Vinterföräldrar 16/17 del 3

[athena_arabians]

@Lenis: Grattis till lillgrabben

Men f-n rent ut sagt vilken j-la idiot till bm! Om du känner att du orkar har du definitivt skäl för att anmäla henne. Det där var inte ok någonstans.

 

[Atiksa]

Kram @Pilo den där känslan av att kroppen håller på att ge upp är superjobbig Jag sov på höger sida trots att visa påstår att man inte ska, däremot rygg undvek jag. Om du inte hittar någon bra sovställning så kanske du kan palla upp med kuddar och halvsitta? Då blir ju inte trycket lika stort som om man ligger på rygg.

 

[Fille]

Jag har läst att de studierna med sovsidor inte är riktigt pålitlig för att dom inte är "korekt" gjorda och istället rekomenderas att sova på den sidan man vill sova på för att det är viktigare att man sover ordentligt för barnet än att bara sova på vänster sida! När jag ligger på rygg brukar jag försöka putta under en kudde på ena sidan så att jag inte ligger helt platt, så gjorde dom när jag gjorde TUL och får då för mig att det är en bra metod Men det viktiga är nog att man gör som man själv känner är bäst helt enkelt

 

[*Gotlandsrusset*]

Sådär, nu har jag kommit till mina sinnen så pass att jag orkar ta mig in på buke. Hade en i mitt tycke urjävlig förlossning men lillen är nu här, 50 cm lång och 3570 gram tung. Mitt planerade snitt fick jag se mig i stjärnorna efter då jag började störtblöda (jag trodde först vattnet gick men när jag tittade ner på golvet var det blod.. det forsade verkligen) tre dagar innan snittet. Det var upptaget på operation så jag fick inte gå på snitt och fick inte heller stoppa värkarna pga blödningen. Så jag låg kortfattat i förlossning i tolv timmar, varav merparten med en barnmorska som var vedervärdig, innan jag snittades akut. Då hade jag inte haft nån progress på flera timmar, lillen satt fastkilad högt upp i bäckenet.. Min bm erbjöd ingen hjälp alls utom lustgas, och den tog hon från mig när jag fått en EDA (som inte tog). Jag fick bara ligga på rygg i sängen och inte gå upp, fick inga tips alls, när jag bönade om eda sa hon att jag skulle tänka på saken så skulle hon komma tillbaka en timme senare. Allt detta till nån som skulle ha planerat snitt Jag kan se i journalen att jag hade värkar varannan minut i flera timmar och det jag minns av detta är ett töcken av smärta där jag försökte vråla att jag ville ha mitt snitt och att de skulle ge mig nåt för att bryta värkarna.. Bm var verkligen totalt iskall, hon var väldigt anti snitt och tyckte jag skulle låta bli fast förlossningen inte framskred alls och lillen började bli stressad på ctg, och ovanpå allt detta envisades hon med att undersöka vaginalt under värkar fast jag hade så jävla ont att jag hade sparkat bort henne om jag kunnat (sån kroppskontroll hade jag dock inte).

Kom till slut in på snitt efter över ett dygn utan vätska, helt uttorkad och förlorade ännu mer blod under snittet, fick massor med läkemedel då mitt blodtryck inte ville hänga med, bebis satt som sagt fast så de fick ta in en till att hjälpa till att få loss honom, barnläkaren blev tillkallad eftersom det drog ut på tiden, jag hade jättesvårt att andas då spinalbedövningen tog högt upp, och ja.. det var en jä*la mardröm. Jag undrar om det inte är ett stort mörkertal som får PTSD efter sin förlossning bara att ingen kollar det efter då allt mående efter en förlossning tillskrivs hormoner och sömnbrist.

Grattis till sonen och beklagar din vidriga förlossning / det vidriga bemötandet

 

[*Gotlandsrusset*]

Grattis @Amk

 

[clusia]

Tänk vad upp och ner man kan må. Förra veckan mådde jag så oförskämt bra. Igår låg jag bara och grät hela dagen och idag är jag så trött.

