Vikttråden 2021

[Unafraid]

Alltså jag är ju helt på det klara att mitt problem inte är mat utan choklad och chips.

Nu har jag blivit av med en stor del av suget efter detta så det är inte direkt något problem längre, även om jag inser att jag kommer få bakslag lite här och då.

Det som jag istället märker av nu är att jag vaneäter godis mm. Alltså jag är inte sugen på något, går kanske ut i köket för att ta dricka och plötsligt har jag en chokladbit i munnen. Det är som att handen lever sitt eget liv utan att jag ens är medveten om det.

Hur löser jag den knuten? Jag har svårt att själv komma på någon lösning då det inte ens är en medveten handling

Som @Fruentimber sa. Alternativt, lägg det på en plats som är svår att nå, tex så högt att du behöver en stol för att nå det. Förhoppningsvis märker du att du håller på att möblera om för att få tag på en chokladbit.

Jag kan inte ha godis/chips hemma. Noll karaktär. Och det är helt okej, men det innebär att jag får planera noga. Jag får inte köpa hem en chipspåse på onsdag till helgen, utan jag måste handla den fredag/lördag.

 

[TeamLundVer]

Köp inte hem? Alternativt, be partner förvara det på annat ställe.

Det är ju en kortsiktig lösning och jag vill skaffa mig vanor som håller för resten av livet. Jag vill kunna äta en chokladbit när jag är sugen vilket blir typ max 1 om dagen om jag bara tittar på sug. Jag vill dock inte upptäcka att jag stoppar i mig saker utan att jag märker det.

 

[TeamLundVer]

Som @Fruentimber sa. Alternativt, lägg det på en plats som är svår att nå, tex så högt att du behöver en stol för att nå det. Förhoppningsvis märker du att du håller på att möblera om för att få tag på en chokladbit.

Jag kan inte ha godis/chips hemma. Noll karaktär. Och det är helt okej, men det innebär att jag får planera noga. Jag får inte köpa hem en chipspåse på onsdag till helgen, utan jag måste handla den fredag/lördag.

Hmm ja jag får kanske lägga det så jag blir uppmärksam på mig själv innan det är för sent.

Chips är inga problem alls längre, konstigt nog. Innan har jag ätit upp en chipspåse om jag haft den. Nu har hela familjen delat på en påse i 2 veckor.

 

[Rubynight]

Alltså jag är ju helt på det klara att mitt problem inte är mat utan choklad och chips.

Nu har jag blivit av med en stor del av suget efter detta så det är inte direkt något problem längre, även om jag inser att jag kommer få bakslag lite här och då.

Det som jag istället märker av nu är att jag vaneäter godis mm. Alltså jag är inte sugen på något, går kanske ut i köket för att ta dricka och plötsligt har jag en chokladbit i munnen. Det är som att handen lever sitt eget liv utan att jag ens är medveten om det.

Hur löser jag den knuten? Jag har svårt att själv komma på någon lösning då det inte ens är en medveten handling

Går det så ställer jag mig i kören med dom andra och säger köp inte hem något. Men har man partner och/eller barn så kan det vara svårare. Jag försöker byta ut mot andra alternativ. Förra våren när jag gick på ett kostschema köpte jag hem mörkchoklad 85% för akut sug. Det var svårt att äta mer än en liten bit då så den höll länge. Annars tar jag frukt eller proteinbar. Det kanske inte är ett helt bra substitut, men jag tänker att det är bättre än 200g marabou

Min svaghet är också småätande av godis och förstora portioner. Men vi får kämpa på med det.

 

[Derivata]

Hmm ja jag får kanske lägga det så jag blir uppmärksam på mig själv innan det är för sent.

Jag tycker också att det är som en väldigt bra idé att göra det lite krångligt. Jag förvarar min hemliga choklad högst uppe i ett skåp bakom mackjärnet och vattenkannan. Detta gör att jag måste stå på tå och balansera ut mackjärnet (och alltid få stickkontakten i huvudet) för att få tag i min choklad. Min choklad har börjat att räcka länge, tills maken får tag i den och glatt tviftar med den framför barnen Sedan var den slut.....

Jag tänker också att alternativet att packa in den lite krångligt med olika påsar etc gör att man vaknar upp innan man så där slentrianmässigt har stoppat i sig en bit.

 

[Fruentimber]

Det är ju en kortsiktig lösning och jag vill skaffa mig vanor som håller för resten av livet. Jag vill kunna äta en chokladbit när jag är sugen vilket blir typ max 1 om dagen om jag bara tittar på sug. Jag vill dock inte upptäcka att jag stoppar i mig saker utan att jag märker det.

