Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Saeta]

@Grazing Vet du vad, din ton är så tråkig och du verkar inte fråga för att du faktiskt vill veta och är nyfiken på ens svar utan bara för att hugga och driva din linje. Därför har jag ingen lust att fortsätta diskutera med dig.

Jag har aldrig sagt att människor omkring mig är opåverkade, bara att de inte känner att de måste ta över mina bekymmer och lösa dem åt mig. De finns där, de lyssnar och de sviker inte. Det är precis vad jag behöver, och de vet det.

Hur dina anhöriga agerar och reagerar kan knappast jag eller nån anna på Buke ställas till svars för.

Nu är jag helt klar med att diskutera med dig.

Och jag uppfattar @Grazings inlägg helt annorlunda. Inget huggande över huvud taget.

 

[Saeta]

Min bästa vän backade en bit när jag mådde som sämst och det gjorde att hon överlevde och att vår vänskap höll. Hade hon inte backat hade jag ofrivilligt gjort henne sjuk och vi hade inte varit vänner idag. Backa i det här fallet betydde att hon umgicks med mig men inte med min sjukdom.

Och jag har anhöriga som inte har backat när jag mådde som sämst. De fanns där för mig, stöttade, pushade, hjälpte mig. Det var GULD värt för mig och det var också helt frivilligt från deras sida. Jag har aldrig någonsin krävt att få hjälp eller stöttning av mina anhöriga. Idag är dessa anhöriga fortfarande lika nära, om inte närmre.
Allt handlar väl om vad för typ av relation en har till sina anhöriga, och hur individerna fungerar. För dig och din bästa vän var det det bästa, att hon backade. För någon annan kan det vara tvärtom.

 

[Shaggy]

Vet du någon som gör det, kväver sina vänner med krav att ta ansvar för ens mående?
Eller varför nämner du det?

Nu ryckte du ett svar ur en diskussion. Om du gått tillbaka och läst ursprunget så handlade det om när det är dags attt säga stopp som vän eller när man går över gränsen som sjuk.
Ja jag vet flera som ställer oerhört höga krav på sina anhöriga och vänner när det gäller sitt mående. Jag tror de gör det för att de mår så dåligt så de inte kan se hur illa de behandlar sin omgivning för dt rör sig inte om i grunden elaka människor.

 

[Shaggy]

Så jag har inte rätt att säga vad som är sant för mig, men andra får säga vad som är sant för dom?
Jag har aldrig någonsin tagit ifrån någons sanning. Det har jag också sagt flera gånger.

Jo du får säga vad som är sant för dig men tyvärr blir dina uttalanden ofta mästrande där du säger att den som har en annan åsikt har fel. Om då det du säger är fel är något som den personen själv upplevt låter du väldgit otrevlig.
Det är inte direkt något okänt fenomen att sjuka människor börjar identifiera sig med sin sjukdom oavsett om den är fysisk eller psykisk.

 

[Shaggy]

Om du frågar en person som är sjuk om hen skulle vilja byta ut sin tillvaro mot ett liv där hen mår bra, tror du inte att hen hade valt det då?

Frågar du så så visst vill de må bra men frågar du mer korrekt.

Är du beredd på att under en lång period arbeta med dig själv, ifrågasätta dig själv, gå in på djupet och värdera din person, dina reaktioner, dina tankar och dina åsikter. Under den här perioden kommer du må mycket sämre än du gör nu och känna att du håller på att förlora hela din personlighet.

Hur många tror du då är beredda på att göra slitjobbet när de ganska bekvämt kan sitta kvar där de är och få omgivningens klappar på axeln samtidigt som de får bekräftelse på att det är synd om dem som mår så dåligt.
De flesta får inte frågan på det sättet men jag kan säga att jag backade tillbaka från det avgrundsdjup jag var tvungen att hoppa ner i för att bli frisk flera gånger och jag ser många andra som gör samma sak. Vissa tar sig, som jag gjorde (mycket tack vare en psykolog som aldrig gav upp om mig) igenom det andra står där på kanten och vågar aldrig hoppa. Jag har full förståelse för de som inte vågar hoppa för det var det vidrigaste jag varit med om. Den perioden är till största delen svart i mitt minne men jag har några minnesbilder som fortfarande skrämmer mig. Efter de ungefär tre år som den perioden varade så har jag återfallet flera gånger men då kunnat ta en "hängbro" över avgrundsdjupet till säkrare mark. Det är först nu sista halvåret som jag faktiskt börajt betrakta mig som frisk och inte bara bättre. Det är nu tolv år sedan jag tog tag i mitt mående.