 

[et_flickan]

Flera nätter i rad har E vaknat cirka en gång i timmen för att äta. Känner mig lite trött om man säger så. De nätter sambon tar henne sover hon hela natten med en matpaus

 

[clusia]

Flera nätter i rad har E vaknat cirka en gång i timmen för att äta. Känner mig lite trött om man säger så. De nätter sambon tar henne sover hon hela natten med en matpaus

Såklart hon sover hela natten då. Du är ju mami är, det är skillnad

 

[Lenis]

Fy fan Lenis så ska det inte få gå till! Blir fly förbannad över vad du har fått gå igenom, låter som de gjorde då många fel som möjligt. Speciellt barnmorskan du hade låter rent ut sagt värdelös.
Stort grattis till pojken och skönt att han mår bra, speciellt med tanke på omständigheterna.
Om du orkar sen om någon/några veckor så hitta någon inom vården som du får prata om det här med, känns som en upplevelse som annars kan ligga och gro hos en.

Ja det är nog ett råd jag kanske borde följa. Först tänkte jag bara köra på och försöka förtränga det hela men när det börjar jaga en minnesbilder av att man ligger och skriker "sluta" och "låt mig vara" åt nån som ändå tycker att det är läge att känna fosterläge mitt i en värktopp, då känner jag stressen krypa på. Och just att jag blev så utlämnad och fick noll info om när jag skulle få gå på snittet osv.

Amen va i helv...?! Så får det fanimig inte gå till!
Stort grattis till lillen dock Och hoppas ni ändå mår så bra ni kan allihop efter omständigheterna
Har en vän som åkte in och ut på förlossningen i fem dagar (med värkar) men till slut blev det snitt för henne. Det visade sig att bebisen inte var helt fixerad utan låg lite snett och hade aldrig kunnat komma ut. Min vän fick dessutom på slutet även värkstimulerande men öppnade sig aldrig tillräckligt. För jävligt. Hon påpekade flera gånger att något inte kändes bra, men ingen lyssnade på henne.

Min jäkliga bm ville koppla värkstimulerande på mig också. Det hade hon säkert gjort om hon kommit åt men då hade de lagt EDA för andra gången och jag hade fått effekt på ena halvan av kroppen och hade ork att stå emot och ifrågasätta. Som han satt fast hade det ju sannolikt inte gett annat än mer smärta.

 

[cute_beast]

Ja det är nog ett råd jag kanske borde följa. Först tänkte jag bara köra på och försöka förtränga det hela men när det börjar jaga en minnesbilder av att man ligger och skriker "sluta" och "låt mig vara" åt nån som ändå tycker att det är läge att känna fosterläge mitt i en värktopp, då känner jag stressen krypa på. Och just att jag blev så utlämnad och fick noll info om när jag skulle få gå på snittet osv.



Min jäkliga bm ville koppla värkstimulerande på mig också. Det hade hon säkert gjort om hon kommit åt men då hade de lagt EDA för andra gången och jag hade fått effekt på ena halvan av kroppen och hade ork att stå emot och ifrågasätta. Som han satt fast hade det ju sannolikt inte gett annat än mer smärta.

Låter ändå bra att du kan tänka dig att försöka bearbeta upplevelsen med någon, för det där måste ha varit fördjävligt.
Att inte bli hörd och att sväva i ovisshet är ju oerhört jobbigt när en är i en sån utsatt situation.
Det är ju faktiskt rent ut sagt skitjobbigt och krävande bara att genomföra en förlossning som går helt enligt planerna, man behöver ju verkligen inte slösa extra energi på att bli utelämnad från alla beslut då. Och vadå känna läge vid en värktopp?! Människan låter ju helt vrickad!

