Besluts ångest

Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag
Jag kommer kanske ta bort denhär sen iallafall om man fort farande kan det. För att jag hade ju en "höst dagbok" så känns inte som jag kan göra en ny höst dagbok liksom men jag kan ju inte precis göra en vinter dagbok eller jul dagbok eller nånting NU Utan som min tanke var så skulle jag kanske göra en ny dagboks tråd när jag "flyttar hem" efter som att det skulle vara som en ny "del" eller som ett nytt "kapitel" eller hur jag ska förklara.
Men men whatever jag vet bara inte hur jag ska göra nu. Men jag vill ändå få ut lite tankar justnu så så chansar jag med denhär tråden.
Men ja jag har EXTREMT mycket besluts ångest!
För att planen var att vi ska åka och prov rida en ponny imorgon. Vi har varit och kollat på den innan och den verkar bra och kändes som att den KANSKE kunde vara "min" ponny liksom. Även fast den inte precis är som jag tänkte att jag ville ha frånbörjan men ja. Vi skulle iallafall prov rida den imorgon men nu vet jag inte.
För att som kanske vissa vet så mår jag väldigt dåligt justnu pågrund av flera andledningar. Så jag vet inte ens om jag FÅR åka iväg med bara mamma justnu. Och även om jag får så vet jag inte om jag vill. Eller det känns som fel val o avsett för jag vill inte rida när jag mår såhär och det känns orätt vist mot ponnyn osv. Och jag vet inte ens om jag vill ha nån ponny som det känns nu. Men alla säger att det kommer bli bättre igen och det kommer vända osv och jag vet inte om jag tror på det. Men OM så kanske jag missar liksom MIN ponny för att jag mår skit nu? Så blir det som ännu mera makt till dom sakerna och dom personerna som jag mår skit för?
Men såklart så vill ju säljarna inte bara vänta hurlänge som helst heller så känns inte som att vi kan fråga om vi kan flytta fram det.
Så ja jag vet inte. Men jag kanske heltenkelt måste missa denhär ponnyn och det kanske heltenkelt inte är meningen att jag ska ha en egen ponny?

 

[cirkus]

Jobbigt att du grät och var besviken. Hoppas att allt kan landa i dig själv och att det gör att det känns bättre

 

[Lillgrådis]

Vad tråkigt att du är missnöjd med dig själv, jag hoppas att du så småningom kan tillåta dig att vara lite stolt över dig själv att du alls kom iväg till provridningen. Det har märkts att det har varit tungt de senaste dagarna. Och det är helt okej att sänka kraven på sig själv sådana gånger och få vara nöjd bara med att ha försökt något - fastän det är jobbigt - hellre än det att ligga kvar i sängen och strunta i allt.

Och det låter klokt att låta det hela landa så att du själv bestämmer när och om du vill skriva mer om hästen. Men jag hoppas och tror att du med tiden kan komma tillbaka till glädjen med er gård och att någon häst blir den rätta, vilken det än är och även om det skulle dröja lite.

 

[Islandshästryttare]

Vill bara skicka en styrkekram . Kom ihåg att du är värdefull och värd att ha ett bra liv. Jobbigt att du blev besviken jag hoppas att allt kan landa i dig själv

 

[Inte_Ung]

Man kan inte jaga allt här i livet, det finns massor av ponnyer.
Och kanske var just den ponnyn inte tillräckligt fantastisk för att ge dig motivation.

Jag har en sviktande hälsa, bl.a. astma, som gör att jag ibland inte orkar eller kan göra saker.
Då får det helt enkelt vänta tills att jag får ordning på hälsan igen.
Och jag har med åren upptäckt att det kommer alltid nya chanser.

 

[Amha]

Nu vet jag inte vad som var dåligt men lägger in en tanke som kanske kan vara värt att ta med sig till kommande provridningar:

Hästar är levande djur. Det innebär att det krävs en viss kemi mellan häst och ryttare (oavsett nivå) för att allt ska klicka. Ibland har man ju suttit på hästar som går s-k-i-t under en redan på de mest grundläggande delarna men där det bara klickar med andra. Det innebär inte att det är fel på ryttaren utan att man kanske har ett annat sätt att rida eller att man helt enkelt inte funkar av andra anledningar. I vissa fall kan man säkert jobba på problemen och hitta knapparna.

