Vinterföräldrar -17/18 del 3

@Cattaflajna @astilbe
Åh vad jag känner igen mig i vad ni skriver. Både jobbiga nätter när man bara vill gråta, och att det kan vara svårt att ställa om och sova på dagen, men också den där känslan av att vara låst och ta ut allt i förskott. Hoppas det vänder för er snart!
 
30 g upp på lika många dagar, BVC hade helst sett det dubbla... Fått tips om att amma kortare, mer effektiva pass och försöka pumpa lite mer mellan. Får se vad kotte säger om att bli avlägsnad från bröstet, har hittills gått sådär innan han själv är redo :p
 
30 g upp på lika många dagar, BVC hade helst sett det dubbla... Fått tips om att amma kortare, mer effektiva pass och försöka pumpa lite mer mellan. Får se vad kotte säger om att bli avlägsnad från bröstet, har hittills gått sådär innan han själv är redo :p
Har du kollat in Amningshjälpen? Finns både hemsida och fb-grupper, kolla efter tips kring aktiv amning eller googla detta. Även bloggen babybay har nog tips.

Kanske har du fått dessa råd innan, jag är bara smygläsare och kan ha missat nåt, isf kan du bortse från detta inlägg :angel:
 
Alla i föräldragruppen har fått sina små nu .
Utom jag :arghh:

Tick tack.

Fasiken vad jag hoppas att det drar igång av sig självt. Vill göra förarbetet hemma inte på BB, vill ha ett naturligt förlopp utan massa piller o tvång. Slemproppen har fortsatt släppa men det händer ju nada i övrigt.
 
Alla i föräldragruppen har fått sina små nu .
Utom jag :arghh:

Tick tack.

Fasiken vad jag hoppas att det drar igång av sig självt. Vill göra förarbetet hemma inte på BB, vill ha ett naturligt förlopp utan massa piller o tvång. Slemproppen har fortsatt släppa men det händer ju nada i övrigt.

Så seeeeeegt! Känner med dig och håller tummarna för att bebisen ska börja längta ut av sig själv så snart som möjligt!
 
Alla i föräldragruppen har fått sina små nu .
Utom jag :arghh:

Tick tack.

Fasiken vad jag hoppas att det drar igång av sig självt. Vill göra förarbetet hemma inte på BB, vill ha ett naturligt förlopp utan massa piller o tvång. Slemproppen har fortsatt släppa men det händer ju nada i övrigt.

Här är vi oxå sega! Möte hos BM imorgon om det inte kommit igång än på BF+6

Så less på att känna sig som en tickande bomb, känns ju helt omöjligt att säga att man ska göra något i eftermiddag utan känns som man lever timme för timme :mad:
 
Här är vi oxå sega! Möte hos BM imorgon om det inte kommit igång än på BF+6

Så less på att känna sig som en tickande bomb, känns ju helt omöjligt att säga att man ska göra något i eftermiddag utan känns som man lever timme för timme :mad:

Totalt värdelöst. Och så fort man ska iväg får man ha med sig väskan med grejer...

Jag är totalt sängliggande nu, har gett upp. Okej i förrgår var jag hos en kompis och igår var jag på ett årsmöte men idag ruttnar jag i sängen.

Ska du få tid för igångsättning idag då? Ganska skönt att ha det där sista datumet samtidigt som jag iallafall är livrädd för att vi snart är där.
 
Här är vi oxå sega! Möte hos BM imorgon om det inte kommit igång än på BF+6

Så less på att känna sig som en tickande bomb, känns ju helt omöjligt att säga att man ska göra något i eftermiddag utan känns som man lever timme för timme :mad:

+ @Monifa
Jag lider med er! Sista veckorna med sonen kändes som år. Inte kul att gå över så länge.
 
Totalt värdelöst. Och så fort man ska iväg får man ha med sig väskan med grejer...

Jag är totalt sängliggande nu, har gett upp. Okej i förrgår var jag hos en kompis och igår var jag på ett årsmöte men idag ruttnar jag i sängen.

Ska du få tid för igångsättning idag då? Ganska skönt att ha det där sista datumet samtidigt som jag iallafall är livrädd för att vi snart är där.

Inget möte fören imorgon så ska väl diskuteras igångsättning eller inte då men tvivlar väl på att dom sätter igång en fredag om dom inte absolut måste och då jag ändå inte passerat dessa 14 dagarna inom det normala.

Har däremot varit ute med hundarna nu med en öm fiffi och en känsla av kraftigare mensvärk så hoppas hoppas att det kanske är något litet framsteg
 
Inget möte fören imorgon så ska väl diskuteras igångsättning eller inte då men tvivlar väl på att dom sätter igång en fredag om dom inte absolut måste och då jag ändå inte passerat dessa 14 dagarna inom det normala.

Har däremot varit ute med hundarna nu med en öm fiffi och en känsla av kraftigare mensvärk så hoppas hoppas att det kanske är något litet framsteg

Ah förlåt, imorgon. Ja, det är väl egentligen bara när det finns särskilda skäl som de sätter igång innan man räknas som överburen? (du kanske har det, det vet ju inte jag).

Håller tummen för att det drar igång snart för dig!
 
Ah förlåt, imorgon. Ja, det är väl egentligen bara när det finns särskilda skäl som de sätter igång innan man räknas som överburen? (du kanske har det, det vet ju inte jag).

Håller tummen för att det drar igång snart för dig

Tror inte jag direkt har särskilda skäl, enda "negativa" jag har är ju EDS och det verkar ju inte vara något dom oroar sig för
 
Fy, vilken natt. :cry:

Hon var vaken 00-05 och ville äta varje timme, ingen sömn emellan.. som att hon kämpade emot. Låg en timme och ammade henne i början och trodde hon skulle somna sen men hon började skrika och bråka, jag var helt slut och bara grät för jag var så trött. Var hemskt! Sambon tog henne och lyckades gå runt med henne en timme ungefär utan bråk så jag kunde få sova lite. Sen efter 5 tok däckade vi allihop, vakna vid 7 för att hon ville äta igen och sen sov vi till 9.

Idag tänker jag sova samtidigt som henne under dagen, förberedd på en likadan natt. Får acceptera att hon är vaken på natten, måste bara ställa om lite själv så jag orkar.

Där fick vi som sagt hela tiden att det gått för bra och att hon är en alldeles för snäll bebis :p

Stackare! :(:heart Det är jättejobbigt när dom bestämmer sig för att vara vakna på natten, vår lillgroda har också haft några sådana nätter och sen sover han typ hela dagen. Det är jättefrustrerande när man inte få någon sömn i sig alls. Hoppas att ni får en bättre natt inatt!
 
Här rullar dagarna på. Har lite problem med såriga bröst men det verkar ha börjat vända nu (hoppas jag :nailbiting:). Vi får sova helt ok på nätterna, med några avbrott för amning och han växer som han ska. Tyvärr går jag runt och är lite ledsen över att allt inte bara är kul och underbart. Jag har ju förstått i teorin att det är så det är, men har ändå svårt att landa i det i praktiken. Inte problem med anknytningen eller så, bara en känsla av att vara låst och oroa mig för framtida gråtnätter och tro att jag kommer gå runt som en zombie av trötthet de kommande åren. Jättedumt att ta ut oro i förskott, jag vet :banghead: Försöker slappna av, leva i nuet och tänka att mina tankar och känslor påverkas stort av hormoner plus att jag har ett lågt hb-värde.

Har fint stöd av min man, mamma och BVC-sköterska samt tar dubbla niferex järntabletter from igår så jag hoppas och tror att det snart vänder så jag kan njuta mer :) För han är ju världens finaste, vår lille pojk :love:

Känner igen det där! För mig spelar nog alla hormoner in väldigt mycket, jag känner mig verkligen skör. Ibland blir jag så ledsen och nedstämd utan någon egentlig förklaring. Då gråter jag och känner mig allmänt instabil, sen känns det lite lättare. :p Tur att mannen är stöttande och förstående!

Jag kan också bli lite nerstämd över att det inte är så roligt att vara mammaledig. Nu jobbar jag förvisso 50 % och har gjort sedan vi kom hem från BB och tur är det för det hjälper mig att känna att jag i alla fall får något vettigt gjort, för det är inte så mentalt stimulerande att gå här hemma med bebis. Jag älskar lillgrodan men han är ju bara vaken och med korta stunder, i övrigt sover han eller så ligger han och ammar (eller så byter vi bajsblöja), så det är inte så mycket som händer direkt. Har redan hunnit plöja typ tre serier sedan han kom. :angel:
 
Apropå det här med smittorisk, hur hade ni tänkt om ni var i min sits (och var gärna helt ärliga);

Imorgon kommer mannens barn hit. Den äldsta (den som har varit lite svartsjuk kring bebisen) har fått konstaterad körtelfeber och den yngsta har ont i halsen och ont i huvudet och är allmänt krassliga. Dom har gått någon dag var i skolan hos mamman, annars varit hemma. Den äldsta äter penicillin, även om läkarna inte tror att det ska hjälpa på körtelfebern. Han har haft halsfluss två gånger under vintern.

Den äldsta har varit orolig för att han inte ska få hålla i bebisen nu när han är sjuk, varpå min man svarade att om han bara låter bli att pussa på honom och tvättar händerna innan så är det lugnt (körtelfeber smittar genom saliv).

Men, nu känner jag att jag nog inte vill att dom ska hålla på så mycket med bebisen? Det finns liksom ingen anledning till att dom ska hålla i honom mer än att dom tycker att det är mysigt, och speciellt den äldsta är mycket för att både stoppa fingrarna i munnen och för att pussas så jag är inte säker på att han kommer att komma ihåg att inte göra så. Kan jag säga nej? Bör jag säga nej? Den äldsta lägger sig också gärna i vår säng + tar med vårt täcke ner till soffan när han ska titta på film, det är jag inte heller bekväm med. Det är ju där bebis bor och jag vill inte ha några baciller i sängen. Är jag fånig? Den yngsta är jag inte heller säker på vad det är han har, han kanske kan smitta bebis med RS?

Att dom är här känner jag mig lugn kring, men inte att dom ska vara upp i bebis och hålla på. Jag vill verkligen inte utsätta honom för någon smittorisk. Jag tror inte att den yngsta blir så ledsen, men den äldsta kommer att tycka att det är jobbigt. Å andra sidan är han bara intresserad av att hålla på med bebisen när pappa är med, så det känns inte som att intresset är genuint kring bebisen utan att det mer handlar om att connecta med pappa/visa sig intresserad av det som är viktigt för honom. Tänker då att det är bättre att dom två hänger än att bebisen ska blandas in i det och kanske bli smittad?
 
Apropå det här med smittorisk, hur hade ni tänkt om ni var i min sits (och var gärna helt ärliga);

Imorgon kommer mannens barn hit. Den äldsta (den som har varit lite svartsjuk kring bebisen) har fått konstaterad körtelfeber och den yngsta har ont i halsen och ont i huvudet och är allmänt krassliga. Dom har gått någon dag var i skolan hos mamman, annars varit hemma. Den äldsta äter penicillin, även om läkarna inte tror att det ska hjälpa på körtelfebern. Han har haft halsfluss två gånger under vintern.

Den äldsta har varit orolig för att han inte ska få hålla i bebisen nu när han är sjuk, varpå min man svarade att om han bara låter bli att pussa på honom och tvättar händerna innan så är det lugnt (körtelfeber smittar genom saliv).