 

[Saeta]

Men enskilda människors känslor inför de sjukdomar de har kan du ju inte prata bort. Det behöver inte heller ha något med omgivningen att göra utan just att det är jobbigt att vara sjuk oavsett vilken typ av sjukdom det handlar om. Någons privata känslor har ingen annan rätt att rådda i och bestämma över.
Fördomar, ja, vilka fördomar vill du få bort? Idag ser trots allt majoriteten på psykiska sjukdomar som vilken sjukdom som helst. Fördomar kommer nog alltid finnas oavsett om det handlar om hörselskador eller psykiska sjukdomar och hur de påverkar personen. De som har fördomar brukar vara de som inte vill lära sig hur det faktiskt är och att om och om igen påtala att vi måste prata om det kommer inte röra dem i ryggen.
Öka förståelsen på vilket sätt? Vad blir bättre för en enskild drabbad för att alla vet hur alla psykiska sjukdomar fungerar? Det gäller ju ändå bara diagnoskriterierna och inte hur den enskilde personen behöver bli bemött. Visst kan man förklara för folk att psykiska sjukdomar varken smittar eller gör en galen och att man trots diagnos ändå är densamme som man alltid har varit men det vet ju de flesta redan om så konkret, på vilket sätt skulle det göra en enskild sjuk människas liv bättre om alla visste hur t ex depression fungerar enligt diagnoskriterierna? Vad skulle bli bättre med ökad förståelse från random människor?
Vad inom vården tycker du ska bli bättre? Rent konkret, vad ska göras för att den ska bli bättre. Det jag vill ha fram är att det är lätt att säga att vi måste prata om... men bara prat leder liksom ingenstans. Det måste till handling och jag undrar, vad för handling? Vad ska rent konkret göras för att du ska anse att det är bättre än idag?
När du vrålar ut att vi måste prata om psykisk ohälsa så låter det som om vi är kvar i den tid då psykiska sjukdomar faktiskt var tabu. Vi är ju inte det så vad vill du rent konkret ska bli bättre? Vad ska göras? Det är dags att sluta att bara prata och gå till handling. Ta nästa steg.

Såklart jag inte kan. Det gör jag inte heller. Det skulle aldrig falla mig in att prata bort andras känslor.
Absolut, fördomar kommer säkert alltid att finnas oavsett vad det gäller.
Jo, prat leder till mer öppenhet och mindre skam. Ju mer det pratas om något, desto lättare blir det.

Jag vrålar inte. Jag säger bara att vi (alla, samhället, den som vill) måste prata mer om psykisk ohälsa.

 

[Saeta]

Förmodligen men frågan är om hen vill/orkar göra jobbet. Det är tufft och jobbigt att bearbeta sig själv (jag har slagits med mig själv en stor del av mitt liv) och backar man från det blir man inte bättre. Det är tyvärr den enkla men ack så svåra sanningen.

Ja men exakt, då förstår vi varandra. En person VILL inte vara sjuk om det gick att välja på att vara sjuk och att vara frisk. Därför är det så fel att säga att någon vill vara sjuk. För nej, ingen VILL det.

 

[Saeta]

@Saeta: Du pratar mycket om hur dåligt du mår och att vi behöver prata om psykisk ohälsa osv. Har du någonsin tagit upp i någon film/text vad du gör för att bli bättre? Och då inte bara om du ev misslyckats med att göra något?

Absolut. Jag pratar även om vägen framåt! Jag pratar om allt.

 

[athena_arabians]

Ja men exakt, då förstår vi varandra. En person VILL inte vara sjuk om det gick att välja på att vara sjuk och att vara frisk. Därför är det så fel att säga att någon vill vara sjuk. För nej, ingen VILL det.

Igen missar du min poäng. Eller håller du med om att det krävs en massa tufft och svårt arbete för att bli bättre?

 

[athena_arabians]

Absolut. Jag pratar även om vägen framåt! Jag pratar om allt.

