Vinterföräldrar -17/18, del 5

[Positron]

Vilken juste jobbförmån

Jag vet faktiskt inte hur de ställer sig till det användningsområdet men min närmsta chef hejar glatt på eftersom hen är i samma sits men nåt år före det var hens idé att jag skulle låna hem ett par peltorkåpor

 

[pollex]

Vi har bara svärmor häromkring. 40mil till min släkt och vi känner ingen här i Halland. Så vi har inte heller så många

Gäller att hålla hårt i svärmor då!

 

[pollex]

Vi har så begränsade barnvaktsmöjligheter att de inte existerar
Min släkt bor 30-60 mil bort, sambons i England... Har ingen vi känner så pass väl i närheten heller som vi kan lämna barnen med. I framtiden när farmor och farfar och mormor kommer och hälsar på kan vi nog lämna barnen hemma med dem en kväll, men just nu känns L för liten (hon hinner ju glömma bort vilka de är mellan gångerna de ses). Tvååringen pratar mycket om dem och älskar att skypa osv med dem, så han skulle nog klara sig fint med dem en kväll.

Åh! Tänk att få gå ut på en dejtkväll. Vi har varit ute tillsammans en gång de senaste 2,5 åren.

Jag är usel på att lämna bort små barn, så jag förstår att ni känner så för L:s del! Men tiden jobbar ju för er nu

 

[Positron]

Åh, vad skönt med viss bättring! Mirakelpunktur beställes för din räkning!

Blev ingetdera. Mest ett tråkigt papper med ännu fler övningar och återigen orden "...eftersom du är överrörlig. Och det kommer att ta tid." Jag är så trött på saker som ska ta tid
Men jag är tacksam över att det inte är diskbråck, jag var lite orolig ett tag.

Hon beskrev min muskelfattighet i ländryggen som ett svart hål

 

[pollex]

Åh, nu behöver jag ventilera. Bröt ihop imorse och grät hulkandes, nu har det lagt sig lite men känns ändå jobbigt.

John har kommit in en fas där han har blivit mycket mer motorisk, men han har ju fortfarande inte riktigt koll på vad han gör eller hur det känns för andra. Men han är väldigt fascinerad av att slåss (hårt med knuten näve, speciellt vid amning då han gärna slår mig i ansiktet), klösas, bitas, hugga tag i håret och dra osv. När han inte får till det blir han lite mer gnällig också. Det här gör att jag för första gången någonsin faktiskt tycker att han är lite jobbig och när jag känner så får jag sånt sjukt dåligt samvete och känner mig som den sämsta mamman i hela världen. Han förstår ju inte och han menar inget illa, han försöker ju bara att upptäcka världen..

Hur hanterar ni andra sådana känslor? Min man sa att jag kommer känna så SÅ många gånger under och det låter ju hemskt. Jag håller på att ätas upp av dåligt samvete!

Sen tror jag att ett amningshalsband verkligen vore något nu. Det var ju någon här som köpte ett för ett tag sen, kommer tyvärr inte ihåg vem det var. Men är du/ni som har ett nöjda med era? Vad ska man satsa på?

Vet inte om det är till någon tröst, men jag tycker inte att bebisar och lite större barn framkallar samma känslor i särskilt stor utsträckning, så se inte en livstid av just den här känslan framför dig

 

[Sofie_B]

Jag känner igen mig! Kotten älskar att sparka i min mage när jag byter blöja, det låter som ganska futtigt men ibland gör det ONT! Och han har också börjat gripa fast i huden där han kommer åt, typ halsen och insidan av låren Jag klarar det hyfsat när jag är pigg och mätt och vet ju att han gör det för att det är kul/mysigt/spännande. Men det har hänt att jag börjat gråta och bett honom sluta sparkas för att det gör ont. Till ingen nytta såklart, han är ju en bebis... Jag kan få lite dåligt samvete om jag märker att jag blir irriterad och det liksom sitter i, men samtidigt vet jag ju att det lär hända 300000 gånger till under hans uppväxt, så det är nog bara att vänja sig.
Du är inte ensam iallafall! Har ju av förklarliga skäl ingen erfarenhet av amnkngshalsband, men kotten pillar ju med leksaker för att ha ro att äta, så tror säkert det kan vara en bra idé!

