Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

[_FiA_]

Åh! Jag har också letat lite efter en sån här tråd.

Jag har haft lite ätstörningsproblematik, ångest osv i många många år. Men i oktober förra året tvingade en mycket nära kompis med mig till läkaren efter att jag inte ätit på drygt en vecka och hade extrema panikångestattacker varje kväll.
Efter det har jag varit sjukskriven och väntat på hjälp. Tyvärr(!) har min läkare inte skött det helt bra, fick jag veta när jag var på psyk, då jag var felmedicinerad och mina remisser hade inte skickats som de skulle.

Jag har ganska grova ätstörningar emellanåt, jag har inte ren bulimi utan mer som en självsvält med kräkningar. Däremot kan jag äta "normalt" däremellan. Normalt för mig är att kanske äta 3 mackor under dagen och ev kvällsmat. Jag tränar så ofta jag orkar (tyvärr är jag inne i en depression också, så vissa dagar kommer jag inte upp från sängen). När jag var som värst åt jag ingenting förutom ett äpple om dagen, sen gick jag 1.5 mil per dag och red 4 hästar. Då var jag riktigt mager.
Nu står vågen på normalvikt (tyvärr nästan lite övervikt) så det är katastrof, gick upp en del efter min medicinering (den felaktiga) så då satte det igång mina kräkningar igen. Då kräks jag minst en gång om dagen och då tills jag nästan tuppar av.

På måndag ska jag dock till Ätstörningsenheten SOM jag har väntat!! Som jag har grinat för att de inte kunde ta emot mig för att remissen hade kommit bort. Jag VILL bli frisk nu!
Och imorgon ska jag till läkaren... En ny dock då min oförklarligt slutat på dagen. Ångesttrigger, vilket gjorde att jag kräktes nyss. Men det blir säkert bra..

Det låter riktigt tufft! bra att du äntligen får komma till ätstörningsenheten! Att vilja bli frisk, och inse att man faktiskt är sjuk är det absolut viktigaste steget! Heja!

 

[_FiA_]

Åh vad jag blir less på mig själv! I morgon kl 8 ska jag vara på stan på möte. Bör ha en hel del fixat tills dess och allt jag kommer mig för är att sitta i soffan och ha ångest över att göra sakerna jag vet att det går fort när jag väl sätter igång, varför är det så svårt?

Jag Kan också ha svårt att tag i saker, men desto längre jag väntar desto tyngre blir det att ta tag i. Jag brukar inte tänka så hårt på alla saker jag måste göra när jag väl rest mig upp, utan jag tänker " nu ställer jag mig upp, det är steg ett" och så gör jag det, nästa steg är att gå in till köket osv. Ta ett steg i taget och när du väl kommit igång så går allt av sig själv och det är inte lika jobbigt.

 

[_FiA_]

Nej, jag förstår inte heller. Min terapeut har förklarat flera gånger varför det är viktigt och nyttigt att låta känslan komma och ha sitt förlopp, men det blir ändå så sjukt ologiskt i min hjärna. Jag klarar ju inte av att hantera ångesten när den blir för stark, då kan jag omöjligt bara välkomna den? För då kommer jag ju sitta där med rakbladet eller tabletterna igen

Men vad bra att du klarat att sluta med självskadande! Och bra att du hittat sånt som fungerar att ersätta det med för dig. För mig tror jag inte att varken promenader (som lätt blir för mycket tvång) eller sminkningar (då jag äcklas och får panik över mitt utseende) skulle fungera för mig, men jag fortsätter försöka hitta strategier jag också.

Jag känner igen mig så himla väl i det att behöva något för att distrahera sig när ångesten kommer. Det gör jag precis hela tiden... Men jag tror att du kommer klara det! Du har ju lyckats göra dig fri från självskadebeteendet, det är ett enormt stort steg. Det gäller nog "bara" att hitta något som fungerar tillräckligt bra för att det ska bli uthärdligt.

Det är såååå jävla tufft att låta ångesten få komma, och att låta den få bli så pass stark som den faktiskt blir. Jag har ju plågat mig igenom alla exponeringar med ångest en 10 a på skalan. Men vet ni, det går att vara kvar i en 10 gradig ångest, hur jobbigt det än känns så kommer kroppen av sig självt inte orka vara där uppe så länge utan ångesten kommer gå ner av sig självt, om ni låter er få finnas i känslan tillräckligt länge för att den ska göra det. Istället för att skära dig , håll fast i soffkanten eller liknande gå ut på en snabb promenad , eller ring någon du kan prata med som vet om dina problem och säg " nu har jag hög ångest kan du bara prata med mig en stund om din dag"

 

[_FiA_]

Igår kväll körde jag min första exponering på otroligt länge, och jag är stolt att jag klarade det trots all ångest jag hade igår och på kvällen. Men när jag hade klarat av det jag skulle göra så släpper allt och jag blev lugn och glad. Dock blir jag så frutkansvärt trött av att ha ångest så mycket, jag är så ovan nu så det känns typ som någon slagit mig i huvudet med ett baseballträ. Innan har jag ju bara flytt från den eller undvikit alla situationer. Men jag vet att när jag hade kört KBT ett tag så blev kroppen van vid att ha ångest mycket och tröttheten försvann lite. Så jag hoppas det händer, håller på att somna här på jobbet idag trots att jag sov som en stock av utmattning igår.

Idag ska jag hoppa över att äta lunch, och jag kommer ha grym ångest, börjar redan kännas. Jag tror att jag ska bli sjuk om jag hoppar över en måltid, men jag känner ändå att inte lite är lika illa som det var i innan terapin, för då trodde jag på riktigt att min kropp skulle klappa ihop och jag skulle dö. Nu är det bara hög ångest men jag ska nog klara det.

 

[Ninnurur]

Jag Kan också ha svårt att tag i saker, men desto längre jag väntar desto tyngre blir det att ta tag i. Jag brukar inte tänka så hårt på alla saker jag måste göra när jag väl rest mig upp, utan jag tänker " nu ställer jag mig upp, det är steg ett" och så gör jag det, nästa steg är att gå in till köket osv. Ta ett steg i taget och när du väl kommit igång så går allt av sig själv och det är inte lika jobbigt.

Tack för pepp! Jag ska försöka tänka så nästa gång hatar när man bara låser sig så att en enkel sak till slut känns som ett sisyfosprojekt.

Heja dig som tar tag i hjärnspökena, det är verkligen jättebra! KBT är ju mycket egenarbete också och det är bra att du ventilerar här i tråden

 

[_FiA_]

Tack för pepp! Jag ska försöka tänka så nästa gång hatar när man bara låser sig så att en enkel sak till slut känns som ett sisyfosprojekt.

Heja dig som tar tag i hjärnspökena, det är verkligen jättebra! KBT är ju mycket egenarbete också och det är bra att du ventilerar här i tråden

Hoppas det går lättare

Tack, för pepp! Ja KBT handlar när man väl lärt sig hur man ska göra, om eget arbete.

 

[_FiA_]

 

[Ninnurur]

Hoppas det går lättare

Tack, för pepp! Ja KBT handlar när man väl lärt sig hur man ska göra, om eget arbete.

Jotack, jag har hört det förr, till leda, pappa är kbt-terapeut... Har pga mina föräldrar svårt att hitta terapeuter här i stan för båda två är välkända psykologer. Alla känner dem

 

[_FiA_]

Jotack, jag har hört det förr, till leda, pappa är kbt-terapeut... Har pga mina föräldrar svårt att hitta terapeuter här i stan för båda två är välkända psykologer. Alla känner dem

du får gå i terapi hos din egen far skämt å sido.. vad jobbigt problem. Man vill ju känna att man kan prata ut om ALLT med en psykolog.

 

[Ninnurur]

du får gå i terapi hos din egen far skämt å sido.. vad jobbigt problem. Man vill ju känna att man kan prata ut om ALLT med en psykolog.

Ja det är liksom inte praktiskt att ha en världskändis till far. När jag skulle ha terapeut efter sambons död fick jag nöja mig med begränsningen känna till men inte känna personligen, det funkade. Men jag har vid nåt tillfälle tidigare avslutat en kontakt för det kändes så konstigt att hon hade pappas nya bok på bordet bredvid oss. Då tolkas man på något sätt genom känslorna för hans arbete ändå. Tyvärr!

 

[_FiA_]

Ja det är liksom inte praktiskt att ha en världskändis till far. När jag skulle ha terapeut efter sambons död fick jag nöja mig med begränsningen känna till men inte känna personligen, det funkade. Men jag har vid nåt tillfälle tidigare avslutat en kontakt för det kändes så konstigt att hon hade pappas nya bok på bordet bredvid oss. Då tolkas man på något sätt genom känslorna för hans arbete ändå. Tyvärr!

förstår verkligen att det måste kännas konstigt :/ du får flytta till en annan stad!

 

[Ninnurur]

förstår verkligen att det måste kännas konstigt :/ du får flytta till en annan stad!

Om det vore så enkelt, han är lite för känd för det tyvärr. Verkar i huvudsak i Sthlm och Bergen just nu, han bor som bara här jag får hoppas att jag klarar mig utan terapi, och annars söka den jag gick hos förra året!

 

[Qelina]

Igår kväll körde jag min första exponering på otroligt länge, och jag är stolt att jag klarade det trots all ångest jag hade igår och på kvällen. Men när jag hade klarat av det jag skulle göra så släpper allt och jag blev lugn och glad. Dock blir jag så frutkansvärt trött av att ha ångest så mycket, jag är så ovan nu så det känns typ som någon slagit mig i huvudet med ett baseballträ. Innan har jag ju bara flytt från den eller undvikit alla situationer. Men jag vet att när jag hade kört KBT ett tag så blev kroppen van vid att ha ångest mycket och tröttheten försvann lite. Så jag hoppas det händer, håller på att somna här på jobbet idag trots att jag sov som en stock av utmattning igår.

Idag ska jag hoppa över att äta lunch, och jag kommer ha grym ångest, börjar redan kännas. Jag tror att jag ska bli sjuk om jag hoppar över en måltid, men jag känner ändå att inte lite är lika illa som det var i innan terapin, för då trodde jag på riktigt att min kropp skulle klappa ihop och jag skulle dö. Nu är det bara hög ångest men jag ska nog klara det.

Hur jobbar man med KBT med det där för det måste ju bli svårt om du går för länge utan mat för då blir man ju nästa lite yr och då spär det kanske på dina rädslor fast att det inte är någon fara? Men det kanske inte handlar om så långa perioder? Förlåt om det är en dum fråga, jag vill bara förstå bättre.

 

[_FiA_]

Hur jobbar man med KBT med det där för det måste ju bli svårt om du går för länge utan mat för då blir man ju nästa lite yr och då spär det kanske på dina rädslor fast att det inte är någon fara? Men det kanske inte handlar om så långa perioder? Förlåt om det är en dum fråga, jag vill bara förstå bättre.

Självklart kan man inte gå långa perioder utan mat , det handlar 0m kortare perioder, jag tror ju att jag ska bli sjuk eller dö, en normal människa förstår att man kanske blir yr på sin höjd och får låg blodsocker. eda sättet att bota detta tvång är genom exponering och att jag då är utan mat och upptäcker att det blev inte värre än yrsel osv.

Nej det spär inte på min rädsla, eller ja alltså blir jag yr ökar min ångest. Men är jag kvar i detta och inte gör något säkerhetsbeteende när jag blir rädd utan stannar i ångesten så går den till slut ner, och nästa gång känns det lättare. Hade jag däremot gjort något säkerhetsbeteende när jag blev yr, som att äta något eller kompenserat med mer middag om jag inte åt lunchen då motverkar det sitt syfte och min hjärna blir bekräftad i att "det var nog farligt när jag blev yr och det var tur att jag åt större middag"

Det hade ju varit lättar att ha en spindelfobi tex, för där kan man ju exponera sig så mycket det bara går. Mat måste man ju inta, så det går bara att exponera till en viss del.

Hoppas du förstår hur jag menar, önskar dock att inte få för många kommentarer som spär på min ångest om att det kanske är farligt eller liknande, för den rädslan är alltså redan enorm/onormal hos mig.

 

[Rosett]

Hoppas du förstår hur jag menar, önskar dock att inte få för många kommentarer som spär på min ångest om att det kanske är farligt eller liknande, för den rädslan är alltså redan enorm/onormal hos mig.

Man kan ju klara sig utan mat i flera veckor, bara man får i sig vatten.

 

[_FiA_]

Man kan ju klara sig utan mat i flera veckor, bara man får i sig vatten.

Jo precis , det är det min ångesthjärna ska förstå
Sen att det inte är optimalt de förstår ju jag också, men man måste ibland gå lite extremt för att verkligen bryta OCD

 

[MidnightSoul]

Har OCD, inte så svår just nu men den triggas igång när jag blir uppstressad ordentligt. Det jag finner mest jobbigt är inte OCD:n i sig själv utan att jag vet att det jag gör är helt åt helskotta onödigt.

Har fått kommentar av en person som är väldigt uppmärksam av sig att jag nog kan tänkas ha ADHD oxå.

 

[Qelina]

Självklart kan man inte gå långa perioder utan mat , det handlar 0m kortare perioder, jag tror ju att jag ska bli sjuk eller dö, en normal människa förstår att man kanske blir yr på sin höjd och får låg blodsocker. eda sättet att bota detta tvång är genom exponering och att jag då är utan mat och upptäcker att det blev inte värre än yrsel osv.

Nej det spär inte på min rädsla, eller ja alltså blir jag yr ökar min ångest. Men är jag kvar i detta och inte gör något säkerhetsbeteende när jag blir rädd utan stannar i ångesten så går den till slut ner, och nästa gång känns det lättare. Hade jag däremot gjort något säkerhetsbeteende när jag blev yr, som att äta något eller kompenserat med mer middag om jag inte åt lunchen då motverkar det sitt syfte och min hjärna blir bekräftad i att "det var nog farligt när jag blev yr och det var tur att jag åt större middag"

Det hade ju varit lättar att ha en spindelfobi tex, för där kan man ju exponera sig så mycket det bara går. Mat måste man ju inta, så det går bara att exponera till en viss del.

Hoppas du förstår hur jag menar, önskar dock att inte få för många kommentarer som spär på min ångest om att det kanske är farligt eller liknande, för den rädslan är alltså redan enorm/onormal hos mig.

Oj, förlåt om min fråga var jobbig, det var inte alls meningen. Jag har ju problem åt andra hållet, med att jag inte vill äta alls helst och får kämpa för att få i mig mat så jag kanske frågade helt fel och jag vet hur känslig man är för kommentarer och att man tolkar in saker i kommentarer som kanske egentligen inte fanns där och det var på inget sätt meningen att göra dig upprörd Klart det inte är någon fara att gå utan mat kortare perioder, är man frisk klarar man sig ju mycket längre än vad man tror precis som någon annan skrev.

 

[Qelina]

Igår kväll körde jag min första exponering på otroligt länge, och jag är stolt att jag klarade det trots all ångest jag hade igår och på kvällen. Men när jag hade klarat av det jag skulle göra så släpper allt och jag blev lugn och glad. Dock blir jag så frutkansvärt trött av att ha ångest så mycket, jag är så ovan nu så det känns typ som någon slagit mig i huvudet med ett baseballträ. Innan har jag ju bara flytt från den eller undvikit alla situationer. Men jag vet att när jag hade kört KBT ett tag så blev kroppen van vid att ha ångest mycket och tröttheten försvann lite. Så jag hoppas det händer, håller på att somna här på jobbet idag trots att jag sov som en stock av utmattning igår.

Idag ska jag hoppa över att äta lunch, och jag kommer ha grym ångest, börjar redan kännas. Jag tror att jag ska bli sjuk om jag hoppar över en måltid, men jag känner ändå att inte lite är lika illa som det var i innan terapin, för då trodde jag på riktigt att min kropp skulle klappa ihop och jag skulle dö. Nu är det bara hög ångest men jag ska nog klara det.

Hur har det gått för dig idag? Hoppas det har gått bra med exponeringen.

 

[Qelina]

Dubbelpost