Vinterföräldrar 16/17 del 3

Jag har inte så mycket att uppdatera med. Ingen bebis än så jag kommer få ett marsbarn. Väldigt less på det här faktiskt.
Exakt samma här, även om jag har haft på känn att jag skulle gå över längre än med sonen så har alla andras övertalning ändå gjort att jag nog var inställd på att förlossningen skulle börja senast igår. Blir glad för varje omgång förvärkar, men sen händer det inget mer.
 
BVC besök idag, här är en till som växer som tusan. Han blev 6 veckor igår
3438g -> 5045g
49cm -> 57cm
Inte konstigt att han inte kan ha storlek 50 längre :D

Mindre roligt att de konstaterade att han har seborroiskt exem :down: Han har de senaste veckorna haft massa hormonprickar som blivit värre och värre fram till slutet av förra veckan då de övergick till att se mer exemfnasiga ut. I lördags morse hade han fått första skorvet i hårbotten och igår var hela hans ansikte helt fnasigt/flagande :( Har smort som tusan med Decobal och ska fortsätta med det samt Minison på huvudet och Propyless på resten av kroppen. Hoppas att det försvinner snabbt och inte kommer tillbaka!

Växer som ogräs :D

Eksem! Stackars liten :( Jag har levt med eksem hela livet, ända sedan spädbarnstiden. Hoppas att han blir bra från det!
 
Tremånaderskontrollen avklarad med dubbla sprutor i benen och allt. :up:
Hon blev förstås ledsen, men jag hade passat in det så hon skulle vara hungrig så hon gick snabbt att lugna ner med bröstet.
Följer sin viktkurva perfekt medan längd och huvudomkrets varit lite hoppig.
Nästan som att det som undersökts med väldigt precisa verktyg ser bättre ut än det extremt subjektiva mätningarna som varje person utför lite olika från varandra. :idea::D
3500 g ---> 6800 g
50 cm ---> 61 cm

Hon hoppade direkt upp två standardavvikelser i vikt men inte de andra måtten. Vår lilla sälkut. :love:

Och vi fick äntligen träffa våran ordinarie BVC-sköterska. Väldigt trevlig och upplevdes kunnig men så noggrann med att inte trampa oss på tårna att det nästan blev enerverande.
 
Tremånaderskontrollen avklarad med dubbla sprutor i benen och allt. :up:
Hon blev förstås ledsen, men jag hade passat in det så hon skulle vara hungrig så hon gick snabbt att lugna ner med bröstet.
Följer sin viktkurva perfekt medan längd och huvudomkrets varit lite hoppig.
Nästan som att det som undersökts med väldigt precisa verktyg ser bättre ut än det extremt subjektiva mätningarna som varje person utför lite olika från varandra. :idea::D
3500 g ---> 6800 g
50 cm ---> 61 cm

Hon hoppade direkt upp två standardavvikelser i vikt men inte de andra måtten. Vår lilla sälkut. :love:

Och vi fick äntligen träffa våran ordinarie BVC-sköterska. Väldigt trevlig och upplevdes kunnig men så noggrann med att inte trampa oss på tårna att det nästan blev enerverande.

Och jag hade inte min ordinarie, har haft henne en gång till dottern men gillade inte henne alls. Nu fanns inget att välja på tyvärr då ordinarie var ledig. Hon började med att kalla min son för flicka :banghead: Han har inget namn så mitt efternamn är det enda som står men både personnummer indikerar pojke samt att det står i journalen.
 
Exakt samma här, även om jag har haft på känn att jag skulle gå över längre än med sonen så har alla andras övertalning ändå gjort att jag nog var inställd på att förlossningen skulle börja senast igår. Blir glad för varje omgång förvärkar, men sen händer det inget mer.
Jag hade ställt in mig på att gå över och visst, det är max 2 veckor kvar nu men ändå jag är så less. Att slemproppen gick för typ 2 veckor sen och värkarna igår gjorde att jag fick hopp om livet men nu känns det så meningslöst.
 
Och jag hade inte min ordinarie, har haft henne en gång till dottern men gillade inte henne alls. Nu fanns inget att välja på tyvärr då ordinarie var ledig. Hon började med att kalla min son för flicka :banghead: Han har inget namn så mitt efternamn är det enda som står men både personnummer indikerar pojke samt att det står i journalen.
Klantigt. :down:
 
@clusia och @glittra håller tummarna för er! Håll ut! Det är inte långt kvar nu!:heart

Nej, inatt var det fruktansvärt. Vågade inte utan att jag tog smärtstillande vid nästa intervall på fm.. Bara för att. Nästan så jag ringde 112 för jag tänkte att nu är nått fel. Benen bara skakade okontrollerat och det gjorde såååå ont.
Men det har varit lugnt nu. Nu är jag bara rädd för natten... Hade aldrig i närheten såhär med sonen.

