Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

[Lavinia]

Antar att jag också passar in här just nu.

Medelsvår depression, sjukskriven och på antidepressiva... Har gått från panikattacker, sömnlöshet och börjat gråta av minsta lilla till att bara känna mig avstängd och omotiverad. Jag varvar upp och ner med ork, vissa dagar orkar jag litegrann, andra ingenting. Medicinen har gett mig mer huvudvärk än vanligt och feber som kommer och går. Igår började jag gå åt det ledsnare hållet igen och idag är jag ledsen och vill helst inte vara med längre. Just nu är ingenting roligt. Planen är att jag ska vara tillbaka på jobbet i Mars, jag vet inte hur jag ska orka, vill inte alls just nu.

/Lavinia

 

[_FiA_]

Fan vilken jäkla ångest jag har.närmare en tia, och jag hatar att jag blir så illamående. Får jag tillräckligt hög ångest då spyr jag, det gjorde jag mycket förut. Men det är år sedan jag spydde av ångest, så jag är livrädd och skrämmer upp mig själv ännu mer. Jag åt bara tomat soppa till lunch idag, och jag har panikångest nu. Mina tankar bara snurrar iväg alltså, katastrof tankar som bara spinner vidare i negativ klang och det ökar min ångest ännu mer.

Igår åt jag ju inte ens lunch, men då hade jag mindre ångest än vad jag har idag när jag ändå ätit iaf något till lunch. Fattar inte varför riktigt. Det är oerhört utmattande att ha sån ångest hela dagarna i ända. Jag är ju så ovan att ha sån här ångest och inte lugna den med tabletter. Jag gör allt för att stå emot att ta lugnade medicin, finns risk att jag spyr men då får jag väl göra det då. Jag slutade ju att spy när jag väl blev bättre i terapin när ångesten gick ner något.

 

[Ninnurur]

Fan vilken jäkla ångest jag har.närmare en tia, och jag hatar att jag blir så illamående. Får jag tillräckligt hög ångest då spyr jag, det gjorde jag mycket förut. Men det är år sedan jag spydde av ångest, så jag är livrädd och skrämmer upp mig själv ännu mer. Jag åt bara tomat soppa till lunch idag, och jag har panikångest nu. Mina tankar bara snurrar iväg alltså, katastrof tankar som bara spinner vidare i negativ klang och det ökar min ångest ännu mer.

Igår åt jag ju inte ens lunch, men då hade jag mindre ångest än vad jag har idag när jag ändå ätit iaf något till lunch. Fattar inte varför riktigt. Det är oerhört utmattande att ha sån ångest hela dagarna i ända. Jag är ju så ovan att ha sån här ångest och inte lugna den med tabletter. Jag gör allt för att stå emot att ta lugnade medicin, finns risk att jag spyr men då får jag väl göra det då. Jag slutade ju att spy när jag väl blev bättre i terapin när ångesten gick ner något.

Andas i fyrkant, låt inte ångesten vinna! Du mår utmärkt nu och det är väl middagsdags också?

 

[Ninnurur]

Idag peppade boendestödet så jag ringde om nytt recept efter att hon hade gått. Har medicin för fyra dagar och receptet tar ca fem arbetsdagar så jag får nog hoppa över piller i helgen när jag bara ska vara hemma.

 

[_FiA_]

Andas i fyrkant, låt inte ångesten vinna! Du mår utmärkt nu och det är väl middagsdags också?

Försöker verkligen tänka på andningen men det är svårt.jo det är ju det och jag är illamående så jag är rädd att jag inte ska få i mig den, och det ger mig paniken just nu

 

[_FiA_]

Försöker verkligen tänka på andningen men det är svårt.jo det är ju det och jag är illamående så jag är rädd att jag inte ska få i mig den, och det ger mig paniken just nu. Jag skakar som ett asplöv och svettas som en gris. Tycker det är lite underligt att min kropp ändå befinner sig på så pass hög ångest så länge. Skit jobbigt

 

[Ninnurur]

Testa fyrkanten, kan du tekniken? Den tycker har funkar bra för att tvinga kroppen att andas lugnare.

 

[_FiA_]

Testa fyrkanten, kan du tekniken? Den tycker har funkar bra för att tvinga kroppen att andas lugnare.

Jo jag kan tekniken. Jag åt nyss och nu har ångesten nästan gått över helt. Är så stolt att jag klarade av den här dagen utan tabletter. Samtidigt så är jag lite nedslagen över hur pass mycket ångest jag fick av så här lite exponering..inser nu hur pass mycket jag "ramlat tillbaka". Och har ett jäkla jobb framför mig. Men någonstans måste jag ju börja.

