Vinterföräldrar -17/18 del 3

[YaHilweh]

Havanna är född i december. Hon var 2v vid första Gekås besöket..

 

[Evenstar]

Lilly är född i slutet av november, hon har sen januari fått följa med och hämta/lämna storebror på förskolan. Hänga med tlll affären fick hon nog göra innan dess... Får inte ihop livet annars.

 

[leoparden]

Håller det datumet lite för mig själv men det är inte långt bort Är på +11 nu.

Förstår! Jag gick bara till +6 och tyckte att det var himla drygt. Håller tummarna för att bebis tycker att alla hjärtans dag är en bra dag att komma ut på.

 

[leoparden]

Idag kommer två kollegor till mannen hit på middag och jag är så pepp! Jag flyttade till ny stad för ett drygt år sedan och utöver att jag har ett av våra företag här så har jag liksom inget liv här. Har inte fått några egna vänner och har inget socialt umgänge. Försöker verkligen men det är så svårt i vuxen ålder om man inte träffar människor genom jobbet (och jag vill inte gärna umgås privat med dom anställda). Har en timme med bil in till Stockholm där jag har alla mina vänner och skulle kunna åka in oftast nu när jag är mammaledig men känner mig inte riktigt trygg i att ta ut lillskrutten i offentliga miljöer än, inte nu i såna här sjukdomstiden. Men vill inte vänta för länge heller, har redan börjat ledsna lite på att sitta helt isolerad i den här bebisbubblan. Hur resonerar ni? Hur tidigt tar ni ut era små i offentliga miljöer? Tänkte att jag ska bolla det på fredag när jag ska till BVC också.

Vi var och handlade igår, då var hon åtta dagar gammal. Vi har långt till affären och behövde storhandla. Kompisar till oss som inte har bil åkte kollektivt med sin bebis redan andra veckan, det är liksom enda sättet för dem att ta sig någonstans. Jag tänker att man gör det som passar ens livssituation bäst, man kan ju inte isolera sig totalt av rädsla för smittor heller.

 

[Sofie_B]

Svarar alla på en gång;

Tack för er input! Håller helt med om att man måste göra det som livspusslet kräver. Det som gör att jag tvekar lite mer är att jag ju inte behöver ta mig ut bland folk utan att det enbart skulle vara för mitt egna nöjes skull. Då känns det som mycket att riskera om han skulle bli sjuk. Men å andra sidan, någon gång lär vi ju våga oss ut bland folk också.. Får se vad dom säger på BVC på fredag helt enkelt!

 

[Cattaflajna]

Allt såg fint ut idag när BVC var på besök bebis skötte sig exemplariskt och sov igenom nästan hela besöket så vi fick prata ostört, sen var hon väldigt vaken när det vägdes och undersöktes. Jättenöjd med våran sköterska, verkligen rätt person på rätt jobb! Så skönt att den kontakten känns bra redan från början.

Nu på kvällen har jag lyckats ta mig ut själv på en promenad med både vovve och bebis - lite utmaning då vi har vagnen i källarn (brukar bära vovven nerför å uppför i trapphuset dessutom.) Men det gick bra, tur hunden är liten och väger ju dessutom mindre än Isabella det gick alltså bära båda! Annars hade hunden fått hoppa själv i trapporna men undviker helst det

 

[Nattljus]

Luftburna smittor är ovanliga, det är oftast droppsmittor man drabbas av.

Se till att ingen hostar eller nyser på din bebis, och tänk på vad du gör med dina händer. Ta med en spritflaska i väskan och sprita händerna innan du rör bebisen när ni är ute i allmänna miljöer, annars är dina händer en stor smittkälla om du t ex tagit i nåt handtag eller så innan. Då borde det vara lugnt

 

[Cattaflajna]

Berättade ju tidigare i tråden om att jag sagt upp en vänskap under graviditeten. Den här vännen hörde av sig när vi var på BB för att gratta men även för att hon vill umgås igen å sa att hon saknat mig men inte ville höra av sig innan förlossningen. (Min sambo å hennes sambo umgås fortfarande, dock mer sällan)

Svarade mest för att vara artig och hon erbjöd oss lite kläder (de fick själva barn i augusti) och tackade väl ja även där för att vara artig, mest för att våra sambos umgås.

Men nu vet jag inte hur jag ska säga nej till att umgås igen. Hon hörde av sig idag och vill ses om nån vecka. Hon skrev ju att hon saknat mig men jag känner inte likadant, mer en lättnad över att vi sa hejdå. Självklart har jag tänkt på henne nån gång men känner ändå att det var rätt. Och nu har jag ju lite annat att prioritera dessutom. Samtidigt känner jag som innan - att hon hör av sig nu för att jag är intressant igen när jag fått ett barn.

...behövde nog mest få skriva av mig nånstans

 

[cili]

Idag kommer två kollegor till mannen hit på middag och jag är så pepp! Jag flyttade till ny stad för ett drygt år sedan och utöver att jag har ett av våra företag här så har jag liksom inget liv här. Har inte fått några egna vänner och har inget socialt umgänge. Försöker verkligen men det är så svårt i vuxen ålder om man inte träffar människor genom jobbet (och jag vill inte gärna umgås privat med dom anställda). Har en timme med bil in till Stockholm där jag har alla mina vänner och skulle kunna åka in oftast nu när jag är mammaledig men känner mig inte riktigt trygg i att ta ut lillskrutten i offentliga miljöer än, inte nu i såna här sjukdomstiden. Men vill inte vänta för länge heller, har redan börjat ledsna lite på att sitta helt isolerad i den här bebisbubblan. Hur resonerar ni? Hur tidigt tar ni ut era små i offentliga miljöer? Tänkte att jag ska bolla det på fredag när jag ska till BVC också.

Vi har pratat en hel del om sånt med personalen på neo, dom säger att barnen (oavsett prematur eller ej) inte under några omständigheter ska vistas på t.ex. Ica Maxi innan dom är ett halvår (och helst inte så mycket därefter heller), för att smittrisken är för stor. "Vi har sett för många fall av RS, det kan vara livshotande" brukar vara standardsvaret när man frågar varför (dom riktigt små barnen hamnar alltså på vår avdelning om dom åker på något sånt). Helst tycker dom att man ska undvika alla ställen med okända människor, men att man väljer lokala lilla närbutiken om man ändå måste handla. Folksamlingar är big no-no. Att däremot gå ut på en promenad eller ta hem/åka till människor man känner där man kan försäkra sig om att dom är friska och inte hostar/nyser mot barnvagnen var däremot fritt fram.
Det är ändå från personal som jobbar med sånt, så jag kommer helt klart att lyssna på dom.

 

[FeatherCloud]

Jag är lite nojig med att ta med Kotte till alltför stora ställen för tidigt. Folk får komma hit eller så kan vi åka hem till dem, och han kommer troligen få följa med till mitt jobb när jag ska ha lönesamtal om några veckor, men skulle inte ta med till tex stora köpcentret än på ett tag.

 

[FeatherCloud]

Hur går det, några fler bebisar på väg ut? Gissar att alla med bebisar på utsidan har fullt upp

Vi har haft en helt ok natt igen. Lyckades somna under amning i fåtölj igår kväll och sen har jag sovit som en död hela natten också efter läggning förutom när kotte vaknade och ville äta igen. Innan han föddes har jag inte sovit en natt utan öronproppar på närmare 10 år, nu vill jag inte ha dom när jag sover med honom, är helt fascinerad av att jag lyckas somna ändå!

Idag ska vi till bvc igen och väga för att hålla lite koll nu när vi minskat ersättningen. Är nästan nere på halva mängden mot en vecka sen, och jag inbillar mig att kotte ammar mer effektivt, så kanske har jag fått mer mjölk ändå. Känner dock noll skillnad på själva brösten. Svårt att veta, det där...

 

[Sofie_B]

Vi har pratat en hel del om sånt med personalen på neo, dom säger att barnen (oavsett prematur eller ej) inte under några omständigheter ska vistas på t.ex. Ica Maxi innan dom är ett halvår (och helst inte så mycket därefter heller), för att smittrisken är för stor. "Vi har sett för många fall av RS, det kan vara livshotande" brukar vara standardsvaret när man frågar varför (dom riktigt små barnen hamnar alltså på vår avdelning om dom åker på något sånt). Helst tycker dom att man ska undvika alla ställen med okända människor, men att man väljer lokala lilla närbutiken om man ändå måste handla. Folksamlingar är big no-no. Att däremot gå ut på en promenad eller ta hem/åka till människor man känner där man kan försäkra sig om att dom är friska och inte hostar/nyser mot barnvagnen var däremot fritt fram.
Det är ändå från personal som jobbar med sånt, så jag kommer helt klart att lyssna på dom.

Ah, tack för svar! Då lyssnar vi också. Finns ju inget behov av att ta med honom ut bland folk, bara att det skulle vara mysigt att t.ex. gå ut och äta men vi kan lika gärna äta hemma!

 

[cili]

Vi fick ta första barnvagnspromenaden utomhus igår, på tremånadersdagen.
Lånad vagn och droppställning som fästs med eltejp

 

[Rugge]

Kör inte heller ut och storhandlar med lilltösen.
Däremot kör vi till skogen ett par gånger veckan för våra långpromenader.

Jag handla på Ica online. Så himla smidigt. Bara klicka i vad man vill handla. I princip samma utbud och pris som i butiken.
Hämtar sedan ut färdigpackade kassar på väg hem från vår promenad. Lilltösen behöver inte ens lämna bilen

 

[cili]

Ah, tack för svar! Då lyssnar vi också. Finns ju inget behov av att ta med honom ut bland folk, bara att det skulle vara mysigt att t.ex. gå ut och äta men vi kan lika gärna äta hemma!

