Vet inte om jag lyckas göra rätt men...
Jag har läst varenda blog, tittat på varenda youtubekanal och instagramkonto som avhandlar självskadeproblem eller ätstörningar hos unga ur den sjukes perspektiv och jag kan tala om för dig att det finns ingen. INGEN, som är skriven på ett bra sätt som är konstruktivt och som skulle kunna bidra till något positivt. Jag och min familj har gått igenom allt för att försöka förstå. Vi har varit i kontakt med andra familjer med samma erfarenheter, vi har pratat med vården. Alla mina erfarenheter och den forskning jag tagit del av talar för att det endast är skadligt att sitta och skriva om sina erfarenheter som sjuk i sociala medier och bloggar. Ätstörningar och självskadebeteende hos unga smittar!!! Det här är en epidemi och varje dag dör unga tjejer och killar!
Det du skriver om att sjuka inte skulle få visa sig ute är bara dumt. Varför skulle de inte få det? Alla måste kunna visa sig ute utan att känna skam. Jag har aldrig pratat om att vi skulle stänga in alla sjuka herregud. Jag pratar om bloggar och youtubevideos och sociala medier - förstår du inte skillnaden?
Hur du ens kan jämföra en sådan bagatell som att stuka foten med svåra psykiska sjukdomar är för mig en gåta. Nej, man kan inte alltid prata om allt med alla, men varför måste det alltid vara sånt fokus på hur man mår - det är inte alltid hälsosamt att prata om sitt mående hela tiden. Varför är det så viktigt att hela tiden specificera varför man inte mår bra, oavsett om det handlar om stukade fötter eller ångest eller cancer. Just psykisk sjukdom behöver få mindre plats i våra liv.
Det finns ett stort utanförskap bland unga i dagens samhälle - detta löses INTE med att man söker sig till likasinnade för det gör bara att det här utanförskapet cementeras ännu mer. De som är sjuka måste integreras i samhället, måste få sunda, friska förebilder och vänner. Det ska inte finnas några jäkla grupper och communities på internet som består av svårt sjuka unga vuxna för det är så jäkla livsfarligt och sorgligt. Självklart kan det i vissa fall vara viktigt att prata med någon som lyssnar och förstår en men det ska göras inom kontrollerade former inom vården under uppsikt av utbildad personal, inte vind för våg på internet!!! Internet för sjuka unga killar och tjejer är en dödsfälla - du har ingen aning om vad du pratar om här. Mitt syskon hävdade också att hen tyckte det var skönt att prata med andra i samma situation. Hen hade fel. Men det är inte hens fel - hen var sjuk, svårt sjuk och det är en del av sjukdomen att inte kunna se ovanför ytan. Tyvärr fanns det ingenting som vi anhöriga eller vården kunde göra för att hjälpa hen upp ur vattnet, hur många livbojar vi än kastade, hur många gånger vi än slängde oss själva i sjön.
Jag förstår dig precis, min familj har också gått igenom allt som finns, försökt att hitta saker som kan orsaka eller trigga beteenden eller på något sätt hålla kvar mig i det sjuka.
För mig dock innan nätet eller bloggarna fanns så sökte jag mig till böcker, självbiografier för att få någon förklaring till varför jag mådde som jag mådde. Som sjuk känner man sig också så fruktansvärt ensam och konstig och utanför i tron att man är den enda som mår som man mår och det är otroligt jobbig också.
Allt är inte nätets fel, jag har överlevt många gånger pga av internet också. Visst är det lätt att tro att utan just det så skulle allt varit bättre men så behöver det inte vara. Vissa är sjuka helt enkelt. Jag var bara 11 år när jag skar sönder hela armen och förstörde nerver så jag fortfarande inte har någon direkt känsel i underarmen och det var ingenting annat än mina egna tankar som orsakade det där. Det var ingen som hetsade mig eller påverkade mig överhuvudtaget. Förmågan att prata ner sig själv ska man inte underskatta.
Ibland hjälper nätet och ibland förvärrar det, det är så det är. Mina föräldrar plockade undan allt som gick men jag blev inte bättre för det, då innan bloggarna osv kom så var det tydligen musiken osv som var orsaken till mitt mående och dom klandrar sig fortfarande för att dom lät mig lyssna på viss musik.
Jag förstår att man vill hitta orsaken men ibland så är någon bara sjuk helt enkelt, ibland finns ingen direkt yttre orsak, vissa saker kan förvärra och vissa saker kan förbättra. Och nätet är en salig blandning av allting, tyvärr mycket destruktivt men även en del bra. Och att ha kontakt med andra som mår dåligt är inte alltid dåligt.
Jag är ett tydligt exempel på att psykisk ohälsa inte är beroende av någon annan för att hålla sig kvar, man kan få hur mycket vård som helst, ibland är man bara för sjuk helt enkelt och man får överleva i den mån det går. Jag tror alla vet att jag inte kommer ha ett särskilt långt liv, det vet både vården och mina föräldrar och mina vänner skulle nog inte bli förvånade även om jag undanhåller mitt mående. Vissa är sjuka helt enkelt och det finns inget speciellt att skylla på att det är så.
Dock utifrån vad som står om mig här hur hemsk jag är så är det väl bara bra för världen att försvinna, jag är ju bara en empatilös person tydligen som skiter i andra. Men jag lovar att jag jobbar på det, att avsluta alltså. Det går mer och mer nedåt. Egentligen ska jag inte ens vara bland sånna som skriver på sånna här ställen men jag har en tendens att försöka förklara för folk hur fruktansvärt det är att vara sjuk.
