Vad är det som gör dig ledsen av det hela? Att han inte vill ha barnet/drar/inte stöttar dig - eller är det själva aborten som är jobbig?
Kan du tänka dig att bli en ensamstående förälder från början? Kommer du (ev) kunna orka strida med denna killen i hela barnet liv?

2. Han vet om riskerna med att ha sex - det kan faktiskt bli barn av det även om man skyddar sig. Då får man finna sig i att risken finns att man blir förälder. Vill man absolut inte ha barn så får man använda fler skydd, alt så får han sterilisera sig.

Jag förstår inte varför det är mer egoistiskt av mig att behålla än det är för honom att tvinga mig göra abort. Det kommer trots allt vara ett livslångt trauma för min del (jag vet att många andra inte ser det så men så ser JAG det).

Självklart tänker man egoistiskt i en sådan här fråga. Och så ska det vara. Du ska tänka på dig och det ev barnet - vad du vill och känner. Självklart kan ju rådfråga pappan och ta med hans åsikt i dina funderingar. Men i slutändan så är det din kropp - DITT BESLUT.

Jag vill inte göra det, jag mår fruktansvärt dåligt bara av tanken och har bara varit hemma halvt apatisk sen i fredags när han började propagera för vad han vill.

Ta kontakt med vården - och se till att få komma till en samtalskontakt snarast! Dels som du kan gå till själv för att få hjälp med dina tankar, men även kanske ett samtal där ni båda är med.

 

[BernT]

@vilse

Att han tänker dra gör mig väl inte så mycket. Klart tråkigt för ett ev barn om han inte vill vara delaktig men det tycker jag säger mer om honom. Att vara ensam är väl inte så kul men jag klarar mig, jag vet att jag skulle fixa det.

Jag kan bara hitta en direkt nackdel med att behålla och det är att jag inte kan söka den tjänsten jag vill i höst, för det är en fysiskt tung tjänst. Men jag kan lika gärna söka den 2015 (intag varje år) så det är väl ingen större deal. Inte tillräckligt stor för att rättfärdiga abort iaf.

Ska träffa en kurator om ungefär en vecka. Och så är det undersökning + samtal med läkare som jag gick med på att gå på iaf. Så han tror väl iofs att allt är i hamn nu..

 

[BernT]

Nu har jag pratat med min mami. Jag tänker göra vad som känns bäst för mig! Och det är inte abort.

Tänker låta det sjunka in rejält under nån vecka innan jag berättar för mannen.

 

[Miks]

Nu har jag pratat med min mami. Jag tänker göra vad som känns bäst för mig! Och det är inte abort.

Tänker låta det sjunka in rejält under nån vecka innan jag berättar för mannen.

Låter klokt att lyssna på dej och hur du känner! Jag avundas dig verkligen inte! Jag tycker det finns nog saker att tänka på ändå utan att någon snubbe försöker påverka en! Stå på dej och lyssna på din magkänsla!

Mvh Miks

 

[Miks]

Nu har vi fått en tid för fostervattenprov. 14/7. Mitt i semestern. Sen tar det väl ytterligare några veckor innan vi får svar. Känns som ett välgrundat beslut som vi båda är överens och välinformerade om. Ändå är jag nervös och kan inte riktigt förlika mej med tanken att få en 20 cm lång nål instucken i magen

Mvh Miks

 

[lillajag]

Nu har jag kommit hem efter 4e inläggningen på sjukhus på 1,5 månad för illamående och kräkning. Det går bra hemma några dagar men sen blir det akut in igen och dropp och massa mediciner intravenöst i en vecka. Förhoppningsvis kan jag väl hålla mig hemma nu och framöver.
Har testat både postafen, primperan, lergigan och nu även ondansetron men inget hjälper helt. Jag har gått ner 7 kilo och väger nu bara 48 kg. Jag som ville gå upp i vikt och behålla lite av vikten. Nu när jag är hemma blir väl toalettstolen min bästa vän igen. Bara jag får behålla lite mat och vätska så jag kan hålla mig hemma är jag glad.
Jag tycker så synd om alla som lider av grav illamående. Det är fruktansvärt jobbigt.
Denna gången var jag dock väldigt glad att jag låg inne då jag under andra natten började blöda jättemycket. Inom fem minuter var läkare där och undersökte mig. Båda bebisarna levde tack och lov men man fick hjärtat i halsgropen av chock. Två dagar senare blödde jag rejält igen och hade enorma smärtor och även då blev det akut UL som visade två små levande bebisar. Fick reda på att min moderkaka sitter alldeles för långt ner så nu måste jag på kontroller för det.