Det gör John med, och på tuttarna. Det gör jätteont ibland! Ska också försöka att vänja mig, men det är så jobbigt. Hittills har jag bara känt himlastormande kärlek och idag kände jag att jag längtade till att få en dag på jobbet.. Men försöker tänka att det är naturligt, i alla nära relationer får man ibland vara lite frustrerad och vilja andas. Väl? Händer ju med mannen då och då i alla fall...

 

[Sofie_B]

Vet inte om det är till någon tröst, men jag tycker inte att bebisar och lite större barn framkallar samma känslor i särskilt stor utsträckning, så se inte en livstid av just den här känslan framför dig

Åh, hoppas verkligen att du har rätt! Tänker att det nog blir lite lättare när man kan kommunicera med honom. Nu har jag ju två val - bita ihop och försöka värja mig bäst jag kan eller distansera mig så att han inte kan slå/bita/riva mig. Jag väljer en kombination, jag andas ut när jag är på jobbet eller när mannen har honom men när jag är med honom är jag lika nära som annars, om jag skulle distansera mig då känns det som att han skulle bli ledsen/orolig och inte förstå vad som händer.

 

[Cattaflajna]

Här blir det också en del frustration på bebis, hon sliter mig i håret/huden rätt ofta och sparkas när hon är på skötbordet... samt ska bara rulla eller göra annat vid amning, så är inte så mysigt att amma vissa gånger... men jag tänker att det går över, förr eller senare och frustration får man ha! Får ta ut det på annat bara. Sambon blir också frustrerad har han sagt så det känns bra att veta att det inte bara är jag

Lite kluven att vi redan bytt till sittdelen, men tror det mest är för det känns sorgligt typ att byta, att lilla bebisen växer så fort ska fråga BVC nästa vecka när vi ska dit, nu har vi bara kört med sittdelen en gång hittills men går inte ha i ligg läge alls för hon blir sur... samtidigt sitter hon väldigt bra redan (med stöd) men vill ändå höra från nån som vet, så det inte påverkar hennes rygg eller så... sa till sambon att man kanske kan fälla ner när hon somnat men han tycker bara jag är envis och orkar inte ens diskutera med mig

 

[YaHilweh]

Sen några dagar rullar ju kotten oupphörligt från rygg till mage. Idag vände han tillbaka från mage till rygg, efter att ha vilat den förmågan ett ganska bra tag. Misstänker att jag snart, likt @YaHilweh har en rullande bebis här hemma... Känns på något sätt bättre än att ständigt behöva rädda ilsken bebis som inte alls(!!!) vill träna magläge och inte kan förstå varför han hela tiden tvingas göra det

Plötsligt har man inte ens bebis kvar i samma rum som bebis lämnades i
När dom väl kommit på snitsen går det undan. Lägger man ned R i sin säng innan hon egentligen är 100% redo för sömn. Då hinner hon ligga i alla sängens hörn inom någon minut. Det går undan nu.

 

[astilbe]

Lite kluven att vi redan bytt till sittdelen, men tror det mest är för det känns sorgligt typ att byta, att lilla bebisen växer så fort ska fråga BVC nästa vecka när vi ska dit, nu har vi bara kört med sittdelen en gång hittills men går inte ha i ligg läge alls för hon blir sur... samtidigt sitter hon väldigt bra redan (med stöd) men vill ändå höra från nån som vet, så det inte påverkar hennes rygg eller så... sa till sambon att man kanske kan fälla ner när hon somnat men han tycker bara jag är envis och orkar inte ens diskutera med mig

Vi bytte till sittdel för någon månad sedan, i början medextra kudde bakom ryggen. Fäller ner lite när han börjar visa tecken på att bli trött och helt liggläge när han håller på att somna. Lite för tidigt kanske, men G blev verkligen förbannad av att läggas i liggdelen om han inte var trött. Nu är han jättenöjd när han kan sitta och titta ut

 

[Sofie_B]

Vi bytte till sittdel för någon månad sedan, i början medextra kudde bakom ryggen. Fäller ner lite när han börjar visa tecken på att bli trött och helt liggläge när han håller på att somna. Lite för tidigt kanske, men G blev verkligen förbannad av att läggas i liggdelen om han inte var trött. Nu är han jättenöjd när han kan sitta och titta ut

Vi bytte också tidigt (före 4 månader), men använder å andra sidan vagnen väldigt sparsamt. Vi har också fullt liggläge på vår och fäller ner när han har somnat. För mig blev det en sorg att byta till sittdel då jag blev av med allt det fantastiska packutrymme som erbjöds under liggdelen.