Du pratar alltså om det du personligen gjort för att bli bättre, inte bara vad som kan vara bra att göra?

 

[Saeta]

Jo du får säga vad som är sant för dig men tyvärr blir dina uttalanden ofta mästrande där du säger att den som har en annan åsikt har fel. Om då det du säger är fel är något som den personen själv upplevt låter du väldgit otrevlig.
Det är inte direkt något okänt fenomen att sjuka människor börjar identifiera sig med sin sjukdom oavsett om den är fysisk eller psykisk.

Det är lätt att uppfattas som otrevlig när en inte håller med.

 

[Saeta]

Igen missar du min poäng. Eller håller du med om att det krävs en massa tufft och svårt arbete för att bli bättre?

Ja såklart jag håller med.

 

[Niyama]

Såklart jag inte kan. Det gör jag inte heller. Det skulle aldrig falla mig in att prata bort andras känslor.
Absolut, fördomar kommer säkert alltid att finnas oavsett vad det gäller.
Jo, prat leder till mer öppenhet och mindre skam. Ju mer det pratas om något, desto lättare blir det.

Jag vrålar inte. Jag säger bara att vi (alla, samhället, den som vill) måste prata mer om psykisk ohälsa.

Varför svarar du inte på @TinyWiny s frågor istället för att bara upprepa att vi måste prata mer om psykisk ohälsa?

 

[TinyWiny]

Varför svarar du inte på @TinyWiny s frågor istället för att bara upprepa att vi måste prata mer om psykisk ohälsa?

Tack! Jag undrar detsamma!

 

[athena_arabians]

Det är lätt att uppfattas som otrevlig när en inte håller med.

Nej faktiskt inte. Det är många här som jag inte håller med men det betyder inte att jag uppfattar dem som mästrande eller otrevliga.

Du framstår däremot som väldigt avvisande om någon säger något som inte passar dig, eller så ignorerar du frågan helt. Det är som om ditt sätt att se det är det allenarådande och ingen annan kan komma med värdefulla insikter.

 

[Saeta]

Du pratar alltså om det du personligen gjort för att bli bättre, inte bara vad som kan vara bra att göra?

Men jag är inte utbildad så hur ska jag kunna prata om vad som är bra för andra? Det har jag ingen aning om. Jag pratar ju om mig själv och mina erfarenheter. Det jag har gjort och vad jag gör. Jag utbildar ingen eller säger att "det här funkar!". Fö

 

[Saeta]

Varför svarar du inte på @TinyWiny s frågor istället för att bara upprepa att vi måste prata mer om psykisk ohälsa?

Tack! Jag undrar detsamma!

Tycker att jag har svarat faktiskt.

 

[vallhund]

Ja men exakt, då förstår vi varandra. En person VILL inte vara sjuk om det gick att välja på att vara sjuk och att vara frisk. Därför är det så fel att säga att någon vill vara sjuk. För nej, ingen VILL det.

Uppenbarligen har du inte läst o förstått @Shaggy s inlägg 305. Många vill faktiskt inte bli friska när de inser att de måste arbeta med sitt mående o sina problem.

 

[Shaggy]

Det är lätt att uppfattas som otrevlig när en inte håller med.

Fast du tycker inte att det är otrevligt att nervärdera andras erfarenheter enligt följande?
-Jag upplever att jag identifierade mig med min sjukdom.
-Du har fel ingen identifierar sig med sin sjukdom.

Hade konverastionen sett ut såhär hade ingen reagerat
-Jag upplever att jag identifierade mig med min sjukdom.
-Då är vi olika för jag har inte den upplevelsen, med andra ord identifierar sig inte alla med sin sjukdom.

 

[Saeta]

Nej faktiskt inte. Det är många här som jag inte håller med men det betyder inte att jag uppfattar dem som mästrande eller otrevliga.

Du framstår däremot som väldigt avvisande om någon säger något som inte passar dig, eller så ignorerar du frågan helt. Det är som om ditt sätt att se det är det allenarådande och ingen annan kan komma med värdefulla insikter.

Inte alltid. Men det är lätt att uppfattas som otrevlig om en inte håller med.
Som sagt. Jag har aldrig någonsin sagt att mina åsikter är det enda rätta och att alla andra har fel.