Förlåt att jag spammar tråden.

 

[_Charlotte_]

Jo jag kan tekniken. Jag åt nyss och nu har ångesten nästan gått över helt. Är så stolt att jag klarade av den här dagen utan tabletter. Samtidigt så är jag lite nedslagen över hur pass mycket ångest jag fick av så här lite exponering..inser nu hur pass mycket jag "ramlat tillbaka". Och har ett jäkla jobb framför mig. Men någonstans måste jag ju börja.

Förlåt att jag spammar tråden.

Du är helt på rätt spår. Och var inte så hård mot dig själv, jag vet att det är lättare sagt än gjort...
Men du klarade faktiskt dagen utan tabletter, trots mycket ångest. Det är jättebra!

 

[_Charlotte_]

Min depression och de dåliga tankarna (självskadande, självmordstankar etc. går för mig under benämningen "dåliga tankar") blir bara starkare och mer påträngande hela tiden
Idag orkade jag inte ens släpa mig ut på hundarnas kvällspromenad. Hur nu något så simpelt kan vara så svårt...

Ni som äter antidepp, vill ni berätta vad ni har och vad som fungerar för er? Och även ni som har/haft ångestdämpande, vad fungerar för er?
Det känns som att jag har provat det mesta, men inte hittat något som fungerar... Och eftersom jag råkat be om Sobril verkar jag ha fått en stämpel som potentiell missbrukare, och får inget vettigt alls mot ångesten.

 

[menina]

Min depression och de dåliga tankarna (självskadande, självmordstankar etc. går för mig under benämningen "dåliga tankar") blir bara starkare och mer påträngande hela tiden
Idag orkade jag inte ens släpa mig ut på hundarnas kvällspromenad. Hur nu något så simpelt kan vara så svårt...

Ni som äter antidepp, vill ni berätta vad ni har och vad som fungerar för er? Och även ni som har/haft ångestdämpande, vad fungerar för er?
Det känns som att jag har provat det mesta, men inte hittat något som fungerar... Och eftersom jag råkat be om Sobril verkar jag ha fått en stämpel som potentiell missbrukare, och får inget vettigt alls mot ångesten.

Jag äter inte antidepp just nu men har under åren testat ganska många: cymbalta, fluoxetin (som funkade bäst och jämnade ut mitt svajiga humör utan vidare biverkningar), seroquel, lyrica (funkade inte alls bra, jag blev sjukt speedad och spattig, fick migrän och slutade äta. Dessutom är det vanligt att man blir beroende), olanzapin (rävgift och fullkomligt livsfarligt för mig - jag blev helt avstängd och extremt självmordsbenägen och det resulterade i att jag var nära att stryka med), mirtazapin mfl. Men fluoxetin funkade som sagt bäst för mig, det är tydligen en ganska mild SSRI och det är väl den som jag inte skulle vägra att äta (såklart i samband med terapi eftersom det är helt meningslöst att bara käka antidepp). Sen är det ju viktigt att låta antideppen ha sin tid att verka, det tar ju ett tag och det är ju inte ovanligt att man mår sämre första tiden. Varför det är SÅ viktigt att ha nära kontakt med sin läkare och terapeut under tiden man sätter in ett antidepp.

När det kommer till ångestdämpande har jag fått theralen, haldol, sobril, stesolid och xanor men äter inget just nu eftersom jag har så lätt att äta tabletter när jag inte ska, eller för mycket. Stesolid är det som biter bäst på min ångest, men jag började på sobril och fick tolerans ganska fort. Jag tycker det är konstigt att du blivit stämplad som potentiell missbrukare för att du bett om sobril eftersom det är den absolut snällaste bensidiazepinen och också den som skrivs ut mest frekvent. I min erfarenhet så är det bensodiazepiner som överlägset funkar mot ångest och de substituten man skriver ut för att folk inte ska bli beroende är rent ut sagt ett jävla skämt. Att ge någon som har ordentlig ångest en antihistamin (typ atarax eller lergigan) hjälper ju tyvärr sällan.

Å andra sidan är det ju knepigt med just dessa mediciner eftersom man lätt beroende, och det är ju egentligen inte konstigt eftersom det är tabletter som "stänger av" den där tradiga ångesten.

