Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Saeta]

Jag vet precis vad det innebär att stötta någon men i den här diskussionen handlar det inte om att stötta.

Gör det inte? Vad handlar det om då?

 

[Saeta]

Ställer man frågan "vill du bli frisk" till alla sjuka kommer de säga ja. Säkert. För det är så man ska svara och säkert mångas önskan.
Ställer man däremot frågan "vill du bli frisk om det krävs xxx (byta jobb, bryta upp från sin familj, flytta, konfrontera ens värsta rädsla osv) så tror jag utfallet kan bli annorlunda. Då kommer nog "men" in i det hela.
Det är SKITJOBBIGT att bli frisk och det är olika vägar för alla.

Varför skriver du det till mig? Jag har ju själv sagt att det är så. Märkligt.

 

[Hippocampus]

Varför skriver du det till mig? Jag har ju själv sagt att det är så. Märkligt.

därför du ställde en fråga till mig.

 

[Saeta]

Kan hända att folk som är friska inte påverkas av sådant dock.

Här är du något på spåret. Tråkigt nog

 

[Hyacinth]

Jo såklart, men det är svårt att veta vad som ska göras rent generellt eftersom ingen är den andra lik.
Och för att kunna göra något så måste en ju veta att en kan prata om det utan att skämmas.
Om en inte vågar prata, då är det ju också svårt att själv be om hjälp/ta emot hjälp.

Varför tycker du att det är synd att jag inte jobbar på en arbetsplats? Vad är en arbetsplats för dig? Menar du en plats en måste gå till då, eller kan arbetsplatsen vara hemma (ja, det kan den ju men jag frågar dig vad du menar)?

Vad menar du med att det är synd att jag inte skaffar vänner?

Jag tror alla människor- i olika utsträckning- mår bra av att känna att de bidrar, har vissa krav på sig, kommer ut, vidgar sina vyer och är så delaktiga i samhället som möjligt. Jag anser att allt för många unga med psykisk ohälsa tilllbringar alldeles för mycket tid med att navelskåda sina brister. Man mår inte bättre av social isolering, att bara umgås på nätet med andra i samma situation och odla sin egen ångest. Min läkare talar om Kroniskt svår depression. Jag vet hur mycekt bättre jag mår av att jobba, leva familjeliv, och ha krav på mig. Inte orimliga, men att göra saker.

 

[athena_arabians]

Det är ju inte så att dessa människor får gehör. Jag tror många _tar_ sig friheten att höras.
Så är det ju tyvärr med mycket som anses normbrytande.

Var kommer normbrytning in i sammanhanget?

 

[Saeta]

Nej det ENDA som ifrågasatts är att psykisk ohälsa är tabu i landet. Om du anser att samhället blir bättre av att vi sprider lögner om hur situationen ser ut får det stå för dig.
Här och nu lägger jag ner diskussionen med dig eftersom du bara verkar vara ute efter att hacka på alla som inte håller med dig. Hittills har jag inte läst ett enda inlägg där du varit konstruktiv utan du slår bara vilt omkring dig och är otrevlig mot de som faktiskt försöker diskutera ämnet.

Det är inte en lögn. Bara för att vissa inte ser tabut så betyder det inte att det inte finns.

Och jag kan inte se att Grazing varken varit otrevlig eller slår ifrån sig (det är ju en tolkningsfråga, tycker du det så är det ju din känsla). Jag tycker däremot att många är otrevliga här inne både mot mig och Grazing. Men det är väl för att vi helt enkelt inte är friska nog att se verkligheten.

 

[Saeta]

För mig som inte ens lär ha sett 10% av allt du skriver på sociala media, så framstår du av det lilla jag sett definitivt som någon som spenderar majoriteten av sin tillvaro på sociala media med att identifiera sig med sin psykiska ohälsa ja.....

Det är märkligt att du kan göra det antagandet genom det jag skriver här (det här är som sagt det minsta jag gör, skriva på buke). Men du är inte ensam om att tro så. Många tror ju att de som är väldigt aktiva på sociala medier är folk som inte har ett annat liv utanför det. Exempelvis, jag är ju 100% mig själv i mina videos. Men det är en så ofantligt liten bit av mitt liv att det inte går att döma någon utefter en video. Samma sak med allt annat.
Folk som endast följer mitt växtkonto på instagram. De skulle nog säga att jag identifierar mig med växter och odling.

 

[athena_arabians]

Det är inte en lögn. Bara för att vissa inte ser tabut så betyder det inte att det inte finns.

Och jag kan inte se att Grazing varken varit otrevlig eller slår ifrån sig (det är ju en tolkningsfråga, tycker du det så är det ju din känsla). Jag tycker däremot att många är otrevliga här inne både mot mig och Grazing. Men det är väl för att vi helt enkelt inte är friska nog att se verkligheten.