 

[Blueberry]

Nu har jag kommit hem efter 4e inläggningen på sjukhus på 1,5 månad för illamående och kräkning. Det går bra hemma några dagar men sen blir det akut in igen och dropp och massa mediciner intravenöst i en vecka. Förhoppningsvis kan jag väl hålla mig hemma nu och framöver.
Har testat både postafen, primperan, lergigan och nu även ondansetron men inget hjälper helt. Jag har gått ner 7 kilo och väger nu bara 48 kg. Jag som ville gå upp i vikt och behålla lite av vikten. Nu när jag är hemma blir väl toalettstolen min bästa vän igen. Bara jag får behålla lite mat och vätska så jag kan hålla mig hemma är jag glad.
Jag tycker så synd om alla som lider av grav illamående. Det är fruktansvärt jobbigt.
Denna gången var jag dock väldigt glad att jag låg inne då jag under andra natten började blöda jättemycket. Inom fem minuter var läkare där och undersökte mig. Båda bebisarna levde tack och lov men man fick hjärtat i halsgropen av chock. Två dagar senare blödde jag rejält igen och hade enorma smärtor och även då blev det akut UL som visade två små levande bebisar. Fick reda på att min moderkaka sitter alldeles för långt ner så nu måste jag på kontroller för det.

Åh jösses, vilket elände!
Här sitter jag och gnäller över att jag har kräkts en gång i timmen hittills i dag. Tack för perspektiv och hoppas att du klarar dig bra på hemmaplan.

 

[Flixon]

Nu har jag kommit hem efter 4e inläggningen på sjukhus på 1,5 månad för illamående och kräkning. Det går bra hemma några dagar men sen blir det akut in igen och dropp och massa mediciner intravenöst i en vecka. Förhoppningsvis kan jag väl hålla mig hemma nu och framöver.
Har testat både postafen, primperan, lergigan och nu även ondansetron men inget hjälper helt. Jag har gått ner 7 kilo och väger nu bara 48 kg. Jag som ville gå upp i vikt och behålla lite av vikten. Nu när jag är hemma blir väl toalettstolen min bästa vän igen. Bara jag får behålla lite mat och vätska så jag kan hålla mig hemma är jag glad.
Jag tycker så synd om alla som lider av grav illamående. Det är fruktansvärt jobbigt.
Denna gången var jag dock väldigt glad att jag låg inne då jag under andra natten började blöda jättemycket. Inom fem minuter var läkare där och undersökte mig. Båda bebisarna levde tack och lov men man fick hjärtat i halsgropen av chock. Två dagar senare blödde jag rejält igen och hade enorma smärtor och även då blev det akut UL som visade två små levande bebisar. Fick reda på att min moderkaka sitter alldeles för långt ner så nu måste jag på kontroller för det.

Men fy så jobbigt du har det din stackare! Hoppas det går över snart, vilken vecka är du i nu?
...och jag som tycker det är tråkigt att mina enda symptom är yrsel. Jag tänker verkligen inte klaga...

 

[lillajag]

Men fy så jobbigt du har det din stackare! Hoppas det går över snart, vilken vecka är du i nu?
...och jag som tycker det är tråkigt att mina enda symptom är yrsel. Jag tänker verkligen inte klaga...

Nu är jag i v 13 + 1 så det ska väl förhoppningsvis gå över snart. Iom att det är tvillingar så säger de att det kan gå över någon vid v 16-18. Jag hoppas på det tidigare alternativet =)

 

[Flixon]

Jag håller tummarna för att det försvinner så snart som bara möjligt, @lillajag !