 

[vinkelina]

Ja det är nog ett råd jag kanske borde följa. Först tänkte jag bara köra på och försöka förtränga det hela men när det börjar jaga en minnesbilder av att man ligger och skriker "sluta" och "låt mig vara" åt nån som ändå tycker att det är läge att känna fosterläge mitt i en värktopp, då känner jag stressen krypa på. Och just att jag blev så utlämnad och fick noll info om när jag skulle få gå på snittet osv.



Min jäkliga bm ville koppla värkstimulerande på mig också. Det hade hon säkert gjort om hon kommit åt men då hade de lagt EDA för andra gången och jag hade fått effekt på ena halvan av kroppen och hade ork att stå emot och ifrågasätta. Som han satt fast hade det ju sannolikt inte gett annat än mer smärta.

Jämfört med din förlossning var min "lätt" (men traumatisk) och jag besökte idag psykologen för andra gången för att bearbeta. Om de ger nått, svårt att säga men tänker prova i alla fall

 

[supersonic]

Det smärtar till så i v ljumske/höft ner i benet att jag tappat balansen flera gånger idag. Och fogarna känns överallt därnere. Kommer knappt ner i soffan för det känns som allt tar i, eller ut eller röra sig överhuvudtaget
Tur att mamma kommer imorgon... Vet inte hur jag ska röra mig eller kunna sova inatt.

Nojjan över att sova på h sida och rygg ligger som nått spöke och det är ju v sida jag nu har mest ont i. (undrar om det är att jag gjort det för mycket)
Men det känns mest som hela kroppen håller på att ge upp på att vara gravid. Hela jag faller isär... V 40 nu.
Men inget annat än några sammandragningar här och där

Känner igen den där smärtan från ljumske och ner Nån nerv som hamnar i kläm och hela benet bara viker sig. Undrar om folk tyckte jag var knasig när jag gick mellan tåg och jobb (1 km) och helt plötsligt bara stannade av för att släpa ena benet bakom mig Hoppas bebis vill titta ut snart!

 

[supersonic]

Sådär, tre veckor gammal och nu har vi stoppat undan stl 56. Det går inte längre med bodys eller pyjamaser. Byxor funkar fint ännu.

Sover 4-5 timmar på nätterna, precis som stora gjorde. Helt sjukt vad mycket det gör att få sova. Han har börjat peta lite på sakerna i babygymmet och pratar lite emellanåt. Herregud vad fort det går...

 

[Pilo]

Ja det är nog ett råd jag kanske borde följa. Först tänkte jag bara köra på och försöka förtränga det hela men när det börjar jaga en minnesbilder av att man ligger och skriker "sluta" och "låt mig vara" åt nån som ändå tycker att det är läge att känna fosterläge mitt i en värktopp, då känner jag stressen krypa på. Och just att jag blev så utlämnad och fick noll info om när jag skulle få gå på snittet osv.



Min jäkliga bm ville koppla värkstimulerande på mig också. Det hade hon säkert gjort om hon kommit åt men då hade de lagt EDA för andra gången och jag hade fått effekt på ena halvan av kroppen och hade ork att stå emot och ifrågasätta. Som han satt fast hade det ju sannolikt inte gett annat än mer smärta.

Hoppas att du kan finna strykan i att prata med någon och bearbeta.
Sedan skulle den bm hängas ut och inte arbeta inom sjukvård. Eller med människor öht.
Aldrig förstått hur någon kan förklara för en utsatt person hur den känner sig och fatta beslut över huvudet på någon i utsatt position..

@supersonic
Ingen sömn på flera nätter nu då höfterna dödar mig... Och inte en värk så långt ögat kan nå... Ringde mvc och fick två tips. Att sova med kuddar som kan bulla upp mig... Och vila när sonen vilar
Men Tack så mycket! Att jag inte tänkt på det!
Och det är tungt i v 40.... NO shit sherlock.

