Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Niyama]

Det här är inte ens en tråd, det är ett dagboksinlägg.

Ok, det ligger under dagbok men det ser verkligen inte ut som nån dagbok.

 

[Lovisaleonora]

Men vad är det du babblar om? NookNook har bara skrivit till mig en gång vad jag läst? Och vadå felaktiga grunder? Vad är det jag missat nu?

Det enda jag skrivit om är jävligt att skriva till mig är att mena på att jag menar detta:

"Men nu får du väl skärpa dig. Hen berättade sitt syskons, sin och familjens historia - och du bara Jaja, det var inget nytt?"

Jag har absolut inte skrivit att det bara är jajaj och viftat bort det som inget speciellt.

Fast det var o andra sidan inget nytt i det inlägget.

Då vill jag fräscha upp ditt minne. Ovanstående är väl PRECIS att vifta bort som inget speciellt. Det var ju enligt dig "inget nytt i det inlägget".

 

[Grazing]

Nåja, jag tror nog att de som följer tråden kan göra sin egen bedömning:

Du skrev en fruktansvärd grej till mig, inser du det? Bara för att jag inte skrev att det var ett inlägg som berörde på många sätt så tar du dig friheten att skriva så till mig. Att få sånt på sig hur empatilös man är pga att jag menade att det inte var något nytt för tråden i övrigt förutom den hemska historien, det finns inga ord för det.

Men men, du gör många en tjänst som trycker ner mig lite mer i mitt mående så jag närmar mig lite till mitt avslut. Jag vet att jag inte tillför någonting men det finns en nivå man inte går under.

Och jag lämnar det här nu, det är för mycket. Jag orkar faktiskt inte mer.

 

[Lipperta]

Det jag tycker vi ska prata om är skillnaden i att vara psykiskt''ohälsosam'' jämfört med att ha en dålig dag/dålig vecka hos en frisk person.
Jag blir oändligt störd på folk som säger att de haft sån ångest när de egentligen ''bara'' varit oroliga.
Eller standarden ''jag har inte ätit på 6 timmar jag är typ anorektisk nu''.

Jag tycker sverige är ett väldigt bra land på att prata om psykisk ohälsa, jag märker stor skillnad på oss och de personer jag umgicks med när jag bodde i England.
Vi har mycket tid i tv och radio om ohälsa.

Jag tycker det vi behöver prata om är hur de sjuka lever, inte att de finns. Hur sjukt jobbigt det är att bara borsta tänderna.

 

[vallhund]

Du skrev en fruktansvärd grej till mig, inser du det? Bara för att jag inte skrev att det var ett inlägg som berörde på många sätt så tar du dig friheten att skriva så till mig. Att få sånt på sig hur empatilös man är pga att jag menade att det inte var något nytt för tråden i övrigt förutom den hemska historien, det finns inga ord för det.

Men men, du gör många en tjänst som trycker ner mig lite mer i mitt mående så jag närmar mig lite till mitt avslut. Jag vet att jag inte tillför någonting men det finns en nivå man inte går under.

Och jag lämnar det här nu, det är för mycket. Jag orkar faktiskt inte mer.

Skärp dig!

 

[mandalaki]

Du skrev en fruktansvärd grej till mig, inser du det? Bara för att jag inte skrev att det var ett inlägg som berörde på många sätt så tar du dig friheten att skriva så till mig. Att få sånt på sig hur empatilös man är pga att jag menade att det inte var något nytt för tråden i övrigt förutom den hemska historien, det finns inga ord för det.

Men men, du gör många en tjänst som trycker ner mig lite mer i mitt mående så jag närmar mig lite till mitt avslut. Jag vet att jag inte tillför någonting men det finns en nivå man inte går under.

Och jag lämnar det här nu, det är för mycket. Jag orkar faktiskt inte mer.

Det jag skrev till dig var Men nu får du väl skärpa dig. Hen berättade sitt syskons, sin och familjens historia - och du bara Jaja, det var inget nytt?

Inte mer, inte mindre. Ordet empatilös ser jag ingenstans.

 

[Hyacinth]

Är det? Är du insatt i dina exempel?

Logiken säger det. Man är ensam, saknar STYRNING och drivs att göra det man får mest uppmärksamhet för oavsett om det är skadligt eller ej.

 

[vallhund]

Dagens skörd i pressen:
https://www.svd.se/farligt-fastna-i-tystnad-om-foralders-sjalvmord
https://www.svd.se/mattias-sunneborn-pappas-sjalvmord-har-forstort-mycket-i-mitt-liv
https://www.svd.se/barn-kan-undra-var-jag-inte-vard-att-leva-for
https://www.svd.se/om/prata-om-sjalvmord

 

[mackan]

Ok, det ligger under dagbok men det ser verkligen inte ut som nån dagbok.

@Niyama jag lånar din kommentar om du ursäktar i sammanhanget .

@Saeta den fördelen jag kan se utifrån att du postat här, är att förhoppningsvis har du fått lite mer reflektioner ang din egen världsbild som kan bidra till att du kanske får lite nya perspektiv. Instagram och youtube är ju inte direkt kanaler som bjuder så mycket annat än likes eller nån enstaka kommentar.

Många har engagerat sig här ang din världsbild och dina uppfattningar. Jag hoppas det är ett engagemang som du tar till dig faktiskt .

 

[Hyacinth]

Fast det är inte konstigare än folk som vill visa upp sina nya kläder dom har köpt. Det är ju det som typ youtube handlar om mer eller mindre, att visa upp sitt liv. Och folk visar upp sina liv på det sätt som dom vill.

Jo. Att dels ta fram kameran när man har ångest, sen redigera och lägga ut publikt anser jag är något annat än att visa upp senaste h&m-fyndet.

 

[Hyacinth]

Det var det jag syftade på i videon när jag berättade om hen som la upp bilder på sina färska ärr. För hen blev det en positiv effekt av likes och kommentarer. Hen fick mer och mer läsare på bloggen ju värre saker hen gjorde. Och i det fallet tycker jag såklart att det är jättehemskt.
Jag skuldbelägger verkligen inte personen i fråga, däremot kan jag tycka att någon vuxen i hens närhet borde ha ryckt in (vilket kanske gjordes, jag vet inte). Jag är inte FÖR att visa upp och beskriva exakt precis hur en går tillväga för att skada sig själv eller liknande. Det vet jag triggar andra (och ja, en själv med). Men det behöver pratas mer om, för att få en större förståelse. Men just den här personen är kanske inte rätt person att prata om det just där och då. Kanske är hen det idag beroende på hur hens liv ser ut.

Men du gör ju nästan exakt samma sak?

 

[Niyama]

Jo. Att dels ta fram kameran när man har ångest, sen redigera och lägga ut publikt anser jag är något annat än att visa upp senaste h&m-fyndet.

Jag har väldigt svårt att fatta det där med att filma sig när man har ångest. Jag fattar att ångest ser olika ut för olika personer, men att sätta igång och filma mig själv är typ det sista jag skulle tänka på. Och sen att jag i efterhand skulle tycka att det var en bra idé att dessutom lägga upp filmen på internet, nää, fattar inte.

 

[mackan]

Jag har väldigt svårt att fatta det där med att filma sig när man har ångest. Jag fattar att ångest ser olika ut för olika personer, men att sätta igång och filma mig själv är typ det sista jag skulle tänka på. Och sen att jag i efterhand skulle tycka att det var en bra idé att dessutom lägga upp filmen på internet, nää, fattar inte.

Än mindre sitta och klippa och redigera i hela filmen för att sen lägga upp.

Jag är som sagt oerhört illa berörd och störd av hur man uttalar sig här om ”psykisk ohälsa” som om man undervisar en målgrupp trots att man inget vet över huvud taget om sin publik/mottagare.

 

[mandalaki]

Jag har väldigt svårt att fatta det där med att filma sig när man har ångest. Jag fattar att ångest ser olika ut för olika personer, men att sätta igång och filma mig själv är typ det sista jag skulle tänka på. Och sen att jag i efterhand skulle tycka att det var en bra idé att dessutom lägga upp filmen på internet, nää, fattar inte.

Jag kan undra hur stark ångesten verkligen är om man kommer på tanken att man ska göra en video av den.

 

[Saeta]

Vet inte om jag lyckas göra rätt men...

Jag har läst varenda blog, tittat på varenda youtubekanal och instagramkonto som avhandlar självskadeproblem eller ätstörningar hos unga ur den sjukes perspektiv och jag kan tala om för dig att det finns ingen. INGEN, som är skriven på ett bra sätt som är konstruktivt och som skulle kunna bidra till något positivt. Jag och min familj har gått igenom allt för att försöka förstå. Vi har varit i kontakt med andra familjer med samma erfarenheter, vi har pratat med vården. Alla mina erfarenheter och den forskning jag tagit del av talar för att det endast är skadligt att sitta och skriva om sina erfarenheter som sjuk i sociala medier och bloggar. Ätstörningar och självskadebeteende hos unga smittar!!! Det här är en epidemi och varje dag dör unga tjejer och killar!

Det du skriver om att sjuka inte skulle få visa sig ute är bara dumt. Varför skulle de inte få det? Alla måste kunna visa sig ute utan att känna skam. Jag har aldrig pratat om att vi skulle stänga in alla sjuka herregud. Jag pratar om bloggar och youtubevideos och sociala medier - förstår du inte skillnaden?

Hur du ens kan jämföra en sådan bagatell som att stuka foten med svåra psykiska sjukdomar är för mig en gåta. Nej, man kan inte alltid prata om allt med alla, men varför måste det alltid vara sånt fokus på hur man mår - det är inte alltid hälsosamt att prata om sitt mående hela tiden. Varför är det så viktigt att hela tiden specificera varför man inte mår bra, oavsett om det handlar om stukade fötter eller ångest eller cancer. Just psykisk sjukdom behöver få mindre plats i våra liv.

Det finns ett stort utanförskap bland unga i dagens samhälle - detta löses INTE med att man söker sig till likasinnade för det gör bara att det här utanförskapet cementeras ännu mer. De som är sjuka måste integreras i samhället, måste få sunda, friska förebilder och vänner. Det ska inte finnas några jäkla grupper och communities på internet som består av svårt sjuka unga vuxna för det är så jäkla livsfarligt och sorgligt. Självklart kan det i vissa fall vara viktigt att prata med någon som lyssnar och förstår en men det ska göras inom kontrollerade former inom vården under uppsikt av utbildad personal, inte vind för våg på internet!!! Internet för sjuka unga killar och tjejer är en dödsfälla - du har ingen aning om vad du pratar om här. Mitt syskon hävdade också att hen tyckte det var skönt att prata med andra i samma situation. Hen hade fel. Men det är inte hens fel - hen var sjuk, svårt sjuk och det är en del av sjukdomen att inte kunna se ovanför ytan. Tyvärr fanns det ingenting som vi anhöriga eller vården kunde göra för att hjälpa hen upp ur vattnet, hur många livbojar vi än kastade, hur många gånger vi än slängde oss själva i sjön.

Det är omöjligt för mig att ens försöka förstå hur hemskt det måste kännas för er. Det är förjävligt och så äckligt hemskt att det är svårt att få fram "rätt" ord. Jag beklagar än en gång det ni fått (och får) gå igenom. Jag förstår däremot att du känner och tänker som du gör gällande att prata om psykisk ohälsa. Och jag kan till viss del hålla med dig också. Det finns många skräckexempel på sociala medier (nu pratar jag om det svenska communityn då det är den jag har bäst koll på), så kallade influencers (jag avskyr också det ordet, urk!), där deras målgrupp är barn och ungdomar.
Jag läser inga bloggar idag, så där kan jag inte uttala mig. Men det finns som sagt flera influencers som har mängder med fans som som ser dessa personer som sina förebilder.

Det finns också många otroligt viktiga förebilder som pratar om viktiga ämnen, där bland annat psykisk ohälsa, feminism, kroppspositivism osv. Och det är dessa personer som borde få hyllas och träda fram mer. Youtube är ju trots allt en relativt fri plattform där du får publicera nästan precis vad du vill.
Jag VET att folk har blivit hjälpta genom många av deras förebilder för att de har vågat vara öppna och pratat om viktiga ämnen. Jag vill inte namnge någon, men jag vet personligen att det är många som är tacksamma över att ha dessa personer som förebilder att se upp till.

