Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Saeta]

Du avslutar ju videon med ”in och lajka, dela och sprid om du håller med ” osv .

Ja det är väl klart, men bara för det så bryr jag mig inte hur många som gillar den eller delar den.

 

[mandalaki]

@mackan Ja. De som mår allra sämst är nog de som är tysta.

 

[mackan]

Okej! Bekräftelse ser inte jag som något dåligt. Men det kan såklart bli negativa effekter (som exemplet jag skrev tidigare om hen som bloggade om sitt självskadebeteende) vilket inte är bra. För egen del har det aldrig handlat om bekräftelse gentemot min psykiska ohälsa. Jag har absolut ett bekräftelsebehov, men inte gällande det.

Hoppas som sagt du får någon nytta av att ha postat här ang andra perspektiv på din bild av vad som behövs i samhället ang uppmärksammande av psykisk ohälsa .

 

[mackan]

Ja det är väl klart, men bara för det så bryr jag mig inte hur många som gillar den eller delar den.

Men herre alltså i sammanhanget ...?

 

[Saeta]

Det går ju ganska dåligt ihop med dina kommentarer om Uppsalas största blogg etc. Det framstår som att det är ganska viktigt för dig. Och jag tror inte en sekund på att du struntar i likes, det vore extremt ovanligt om det inte påverkade dig alls.

Jag har inte uppsalas största blogg. Det var längesen. Jag hade det ett tag och javisst, jag tyckte det var svinkul! Alltså nej, jag struntar inte i likes och sånt. Jag tycker även det är kul. Herregud, är det fel att bli glad när någon gillar det en gör? Jag blir ju lika glad om en person säger till mig att mina växter är fina eller att maten jag lagade var god. Det går att uppskatta likes utan att bli triggad till att fortsätta och göra ännu mer på samma ämne.

MEN. Jag blir inte ledsen eller besviken om jag får noll likes på något.

 

[Saeta]

Ok, det ligger under dagbok men det ser verkligen inte ut som nån dagbok.

Men jag kan väl inte rå för hur utseendet på sidan ser ut. Hade det varit annorlunda om det hade en mer typisk bloggdesign än som nu när det ser ut som övriga forumet?

 

[Saeta]

Det jag tycker vi ska prata om är skillnaden i att vara psykiskt''ohälsosam'' jämfört med att ha en dålig dag/dålig vecka hos en frisk person.
Jag blir oändligt störd på folk som säger att de haft sån ångest när de egentligen ''bara'' varit oroliga.
Eller standarden ''jag har inte ätit på 6 timmar jag är typ anorektisk nu''.

Jag tycker sverige är ett väldigt bra land på att prata om psykisk ohälsa, jag märker stor skillnad på oss och de personer jag umgicks med när jag bodde i England.
Vi har mycket tid i tv och radio om ohälsa.

Jag tycker det vi behöver prata om är hur de sjuka lever, inte att de finns. Hur sjukt jobbigt det är att bara borsta tänderna.

Håller med! Bra sagt.

 

[Hyacinth]

Inte för de som inte vill. Jag har alltid sagt att det är upp till var och en.
Är det så svårt att förstå att jag bara vill att skammen ska försvinna?

Jag tror egentligen att vi menar samma sak, men att vi skriver på olika sätt. Jag håller med dig i typ allt du säger.

Stina Wollter är ett fantastiskt exempel på kroppspositivism.
Hon stärker folk. Systrarna Kronlöf är fantastiska exempel.
Men du skjuter dig själv i foten om det du vill är att hjälpa andra. Ta hand om din egen sjukdom först- när du kan hantera den- berätta för andra.
Jag ser nog ditt bloggande som självskadebeteende mer än något annat. Och att du saknar sjukdomsinsikt.

 

[Niyama]

Men jag kan väl inte rå för hur utseendet på sidan ser ut. Hade det varit annorlunda om det hade en mer typisk bloggdesign än som nu när det ser ut som övriga forumet?

Men nu fånar du dig ju bara.

 

[Saeta]

@Niyama jag lånar din kommentar om du ursäktar i sammanhanget .

@Saeta den fördelen jag kan se utifrån att du postat här, är att förhoppningsvis har du fått lite mer reflektioner ang din egen världsbild som kan bidra till att du kanske får lite nya perspektiv. Instagram och youtube är ju inte direkt kanaler som bjuder så mycket annat än likes eller nån enstaka kommentar.

Många har engagerat sig här ang din världsbild och dina uppfattningar. Jag hoppas det är ett engagemang som du tar till dig faktiskt .

Förutom att youtube och instagram har gett mig många nya vänner och erbjudanden samt en helt ny gemenskap (det är ingen sekt, jag lovar) så är det väldigt roligt att göra videos och fota. Det har jag alltid tyckt.