Jag förstår ju målet men ibland måste man ju göra något mer drastiskt innan man når dit. Om man stoppar i sig saker utan att ens märka det måste det ju först bli så pass svåråtkomligt att det blir en medveten handling. Dvs du går från omedveten till medveten när du aktivt t ex måste fråga din partnern var chokladen ligger eller be hen köpa hem på väg från jobbet. Ju krångligare, desto mer medveten blir du ju.

 

[Fruentimber]

Over all vill jag bara påpeka att det här med choklad, chips etc inte har med svagheter eller "karaktär" att göra. Vill man jobba mot en mer neutral inställning till mat så är det nog bra om man ser över hur man beskriver sig själv eller hur man relaterar till maten i fråga.

Att äta choklad är inte svagt.
Att äta chips tyder inte på att man är utan karaktär.

Så var det sagt.

/Kryper tillbaka till tjockistråden

 

[Unafraid]

Over all vill jag bara påpeka att det här med choklad, chips etc inte har med svagheter eller "karaktär" att göra. Vill man jobba mot en mer neutral inställning till mat så är det nog bra om man ser över hur man beskriver sig själv eller hur man relaterar till maten i fråga.

Att äta choklad är inte svagt.
Att äta chips tyder inte på att man är utan karaktär.

Så var det sagt.

/Kryper tillbaka till tjockistråden

Vi behöver inte göra en stor diskussion av det hela, men jag vill ändå utveckla. Jag äter och dricker allt som jag tycker är gott. Men försöker äta "lagom" mycket av allt. En halv chipspåse om dagen och fem mackor hade jag lätt kunnat äta varje dag! Jag skulle dock inte alls må bra av det. Personligen är mat inte ett dugg laddat för mig, jag har dock lätt att äta för mycket av vissa typer av mat (chips och mackor).

 

[Fruentimber]

Vi behöver inte göra en stor diskussion av det hela, men jag vill ändå utveckla. Jag äter och dricker allt som jag tycker är gott. Men försöker äta "lagom" mycket av allt. En halv chipspåse om dagen och fem mackor hade jag lätt kunnat äta varje dag! Jag skulle dock inte alls må bra av det. Personligen är mat inte ett dugg laddat för mig, jag har dock lätt att äta för mycket av vissa typer av mat (chips och mackor).

Att det inte är laddat för dig personligen innebär inte att det inte är laddat för andra. Hur vi väljer att uttrycka oss har stor betydelse även för vår omgivning, eller för all del, även för ett forum. Jag har inte haft fetma för att jag varit svag eller haft "dålig karaktär". Vi måste komma ur den skadliga diskursen. Det gör vi genom att påpeka språket.

 

[Unafraid]

Att det inte är laddat för dig personligen innebär inte att det inte är laddat för andra. Hur vi väljer att uttrycka oss har stor betydelse även för vår omgivning, eller för all del, även för ett forum. Jag har inte haft fetma för att jag varit svag eller haft "dålig karaktär". Vi måste komma ur den skadliga diskursen. Det gör vi genom att påpeka språket.

Ok, jag erkänner att dålig karaktär var ett mindre lämpligt val av ord. Hur tycker du ett "icke skadligt" sätt vore att beskriva problemet?

"Klarar inte av att ha chips hemma, då jag inte kan låta bli att äta upp dom direkt, oavsett mängd"

(Det framgår kanske inte i text, men jag är uppriktigt intresserad!)

 

[Fruentimber]

"Klarar inte av att ha chips hemma, då jag inte kan låta bli att äta upp dom direkt, oavsett mängd"

Desto bättre. Alltså, poängen är att inte relatera mat till något negativt laddat eller som ett val man gör baserad på ens "karaktär" eller "duktiga personlighet" (man är inte mer duktig för att man är smal eller gör andra val och så vidare). Att inte tala om ens matval som en form av misslyckande, liksom.

 

[Unafraid]

Desto bättre. Alltså, poängen är att inte relatera mat till något negativt laddat eller som ett val man gör baserad på ens "karaktär" eller "duktiga personlighet" (man är inte mer duktig för att man är smal eller gör andra val och så vidare). Att inte tala om ens matval som en form av misslyckande, liksom.

