Vinterföräldrar -17/18, del 5

[Positron]

M hälsar till alla andra föräldrar: bjud era bebisar på våffla och pizza och ni skall bli belönade av 2×20 minuters ren och skär matglädje

 

[pollex]

Jag också, men ibland behöver vi hjälpas åt Och ibland får jag samma blick när det bara är kotten och jag, men då säger den "hur kan du göra såhär mot mig, din egen son?"

Två vuxna mot en stackars försvarslös bebis!

Men det är fantastiskt egentligen tycker jag, hur finkalibrerade vi är för att vara beredda att rädda dem från allt ont, må det nu vara verkligt ont eller inte!

 

[Heulwen]

Jag börjar fundera på att ha mobilförbud för mig själv när jag liggammar, jag har tappat mobilen i pannan på bebis 2 gånger nu. På den positiva sidan är jag tydligen ingen bebisplågare längre när jag använder nässprayen och snorsugen, det var ganska okej idag och hon mår bra mycket bättre.

Imorgon ska jag gå på promenad med en i föräldragruppen och sedan kommer en kollega/vän hem till mig. så det är skönt att vi är friska.

 

[pollex]

Med första barnet stod jag knappt ut av att höra det. Denna gången söker jag distraktion för jag vet att ingen vinner nåt på att jag ingriper om det inte är hunger. Så fruktansvärt tufft är det när man bara vill öppna sin famn och stjäla bebis med en känsla av att jag kan bättre. Men det kan jag ju inte, hon skriker lika mycket när jag tar på det där klädesplagget

... och ändå känns det bättre om han är hos mig och skriker . Distraktion, lämna rummet, gå ut... jag tror jag lärde mig lite mellan barn ett och två, men vidare utveckling av mig verkar omöjlig

 

[Positron]

... och ändå känns det bättre om han är hos mig och skriker . Distraktion, lämna rummet, gå ut... jag tror jag lärde mig lite mellan barn ett och två, men vidare utveckling av mig verkar omöjlig

Pluppar i öronen med nåt bra att lyssna på, eventuellt en kudde på huvudet som ljuddämpare. Eller gå ut.
Helt galet vilka känslor bebisskrik kan väcka hos mig!
(Vi har formgjutna hörselskydd med medhörning på jobbet, jag tog med mina hem för att kunna hantera bebis+tvååring lite bättre de syns inte så mycket heller så jag känner mig inte som en dålig förälder)

 

[Positron]

Jag börjar fundera på att ha mobilförbud för mig själv när jag liggammar, jag har tappat mobilen i pannan på bebis 2 gånger nu. På den positiva sidan är jag tydligen ingen bebisplågare längre när jag använder nässprayen och snorsugen, det var ganska okej idag och hon mår bra mycket bättre.

Imorgon ska jag gå på promenad med en i föräldragruppen och sedan kommer en kollega/vän hem till mig. så det är skönt att vi är friska.

Hände mig några gånger med första barnet. Måste fått in tekniken för det har inte hänt ens en gång under detta halvåret!

 

[Positron]

Idag har jag kunnt vara uppe och röra på mig lite och det i kombination med att stora barnets sjuka verkar vara över har gett hela familjen ny energi!
Imorgon ska jag till sjukgymnasten. Jag hoppas kunna få med mig en tens och glidlakan hem. Eller någon mirakulös akupunktur så allt det onda försvinner.
Och på fredag blir det kiropraktorn.
Och jag mumlar nåt tyst löfte till min kropp om att om den bara blir relativt smärtfri så ska jag ta hand om den som den förtjänar.
M verkar inte bry sig om att jag är enbart matstation, hon verkar kunna tänka sig att byta ut mig mot den gourmetmat fadern skämmer bort henne med. Och som hon flinar så fort hon får syn på sin pappa
Men om hon blir riktigt förbannad (typ bankar huvudet i golvet) är det i slutändan bara bröstet som gäller så jag känner mig inte helt bortglömd.

 

[YaHilweh]

Lyx! Vi har lite begränsade barnvaktsmöjligheter överlag och de vi har upplever jag får lite väl fullt upp med två barn, så vi vågar inte slita på dem .

Vi har bara svärmor häromkring. 40mil till min släkt och vi känner ingen här i Halland. Så vi har inte heller så många

 

[Evenstar]

Lyx! Vi har lite begränsade barnvaktsmöjligheter överlag och de vi har upplever jag får lite väl fullt upp med två barn, så vi vågar inte slita på dem .

Vi har så begränsade barnvaktsmöjligheter att de inte existerar
Min släkt bor 30-60 mil bort, sambons i England... Har ingen vi känner så pass väl i närheten heller som vi kan lämna barnen med. I framtiden när farmor och farfar och mormor kommer och hälsar på kan vi nog lämna barnen hemma med dem en kväll, men just nu känns L för liten (hon hinner ju glömma bort vilka de är mellan gångerna de ses). Tvååringen pratar mycket om dem och älskar att skypa osv med dem, så han skulle nog klara sig fint med dem en kväll.