Frågan är: är det värt tiden och energin när inte ens grunderna sitter? Min egen åsikt i frågan är att om inte ens grunderna sitter vid provridningen kommer det ta bort för mycket av det som är roligt med ridningen. Absolut att man kan behöva hitta knappar för den svårare ridningen men någonstans mellan knappletandet behöver man ändå ha roligt och avslappnad ridning på en häst där samspelet funkar. Funkar inte det är det bäst att leta vidare till en häst man kan ha kul med från början.

Om jag har förstått det hela rätt är du ute efter en häst som kan ha någon form av läkande effekt på dig. Jag är övertygad om att den finns men det kanske inte var just den här. Det betyder inte att du är för dålig utan att ni inte var rätt för varandra. Det är ju jättebra att ni kunde komma på det redan vid provridningen och inte ett halvår efter köp.

 

[L(i)FE]

Jag vill förklara lite om prov ridningen. Men som jag skrev så ville jag tänka genom allting för migsjälv först innan jag visste hurmycket jag ville skriva om det men detenda som jag skrev var att det var väldigt jobbigt efter för att jag var be sviken och arg osv PÅ MIGSJÄLV.
Men ja nu så verkar endel tro att jag menade att det var nåt "fel" med själva prov ridningen eller att vi inte klickade i ridningen eller som en skrev att just den ponnyn kanske inte var till räckigt fantastisk.
Och det stämmer inte ALLS det var INGET sånt! Utan hon är jätte fin och vi klickade jätte bra! Så allt sånt var liksom perfekt och det är exakt DET som är problemet!
Liksom nej hon är "fel" ras och "fel" ålder. Men i själva prov ridningen så bara var det som perfekt och att jag "hör hemma" med henne. Som jag kände när jag prov red O för jätte länge sen det var liksom samma känsla på ett sätt och att hon är exakt som jag vill att en häst ska vara att rida!
Så det är absolut INGET neggativt om henne eller att vi inte klickade eller nånting. Utan att även fast vi gjorde det även fast hon iprincip skulle vara perfekt förmig så känns det liksom inget. Och jag VET att ifall jag skulle vara som i somras så skulle jag verkligen verkligen vilja ha henne! Men nu så bara känns det som jag inte orkar bry mig. Och det känns så jävla taskigt och o tack samt och fel mot henne och att jag absolut inte är värd henne så jag kan ju inte säga att jag vill köpa henne. För att hon är liksom värd att nån älskar henne jätte mycket och längtar till att ta hem henne osv och att vara nåns absoluta dröm ponny! Och inte att nån inte ens orkar tycka om henne såmycket.
Så somsagt jag är arg och be sviken osv PÅ MIG men det handlar absolut inte om henne! Och verkligen inte att hon inte är så fantastisk eller nåt sånt.

 

[Amha]

Jag vill förklara lite om prov ridningen. Men som jag skrev så ville jag tänka genom allting för migsjälv först innan jag visste hurmycket jag ville skriva om det men detenda som jag skrev var att det var väldigt jobbigt efter för att jag var be sviken och arg osv PÅ MIGSJÄLV.
Men ja nu så verkar endel tro att jag menade att det var nåt "fel" med själva prov ridningen eller att vi inte klickade i ridningen eller som en skrev att just den ponnyn kanske inte var till räckigt fantastisk.
Och det stämmer inte ALLS det var INGET sånt! Utan hon är jätte fin och vi klickade jätte bra! Så allt sånt var liksom perfekt och det är exakt DET som är problemet!
Liksom nej hon är "fel" ras och "fel" ålder. Men i själva prov ridningen så bara var det som perfekt och att jag "hör hemma" med henne. Som jag kände när jag prov red O för jätte länge sen det var liksom samma känsla på ett sätt och att hon är exakt som jag vill att en häst ska vara att rida!
Så det är absolut INGET neggativt om henne eller att vi inte klickade eller nånting. Utan att även fast vi gjorde det även fast hon iprincip skulle vara perfekt förmig så känns det liksom inget. Och jag VET att ifall jag skulle vara som i somras så skulle jag verkligen verkligen vilja ha henne! Men nu så bara känns det som jag inte orkar bry mig. Och det känns så jävla taskigt och o tack samt och fel mot henne och att jag absolut inte är värd henne så jag kan ju inte säga att jag vill köpa henne. För att hon är liksom värd att nån älskar henne jätte mycket och längtar till att ta hem henne osv och att vara nåns absoluta dröm ponny! Och inte att nån inte ens orkar tycka om henne såmycket.
Så somsagt jag är arg och be sviken osv PÅ MIG men det handlar absolut inte om henne! Och verkligen inte att hon inte är så fantastisk eller nåt sånt.

