Har något märkligt nackstöd på selen som jag inte lyckas fatta hur det ska sitta, försökt titta på filmer på Youtube och inte fattat något. Känner mig korkad men hjärnan är som sirap nu, ska nog ge det ett försök igen. Vi ska till bvc imorgon, då ska jag försöka trycka på att få remiss till psykolog eller liknande och be om återkoppling om förlossningsdepressionstestet jag fyllde i sist. Fattar som att ni andra fick veta antal poäng osv? Jag fick ju typ noll kommentarer men när jag själv googlat
Och i ärlighetens namn mår jag ganska kasst, får ångest och hjärtklappning när bebis skriker eller om jag tror att han håller på att vakna när han borde sova, gråter flera gånger varenda jäkla dag och har skuldkänslor för precis allt gentemot sambon och kotten, med mera.
Samtidigt känns det ju alltid som jag överdriver vad jag än söker hjälp för, tänker ena sekunden att något är galet och andra att jag bara är vek och att alla säkert har det såhär utan att klaga..
Det där låter inte alls normalt och något du behöver hjälp för. Ta dig själv på allvar! Nu blundar hon men hon fipplar med händerna hela tiden så vet inte om hon sover. Hennes mage är bra idag iaf.
Jo, det är helt klart gångbart men hon blir så skrikig vid hela förfarandet att tas ut så vet inte om jag orkar med det extra bök det innebär. Jag har hela tiden en plan på att lära mig hantera sjal och/eller sele så vi kan gå ut ihop men får aldrig någon energi över.
Hoppas båda våra bebisar kommer på bättre tankar snart!
Vi ska till bvc imorgon, då ska jag försöka trycka på att få remiss till psykolog eller liknande och be om återkoppling om förlossningsdepressionstestet jag fyllde i sist. Fattar som att ni andra fick veta antal poäng osv? Jag fick ju typ noll kommentarer men när jag själv googlat
Och i ärlighetens namn mår jag ganska kasst, får ångest och hjärtklappning när bebis skriker eller om jag tror att han håller på att vakna när han borde sova, gråter flera gånger varenda jäkla dag och har skuldkänslor för precis allt gentemot sambon och kotten, med mera.
Samtidigt känns det ju alltid som jag överdriver vad jag än söker hjälp för, tänker ena sekunden att något är galet och andra att jag bara är vek och att alla säkert har det såhär utan att klaga..
Tack, hjälper att höra att andra faktiskt inte känner likadant, då finns det ju ett annat "läge" att eftersträva liksom.
Jag upplever inte alls det du beskriver och det är inte för att jag är tuff på något sätt, har kronisk serotoninbrist och står kontinuerligt på SSRI så tror mitt ordinarie läkemedel kan ha stabiliserat mina känslor lite.
Din BVC verkar inte ge dig något bra stöd alls, du kan inte byta?
Nu har jag varit borta från denna tråd länge, jag fick ju en nervskada vid förlossningen och har haft två månader av hemsk nervsmärta och i princip inte kunnat göra annat än att ta hand om min dotter. Men då fotens nerver blev påverkade har jag inte kunnat gå under denna period heller så varit sjukskriven och bara suttit i soffan i princip. Men nu äntligen, äntligen börjar det vända och jag kan smått börja njuta av livet som mamma :-)
Lilla Sigrid blir 10 veckor idag. Hon älskar att sjunga ("yla" med när jag sjunger), titta på tavlor, ligga på mage eller i babysittern så hon ser världen och - ATT SOVA
Vad gäller rutiner så brukar hon somna 20-21, sen vaknar hon en gång på natten oftast mellan 04.00-06.00 och sen sover hon gärna till ca 09.00-10.00. Sömntuta som sagt och jag klagar inte. Sen sover hon inte så mycket på dagen, någon längre nap vid lunch och någon vid eftermiddagen blir det.
Idag är kotten två månader! Han lyckades dessutom "nästan" rulla/välta från mage till rygg tidigare, men det föll på att benen inte ville följa med
Visa bifogad fil 12813
Ja, det är helt galet vad dom växer! Kotten var ju en plutt när han föddes men börjar bli riktigt rejäl och med riktig dubbelhakaDet är så himla roligt med bilder/berättelser från er med lite större bebisar, jag får nog erkänna att jag önskar mig lite framåt i tiden! Men lilla A blev tre veckor igår, och han känns inte så nykläckt längre. Han börjar få lite stabilitet i bålen och det ska bli spännande att se vad mätstickan och vågen på BVC säger när vi ska dit nästa gång, jag satt och tittade på honom tidigare idag och undrade hur i hela fridens namn en så stor unge kunnat få plats i min mage
dessutom når benen snart utanför skötbordet, känns helt galet! Håller med övriga, sådär ska du inte behöva ha det! Om bvc inte tar det på allvar kan du kanske gå via din läkare? Så att du får hjälp nu, och inte behöver vänta på att byta bvc-sköterskam.Vi ska till bvc imorgon, då ska jag försöka trycka på att få remiss till psykolog eller liknande och be om återkoppling om förlossningsdepressionstestet jag fyllde i sist. Fattar som att ni andra fick veta antal poäng osv? Jag fick ju typ noll kommentarer men när jag själv googlat
Och i ärlighetens namn mår jag ganska kasst, får ångest och hjärtklappning när bebis skriker eller om jag tror att han håller på att vakna när han borde sova, gråter flera gånger varenda jäkla dag och har skuldkänslor för precis allt gentemot sambon och kotten, med mera.
Samtidigt känns det ju alltid som jag överdriver vad jag än söker hjälp för, tänker ena sekunden att något är galet och andra att jag bara är vek och att alla säkert har det såhär utan att klaga..
hon är verkligen som en minibuddha hon älskar att sitta i den så att hon kan hålla koll på oss. Bäst är när jag och storebror dansar framför henne, då sprattlar hon loss fullständigt annars är det att dra sig upp till sittande med hjälp av våra händer som är favoriten just nu. Idag har vi invigt baby gymmet här hemma också, det var populärt
Min har sovit ovanligt mycketLåter som det varit en trend för buke-bebisarna att inte sova idag, varit samma här..
Tog en promenad till stan i förmiddags så då sov hon iaf dit och på hemvägen igen. Sen när sambon kom hem på eftermiddan ville han fixa lite ärenden så då handlade vi också och då sov hon i bilen+butiken. Men annars har hon varit vaken större delen av dagen
Efter lite mat i magen fungerade hjärnan bättre. Då är frågan hur jag ska kunna omsluta henne med en jacka om jag testar att bära utomhus? Å andra sidan kanske det räcker med body+byxor+overall och mössa, hon är en ganska varm bebis och det är plusgrader här.
Det anser jag mig ha rätten till med tanke på vår helknasiga natt (orsakad av tvååring med separationsångest) och att hon sällan sover så mycketSkryt lagom!