Åh! Tänk att få gå ut på en dejtkväll. Vi har varit ute tillsammans en gång de senaste 2,5 åren.

 

[Sofie_B]

Åh, jag får helt ont i hjärtat bara av att läsa om det ! Stackars er båda! Jag känner igen situationen så himla väl, inklusive att det känns som att svika den stackars bebisen när man inte kan annat än att sitta bredvid.

Det ger förstås inga men för livet (annat än möjligen för dig och mig då, bebisarna glömmer det ju...) men jag undviker faktiskt att åka bil alls av just det skälet. Senast vi åkte till ett ställe utan vettig kollektivtrafik åkte vi bil på vägen dit, men efter den prövningen fick sambon släppa av mig och lilla A vid närmaste tågstation på hemvägen... men då bor vi ju tack och lov med bra kollektivtrafik så det innebär mest att resorna tar lite mer tid, men väldigt begränsade inskränkningar i övrigt.

Tack! Ja, känner också att jag ska undvika längre resor ett tag, i vart fall själv och i rusningstrafik. Skillnad om man kan svänga av snabbt och fixa men nu var det hopplöst.

 

[Sofie_B]

Fy, det skär i mitt hjärta bara av att läsa det. Vad jobbigt för er.



Tror det kan vara nyttigt att ha konflikter med sina syskon, så man lär sig hantera sådant. Som min man säger, med syskon kommer man alltid ha en vän och alltid en fiende och båda är lika nyttigt tror jag.

Tack! Ja, jag tror också det och just det är nog mitt största argument till att jag vill att John ska ha ett syskon. Det är väldigt berikande att få "konfliktträna" med någon som är jämbördig men där man ändå kan vara väldigt trygg i att kärleken är stark nog att tåla det. Finns ingen annan situation som är riktigt lika, med föräldrar till exempel är ju barnet i ett naturligt underläge vid konflikter.

 

[Sofie_B]

@Sofie_B Usch vilken pärs! Du får trösta dig med att bebis garanterat inte tog någon skada, även om det känns hemskt där och då.

Mitt "värsta" är när sambon gör något "hemskt" (typ byta blöja eller ta på en Body över huvudet, ni förstår ju) så att kotten börjar gråta, och samtidigt tittar efter mig med tårar i ögonen och lutande underläpp. Då känns det verkligen som att jag sviker som inte direkt räddar honom!
Den där underläppen är både söt och alldeles hjärtskärande för övrigt...

Nej, troligtvis gjorde han inte det men man känner sig ju precis som du säger som väldens sämsta mamma och som en svikare.

 

[Sofie_B]

Två vuxna mot en stackars försvarslös bebis!

Men det är fantastiskt egentligen tycker jag, hur finkalibrerade vi är för att vara beredda att rädda dem från allt ont, må det nu vara verkligt ont eller inte!

Det är det ju verkligen! Man känner verkligen att man skulle göra ALLT för att skydda dom, det tar över hela ens väsen när dom mår dåligt.

 

[Sofie_B]

Åh, nu behöver jag ventilera. Bröt ihop imorse och grät hulkandes, nu har det lagt sig lite men känns ändå jobbigt.

John har kommit in en fas där han har blivit mycket mer motorisk, men han har ju fortfarande inte riktigt koll på vad han gör eller hur det känns för andra. Men han är väldigt fascinerad av att slåss (hårt med knuten näve, speciellt vid amning då han gärna slår mig i ansiktet), klösas, bitas, hugga tag i håret och dra osv. När han inte får till det blir han lite mer gnällig också. Det här gör att jag för första gången någonsin faktiskt tycker att han är lite jobbig och när jag känner så får jag sånt sjukt dåligt samvete och känner mig som den sämsta mamman i hela världen. Han förstår ju inte och han menar inget illa, han försöker ju bara att upptäcka världen..

Hur hanterar ni andra sådana känslor? Min man sa att jag kommer känna så SÅ många gånger under och det låter ju hemskt. Jag håller på att ätas upp av dåligt samvete!

Sen tror jag att ett amningshalsband verkligen vore något nu. Det var ju någon här som köpte ett för ett tag sen, kommer tyvärr inte ihåg vem det var. Men är du/ni som har ett nöjda med era? Vad ska man satsa på?

 

[FeatherCloud]

Åh, nu behöver jag ventilera. Bröt ihop imorse och grät hulkandes, nu har det lagt sig lite men känns ändå jobbigt.