Jag kan tänka mig att du har en rejäl beslutsångest där då! Har du provat att lägga den där "jag är inte värd henne"-delen åt sidan när du tänker igenom det här? Istället fokuserar på om det känns rätt, om du tror att du och ponnyn kommer ha kul, om du känner att det är en ponny du kan älska osv?

 

[Fjordfrälst]

Jag vill förklara lite om prov ridningen. Men som jag skrev så ville jag tänka genom allting för migsjälv först innan jag visste hurmycket jag ville skriva om det men detenda som jag skrev var att det var väldigt jobbigt efter för att jag var be sviken och arg osv PÅ MIGSJÄLV.
Men ja nu så verkar endel tro att jag menade att det var nåt "fel" med själva prov ridningen eller att vi inte klickade i ridningen eller som en skrev att just den ponnyn kanske inte var till räckigt fantastisk.
Och det stämmer inte ALLS det var INGET sånt! Utan hon är jätte fin och vi klickade jätte bra! Så allt sånt var liksom perfekt och det är exakt DET som är problemet!
Liksom nej hon är "fel" ras och "fel" ålder. Men i själva prov ridningen så bara var det som perfekt och att jag "hör hemma" med henne. Som jag kände när jag prov red O för jätte länge sen det var liksom samma känsla på ett sätt och att hon är exakt som jag vill att en häst ska vara att rida!
Så det är absolut INGET neggativt om henne eller att vi inte klickade eller nånting. Utan att även fast vi gjorde det även fast hon iprincip skulle vara perfekt förmig så känns det liksom inget. Och jag VET att ifall jag skulle vara som i somras så skulle jag verkligen verkligen vilja ha henne! Men nu så bara känns det som jag inte orkar bry mig. Och det känns så jävla taskigt och o tack samt och fel mot henne och att jag absolut inte är värd henne så jag kan ju inte säga att jag vill köpa henne. För att hon är liksom värd att nån älskar henne jätte mycket och längtar till att ta hem henne osv och att vara nåns absoluta dröm ponny! Och inte att nån inte ens orkar tycka om henne såmycket.
Så somsagt jag är arg och be sviken osv PÅ MIG men det handlar absolut inte om henne! Och verkligen inte att hon inte är så fantastisk eller nåt sånt.

Vad är "fel" ras och "fel" ålder? Om känns "som hemma" känns det ju som det är hästen för dig .

 

[L(i)FE]

Jag kan tänka mig att du har en rejäl beslutsångest där då! Har du provat att lägga den där "jag är inte värd henne"-delen åt sidan när du tänker igenom det här? Istället fokuserar på om det känns rätt, om du tror att du och ponnyn kommer ha kul, om du känner att det är en ponny du kan älska osv?

Ja det är det som jag inte vet heltenkelt efter som att jag inte kan känna nånting. Och jag vet inte om jag kommer att kunna det så jag kan liksom inte tänka hur jag kanske skulle känna i fram tiden.

 

[L(i)FE]

Vad är "fel" ras och "fel" ålder? Om känns "som hemma" känns det ju som det är hästen för dig .

Ja alltså frånbörjan så ville jag ju ha en fell ponny och en ganska så ung Så "fel" är en ras som jsg inte har tänkt att jag vill ha och äldre motför jag ville ha.

 

[Fjordfrälst]

Ja alltså frånbörjan så ville jag ju ha en fell ponny och en ganska så ung Så "fel" är en ras som jsg inte har tänkt att jag vill ha och äldre motför jag ville ha.

Ja just ja! Fell och exmoor har du ju pratat om . Aha men är denna lixom i sina bästa år eller förbi dem så du typ är rädd att få för några år? Eller så?

 

[L(i)FE]

Ja just ja! Fell och exmoor har du ju pratat om . Aha men är denna lixom i sina bästa år eller förbi dem så du typ är rädd att få för några år? Eller så?

