Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Shaggy]

Så i vilka lägen är det lämpligt då?

Ja det får man avgöra själv men om du ingående börjar diskutera din psykiska sjukdom eller för den delen din relation m.m med den okända person du sitter bredvid på stadsbussen så skulle jag betrakta det som ett olämligt läge. Jag skulle inte heller diskutera någon av de sakerna med mina kollegor som jag bara har en arbetsmässig relation till. Där skulle jag dock kunna säga att jag är väldigt nere för tillfället på samma sätt som man kan säga att man har problem hemma. Jag kan utan problem tala om saken med mina vänner.

 

[Grazing]

Ja det får man avgöra själv men om du ingående börjar diskutera din psykiska sjukdom eller för den delen din relation m.m med den okända person du sitter bredvid på stadsbussen så skulle jag betrakta det som ett olämligt läge. Jag skulle inte heller diskutera någon av de sakerna med mina kollegor som jag bara har en arbetsmässig relation till. Där skulle jag dock kunna säga att jag är väldigt nere för tillfället på samma sätt som man kan säga att man har problem hemma. Jag kan utan problem tala om saken med mina vänner.

Jag skulle inte diskutera någonting med en okänd på bussen men okej..

Talar man med saken med sina vänner så är man ju en belastning och det är synd om vännerna, så det går ju tydligen inte och är inte lämpligt heller. Jag skonar mina vänner från stressen dom kan känna om jag skulle berätta hur saker och ting egentligen är. Vill folk ens veta någonting om ens mående egentligen? Alltså saker och ting som kanske faktiskt orsakar oro. Verkar inte så.

 

[Shaggy]

Jag skulle inte diskutera någonting med en okänd på bussen men okej..

Talar man med saken med sina vänner så är man ju en belastning och det är synd om vännerna, så det går ju tydligen inte och är inte lämpligt heller. Jag skonar mina vänner från stressen dom kan känna om jag skulle berätta hur saker och ting egentligen är. Vill folk ens veta någonting om ens mående egentligen? Alltså saker och ting som kanske faktiskt orsakar oro. Verkar inte så.

I min värld är det skillnad på att prata med sina vänner och att kväva sina vänner med krav på att de ska ta ansvar för ens mående.

 

[Grazing]

I min värld är det skillnad på att prata med sina vänner och att kväva sina vänner med krav på att de ska ta ansvar för ens mående.

Så får du reda på att en vän är på gränsen till att ta livet av sig mer eller mindre hela tiden osv och lever med svår ångest osv konstant men den vännen säger att nej, du behöver inte hjälpa mig. Då känner du alltså ingen stress eller oro eller nånting över det?

Det var ju enkelt om alla kunde ha det så lätt, att bara för att man inte kräver hjälp så kan man lasta vänner med vad som helst. Så tror jag dock inte att det är för dom flesta, därför jag inte pratar om mina problem med mina vänner.

Hade jag kunnat prata med mina vänner hur som helst och fått reda på att dom inte kände sig stressade eller oroliga så absolut hade jag gjort det. Men så fungerar inte dom, mina vänner hjälper till om det behövs och jag vet att dom inte skulle strunta i det om dom fått reda på hur jag mådde. Och att det tydligen är fruktansvärt jobbigt för anhöriga och vänner att kanske behöva hjälpa till så skonar jag dom från allt det där.

 

[Shaggy]

Så får du reda på att en vän är på gränsen till att ta livet av sig mer eller mindre hela tiden osv och lever med svår ångest osv konstnat men den vännen säger att nej, du behöver inte hjälpa mig. Då känner du alltså ingen stress eller nånting över det? Det var ju enkelt om alla kunde ha det så lätt, att bara för att man inte kräver hjälp så kan man lasta vänner med vad som helst. Så tror jag dock inte att det är för dom flesta.

Om en av mina vänner lever med svår ångest och är på gränsen till at tta livet av sig så kan knappast personen dölja det för mig. Jag har få personer jag betraktar som vänner (i nuläget 3) och dessa människor känner jag oerhört väl. Det är mycket möjligt att jag använder vänbegreppet på ett annat sätt än majoriteten gör. För mig är en vänrelation mycket nära och vänbegreppet som det används på tex fb är för mig helt främmande.

 

[Grazing]

Om en av mina vänner lever med svår ångest och är på gränsen till at tta livet av sig så kan knappast personen dölja det för mig. Jag har få personer jag betraktar som vänner (i nuläget 3) och dessa människor känner jag oerhört väl. Det är mycket möjligt att jag använder vänbegreppet på ett annat sätt än majoriteten gör. För mig är en vänrelation mycket nära och vänbegreppet som det används på tex fb är för mig helt främmande.