Men nu var jag orolig för att ens orka ha en förlossning då jag knappt kan röra mig och inte kan sova. Det känns ju som jag bryter bäbis i bäckenet på natten
Och det känns som svanskotan ska gå av om jag går på toa.
Tack och lov för att min mamma kan hjälpa, annars hade maken fått ta föräldradagar innan.

 

[malumbub]

Tänk vad upp och ner man kan må. Förra veckan mådde jag så oförskämt bra. Igår låg jag bara och grät hela dagen och idag är jag så trött.

Kram

Förra veckan total mental urladdning.
Den här veckan piggare, klokare och tryggare. Hoppas det fortsätter så nu.

 

[malumbub]

För övrigt älskar jag bvc-sköterskan. Hon är bara så himla bäst. På alla sätt och vis.



Viktkontroll idag på förmiddagen. Knoddrick fortsätter växa fint. Visade lite humör idag.

Föräldragrupp på eftermiddagen. Funderade först på att stanna hemma, men är glad att vi kom iväg. Det blev trevligare än väntat.

 

[malumbub]

Hoppas att du kan finna strykan i att prata med någon och bearbeta.
Sedan skulle den bm hängas ut och inte arbeta inom sjukvård. Eller med människor öht.
Aldrig förstått hur någon kan förklara för en utsatt person hur den känner sig och fatta beslut över huvudet på någon i utsatt position..

@supersonic
Ingen sömn på flera nätter nu då höfterna dödar mig... Och inte en värk så långt ögat kan nå... Ringde mvc och fick två tips. Att sova med kuddar som kan bulla upp mig... Och vila när sonen vilar
Men Tack så mycket! Att jag inte tänkt på det!
Och det är tungt i v 40.... NO shit sherlock.

Men nu var jag orolig för att ens orka ha en förlossning då jag knappt kan röra mig och inte kan sova. Det känns ju som jag bryter bäbis i bäckenet på natten
Och det känns som svanskotan ska gå av om jag går på toa.
Tack och lov för att min mamma kan hjälpa, annars hade maken fått ta föräldradagar innan.

Hoppas du kommer igång snart. Styrkan till förlossningen kommer. Varifrån kan jag inte svara på, men den kommer. Däremot, förbered dig på att vara heeelt slut efteråt, både fysiskt och mentalt. Speciellt fysiskt. Och längre än du tror. Och mer än du anat.

 

[malumbub]

Sådär, tre veckor gammal och nu har vi stoppat undan stl 56. Det går inte längre med bodys eller pyjamaser. Byxor funkar fint ännu.

Sover 4-5 timmar på nätterna, precis som stora gjorde. Helt sjukt vad mycket det gör att få sova. Han har börjat peta lite på sakerna i babygymmet och pratar lite emellanåt. Herregud vad fort det går...

Lite tvärtom här; bodys i 56 funkar, men pyjamas och byxor kräver större storlek eller rymligare modell.

Babygym ja. Kanske dags att fixa.

 

[malumbub]

Flera nätter i rad har E vaknat cirka en gång i timmen för att äta. Känner mig lite trött om man säger så. De nätter sambon tar henne sover hon hela natten med en matpaus

Låter som att mamma luktar väldigt gott.
Kan inte sambon ta nån mer natt så att du får sova mer?

 

[et_flickan]

Låter som att mamma luktar väldigt gott.
Kan inte sambon ta nån mer natt så att du får sova mer?

Han erbjöd sig i natt men jag är så egen så jag skulle ha henne vid mig. Vi sover ju inte i samma rum jag och sambon. Dock så matade jag henne med ersättning i natt, stoppade in flaskan i munnen innan hon vaknade så hon inte han fatta att det var jag. Fick sova 4+4 timmar

Problemet tror jag är att hon inte hinner äta klart innan hon somnar på nätterna så hon blir hungrig så fort igen. Kvittar hur mycket jag killar henne under fötterna eller i nacken. Det är ju jätte mysigt att ligga vid bröstet.