Hm, spinner vidare. Jag måste ändå tycka att det är negativt att jag äter en halv chipspåse i ett svep och får ont i magen. Jag vet det på förhand och jag gör det ändå. Alltså är det negativt för främst mitt fysiska mående. Jag kan förstå att många också mår psykiskt dåligt över det. Så valet att äta något tills jag får ont i magen känns som "dålig karaktär". Jag vet att jag borde sluta, men fortsätter ändå typ?

 

[Tonto]

Hm, spinner vidare. Jag måste ändå tycka att det är negativt att jag äter en halv chipspåse i ett svep och får ont i magen. Jag vet det på förhand och jag gör det ändå. Alltså är det negativt för främst mitt fysiska mående. Jag kan förstå att många också mår psykiskt dåligt över det. Så valet att äta något tills jag får ont i magen känns som "dålig karaktär". Jag vet att jag borde sluta, men fortsätter ändå typ?

Fast det är inte dålig karaktär att göra saker som skadar en även om man vet bättre. Tycker du att folk med självskadeproblem har dålig karaktär när dom skadar sig även om dom vet att dom inte borde göra så?

 

[Unafraid]

Fast det är inte dålig karaktär att göra saker som skadar en även om man vet bättre. Tycker du att folk med självskadeproblem har dålig karaktär när dom skadar sig även om dom vet att dom inte borde göra så?

Nej, absolut inte! Det känns lite fel att jämföra. Orsaken är kanske ångest och det är något helt annat. Jag har nog inget psykiskt problem som jag vet om som ligger bakom att jag äter chips tills jag har ont i magen , jag bara fortsätter för att jag inte kan/vill sluta när jag börjat?

Som sagt, "dålig karaktär" är kanske fel ordval, men frågan är vad man ska kalla det?

 

[TeamLundVer]

Går det så ställer jag mig i kören med dom andra och säger köp inte hem något. Men har man partner och/eller barn så kan det vara svårare. Jag försöker byta ut mot andra alternativ. Förra våren när jag gick på ett kostschema köpte jag hem mörkchoklad 85% för akut sug. Det var svårt att äta mer än en liten bit då så den höll länge. Annars tar jag frukt eller proteinbar. Det kanske inte är ett helt bra substitut, men jag tänker att det är bättre än 200g marabou

Min svaghet är också småätande av godis och förstora portioner. Men vi får kämpa på med det.

Det jag vill landa i att jag utan skuldkänslor ska kunna köpa det "godis" jag vill, när jag vill. Jag vill alltså helst inte byta ut det mot ngt annat för jag tror inte det kommer råda bot på vad handen gör utan att jag ser. Jag försöker hitta, inte ett sätt att gå ner i vikt på, utan en hållbar livsstil som förhoppningsvis leder till en kropp jag är mer tillfreds med.

 

[Tonto]

Nej, absolut inte! Det känns lite fel att jämföra. Orsaken är kanske ångest och det är något helt annat. Jag har nog inget psykiskt problem som jag vet om som ligger bakom att jag äter chips tills jag har ont i magen , jag bara fortsätter för att jag inte kan/vill sluta när jag börjat?

Som sagt, "dålig karaktär" är kanske fel ordval, men frågan är vad man ska kalla det?

Om du inte kan sluta äta så låter det ju som om det finns något underliggande problem snarare än att du är dålig och svag. Speciellt om du gör så tills du blir fysiskt sjuk av det.

 

[Fruentimber]

Hm, spinner vidare. Jag måste ändå tycka att det är negativt att jag äter en halv chipspåse i ett svep och får ont i magen. Jag vet det på förhand och jag gör det ändå. Alltså är det negativt för främst mitt fysiska mående. Jag kan förstå att många också mår psykiskt dåligt över det. Så valet att äta något tills jag får ont i magen känns som "dålig karaktär". Jag vet att jag borde sluta, men fortsätter ändå typ?

Nej, absolut inte! Det känns lite fel att jämföra. Orsaken är kanske ångest och det är något helt annat. Jag har nog inget psykiskt problem som jag vet om som ligger bakom att jag äter chips tills jag har ont i magen , jag bara fortsätter för att jag inte kan/vill sluta när jag börjat?

Som sagt, "dålig karaktär" är kanske fel ordval, men frågan är vad man ska kalla det?

Men det har, återigen, inget med bra eller dålig karaktär att göra. Och återigen puttar du dit ett "kanske". Ta bort det.