Var på bvc för första gången idag. Min skrutta firar ju en vecka idag :heart;)
Hon var över födelsevikten nu och växt.:up: så amningen funkar :bow: så glad för det.
Hon måste bara sola lite till sen fick vi cortimyk till armhålorna där det varit för tätt och blivit irriterat.

Och hon åt så jag kunde lägga sonen ikväll:heart "sova mammas säng" så vi låg och myste ihop länge, sen ville han sova i sin säng igen. Men den stunden :heart
Annars svänger det fortfarande 180 grader på nolltid i humöret. This too shall pass. . .
 
Här ligger det en depression och pyr. Har varit så gräsligt deppad, ledsen och stressad. I morgon ska jag till bm på kontroll så jag tar upp det med henne, orkar inte ringa bvc, har tid dit den 7e.
 
Så, då har jag försökt sanera sängen, mig själv och Knoddrick så gott det går mitt i natten. Ren tur att maken inte blev väckt av en kaskadspya i ansiktet - inte många cm ifrån...
 
Redan gråtit två gånger idag (varit vaken i två timmar bara) och ångrat att jag förstörde mitt liv genom att skaffa barn. Får ångest över att tänka så. Mitt barn förtjänar bättre än en mamma med såna tankar.

Hennes pappa är en klippa. Han tar över totalt när han är hemma och vaken. Jag ammar i princip bara och sen lämnar jag över henne till honom. De bästa med det är att deras relation är kanon men jag känner mig totalt värdelös som inte orkar vara den mamman jag vill vara :cry:

Det ska bli så skönt att få prata lite med någon annan idag. Många runtomkring tycker att jag överdriver, det är jobbigt att ha barn och jag borde tänkt på det innan jag skaffade barn. Ja det är jobbigt, men eftersom jag inte ens kan tycka om de bra stunderna utan att stressa ihjäl mig och gråta störtfloder inombords så tror jag att jag behöver hjälp.
 
Redan gråtit två gånger idag (varit vaken i två timmar bara) och ångrat att jag förstörde mitt liv genom att skaffa barn. Får ångest över att tänka så. Mitt barn förtjänar bättre än en mamma med såna tankar.

Hennes pappa är en klippa. Han tar över totalt när han är hemma och vaken. Jag ammar i princip bara och sen lämnar jag över henne till honom. De bästa med det är att deras relation är kanon men jag känner mig totalt värdelös som inte orkar vara den mamman jag vill vara :cry:

Det ska bli så skönt att få prata lite med någon annan idag. Många runtomkring tycker att jag överdriver, det är jobbigt att ha barn och jag borde tänkt på det innan jag skaffade barn. Ja det är jobbigt, men eftersom jag inte ens kan tycka om de bra stunderna utan att stressa ihjäl mig och gråta störtfloder inombords så tror jag att jag behöver hjälp.

Usch, jag kommer ihåg det där. Bra att du tar tag i det så fort, det kan vara så mycket bättre än det där.
Jag fick en djup depression efter att ha fött barn, det var stentufft. Ta hand om dig, och våga testa antidepp om det föreslås.
 
Redan gråtit två gånger idag (varit vaken i två timmar bara) och ångrat att jag förstörde mitt liv genom att skaffa barn. Får ångest över att tänka så. Mitt barn förtjänar bättre än en mamma med såna tankar.

Hennes pappa är en klippa. Han tar över totalt när han är hemma och vaken. Jag ammar i princip bara och sen lämnar jag över henne till honom. De bästa med det är att deras relation är kanon men jag känner mig totalt värdelös som inte orkar vara den mamman jag vill vara :cry:

Det ska bli så skönt att få prata lite med någon annan idag. Många runtomkring tycker att jag överdriver, det är jobbigt att ha barn och jag borde tänkt på det innan jag skaffade barn. Ja det är jobbigt, men eftersom jag inte ens kan tycka om de bra stunderna utan att stressa ihjäl mig och gråta störtfloder inombords så tror jag att jag behöver hjälp.
Stor kram :heart
 
Haft värkar igen sen kl 5 i morse. Ungefär 1 var 10 min. Inget vattenavgång än men jag har pratat med BB och sambon hemma från jobbet. Ska vila och chilla (nåja så gott det går) och höra av mig när värkarna blir tätare.