Ja, det är alltid intressant att höra vad andra människor tycker och tänker. Det är ju därför jag gör det här. Det ger mig otroligt mycket och jag hoppas att det även ger andra mycket.

 

[Saeta]

Jo. Att dels ta fram kameran när man har ångest, sen redigera och lägga ut publikt anser jag är något annat än att visa upp senaste h&m-fyndet.

För mig är det att visa upp en sårbar sida av mig själv.

 

[Saeta]

Jag har väldigt svårt att fatta det där med att filma sig när man har ångest. Jag fattar att ångest ser olika ut för olika personer, men att sätta igång och filma mig själv är typ det sista jag skulle tänka på. Och sen att jag i efterhand skulle tycka att det var en bra idé att dessutom lägga upp filmen på internet, nää, fattar inte.

Det är superbra att du inte behöver göra det då. Det finns väldigt mycket som jag aldrig någonsin skulle kunna göra, men som många andra gör. Men ingen tvingar mig och så länge ingen gör det så är jag fine med det.

 

[Saeta]

Jag kan undra hur stark ångesten verkligen är om man kommer på tanken att man ska göra en video av den.

 

[Saeta]

Det har nog blivit en identitet .
Tyvärr tror jag, trots att @Saeta genuint som jag ändå tolkar det, avser något helt motsatt, att denna typ av aktivitet snarare tjänar motsatt syfte att ”de som mår bättre” (för jag vill inte svartvitt skriva ”friska”) , känner att vissa missbrukar sina sjukskrivningar och diagnoser osv.

För mig blir hela grejen absurd och även kränkande i vissa aspekter å mångas vägnar ang dåligt mående även om de inte vädrar sitt mående på sociala media . Det finns otaliga människor som har diverse diagnoser och stora psykiska problem osv som inte någon bör ta på sig någon roll på sociala media att agera talesman för som skett i denna tråd (dagbok) .

Hur menar du?

 

[mackan]

Hur menar du?

Vad är det du inte tycker är tydligt och du undrar ?

 

[Saeta]

Men finns det där skammen? Jag upplever den inte, och här har bara framkommit den skammen som finns i den ångestfylldas huvud. Den skammen kan ingen annan ta ansvar för.

Ja, om en person känner skam över att må psykiskt dåligt så finns den skammen.

 

[Saeta]

@mackan Ja. De som mår allra sämst är nog de som är tysta.

Igen - nu tar du för givet att bara för att jag väljer att dela med mig av mitt mående offentligt så mår jag inte tillräckligt dåligt? Och eftersom de som är tysta enligt dig mår sämre, så har inte jag rätt att uttrycka mig och prata om mitt mående? På riktigt, vad menar du egentligen? Det är ingen tävling i vem som mår sämst. Det går inte ens att jämföra eftersom alla upplever allt så himla olika.

 

[Saeta]

Hoppas som sagt du får någon nytta av att ha postat här ang andra perspektiv på din bild av vad som behövs i samhället ang uppmärksammande av psykisk ohälsa .

Jag får absolut perspektiv och det är givande och intressant att läsa om hur andra uppfattar och tänker kring det här. Jag hoppas att andra känner likadant med tanke på hur många som har skrivit här.

 

[mandalaki]

Igen - nu tar du för givet att bara för att jag väljer att dela med mig av mitt mående offentligt så mår jag inte tillräckligt dåligt? Och eftersom de som är tysta enligt dig mår sämre, så har inte jag rätt att uttrycka mig och prata om mitt mående? På riktigt, vad menar du egentligen? Det är ingen tävling i vem som mår sämst. Det går inte ens att jämföra eftersom alla upplever allt så himla olika.

Men herregud, jag skrev inte om dig. Jag skrev precis det jag skrev - att de som mår allra sämst är nog de som är tysta.

 

[Hyacinth]

Förutom att youtube och instagram har gett mig många nya vänner och erbjudanden samt en helt ny gemenskap (det är ingen sekt, jag lovar) så är det väldigt roligt att göra videos och fota. Det har jag alltid tyckt.

Ja, det är alltid intressant att höra vad andra människor tycker och tänker. Det är ju därför jag gör det här. Det ger mig otroligt mycket och jag hoppas att det även ger andra mycket.

Men gör videos om hundträning då.

Och när gemenskapen består av folk som kollar youtubebloggar om ångest tvivlar jag på att det gör dig friskare. Att du får ”erbjudanden” ser jag som rent oetiskt faktiskt.
Som jag sade till en alkoholiserad vän: hjälp folk när du inte längre super dig dyngrak varenda kväll. Man kan hjälpa andra när man tagit sig igenom skiten, inte när man vadar i den.
Jag antar du tycker att jag har en trist ton, men jag vill faktiskt inte att du mår dåligt. Man kan må bra. Men youtube är ingen psykolog eller terapeut.