Men, nu känner jag att jag nog inte vill att dom ska hålla på så mycket med bebisen? Det finns liksom ingen anledning till att dom ska hålla i honom mer än att dom tycker att det är mysigt, och speciellt den äldsta är mycket för att både stoppa fingrarna i munnen och för att pussas så jag är inte säker på att han kommer att komma ihåg att inte göra så. Kan jag säga nej? Bör jag säga nej? Den äldsta lägger sig också gärna i vår säng + tar med vårt täcke ner till soffan när han ska titta på film, det är jag inte heller bekväm med. Det är ju där bebis bor och jag vill inte ha några baciller i sängen. Är jag fånig? Den yngsta är jag inte heller säker på vad det är han har, han kanske kan smitta bebis med RS?

Att dom är här känner jag mig lugn kring, men inte att dom ska vara upp i bebis och hålla på. Jag vill verkligen inte utsätta honom för någon smittorisk. Jag tror inte att den yngsta blir så ledsen, men den äldsta kommer att tycka att det är jobbigt. Å andra sidan är han bara intresserad av att hålla på med bebisen när pappa är med, så det känns inte som att intresset är genuint kring bebisen utan att det mer handlar om att connecta med pappa/visa sig intresserad av det som är viktigt för honom. Tänker då att det är bättre att dom två hänger än att bebisen ska blandas in i det och kanske bli smittad?
Jag hade hållit isär dom. Som sagt är det ju en onödig risk
 
@Sofie_B
Jag har ju verkligen inte stor erfarenhet av det här med barn, men spontan tanke är ändå att en 11-åring är så pass stor att han förstår resonemang om att bebis är liten och inte bör bli smittad. Även om han blir ledsen borde han förstå att det är tillfälligt, och så kan han umgås mer med pappa istället?
Med reservation för att ni känner barnen bäst förstås :)
 
Jag kan också bli lite nerstämd över att det inte är så roligt att vara mammaledig. Nu jobbar jag förvisso 50 % och har gjort sedan vi kom hem från BB och tur är det för det hjälper mig att känna att jag i alla fall får något vettigt gjort, för det är inte så mentalt stimulerande att gå här hemma med bebis. Jag älskar lillgrodan men han är ju bara vaken och med korta stunder, i övrigt sover han eller så ligger han och ammar (eller så byter vi bajsblöja), så det är inte så mycket som händer direkt. Har redan hunnit plöja typ tre serier sedan han kom. :angel:
"Skönt" att det är fler som är uttråkade! (Missförstå mig rätt :p )
Jag trodde jag skulle tycka det var skönare att vara hemma med bebis än jag gör. Men när det kommer till kritan är jag nästan lite lappsjuk av att inte prata med folk om dagarna. Sambon har ju funderingar på att vara föräldraledig med oss på fredagarna, tanken att istället fråga på jobbet om de skulle behöva mig en dag i veckan har slagit mig :angel:

Öppna förskolan som finns i närmsta orten har 3-månadersgräns, förhoppningsvis går tiden fort dit :p
 
Vår lilla groda (kul att vi är fler med det ”smeknamnet” :D ) har nu passerat födelsevikten med 35 gram, 10 dagar gammal. Känns bra! Vi har fortfarande bra nätter, peppar peppar. Det lär väl ändras vad det lider.

@Sofie_B vi har ”besöksförbud” om någon är krasslig, så jag förstår absolut om du inte vill att sjuka barn ska hålla på med bebis. En 11-åring borde väl kunna förstå argumentet att bebis kan bli jättesjuk och att han får vänta tills han är frisk igen?
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Någon mer här som inte äter fisk? Blev ni rekommenderade att äta omega 3 under graviditeten? När jag sa till min bm att jag inte äter...
Svar
17
· Visningar
799
Gravid - 1år Sonen blev 5 veckor i lördags, och har sen ett par dagar tillbaka börjat med något när han sover eller håller på att somna. Armarna åker...
Svar
1
· Visningar
663
Senast: Bufera
·
Kropp & Själ Jag har en nu 18-årig dotter. Hon är min mans och mitt andra barn, men vår första flicka hann aldrig börja leva, så dottern har hela...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
11 345
Senast: sardellen
·
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
888
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • DIY hästvård
  • Atletix
  • Födda 2024

Omröstningar

Tillbaka
Upp