Att endast låta vården prata om psykisk ohälsa känns inte rätt. Det kan tyvärr ge en väldigt felaktig bild av hur verkligheten ser ut om det endast är bokexempel som ska få höras (du nämnde utbildade människor). Egna erfarenheter är också en viktig del och det går inte att jämföra någons personliga erfarenheter med att läsa ur en bok. Även om vårdpersonal oftast har en stor kunskap och träffar mängder med olika människor så är det ändå svårt att veta hur dessa personer känner och mår och hur de upplever allt.

Men som sagt. Psykisk ohälsa ska INTE döljas eller pratas mindre om. Tvärtom. Det går att göra det på sätt som inte är dåligt för andra. Sen är det ju självklart att det med triggers är individuellt. Därför tycker iallafall jag att var och en har ansvar för vad den väljer att publicera.

 

[mackan]

Jag kan undra hur stark ångesten verkligen är om man kommer på tanken att man ska göra en video av den.

Det har nog blivit en identitet .
Tyvärr tror jag, trots att @Saeta genuint som jag ändå tolkar det, avser något helt motsatt, att denna typ av aktivitet snarare tjänar motsatt syfte att ”de som mår bättre” (för jag vill inte svartvitt skriva ”friska”) , känner att vissa missbrukar sina sjukskrivningar och diagnoser osv.

För mig blir hela grejen absurd och även kränkande i vissa aspekter å mångas vägnar ang dåligt mående även om de inte vädrar sitt mående på sociala media . Det finns otaliga människor som har diverse diagnoser och stora psykiska problem osv som inte någon bör ta på sig någon roll på sociala media att agera talesman för som skett i denna tråd (dagbok) .

 

[Saeta]

Och därför MÅSTE vi prata mer om psykisk ohälsa? För vems skull? Den som lyssnar eller den som pratar? De som inte vill?

Inte för de som inte vill. Jag har alltid sagt att det är upp till var och en.
Är det så svårt att förstå att jag bara vill att skammen ska försvinna?

Jag tror egentligen att vi menar samma sak, men att vi skriver på olika sätt. Jag håller med dig i typ allt du säger.

 

[Lovisaleonora]

Inte för de som inte vill. Jag har alltid sagt att det är upp till var och en.
Är det så svårt att förstå att jag bara vill att skammen ska försvinna?

Jag tror egentligen att vi menar samma sak, men att vi skriver på olika sätt. Jag håller med dig i typ allt du säger.

Men finns det där skammen? Jag upplever den inte, och här har bara framkommit den skammen som finns i den ångestfylldas huvud. Den skammen kan ingen annan ta ansvar för.

 

[Saeta]

@saerta nej jag jämställer inte dig med den bloggaren.
Däremot drar jag parallell till tendensen att vilja uttala sig å andras vägnar och fokusera på sin egna ohälsa på sociala media i stor volym att belysa för alla läsare. Och gärna vilja få bekräftelse någon form på sitt dåliga mående på sociala media.

Yes - det är ett dagboksinlägg. Men du påbörjade det med ”bukebloggen - är det ens värt ” .

Okej! Bekräftelse ser inte jag som något dåligt. Men det kan såklart bli negativa effekter (som exemplet jag skrev tidigare om hen som bloggade om sitt självskadebeteende) vilket inte är bra. För egen del har det aldrig handlat om bekräftelse gentemot min psykiska ohälsa. Jag har absolut ett bekräftelsebehov, men inte gällande det.

 

[Saeta]

Jo du kan sjukskriva dig själv i 7 dagar.
Du är ute och cyklar totalt ang dina förkunnanden om utmattningsdepression innan det kraschar. Som sagt - du tar på dig rollen att tala om för andra hur det är att vara sjuk och har en massa antaganden - trots att du inte vet ett dyft om den ”publik” du talar inför.

Aha! Jag trodde det var en läkare som skrev en sjukskrivning. Inte en själv. Jag tar på mig rollen att prata om mig själv och mina erfarenheter. Jag vet vad det är för typ av människor som kollar på det jag gör. Det är inte många, men det går att ha relativt stor koll på vad det är för människor. Och jag har även privat kontakt med många av dessa. Och nej, det vi pratar om handlar till stor del inte ens om psykisk ohälsa.