Det är omöjligt för mig att ens försöka förstå hur hemskt det måste kännas för er. Det är förjävligt och så äckligt hemskt att det är svårt att få fram "rätt" ord. Jag beklagar än en gång det ni fått (och får) gå igenom. Jag förstår däremot att du känner och tänker som du gör gällande att prata om psykisk ohälsa. Och jag kan till viss del hålla med dig också. Det finns många skräckexempel på sociala medier (nu pratar jag om det svenska communityn då det är den jag har bäst koll på), så kallade influencers (jag avskyr också det ordet, urk!), där deras målgrupp är barn och ungdomar.
Jag läser inga bloggar idag, så där kan jag inte uttala mig. Men det finns som sagt flera influencers som har mängder med fans som som ser dessa personer som sina förebilder.
Det finns också många otroligt viktiga förebilder som pratar om viktiga ämnen, där bland annat psykisk ohälsa, feminism, kroppspositivism osv. Och det är dessa personer som borde få hyllas och träda fram mer. Youtube är ju trots allt en relativt fri plattform där du får publicera nästan precis vad du vill.
Jag VET att folk har blivit hjälpta genom många av deras förebilder för att de har vågat vara öppna och pratat om viktiga ämnen. Jag vill inte namnge någon, men jag vet personligen att det är många som är tacksamma över att ha dessa personer som förebilder att se upp till.
Att endast låta vården prata om psykisk ohälsa känns inte rätt. Det kan tyvärr ge en väldigt felaktig bild av hur verkligheten ser ut om det endast är bokexempel som ska få höras (du nämnde utbildade människor). Egna erfarenheter är också en viktig del och det går inte att jämföra någons personliga erfarenheter med att läsa ur en bok. Även om vårdpersonal oftast har en stor kunskap och träffar mängder med olika människor så är det ändå svårt att veta hur dessa personer känner och mår och hur de upplever allt.
Men som sagt. Psykisk ohälsa ska INTE döljas eller pratas mindre om. Tvärtom. Det går att göra det på sätt som inte är dåligt för andra. Sen är det ju självklart att det med triggers är individuellt. Därför tycker iallafall jag att var och en har ansvar för vad den väljer att publicera.
Tack så mycket. Jag ber om ursäkt för att mina inlägg kan låta lite hårda, det är svårt att låta bli att svara i affekt gällande ett ämne som är känsligt för mig, men jag ska försöka svara på ditt inlägg så sakligt jag kan för jag hoppas verkligen att jag ska kunna nå fram med det jag vill säga. Det drabbar så många ungdomar i vårt land och det är så himla tragiskt och vi måste försöka få till en förändring. Det är här jag inte håller med dig alls i hur vi får till den här förändringen.
Jag ser ingen fara med att inte ha youtube-videor eller bloggar utgivna av sjuka personer alls. Jag tycker att i många sjukas liv så får sjukdomen alldeles för stor plats och det måste göras något åt. Det är inte den friska människan bakom sjukdomen som söker stöd och gemenskap från likasinnade i de här fallen - det är sjukdomen, och ju mer plats den får i ens liv desto mer fäste får den och tillslut tar den över helt. Ju mer sjukdomen tar över desto svårare är det att bli av med den. Sedan ställer jag mig också alltid frågan - är det värt det om det så skulle vara bara en enda person som skulle titta på din youtube-video och påverkas negativt av den, är det då ändå värt det att lägga upp den där videon? Jag VET att sådant skadar, jag har sett det.
Jag kan däremot se en poäng med information från människor som blivit friska/lärt sig hantera sin sjukdom. Det är något positivt att sträva efter. Om hen som har samma sjukdom som jag blivit frisk så finns det hopp för mig med. Nu menar jag inte att alla kan bli friska , men vi måste fokusera mindre på själva sjukdomen och mer på livet efter sjukdomen. Det är det man ska vilja sträva efter, inte förståelse för sjukdomen i sig.
Jag vill ställa en fråga till dig, jag antar att vi kan vara överrens om båda två att vi vill se ett samhälle med så få sjuka människor som möjligt? Nolltolerans, ingen ska behöva vara sjuk i dessa vidriga sjukdomar - vad tror du blir bättre av att man som sjuk berättar om sin sjukdom på nätet inför tusentals ungdomar. Tänker du att det hjälper andra att bli friska genom att höra berättelser om andra människors ångest/ätstörningar/självskador? Obs, det är skrivet utan ironi, en uppriktigt menad fråga.
Har du läst forskning på detta? Finns det bevis som stöder din tes om att ju mer vi talar om psykisk ohälsa desto fler människor i samhället kommer att bli friska och må bättre?
Det har aldrig talats så mycket om psykisk ohälsa i Sverige som det görs idag. I samband med internets intåg går det inte att komma undan, man ser det överallt. Unga människor som är öppna med sina diagnoser, bloggar, youtube, forum osv. Tom här på Bukefalos finns väl en tråd för de som lider av psykisk ohälsa. Så vi kan ju enas om att det är ett faktum att vi pratar betydligt mer om psykisk ohälsa idag än för bara några år sedan.
Ett annat faktum som jag tycker är viktigt att ta upp är att andelen drabbade av psykiska sjukdomar nästan har fördubblats det senaste decenniet.
Så kan du verkligen säga med handen på hjärtat att situationen för våra ungdomar har förbättrats sedan vi började prata mer om psykiska sjukdomar och sedan alla dessa ”influencers” och forum kom?
Det kan inte jag.