Ett alternativ är att leta upp en restaurang som inte är så fullsatt på t.ex. kvällstid, så man kan sätta sig i ett hörn och vara ganska skyddad . Det är ju trist om man blir "inlåst" hemma i ett halvår. Själv ser jag fram emot sommaren då man kan köpa med sig mat (eller grilla ) och äta ute på en filt, det öppnar ju en helt ny värld av möjligheter utan att öka riskerna

 

[Cattaflajna]

Fy, vilken natt.

Hon var vaken 00-05 och ville äta varje timme, ingen sömn emellan.. som att hon kämpade emot. Låg en timme och ammade henne i början och trodde hon skulle somna sen men hon började skrika och bråka, jag var helt slut och bara grät för jag var så trött. Var hemskt! Sambon tog henne och lyckades gå runt med henne en timme ungefär utan bråk så jag kunde få sova lite. Sen efter 5 tok däckade vi allihop, vakna vid 7 för att hon ville äta igen och sen sov vi till 9.

Idag tänker jag sova samtidigt som henne under dagen, förberedd på en likadan natt. Får acceptera att hon är vaken på natten, måste bara ställa om lite själv så jag orkar.

Där fick vi som sagt hela tiden att det gått för bra och att hon är en alldeles för snäll bebis

 

[astilbe]

Här rullar dagarna på. Har lite problem med såriga bröst men det verkar ha börjat vända nu (hoppas jag ). Vi får sova helt ok på nätterna, med några avbrott för amning och han växer som han ska. Tyvärr går jag runt och är lite ledsen över att allt inte bara är kul och underbart. Jag har ju förstått i teorin att det är så det är, men har ändå svårt att landa i det i praktiken. Inte problem med anknytningen eller så, bara en känsla av att vara låst och oroa mig för framtida gråtnätter och tro att jag kommer gå runt som en zombie av trötthet de kommande åren. Jättedumt att ta ut oro i förskott, jag vet Försöker slappna av, leva i nuet och tänka att mina tankar och känslor påverkas stort av hormoner plus att jag har ett lågt hb-värde.

Har fint stöd av min man, mamma och BVC-sköterska samt tar dubbla niferex järntabletter from igår så jag hoppas och tror att det snart vänder så jag kan njuta mer För han är ju världens finaste, vår lille pojk

 

[pollex]

På tal om smittorisk så var jag med åttaåringen på vårdcentralen igår, vilken pärs i väntrummet - förutom att folk hostade som tokar så hörde jag brottstycken av olika samtal som ”... och så kräktes han igår!” och (du borde inte ha kommit hit...) ”... det är oerhört smittsamt!” . Jag skulle hellre ha slickat dörrhandtagen på valfri stormarknad

(Med första barnet var vi av förklarliga skäl oerhört försiktiga när det gällde smittor, vi började slappna av lite mer efter hans andra vinter. Andra barnet var med på barnkalas, lekland, muséer, affärer, hämtning/lämning på förskola etc från några veckors ålder - som ni var inne på, man får anpassa sig efter livssituation)

 

[pollex]

Här rullar dagarna på. Har lite problem med såriga bröst men det verkar ha börjat vända nu (hoppas jag ). Vi får sova helt ok på nätterna, med några avbrott för amning och han växer som han ska. Tyvärr går jag runt och är lite ledsen över att allt inte bara är kul och underbart. Jag har ju förstått i teorin att det är så det är, men har ändå svårt att landa i det i praktiken. Inte problem med anknytningen eller så, bara en känsla av att vara låst och oroa mig för framtida gråtnätter och tro att jag kommer gå runt som en zombie av trötthet de kommande åren. Jättedumt att ta ut oro i förskott, jag vet Försöker slappna av, leva i nuet och tänka att mina tankar och känslor påverkas stort av hormoner plus att jag har ett lågt hb-värde.

Har fint stöd av min man, mamma och BVC-sköterska samt tar dubbla niferex järntabletter from igår så jag hoppas och tror att det snart vänder så jag kan njuta mer För han är ju världens finaste, vår lille pojk

Hoppas att det vänder snart, det låter som att det finns alla förutsättningar för det! De första tre månaderna är tyngst, tycker jag.

 

[pollex]

Fy, vilken natt.

Hon var vaken 00-05 och ville äta varje timme, ingen sömn emellan.. som att hon kämpade emot. Låg en timme och ammade henne i början och trodde hon skulle somna sen men hon började skrika och bråka, jag var helt slut och bara grät för jag var så trött. Var hemskt! Sambon tog henne och lyckades gå runt med henne en timme ungefär utan bråk så jag kunde få sova lite. Sen efter 5 tok däckade vi allihop, vakna vid 7 för att hon ville äta igen och sen sov vi till 9.

Idag tänker jag sova samtidigt som henne under dagen, förberedd på en likadan natt. Får acceptera att hon är vaken på natten, måste bara ställa om lite själv så jag orkar.

Där fick vi som sagt hela tiden att det gått för bra och att hon är en alldeles för snäll bebis

Fy, vilken jobbig natt! Jag hoppas att du lyckas sova ikapp lite idag!