 

[chaosgirl]

Idag känner jag mig så misslyckad som människa

Jag började dagen med världens utbrott som gick ut över alla andra runt omkring mig

Resten av dagen kände jag mig låg och ångestfylld.. Det blev värre ju närmare dagen led mot sitt slut och när det var dags att åka till psyk så fick jag sådan ångest av det jag skulle försöka ta upp och få hjälp med att jag klarade inte av att ta mig dit

Nu på natten så har jag sådan ångest att jag ligger i sängen i fosterställning och väntar på att paniken ska släppa och när som helst rullar tårarna nerför kinden för jag känner bara för att ge upp

Utåt sett verkar jag ganska välfungerande och ingen ser något men inombords går jag sönder mer för varje dag

Jag vill ha ett slut på detta lidande och jag kommer ingen vart utan jag mår sämre för varje dag :/

Jag är snart 24 år och det senaste åren har jag bara blivit sämre ju äldre jag blivit..

 

[menina]

Idag känner jag mig så misslyckad som människa

Jag började dagen med världens utbrott som gick ut över alla andra runt omkring mig

Resten av dagen kände jag mig låg och ångestfylld.. Det blev värre ju närmare dagen led mot sitt slut och när det var dags att åka till psyk så fick jag sådan ångest av det jag skulle försöka ta upp och få hjälp med att jag klarade inte av att ta mig dit

Nu på natten så har jag sådan ångest att jag ligger i sängen i fosterställning och väntar på att paniken ska släppa och när som helst rullar tårarna nerför kinden för jag känner bara för att ge upp

Utåt sett verkar jag ganska välfungerande och ingen ser något men inombords går jag sönder mer för varje dag

Jag vill ha ett slut på detta lidande och jag kommer ingen vart utan jag mår sämre för varje dag :/

Jag är snart 24 år och det senaste åren har jag bara blivit sämre ju äldre jag blivit..

Har du någon att prata med? Just när det är så där jobbigt tycker jag det hjälper att prata med någon, för att bryta liksom. Ring någon, även om det är mitt i natten.

 

[chaosgirl]

On

Har du någon att prata med? Just när det är så där jobbigt tycker jag det hjälper att prata med någon, för att bryta liksom. Ring någon, även om det är mitt i natten.[/QUOTE


Inte direkt, det jag mår dåligt över nu är trauman jag varit med om nyligen och ingen vet något om vad som har hänt för vet inte hur jag ska förklara..

Förut pratade jag alltid med familjen men vill inte belasta dem längre med mitt mående

 

[menina]

On

Du, trauman som man går och bär på äter gärna upp en innifrån. Sen ska man ju självklart välja vem man snackar med. Och det där med att vara rädd för att belasta någon annan med dina problem är nonsense. För folk vill hjälpa till och orkar, massor mer än man tror. Och man behöver inte alltid prat om skit men för mig har det funkat att få prata av mig, i min takt och efter mina behov och jag tänker att fine: nu ältar och grinar och ringet jag oc är säkert pissjobbig, men so what, då får det vara så. När du mår bättre kommer du kunna ge tillbaka tiofalt. Gnom att må bättre.

Eller så skriver du här, det kanske är lättare att prata med någon som inte känner dig. Skriv ner det, alltihopa, sen behöver du inte publicera - men skrivandet är så otroligt viktigt att skriva net våra trauman och spara dom någonstans. Det är lättare att bearbeta medans man skriver (tillsamans med andra, tykcker jag) och oftast dyker saker upp som glömts bort eller faller i annat ljus.

Jag har ett eget trauma som inte är så kul, men det kan jag dela med mig av om du vill

 

[_Charlotte_]

Jag äter inte antidepp just nu men har under åren testat ganska många: cymbalta, fluoxetin (som funkade bäst och jämnade ut mitt svajiga humör utan vidare biverkningar), seroquel, lyrica (funkade inte alls bra, jag blev sjukt speedad och spattig, fick migrän och slutade äta. Dessutom är det vanligt att man blir beroende), olanzapin (rävgift och fullkomligt livsfarligt för mig - jag blev helt avstängd och extremt självmordsbenägen och det resulterade i att jag var nära att stryka med), mirtazapin mfl. Men fluoxetin funkade som sagt bäst för mig, det är tydligen en ganska mild SSRI och det är väl den som jag inte skulle vägra att äta (såklart i samband med terapi eftersom det är helt meningslöst att bara käka antidepp). Sen är det ju viktigt att låta antideppen ha sin tid att verka, det tar ju ett tag och det är ju inte ovanligt att man mår sämre första tiden. Varför det är SÅ viktigt att ha nära kontakt med sin läkare och terapeut under tiden man sätter in ett antidepp.