John har kommit in en fas där han har blivit mycket mer motorisk, men han har ju fortfarande inte riktigt koll på vad han gör eller hur det känns för andra. Men han är väldigt fascinerad av att slåss (hårt med knuten näve, speciellt vid amning då han gärna slår mig i ansiktet), klösas, bitas, hugga tag i håret och dra osv. När han inte får till det blir han lite mer gnällig också. Det här gör att jag för första gången någonsin faktiskt tycker att han är lite jobbig och när jag känner så får jag sånt sjukt dåligt samvete och känner mig som den sämsta mamman i hela världen. Han förstår ju inte och han menar inget illa, han försöker ju bara att upptäcka världen..

Hur hanterar ni andra sådana känslor? Min man sa att jag kommer känna så SÅ många gånger under och det låter ju hemskt. Jag håller på att ätas upp av dåligt samvete!

Sen tror jag att ett amningshalsband verkligen vore något nu. Det var ju någon här som köpte ett för ett tag sen, kommer tyvärr inte ihåg vem det var. Men är du/ni som har ett nöjda med era? Vad ska man satsa på?

Jag känner igen mig! Kotten älskar att sparka i min mage när jag byter blöja, det låter som ganska futtigt men ibland gör det ONT! Och han har också börjat gripa fast i huden där han kommer åt, typ halsen och insidan av låren Jag klarar det hyfsat när jag är pigg och mätt och vet ju att han gör det för att det är kul/mysigt/spännande. Men det har hänt att jag börjat gråta och bett honom sluta sparkas för att det gör ont. Till ingen nytta såklart, han är ju en bebis... Jag kan få lite dåligt samvete om jag märker att jag blir irriterad och det liksom sitter i, men samtidigt vet jag ju att det lär hända 300000 gånger till under hans uppväxt, så det är nog bara att vänja sig.
Du är inte ensam iallafall! Har ju av förklarliga skäl ingen erfarenhet av amnkngshalsband, men kotten pillar ju med leksaker för att ha ro att äta, så tror säkert det kan vara en bra idé!

 

[FeatherCloud]

Sen några dagar rullar ju kotten oupphörligt från rygg till mage. Idag vände han tillbaka från mage till rygg, efter att ha vilat den förmågan ett ganska bra tag. Misstänker att jag snart, likt @YaHilweh har en rullande bebis här hemma... Känns på något sätt bättre än att ständigt behöva rädda ilsken bebis som inte alls(!!!) vill träna magläge och inte kan förstå varför han hela tiden tvingas göra det

 

[soom]

@Sofie_B jag har ett amningshalsband, som jag i teorin är mycket nöjd med, det är fint
Jag hade hoppats att det skulle rädda de krångliga kvällsamningarna, men det gör det inte riktigt. Däremot tror jag att det kommer komma till nytta längre fram när hon börjar pilla på saker. Just nu har hon mest svårt att fokusera.

 

[pollex]

Jag börjar fundera på att ha mobilförbud för mig själv när jag liggammar, jag har tappat mobilen i pannan på bebis 2 gånger nu. På den positiva sidan är jag tydligen ingen bebisplågare längre när jag använder nässprayen och snorsugen, det var ganska okej idag och hon mår bra mycket bättre.

Imorgon ska jag gå på promenad med en i föräldragruppen och sedan kommer en kollega/vän hem till mig. så det är skönt att vi är friska.

Mobiltappande på bebis har hänt här med

 

[pollex]

Pluppar i öronen med nåt bra att lyssna på, eventuellt en kudde på huvudet som ljuddämpare. Eller gå ut.
Helt galet vilka känslor bebisskrik kan väcka hos mig!
(Vi har formgjutna hörselskydd med medhörning på jobbet, jag tog med mina hem för att kunna hantera bebis+tvååring lite bättre de syns inte så mycket heller så jag känner mig inte som en dålig förälder)

Vilken juste jobbförmån

 

[pollex]

Idag har jag kunnt vara uppe och röra på mig lite och det i kombination med att stora barnets sjuka verkar vara över har gett hela familjen ny energi!
Imorgon ska jag till sjukgymnasten. Jag hoppas kunna få med mig en tens och glidlakan hem. Eller någon mirakulös akupunktur så allt det onda försvinner.
Och på fredag blir det kiropraktorn.
Och jag mumlar nåt tyst löfte till min kropp om att om den bara blir relativt smärtfri så ska jag ta hand om den som den förtjänar.
M verkar inte bry sig om att jag är enbart matstation, hon verkar kunna tänka sig att byta ut mig mot den gourmetmat fadern skämmer bort henne med. Och som hon flinar så fort hon får syn på sin pappa
Men om hon blir riktigt förbannad (typ bankar huvudet i golvet) är det i slutändan bara bröstet som gäller så jag känner mig inte helt bortglömd.

Åh, vad skönt med viss bättring! Mirakelpunktur beställes för din räkning!