 

[pollex]

Jag vet faktiskt inte hur de ställer sig till det användningsområdet men min närmsta chef hejar glatt på eftersom hen är i samma sits men nåt år före det var hens idé att jag skulle låna hem ett par peltorkåpor

- allt som ger glada medarbetare måste väl gillas?

 

[pollex]

Blev ingetdera. Mest ett tråkigt papper med ännu fler övningar och återigen orden "...eftersom du är överrörlig. Och det kommer att ta tid." Jag är så trött på saker som ska ta tid
Men jag är tacksam över att det inte är diskbråck, jag var lite orolig ett tag.

Hon beskrev min muskelfattighet i ländryggen som ett svart hål

Äsch så eländigt . Men om det är muskulärt så borde varje övning i alla fall ta dig ett ministeg bort från att det ska kunna hända igen?

 

[pollex]

Åh, hoppas verkligen att du har rätt! Tänker att det nog blir lite lättare när man kan kommunicera med honom. Nu har jag ju två val - bita ihop och försöka värja mig bäst jag kan eller distansera mig så att han inte kan slå/bita/riva mig. Jag väljer en kombination, jag andas ut när jag är på jobbet eller när mannen har honom men när jag är med honom är jag lika nära som annars, om jag skulle distansera mig då känns det som att han skulle bli ledsen/orolig och inte förstå vad som händer.

Ja, det underlättar när de börjar bli kommunicerbara . Avledning blir ju också lättare när de blir större, men redan nu kan man ju försöka - ta fast och busa med små riviga händer, ge någon leksak som alternativ etc. Och klä bort det som går! (Uppsatt hår, ingen urringning etc)

(Hör på mig själv att mina barn varit mer pilliga än grovmotoriska i det här hänseendet )

 

[Sofie_B]

Ja, det underlättar när de börjar bli kommunicerbara . Avledning blir ju också lättare när de blir större, men redan nu kan man ju försöka - ta fast och busa med små riviga händer, ge någon leksak som alternativ etc. Och klä bort det som går! (Uppsatt hår, ingen urringning etc)

(Hör på mig själv att mina barn varit mer pilliga än grovmotoriska i det här hänseendet )

Ja, försöker tänka så och det fungerar bra. Tänker därför att amningshalsband nog kan vara något, det är mycket då han slår.

 

[pollex]

Ja, försöker tänka så och det fungerar bra. Tänker därför att amningshalsband nog kan vara något, det är mycket då han slår.

... hockeyskydd vid amning...

 

[Sofie_B]

... hockeyskydd vid amning...

Eller grytvantar på bebis kanske?

 

[pollex]

Eller grytvantar på bebis kanske?

Nu är vi något på spåren tror jag!

 

[Positron]

Äsch så eländigt . Men om det är muskulärt så borde varje övning i alla fall ta dig ett ministeg bort från att det ska kunna hända igen?

Ja muskulärt i kombination med ligament och sånt är påverkat av relaxinet. Så det enda jag kan göra åt det är att träna upp musklerna så det finns någon stadga alls. Men nu ska jag schemalägga sjukgymnastik dagligen och ta mig i kragen
(Tänk att de där övningarna är såååå tråkiga)

 

[Positron]

Ja, det underlättar när de börjar bli kommunicerbara . Avledning blir ju också lättare när de blir större, men redan nu kan man ju försöka - ta fast och busa med små riviga händer, ge någon leksak som alternativ etc. Och klä bort det som går! (Uppsatt hår, ingen urringning etc)

(Hör på mig själv att mina barn varit mer pilliga än grovmotoriska i det här hänseendet )

Och mina måste vara mer grovmotoriska för jag känner inte igen problemen
M brötar rätt mycket men då är det bra att liggamma, hon kopplar fast sig i bröstet och sen ligger hon och kör någon variant av gymnastik medans hon äter.
Därför gillar jag att amma henne till sömns, då kan man ju få lite mys också