Det gör så fruktansvärt ont när det smäller till och jag blir sjukt stressad över att det kommer göra ännu ondare. :arghh::arghh::arghh:
 
Här ligger det en depression och pyr. Har varit så gräsligt deppad, ledsen och stressad. I morgon ska jag till bm på kontroll så jag tar upp det med henne, orkar inte ringa bvc, har tid dit den 7e.
En stor kram till dig!
Jag fick en förlossningsdepression med mitt första barn och det tog lång tid för mig att inse att det var just en depression. Jag vill tipsa om en bok: En mekansik mamma. Hon som skrivit boken har även en blogg som man kan läsa och få tips om olika sidor eller poddar som behandlar ämnet. Men självklart så är det bästa att få hjälp av BM eller BVC.
//Qbaby
 
Redan gråtit två gånger idag (varit vaken i två timmar bara) och ångrat att jag förstörde mitt liv genom att skaffa barn. Får ångest över att tänka så. Mitt barn förtjänar bättre än en mamma med såna tankar.

Hennes pappa är en klippa. Han tar över totalt när han är hemma och vaken. Jag ammar i princip bara och sen lämnar jag över henne till honom. De bästa med det är att deras relation är kanon men jag känner mig totalt värdelös som inte orkar vara den mamman jag vill vara :cry:

Det ska bli så skönt att få prata lite med någon annan idag. Många runtomkring tycker att jag överdriver, det är jobbigt att ha barn och jag borde tänkt på det innan jag skaffade barn. Ja det är jobbigt, men eftersom jag inte ens kan tycka om de bra stunderna utan att stressa ihjäl mig och gråta störtfloder inombords så tror jag att jag behöver hjälp.
Många kramar, bra att du har ork att ta tag i det på en gång. :heart
 
Haft värkar igen sen kl 5 i morse. Ungefär 1 var 10 min. Inget vattenavgång än men jag har pratat med BB och sambon hemma från jobbet. Ska vila och chilla (nåja så gott det går) och höra av mig när värkarna blir tätare.

Det gör så fruktansvärt ont när det smäller till och jag blir sjukt stressad över att det kommer göra ännu ondare. :arghh::arghh::arghh:
Lite så kände jag också, men när du är på förlossningen så finns det smärtstillande och personal som är där för att hjälpa dig att få ut bebisen till världen.
Hoppas det drar igång ordentligt så du får åka in! :bump:
 
Redan gråtit två gånger idag (varit vaken i två timmar bara) och ångrat att jag förstörde mitt liv genom att skaffa barn. Får ångest över att tänka så. Mitt barn förtjänar bättre än en mamma med såna tankar.

Hennes pappa är en klippa. Han tar över totalt när han är hemma och vaken. Jag ammar i princip bara och sen lämnar jag över henne till honom. De bästa med det är att deras relation är kanon men jag känner mig totalt värdelös som inte orkar vara den mamman jag vill vara :cry:

Det ska bli så skönt att få prata lite med någon annan idag. Många runtomkring tycker att jag överdriver, det är jobbigt att ha barn och jag borde tänkt på det innan jag skaffade barn. Ja det är jobbigt, men eftersom jag inte ens kan tycka om de bra stunderna utan att stressa ihjäl mig och gråta störtfloder inombords så tror jag att jag behöver hjälp.

Himla klokt att ta hjälp :heart
 
Här ligger det en depression och pyr. Har varit så gräsligt deppad, ledsen och stressad. I morgon ska jag till bm på kontroll så jag tar upp det med henne, orkar inte ringa bvc, har tid dit den 7e.

Kram :heart
Jag hoppas för din skull att de kan hjälpa dig. Var inte rädd för att be om hjälp. Det är vanligare än du tror.

Jag fick depression redan under graviditeten med tredje barnet, och ångrade att vi skaffade fler. Bröt ihop flera gånger om dagen för att jag ångrade mitt val. På BB kändes det rätt, att vi skulle bli 5, men orken fanns inte. Det finns inte lika mycket bebiskort på vår minsting som det gör på de äldre bröderna. För jag orkade inte, jag bara flöt med och försökte överleva. Vissa dagar blev mekaniska, och jag grät så fort folk kommenterade om hur lätt mitt liv var när jag berättade att vi satt flera timmar varje dag framför datorn. Bebisen krävde konstant närhet, och att sitta på diskussionforum med honom i knät blev ofta dagens räddning för att orka. På lördag fyller han 1 år, och orken finns inte alltid där men depressionen är idag borta. Att ha en stöttande sambo är toppen, och stressa inte fram något :heart
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
74 038
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 467
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
46 488
Senast: BusBarro
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
28 151

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Ridskoleryttare
  • Annonsera mera VII

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp