Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Saeta]

Kan du relatera till skillnaden, och förstå de av mina inlägg som du ifrågasatt, utifrån den illustrationen av skillnad mellan påstående och upplevelse?

Jag fattar inte riktigt hur du menar här. Men det kan jag säkert göra. Jag är bara lite (mycket) trögtänkt.

 

[Lovisaleonora]

Tja, de flesta av oss är glada ibland, gråter ibland. Vi skiter, rapar, onanerar, hanterar våra svampinfektioner och trådar våra tänder. Men de flesta av oss tycker inte att det finns någon poäng med att filma det, än mindre lägga upp det på youtube.

Vilka sidor av mig själv vill jag belysa, varför och varför är det viktigt för mig. Liksom.

 

[Saeta]

Nej, men då är det ett individuellt problem.
Som man behöver försöka påverka på det individuella planet.

Absolut! Och skulle samhället/omgivningen bli mer accepterande så skulle det nog bli ännu lättare för individen.

 

[Grazing]

Tja, de flesta av oss är glada ibland, gråter ibland. Vi skiter, rapar, onanerar, hanterar våra svampinfektioner och trådar våra tänder. Men de flesta av oss tycker inte att det finns någon poäng med att filma det, än mindre lägga upp det på youtube.

Fast det är inte konstigare än folk som vill visa upp sina nya kläder dom har köpt. Det är ju det som typ youtube handlar om mer eller mindre, att visa upp sitt liv. Och folk visar upp sina liv på det sätt som dom vill.

 

[mackan]

Och varför är det så farligt att visa upp den bilden? Det är min och många andras vardag. Ibland gråter jag, ibland är jag glad. Oftast glad. Och så en massa känslor där mellan. Det jag gör på mina sociala medier är att inte visa upp en censurerad värld. Inte för att det är fel att vilja göra det, men jag vill inte göra det. Jag har lika stor rätt att visa när jag är som mest sårbar också, likväl som när jag är som starkast.

Men det du gör här i denna tråd och youtube klipp osv är att ta på dig rollen som talare för ”alla de sjuka” . Det är upprörande .
Du vet inte ett dyft om vad andra, inkl mig själv här tex, har för bakgrund och erfarenheter. Varför ska du tala för mig och alla de som du buntar ihop utan att veta ett dyft om, bara för att de inte tycker som du och för att du tror att alla som inte tycker som du inte vet/förstår/är friska? Och att alla sjuka ska du ”ta under dina vingar och tala för” på sociala media -( av alla jäkla ställen rentav).

Jag blir beklämd . Och störd .

Det påminner mig massor om när en viss känd bloggare mitt i sitt eget erkända missbruk av smärtstillande och ångestdämpande satt i sin blogg och tog på sig rollen att ”utbilda och upplysa” alla läsare om vägen ur depression och missbruk, trots att hon var mitt i det och sen slutligen totalkrashade ”mitt framför ögonen” på alla läsare varav de flesta f.ö sen länge uppfattat att det barkat iväg totalt åt pipan....

Sen är jag förvånad att du får hållas här på buke ang att posta dina youtubevloggar. Mig veterligen strider det mot forumreglerna .

 

[Lovisaleonora]

Absolut! Och skulle samhället/omgivningen bli mer accepterande så skulle det nog bli ännu lättare för individen.

Men vilka är det som är så oerhört fördömande som det ges sken av? Jag har aldrig stött på det. Vissa individer - säkert. Men samhället?

 

[Saeta]

Och umgås man bara med de som är sjuka och får medhåll därifrån är det extremt svårt att göra något konstruktivt för att bli bättre. Kolla upp "filterbubbla".

Jag umgås med både friska och sjuka människor. Jag gör ingen skillnad på om de är sjuka eller friska. Jag umgås med folk som jag mår bra av och som (konstigt nog) mår bra av att umgås med mig. Sen kvittar det om hen är frisk eller sjuk.

Att prata med folk som känner igen sig på något sätt kan vara otroligt skönt. Att veta att en inte är ensam om att må dåligt har iallafall varit en lättnad för mig många gånger.

 

[Saeta]

Precis vad jag försökte belysa.
Inte alla känner ett behov av att prata om sin (aktuella eller tidigare) psykiska ohälsa.
Det är liksom olika.

Exakt precis så!

 

[Shaggy]

Nja, det är ju inte samma ord. Men det som jag upplever är ju en sanning för mig.
Typ om någon hallucinerar. Den personen kanske ser en flock dromedarer ridandes på zombies. Det är ju den personens sanning. Att säga att hen inte ser det är ju fel, för det gör hen ju. Hänger du med på hur jag menar?

Nej jag hänger inte med. Att påstå att människan ser dromedarerna är sant men man kan inte säga att dromedarerna finns. Det är lögn.
Är du medveten om att du försvarar det som idag kallas "fake news" men som mer ärligt heter lögn, osanning, dessinformation m.m. Att som du gör höja upp människors känslor till faktiska sanningar är detsamma som rasister gör när de talar om sanningen om judar och muslimer eller som pajassen i Vita huset gör när han går igång och hittar på saker som passar honom.
Det går ALDRIG att sätta likhetstecken mellan känslor och fakta. Bägge två är oerhört viktiga men på helt olika sätt.

 

[Lovisaleonora]

Jag umgås med både friska och sjuka människor. Jag gör ingen skillnad på om de är sjuka eller friska. Jag umgås med folk som jag mår bra av och som (konstigt nog) mår bra av att umgås med mig. Sen kvittar det om hen är frisk eller sjuk.

Att prata med folk som känner igen sig på något sätt kan vara otroligt skönt. Att veta att en inte är ensam om att må dåligt har iallafall varit en lättnad för mig många gånger.

Och ibland kan det vara helt outhärdligt att träffa människor i egna (eländiga) sitsen eftersom gemensamma nämnaren då är sjukdomen, som blir totalfokus och det inte går att komma ut. Jag blir urless och känner mig sämre efter än före.

Det är olika.

 

[Grazing]

Det är ju ett helt annat engagemang. Och långt ifrån alla trivs på Röda Korset, kyrkan eller vad det nu är. Det finns inte så många sociala träffpunkter där man har gemensamma beröringspunkter. På ett jobb har man ju just det - viljan att sträva framåt med det man jobbar med (projekt, patient - what ever). Det finns ju minst en gemensam nämnare, vilket ofta saknas i andra sammanhang. Det är också rimligt lätt att hoppa av (sluta gå dit) vilket gör att viljan att lösa problem gemensamt ofta saknas. Teamkänslan, helt enkelt.

Och sedan tror jag det är viktigt att få hantera att arbeta med människor man inte riktigt kommer överens med, förståelse etc - något som jag tycker saknas i fingerade sammanhang som man väljer av helt fri vilja varje gång.

Fast alla har inte samma vilja i livet.

 

[Lovisaleonora]

Fast alla har inte samma vilja i livet.

Självklart inte. Men har inte alla en vilja att fungera i samhället, trivas med livet, leva livet utan filter och fullt ut?

Hur ser målet ut, och vägen dit?

 

[mackan]

Fast det är inte konstigare än folk som vill visa upp sina nya kläder dom har köpt. Det är ju det som typ youtube handlar om mer eller mindre, att visa upp sitt liv. Och folk visar upp sina liv på det sätt som dom vill.

Eh , jaha så psykisk ohälsa är som ett intresse för mode eller smink eller nån livsstil då eller ?
Samtidigt som man hävdar att nejdå detta är inte alls stor del av mitt liv det är bara en liten bisyssla jag pysslar med för att jag mår bra av att dela och sprida det jag brinner för osv på sociala media ?
”Och in och lajka och dela gärna min vlogg! ” osv.

Helt seriöst så blir jag som sagt rent ut förbannad över hur du och @saerta tar på er rollen att tala för andra här i tråden på det sätt ni gör!

 

[Grazing]

Nej jag hänger inte med. Att påstå att människan ser dromedarerna är sant men man kan inte säga att dromedarerna finns. Det är lögn.
Är du medveten om att du försvarar det som idag kallas "fake news" men som mer ärligt heter lögn, osanning, dessinformation m.m. Att som du gör höja upp människors känslor till faktiska sanningar är detsamma som rasister gör när de talar om sanningen om judar och muslimer eller som pajassen i Vita huset gör när han går igång och hittar på saker som passar honom.
Det går ALDRIG att sätta likhetstecken mellan känslor och fakta. Bägge två är oerhört viktiga men på helt olika sätt.

Fast dom finns kan jag ju säga om man ser dom. Då har du aldrig haft dom problemen, för jag lovar dig att det går till och med att vidröra sådant. Så att säga att det är en lögn är väldigt fel. I den stunden så är det verklighet för den personen, så enkelt är det. Det är ingen lögn. I den verkligheten så är det på riktigt, i den friskas verklighet så finns dom inte.

 

[Saeta]

Det är nästan skrattretande ibland hur mycket fördommar det finns om sjuka. Hur sjuka "ska" vara. Om någon inte ser sjuk ut så är den inte det, om någon kan dölja allt för vänner då är den inte så dålig osv. Folk får lite börja lära sig att även dom som har utåt sett perfekta liv och är väldigt delaktiga osv i samhället och jobben kan må väldigt dåligt utan att det märks av.

Verkligen!
Jag skrev tidigare att jag har en väldigt väldigt nära vän som jag känt i typ 25 år. Hen har alltid varit den där starka, tappra typen som kämpat på med allt och utåt sett har hens liv sett väldigt okomplicerat och enkelt ut. Hen har utstrålat att hen är nöjd med tillvaron och vi har kunnat prata om djupa ämnen, där ibland mina problem (jag har aldrig berättat _när_ och _hur_ jag har skadat mig själv, exempelvis). Det kom som en chock när hen skrev till mig och berättade att hen hade sjukskrivit sig pga utmattningsdepression. Det här hade hen alltså lyckats dölja så bra för både mig som stod (står) hen väldigt nära samt övriga i hens närhet.
Anledningen till varför hen skrev till mig var för att hen vet att jag själv varit i en liknande situation och att jag inte dömer hen på något sätt.

Så det är som du säger. Det är lätt att dölja även för de som står en närmast.

 

[Grazing]

Självklart inte. Men har inte alla en vilja att fungera i samhället, trivas med livet, leva livet utan filter och fullt ut?

Hur ser målet ut, och vägen dit?

Verkligen inte, är man sjuk så är det fokus på att överleva dagen ofta. Många kan inte bli friska, dom får nöja sig med och gör det ofta när dom hittat ett sätt att komma till ro och få göra det som ger dom någonting. Det kanske är svårt att förstå hur mycket kraft sjukdomarna tar men så är det för många. Man måste också vara realistisk som min läkare säger och jag blir bara besviken och frustrerad om jag fokuserar på någonting jag aldrig kommer kunna uppnå. För höga mål skapar också otrolig besvikelse när det inte går.

Och många även utan sjukdomar väljer ändå att leva lugna liv, isolerade jobb osv och trivs bra med det. Det är inget måste i livet att hela tiden utmana sig om man inte är lagd åt det hållet.

 

[Saeta]

En av nackdelarna med internet tror jag är att där finns så många som man kan dela det där ältandet med, bli bekräftad i det och bygga en nätidentitet på hur SJUK man är.

Det finns många nackdelar med internet.
För mig har det du skriver gjort att jag fått en större insyn i hur det faktiskt ser ut. Att allt inte är rosaglitter och unicorns. Sen är det väl som med allt, att det inte är bra att stanna kvar i ett långt ältande och gnällande. Men ibland behövs det också. Och det är okej, även om det inte är bra för individen.

 

[Saeta]

Ja, och när man likställer upplevelse med sanning, så blir det svårt att diskutera.

Min upplevelse var att ingen tyckte om mig.
Det var inte sant i verkligheten även om jag tyckte så.
Det var min upplevelse, min självvalda sanning.

Dessutom ingick det i min sjukdomsbild där och då, att om någon sade att den tyckte om mig, så tänkte jag att vederbörande sade det för att den "måste", inte för att den menade det.
Jag klamrade mig fast vid min upplevelse och gjorde den till en sanning.

Men någon sanning var det inte.

Utifrån semantisk synpunkt.

Det här kan jag verkligen relatera till!

 

[Saeta]

Ja, det blir väldigt märkligt när man får likes för något som visar en när man mår som sämst...

Just i det läget borde det finnas något liknande likes, men mer som "jag ser och hör dig".

 

[Saeta]

Äsch, lite synd att jag han klippa i ditt inlägg.

Detta verkar ju vara aningen tabubelagt: att även se hur anhöriga till psykiskt sjuka individer indirekt drabbas.
Det är ju mer tillåtet att konstatera att anhöriga lider när en individ är cancersjuk.
Men när man konstaterar att även anhöriga till en psykiskt sjuk individ blir lidande, är att skuldbelägga den psykiskt sjuke?

Håller med. Det borde pratas mer om båda två. Helt klart. För allas välmående.
Hur det ska göras har jag dock ingen aning om alls.