Ja exakt Jag vill inte skriva detaljer om den men den kommer kanske inte finnas i liksom 20-30 år till som kanske en fem åring tillexempel skulle kunna.

 

[Fjordfrälst]

Ja exakt Jag vill inte skriva detaljer om den men den kommer kanske inte finnas i liksom 20-30 år till som kanske en fem åring tillexempel skulle kunna.

Förstår! Nej det behöver du såklart inte göra . Det är ju sant; även om inte en ung alltid får hela livet så har du helt rätt i att det är betydligt troligare, absolut! Min förra häst köpte vi som 21 åring- oerhört pigg och fräsch! Men som du säger- så önskade jag 5 goda år med honom men fick faktiskt fantastiska 16 år . Min nuvarande köpte jag som unghäst; skulle fylla 4 och hon hade väl inte riktigt allt jag sökte; (rätt ras för mig, var ju fjordhäst jag ville ha) men var ju lite skrämd för KF-risken så vågade inte vara så intresserad som av den andra unghästen, något liten- tillräcklig för mig egentligen och helt genomsnittlig men jag var ju så van vid min valack som var av större modell dock den grövre modellen jag ville ha. När jag satt mig i sadeln kändes det så hemma som du beskrev det .

 

[Nox]

Jag vill förklara lite om prov ridningen. Men som jag skrev så ville jag tänka genom allting för migsjälv först innan jag visste hurmycket jag ville skriva om det men detenda som jag skrev var att det var väldigt jobbigt efter för att jag var be sviken och arg osv PÅ MIGSJÄLV.
Men ja nu så verkar endel tro att jag menade att det var nåt "fel" med själva prov ridningen eller att vi inte klickade i ridningen eller som en skrev att just den ponnyn kanske inte var till räckigt fantastisk.
Och det stämmer inte ALLS det var INGET sånt! Utan hon är jätte fin och vi klickade jätte bra! Så allt sånt var liksom perfekt och det är exakt DET som är problemet!
Liksom nej hon är "fel" ras och "fel" ålder. Men i själva prov ridningen så bara var det som perfekt och att jag "hör hemma" med henne. Som jag kände när jag prov red O för jätte länge sen det var liksom samma känsla på ett sätt och att hon är exakt som jag vill att en häst ska vara att rida!
Så det är absolut INGET neggativt om henne eller att vi inte klickade eller nånting. Utan att även fast vi gjorde det även fast hon iprincip skulle vara perfekt förmig så känns det liksom inget. Och jag VET att ifall jag skulle vara som i somras så skulle jag verkligen verkligen vilja ha henne! Men nu så bara känns det som jag inte orkar bry mig. Och det känns så jävla taskigt och o tack samt och fel mot henne och att jag absolut inte är värd henne så jag kan ju inte säga att jag vill köpa henne. För att hon är liksom värd att nån älskar henne jätte mycket och längtar till att ta hem henne osv och att vara nåns absoluta dröm ponny! Och inte att nån inte ens orkar tycka om henne såmycket.
Så somsagt jag är arg och be sviken osv PÅ MIG men det handlar absolut inte om henne! Och verkligen inte att hon inte är så fantastisk eller nåt sånt.

Förstår att det kan kännas så när man är långt ner, nu vet inte jag vad det är hänt som gjort att det blivit så, för bara någon månad sedan hade vi en Livia här med framtidstro och tillförsikt, och dippar du haft innan det har vänts åt rätt håll igen har gått fort nu de senaste gångerna. Och jag tror du fortfarande är samma Livia med framtidstro och tillförsikt, men i en dipp just nu. En tjej värd att älska, som kan älska, som kommer älska. Även om det kanske känns avstängt nu så tror och hoppas jag att du snart är tillbaka på ditt spår mot framtid, mot hem, mot häst, som du längtat efter så oerhört mycket. Du är värd henne, så våga.

 

[sorbifolia]

Jag tror jag fattar hur du menar med att du är besviken på dig själv för att du inte känner något, eller tillräckligt mycket. Nu vet jag inte om det här funkar för dig just nu, men jag brukar fråga mig själv om jag tror jag kommer ångra i framtiden i fall jag går miste om just den hästen - ibland känner man ju med vissa individer att man kommer tänka på dem och undra vart de hamnat och vad som kunde varit i fall man fått dem.