Eh jo, om man ser att det talas öppet om något i offentliga sammanhang, i tidningar, TV osv så innebär det att det inte finns ett tabu. Det ingår liksom i definitionen av ordet... Lägg sedan till (visserligen anekdotiska) berättelser som flera av oss framfört att det inte anses vara ett tabu att prata om psykisk ohälsa.

Att det ibland kan vara svårt att prata om det (bla för att det är intimt) har inget med ett tabu att göra. Inte heller att det är någon skam inblandad utan helt enkelt för att man inte vill dela intima saker med alla. Jag ligger tex inte med vem som helst eftersom det också är något intimt men fortfarande finns det ingen skam inblandad i att jag inte väljer att göra det.

Du kan inte omdefiniera ord på egen hand och tro att det ska bli begripligt för omgivningen.

 

[Lovisaleonora]

Det är märkligt att du kan göra det antagandet genom det jag skriver här (det här är som sagt det minsta jag gör, skriva på buke). Men du är inte ensam om att tro så. Många tror ju att de som är väldigt aktiva på sociala medier är folk som inte har ett annat liv utanför det. Exempelvis, jag är ju 100% mig själv i mina videos. Men det är en så ofantligt liten bit av mitt liv att det inte går att döma någon utefter en video. Samma sak med allt annat.
Folk som endast följer mitt växtkonto på instagram. De skulle nog säga att jag identifierar mig med växter och odling.

Det handlar ju om vad som är sunda ideal. Jag tänker ofta på den där gamla berättelsen (se nedan), och inser lika ofta hur viktigt det är för mig att välja vad jag fokuserar på. Det jag fokuserar på blir jag bra på. Vad vill jag INTE odla? Det är många tankar jag väljer att inte lägga tid på, inte gå ner mig i. För det gör mig bara illa. Det leder inte framåt. Som ångest och självcentrering. Mina problem är trots allt väldigt små jämförelsevis. Och problemen tjänar ingen på att jag fokuserar på.

 

[Grazing]

Eh jo, om man ser att det talas öppet om något i offentliga sammanhang, i tidningar, TV osv så innebär det att det inte finns ett tabu. Det ingår liksom i definitionen av ordet... Lägg sedan till (visserligen anekdotiska) berättelser som flera av oss framfört att det inte anses vara ett tabu att prata om psykisk ohälsa.

Du kan inte omdefiniera ord på egen hand och tro att det ska bli begripligt för omgivningen.

Det är en väldig skillnad på att tidningar skriver och att tv visar saker och ting om psykisk ohälsa, det tar dock inte bort problemen som finns på individnivå.

 

[Saeta]

Jag är ledsen att du inte mår bra @Grazing men du beter dig så sjukt illa i den här tråden att det inte är förvånande att diskussionen "läggs ner".

På vilket sätt beter sig @Grazing illa? Jag kan nämligen inte se någon skillnad i hens uttalanden som någon annan här inne. Det är otroligt många som inte håller med hen. Men när hen försöker förklara och fråga så får hen höra att hen är otrevlig och beter sig sjukt illa. Det känns inte speciellt schysst.

Det här är en tråd om psykisk ohälsa. Många som lider av det just nu, flera som har haft någon form av psykisk ohälsa, blivit friska eller varit i kontakt med folk med psykisk ohälsa eller inte har någon erfarenhet alls. Att det blir mycket oförståelse är inte konstigt när alla har så olika erfarenheter. Men det är fortfarande en tråd om psykisk ohälsa. Det får inte glömmas.

 

[mackan]

Det är märkligt att du kan göra det antagandet genom det jag skriver här (det här är som sagt det minsta jag gör, skriva på buke). Men du är inte ensam om att tro så. Många tror ju att de som är väldigt aktiva på sociala medier är folk som inte har ett annat liv utanför det. Exempelvis, jag är ju 100% mig själv i mina videos. Men det är en så ofantligt liten bit av mitt liv att det inte går att döma någon utefter en video. Samma sak med allt annat.
Folk som endast följer mitt växtkonto på instagram. De skulle nog säga att jag identifierar mig med växter och odling.

Varför är det märkligt? Det är den bild jag får utifrån hur du presenterar dig här.
Varför skulle det vara märkligt att någon får en bild av dig utifrån det? Och varför har du svårt att acceptera att någon får en sådan bild, utifrån det du uttrycker på sociala media?

 

[Shaggy]

Det är inte en lögn. Bara för att vissa inte ser tabut så betyder det inte att det inte finns.

Och jag kan inte se att Grazing varken varit otrevlig eller slår ifrån sig (det är ju en tolkningsfråga, tycker du det så är det ju din känsla). Jag tycker däremot att många är otrevliga här inne både mot mig och Grazing. Men det är väl för att vi helt enkelt inte är friska nog att se verkligheten.

Jag tycker det är fruktansvärt otrevligt att anstränga sig för att vrida till det folk skriver för att kunna anklaga dem för något de aldrig sagt. @Grazing har varit mycket duktig på det.
Tabu mot att tala om psykisk ohälsa kommer jag gå med på den dag du kan visa en vederhäftig källa som anger orden tabu och skam som synonymer. Tills dess så kommer jag som alla andra här fortsätta envisas med att du använder fel ord.

 

[Saeta]

Du förstår alltså inte skillnaden?

Jag skrev ju att det var skillnad. Det är stor skillnad på att säga att en vill vara sjuk och på att välja att stanna kvar i det sjuka tillståndet för att vägen till ett friskare liv är svårt och tufft.

 

[Grazing]

Jag tycker det är fruktansvärt otrevligt att anstränga sig för att vrida till det folk skriver för att kunna anklaga dem för något de aldrig sagt. @Grazing har varit mycket duktig på det.
Tabu mot att tala om psykisk ohälsa kommer jag gå med på den dag du kan visa en vederhäftig källa som anger orden tabu och skam som synonymer. Tills dess så kommer jag som alla andra här fortsätta envisas med att du använder fel ord.

Ge exempel på vad jag har förvridit? Jag tycker förövrigt du är frukansvärt otrevlig som vill få sjuka att framstå som offer som vill att alla ska tycka synd om dom, för det var vad du skrev.

"Men vad vill du att folk ska säga? "Stackars dig Grazing som är psykiskt sjuk." Mår du bättre då? Jag tvivlar på det i alla fall i det långa loppet. "

Och jag undrar fortfarande varför du vill få mig att framstå som sådan när jag övht inte skrivit någonstans att jag vill att någon ska tycka synd om mig.

 

[kryddelydd]

Jag fattar ingenting, vad menar du?
Det är väl superbra om många inte upplever ett tabu. Men bara för att dom inte gör det, så betyder det inte att tabut inte finns omkring oss.

Jag upprepar det som redan skrivits:
ordet tabu betyder ett förbud mot att beröra ämnet.
Det är väldigt tydligt att det inte - i Sverige av idag - är förbjudet att beröra ämnet psykisk ohälsa. Det skrivs om det, i olika typer av media.
Det talas om det på TV, i radio, skrivs i tidningar.

Att sedan en del personer känner skam inför att prata om egen psykisk ohälsa är en annan sak.

Men det är inte ett tabu.

Du väljer fel ord och då blir det krångligt i diskussionen.

 

[Lovisaleonora]

Jag skrev ju att det var skillnad. Det är stor skillnad på att säga att en vill vara sjuk och på att välja att stanna kvar i det sjuka tillståndet för att vägen till ett friskare liv är svårt och tufft.

Precis. Och därför handlar det ju om att vissa av oss menar att det kan bli lite bekvämare att stanna kvar i det sjuka tillståndet, som går att identifiera sig i, "en vet vad en har men inte vad en får" hellre än att ta sig det oändliga omaket och energin och olägenheten att göra jobbet och bli frisk. Det handlar väl om att vilja ha en quick fix snarare än att vilja vara sjuk.

Alltså är det rätt att prata om att det finns människor som helt enkelt inte vill bli friska, med tanke på vad som kommer med att bli frisk (jobbet, olägenheten, identitetskrisen f x). Det betyder inte att de VILL vara sjuka. Bara att det kanske inte riktigt är mödan värt att gå ut i det okända till stort besvär (bli frisk).

 

[Hippocampus]

Jag tycker det är otroligt vanligt att prata om psykisk ohälsa. Nästan alla jag känner har gått i terapi någongång i livet och det pratas om på fikaraster osv, kommer upp närsomhelst nästan. Den enda gruppen som jag TROR är svår att nå är män 40 år och uppåt (eller nåt sånt). De tittar heller inte på youtubes eller så kallade influencers osv utan man måste försöka nå de på annat sätt. Men det är en ovilja, inte ett tabu.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker det är otroligt vanligt att prata om psykisk ohälsa. Nästan alla jag känner har gått i terapi någongång i livet och det pratas om på fikaraster osv, kommer upp närsomhelst nästan. Den enda gruppen som jag TROR är svår att nå är män 40 år och uppåt (eller nåt sånt). De tittar heller inte på youtubes eller så kallade influencers osv utan man måste försöka nå de på annat sätt. Men det är en ovilja, inte ett tabu.

Jag upplever samma sak, att det inte finns något tabu att prata om psykisk ohälsa - vid fikabordet på jobbet, på middagen med vännerna, på fritidsintressets sammankomst.

@Saeta, kanske kan det vara belysande om du berättar VAR du upplever att det är svårt att prata om psykisk ohälsa - vilket sammanhang? Jag är ute på 2-5 arbetsplatser PER DAG och har nog ingen som helst uppfattning att det är svårt att prata om på jobbet eller fritiden. Det görs, ofta, och dessutom i en traditionellt manlig miljö - där det ofta är ännu svårare att prata om mjuka värden.