Jag upplever att du i diskussioner ständigt återkommer till dig själv som exempel. Det gjorde du även i förra debatten. Även om du nu personligen vill kalla det för dålig karaktär så är det milsvid skillnad att säga det till dig själv privat, enskilt, och att skriva ut det på ett öppet forum. Även om jag återigen vill hävda att det ändå inte har med karaktär att göra, och om du kopplar det dit, är det dags att ta tag i din internaliserade fatshaming. Men jag kan ju inte hindra att du viskar det till dig själv, liksom. Däremot kan jag påpeka att det inte har med varandra att göra när du skriver ut det öppet här.

 

[TeamLundVer]

Hm, spinner vidare. Jag måste ändå tycka att det är negativt att jag äter en halv chipspåse i ett svep och får ont i magen. Jag vet det på förhand och jag gör det ändå. Alltså är det negativt för främst mitt fysiska mående. Jag kan förstå att många också mår psykiskt dåligt över det. Så valet att äta något tills jag får ont i magen känns som "dålig karaktär". Jag vet att jag borde sluta, men fortsätter ändå typ?

Kan det inte ses mer som ett självskadebeteende (medvetet eller omedvetet) än som dålig karaktär?

 

[Unafraid]

Om du inte kan sluta äta så låter det ju som om det finns något underliggande problem snarare än att du är dålig och svag. Speciellt om du gör så tills du blir fysiskt sjuk av det.

Om det enbart är chips det gäller? Inte godis, glass, fika osv?

Men det har, återigen, inget med bra eller dålig karaktär att göra. Och återigen puttar du dit ett "kanske". Ta bort det.

Jag upplever att du i diskussioner ständigt återkommer till dig själv som exempel. Det gjorde du även i förra debatten. Även om du nu personligen vill kalla det för dålig karaktär så är det milsvid skillnad att säga det till dig själv privat, enskilt, och att skriva ut det på ett öppet forum. Även om jag återigen vill hävda att det ändå inte har med karaktär att göra, och om du kopplar det dit, är det dags att ta tag i din internaliserade fatshaming. Men jag kan ju inte hindra att du viskar det till dig själv, liksom. Däremot kan jag påpeka att det inte har med varandra att göra när du skriver ut det öppet här.

Med kanske menade jag att ångest kan vara en anledning till självskadebeteende, som i att det kan finnas andra anledningar till att skada sig själv? Jag är för dåligt påläst om psykisk ohälsa, så skrev därför kanske.

Jag utgår från mig själv och mina egna erfarenheter i de flesta diskussioner, det är väl inte så konstigt?

Jag skriver inte att jag VILL kalla det dålig karaktär. (Jag har inte analyserat begreppet "dålig karaktär", utan det har för mig varit något man säger utan djupare eftertanke ) Jag frågar VAD jag ska kalla det för att folk inte ska ta illa vid sig. Jag försöker fråga hur det är lämpligt att uttrycka sig i framtiden för att förhindra att folk tar åt sig och direkt anklagar du mig för shaming.

Kan det inte ses mer som ett självskadebeteende (medvetet eller omedvetet) än som dålig karaktär?

Hm, kanske omedvetet? Får klura på det!

 

[Fruentimber]

Om det enbart är chips det gäller? Inte godis, glass, fika osv?


Med kanske menade jag att ångest kan vara en anledning till självskadebeteende, som i att det kan finnas andra anledningar till att skada sig själv? Jag är för dåligt påläst om psykisk ohälsa, så skrev därför kanske.

Jag utgår från mig själv och mina egna erfarenheter i de flesta diskussioner, det är väl inte så konstigt?

Jag skriver inte att jag VILL kalla det dålig karaktär. (Jag har inte analyserat begreppet "dålig karaktär", utan det har för mig varit något man säger utan djupare eftertanke ) Jag frågar VAD jag ska kalla det för att folk inte ska ta illa vid sig. Jag försöker fråga hur det är lämpligt att uttrycka sig i framtiden för att förhindra att folk tar åt sig och direkt anklagar du mig för shaming.

Jag anklagar dig inte för någonting, jag har endast påpekat att om du nu drar parallellen viss mängd av en viss typ av mat = dålig karaktär så kan det gott och väl ha med internaliserad fatshaming att göra. Dvs man anammar omedvetet den skadliga kultur kring mat som säger åt oss vad som är bra och vad som är dåligt, precis som i detta fallet med chipsen och dålig karaktär. Är man uppväxt i detta ätstörda västerländska samhälle kan man inte undgå internaliserad fatshaming. Men man kan medvetandegöra den, och på så vis jobba sig därifrån. Jag har alltså inte beskyllt dig för att shamea någon annan än dig själv, i princip.