Nu vet jag att du är en person som inte "ger upp" dina djur utan tar enormt bra hand om dem, och jag är säker på att ponnyn skulle fått det superbra hos dig oavsett om du älskade den eller inte. Men OM det inte skulle kännas 100% rätt om ett halvår eller ett år t.ex., så GÅR det ju att sälja ponnyn igen till någon som klickar ännu bättre med den, ifall du fortfarande skulle tycka att du inte kan ge den tillräckligt mycket kärlek.

Hoppas du landar i ett beslut som är rätt för dig, oavsett!

 

[karamelldrottningen]

Det är helt ok att känna sig besviken på sig själv.

 

[L(i)FE]

Förstår att det kan kännas så när man är långt ner, nu vet inte jag vad det är hänt som gjort att det blivit så, för bara någon månad sedan hade vi en Livia här med framtidstro och tillförsikt, och dippar du haft innan det har vänts åt rätt håll igen har gått fort nu de senaste gångerna. Och jag tror du fortfarande är samma Livia med framtidstro och tillförsikt, men i en dipp just nu. En tjej värd att älska, som kan älska, som kommer älska. Även om det kanske känns avstängt nu så tror och hoppas jag att du snart är tillbaka på ditt spår mot framtid, mot hem, mot häst, som du längtat efter så oerhört mycket. Du är värd henne, så våga.

Ja det är flera saker som har "hänt" men tror inte att jag kan skriva om dom. Men skillnaden mot förut är att nu så känns det som att hela själva jag är ändrad pågrund av dom sakerna. Så att jag heltenkelt trodde att jag var en person fast jag är inte den personen eller hur jag ska förklara. Alltså att det är blandannat därför som det är en "dipp" och inte att det känns så för att det är en dipp nu.
Det kanske inte blev detminsta tydligare men jag vet inte hur jag ska förklara.

 

[L(i)FE]

Jag tror jag fattar hur du menar med att du är besviken på dig själv för att du inte känner något, eller tillräckligt mycket. Nu vet jag inte om det här funkar för dig just nu, men jag brukar fråga mig själv om jag tror jag kommer ångra i framtiden i fall jag går miste om just den hästen - ibland känner man ju med vissa individer att man kommer tänka på dem och undra vart de hamnat och vad som kunde varit i fall man fått dem.

Nu vet jag att du är en person som inte "ger upp" dina djur utan tar enormt bra hand om dem, och jag är säker på att ponnyn skulle fått det superbra hos dig oavsett om du älskade den eller inte. Men OM det inte skulle kännas 100% rätt om ett halvår eller ett år t.ex., så GÅR det ju att sälja ponnyn igen till någon som klickar ännu bättre med den, ifall du fortfarande skulle tycka att du inte kan ge den tillräckligt mycket kärlek.

Hoppas du landar i ett beslut som är rätt för dig, oavsett!

Nej det funkar inte förmig att tänka så efter som att justnu så kan jag inte tänka nånting sånt om fram tiden alls.
Men ja den skulle såklart bli jätte bra om skött o avsett så det är ju ingen "fara" liksom. Utan mera att den kanske är värd nån bättre som älskar den mera osv.

 

[Bilburen]

Tycker du resonerar helt rätt i att vänta med att skaffa häst tills du mår bättre.

 

[L(i)FE]

Jag har ingen aning ifall nån vill veta men jag har iallafall sagt till mamma att hon får bestämma
För alltså hon vet ju allt vad jag iallafall ville ha för häst osv och hon vet hur ponnyn är hon vet hur prov ridningen gick och allt sånt. Och jag kan heltenkelt inte välja om jag vill ha den. Eller rättaresagt så kan jag inte vilja nånting justnu för att min hjärna är iprincip av stängd. Och jag vill inte bara be dom som säljer henne att få massa tid att tänka på heller.
Utan då är det bättre att mamma får välja heltenkelt. Och OM det blir nån ponny ihuvud taget så kommer det ju vara min ponny men mamma kommer ändå vara ganska så in blandade i den också. Så då kan likagärna hon välja efter som att jag ändå inte är JAG nu
Så ja jag har heltenkelt bestämt mig att jag inte kommer bestämma utan det får mamma göra så acsepterar jag o avsett vad hon väljer heltenkelt.