Är du så säker på det? Jag tror mina vänner är så säkra på det också, det är vänner jag haft sen dagistiden och vi är väldigt väldigt nära varandra. Dom har också varit väldigt medvetna om mina problem men jag säger ju till dom nu att det är så mycket bättre osv och jag har blivit väldigt bra på att dölja saker och ting, för deras skull.

Tro inte att en person som mår så inte kan dölja det för det går. Också en myt att om man mår så extremt dåligt att det på något sätt skulle synas eller märkas, det gör det inte alltid.

Vad är det som säger att dina vänner inte resonerar som jag gör och håller det för sig själva? Jag tror inte jag är ensam om att bli påverkad av att läsa hur fruktansvärt dåligt anhöriga mår när dom vet om problemen. Jag är liksom inte unik med att ha det såhär eller dölja det för dom närmsta vännerna.

 

[Shaggy]

Tro inte att en person som mår så inte kan dölja det för det går.

Jag är också oerhört bra på att dölja mitt mående men mina vänner och min familj kunde se igenom det. I övrigt blåste jag typ hela världen. När man känner någon riktigt väl så märks de minimala nyanserna. De hörs på rösten, i ordvalet, i rörelsemönster osv osv. Jag ska inte säga att jag inte skulle kunna bli blåst men jag tvivlar. Dessutom känner jag mina vänner så väl och vi pratar på ett sätt som gör att jag skulle bli ytterst förvånad över om de försökte dölja den typen av problem för mig. Jag försökte inte dölja det för mina vänner men vårt prat om saken låg på nivån "idag är det riktigt jobbigt" efter det pratade vi om djur och livet i övrigt. För mig var det nog bra för det gav mig en möjlighet att bara vara en kort stund.

 

[Grazing]

Jag är också oerhört bra på att dölja mitt mående men mina vänner och min familj kunde se igenom det. I övrigt blåste jag typ hela världen. När man känner någon riktigt väl så märks de minimala nyanserna. De hörs på rösten, i ordvalet, i rörelsemönster osv osv. Jag ska inte säga att jag inte skulle kunna bli blåst men jag tvivlar. Dessutom känner jag mina vänner så väl och vi pratar på ett sätt som gör att jag skulle bli ytterst förvånad över om de försökte dölja den typen av problem för mig. Jag försökte inte dölja det för mina vänner men vårt prat om saken låg på nivån "idag är det riktigt jobbigt" efter det pratade vi om djur och livet i övrigt. För mig var det nog bra för det gav mig en möjlighet att bara vara en kort stund.

Ja...tro det då. Måste vara härligt att tro sig vara så bra på att se igenom folk.

Och jo, mina vänner känner mig rikigt bra, vi har varit nära i över 25 år. Vissa är bättre än dig på att dölja saker och ting helt enkelt, eller tror du att ingen kan vara bättre än dig?

 

[Shaggy]

Ja...tro det då.

Men du då kommer vi in på individens eget val. Om vi ponerar att min vän lyckas dölja sin psykiska ohälsa för mig så är det hennes val. I det läget så lär jag heller inte känna mig orolig över hur hon mår, vilket du nämnde att du tror dina vänner gör för dig, eftersom jag faktiskt inte vet om att hon är sjuk.

 

[Grazing]

Men du då kommer vi in på individens eget val. Om vi ponerar att min vän lyckas dölja sin psykiska ohälsa för mig så är det hennes val. I det läget så lär jag heller inte känna mig orolig över hur hon mår, vilket du nämnde att du tror dina vänner gör för dig, eftersom jag faktiskt inte vet om att hon är sjuk.

Och där har vi det igen då, säger man ingenting som sjuk får man skylla sig själv, säger man någonting så per automatik tydligen ställer man krav och belastar omgivningen. Hur ska det vara liksom? Man förstör för andra hur man än gör.

Min familj oroar sig för mig, inte mina vänner. Dom litar på mig när jag säger att allt är som det ska vara, eller jag går rättare sagt helt enkelt aldrig in på nåt djupare än vanliga problem längre.

 

[Raderad medlem 6459]

Och där har vi det igen då, säger man ingenting som sjuk får man skylla sig själv, säger man någonting så per automatik tydligen ställer man krav och belastar omgivningen. Hur ska det vara liksom? Man förstör för andra hur man än gör.

Det där är ju en märklig tolkning du själv valt att göra.

 

[Grazing]

Det där är ju en märklig tolkning du själv valt att göra.

Men förklara för mig då hur man ska bete sig som sjuk för att inte belasta anhöriga, inte oroa folk men samtidigt inte svika dom genom att inte säga någonting alls. Hur berättar man hur man mår utan att på något vis ge något sken av att vilja ha något stöd? Och hur berättar man hur man mår utan att mer eller mindre stressa ihjäl anhöriga? För jo, stressa halvt ihjäl dom gör man om man berättar hur läget är och dom får veta om situationen.