När det kommer till ångestdämpande har jag fått theralen, haldol, sobril, stesolid och xanor men äter inget just nu eftersom jag har så lätt att äta tabletter när jag inte ska, eller för mycket. Stesolid är det som biter bäst på min ångest, men jag började på sobril och fick tolerans ganska fort. Jag tycker det är konstigt att du blivit stämplad som potentiell missbrukare för att du bett om sobril eftersom det är den absolut snällaste bensidiazepinen och också den som skrivs ut mest frekvent. I min erfarenhet så är det bensodiazepiner som överlägset funkar mot ångest och de substituten man skriver ut för att folk inte ska bli beroende är rent ut sagt ett jävla skämt. Att ge någon som har ordentlig ångest en antihistamin (typ atarax eller lergigan) hjälper ju tyvärr sällan.

Å andra sidan är det ju knepigt med just dessa mediciner eftersom man lätt beroende, och det är ju egentligen inte konstigt eftersom det är tabletter som "stänger av" den där tradiga ångesten.

Tack för svar!
Fluoxetin var inte alls bra för mig, fick massor av biverkningar. Men det är ju som sagt väldigt individuellt för alla. Du har iallafall provat flera mediciner som jag inte har provat, vilket ändå känns "positivt" för mig, för då finns det ju fortfarande något att prova iallafall. Det är inte helt kört, liksom.

Jag tycker också att det är lite underligt... Jag fick en liten förpackning Sobril (lägsta styrkan) en gång, och det var det enda som fungerade när ångesten blev för stark. Men eftersom läkaren hade sagt "De här får du bara en gång, för de kan vara beroendeframkallande" så fick jag inget mer när mina 25 Sobril var slut efter några månader, fast jag försökte förklara att inget annat jag provat fungerat...
Så jag får helt enkelt försöka hanka mig fram bäst det går med Theralen (har också provat diverse antihistamin, håller med om att de är ett skämt, och något annat jag inte minns namnet på). Theralen är i dagsläget det enda jag vågar ta mot ångesten, men de gör inga underverk. Men å andra sidan har jag aldrig varit med om något ångestdämpande som faktiskt tar bort ångesten, bara gör den lite mer uthärdlig.

 

[_Charlotte_]

@chaosgirl Att gå och bära ensam på något man varit med om och mår dåligt över, är som du säkert vet verkligen inte bra.
Det vore nog en stor lättnad för dig att få dela med dig till någon. Det finns lite telefonlinjer man kan ringa, chattar, och så finns förstås vi här på buke! Om du inte vill prata med någon irl, alltså.

 

[menina]

ÅH. Idag åker jag ut i skogen och "rekar" vart jag ska bo framöver. Så sjukt nervöst och pirrigt så att jag håller på att kräkas. Tog ett "återfall" igår, eller snarare inatt, eftersom jag hade stark ångest (när den är sådär rakbladsvass och vit och skrikande) förmodligen på grund av den kommande förändringen i mitt liv. Dubblade min dos imovane och höll mig vaken för att slippa ångesten eftersom att jag hatar att somna med ångest.

Men återfallet var inget bra, alls, det kommer jag få betala för senare. Fan att jag kan inte ha mediciner hemma utan att gå loss på dom jävla sopa.

Men snart blir det tyst skog och mjuka hästmular i alla fall. SOM jag längtat

 

[menina]

@_Charlotte_ jag tycker kommentaren "de här får du bara en gång" är så fruktansvärt vidrig och väldigt typisk många läkare innom psykiatrin. Bara den grejen att ge någon medicin med den motiveringen är jättekonstig. Varför ska man ens ge någonting överhuvutaget om det är så beroendeframkallande?

Samtidigt är det ju knepigt att stå på sig gällande benso, för DÅ blir det misstänksamt och DÅ måste man ju vara en missbrukare, som man tjatar. Tigga medicin gör ju under för självkänslan liksom.

Blä!

Men angående antidepp så tycker jag att man aldrig kan vara nog tydlig med att man är känslig för biverkningar och att det är superviktigt på egen hand läsa på om vad läkaren föreslår, så man vet i förhand och kan vara beredd på eventuella biverkningar och ffa vad man stoppar i sig.

 

[Lavinia]

Hej!

Jag äter Sertralin, tycker mest jag har biverkningar (feber, yrsel, trötthet) och senaste dagarna känner jag mig mer ledsen än innan. Men det är nog för tidigt att säga om de hjälper...

/L