Inatt blev det så som jag sa att det inte skulle bli - vi samsov. Jag la honom för att liggamma vid midnatt och totaldäckade. Vaknade av att han ammade vid 05. Sen sov han i sitt nest till 06. Då liggammade vi andra bröstet och jag vaknade nu. Han ammar när han känner för det och sover jättebra och jag fick alltså nio timmars sömn?! Hur skönt som helst och önskar att vi kunde göra såhär varje natt men just det här med att jag vekligen upplever att jag ”däckar” och sover så tungt skrämmer mig. Jag vaknar ju om han vaknar men om han t.ex. skulle ha rullat över på mage och skulle spy skulle jag nog inte vakna. Men å andra sidan sover vi båda på sida mot varandra och sängen är så pass mjuk att han ligger i lätt nedförsbacke mot mig så han kan inte rulla över på mage. Svårt! man skulle ju aldrig förlåta sig själv om något hände heller.