 

[Raderad medlem 6459]

Men förklara för mig då hur man ska bete sig som sjuk för att inte belasta anhöriga, inte oroa folk men samtidigt inte svika dom genom att inte säga någonting alls.

Man får väl bete sig hur man vill? Finns ju knappast en universallösning för alla. När jag var "sjuk" så pratade jag med min syster och min närmaste vän mer ingående, väldigt ytligt med mina föräldrar eftersom jag visste att de skulle oroa sig samt gick i behandling hos terapeut. Det fungerade jättebra.

När jag får ångest idag så pratar jag med min partner om det, mest som en upplysning och så i nio fall av tio reder jag ut det själv med de övningar jag fått med mig. Går inte det, den tionde gången så att säga, så brukar min man hjälpa mig ur det genom att hjälpa mig med mina övningar. Däremot talar jag inte med någon annan än honom om det - eftersom det helt enkelt inte behövs.

Man kan berätta hur man mår utan att lassa över ansvaret till att lösa det på någon annan.

 

[Grazing]

Man får väl bete sig hur man vill? Finns ju knappast en universallösning för alla. När jag var "sjuk" så pratade jag med min syster och min närmaste vän mer ingående, väldigt ytligt med mina föräldrar eftersom jag visste att de skulle oroa sig samt gick i behandling hos terapeut. Det fungerade jättebra.

När jag får ångest idag så pratar jag med min partner om det, mest som en upplysning och så i nio fall av tio reder jag ut det själv med de övningar jag fått med mig. Går inte det, den tionde gången så att säga, så brukar min man hjälpa mig ur det genom att hjälpa mig med mina övningar. Däremot talar jag inte med någon annan än honom om det - eftersom det helt enkelt inte behövs.

Man kan berätta hur man mår utan att lassa över ansvaret till att lösa det på någon annan.

Tydligen inte, det är ju bara att ta en titt vad folk skriver om vilken belastning och hur otroligt jobbigt det är för anhöriga.

Är det verkligen så enkelt att man kan berätta om självmordstankar och extremare ångest och allt det här för vänner utan att dom känner att man lägger någon press på dom och inte känner sig stressade eller oroliga eller känner att dom behöver agera på något sätt? För så tror inte jag det är.

Jag tror inte man kan dela med sig av sitt mående och ändå få anhöriga att känna sig fria från krav och stress. Visst, det går med övergående problem kanske, men sjukdomar som finns hela tiden och där risken för att något händer alltid finns där, det går inte tror jag att låta anhöriga veta om sådant utan att dom kommer må dåligt själva av det.

 

[Shaggy]

Och där har vi det igen då, säger man ingenting som sjuk får man skylla sig själv, säger man någonting så per automatik tydligen ställer man krav och belastar omgivningen. Hur ska det vara liksom? Man förstör för andra hur man än gör.

Jag förstår inte det här inlägget mer än som desperation. Varför får man skylla sig själv om man inget säger? Det är ju ett val man gör och man kan inte förvänta sig att vännerna ska vara tankeläsare. Angående att säga något så är det inget fel i det. Det som blir fel är när man medvetet eller vad jag tror är vanligare omedvetet parasiterar på sina vänner och äter upp deras energi. Då blir även de sjuka och vänskapen lär få sig en rejäl törn om den överhuvudtaget håller. Den som är sjuk lär heller inte bli friskare av det.
Världen är inte svart eller vit. Det finns många nyanser av grått därimellan.

 

[Raderad medlem 6459]

Tydligen inte, det är ju bara att ta en titt vad folk skriver om vilken belastning och hur otroligt jobbigt det är för anhöriga.

Återigen: du väljer att göra den tolkningen. Jag läser samma inlägg som du men ser inte alls det du säger.

Och nej, jag tror inte att mina vänner eller min syster någonsin känt en press på att göra nåt för mig bara för att jag mår dåligt, att ta över mitt mående och fixa det. Inte alls. Inte min man heller. Men hur dina vänner resonerar eller tänker kan jag ju inte säga något om såklart.

 

[Grazing]

Jag förstår inte det här inlägget mer än som desperation. Varför får man skylla sig själv om man inget säger? Det är ju ett val man gör och man kna inte förvänta sig att ävnnerna ska vara tankeläsare. Angående att säga något så är det inget fel i det. Det som blir fel är när man medvetet eller vad jag tror är vanligare omedvetet parasiterar på sina vänner och äter upp deras energi. Då blir även de sjuka och vänskapen lär få sig en rejäl törn om den överhuvudtaget håller. Den som är sjuk lär heller inte bli friskare av det.
Världen är inte svart eller vit. Det finns många nyanser av grått därimellan.

Jag läser ofta att folk som tar livet av sig utan att ha berättat för någon får skylla sig själva då dom inte bad om hjälp. Men ber dom om hjälp så verkar det mest synd om dom anhöriga som kanske känner press och stress att hjälpa till.

Men igen då, berätta för mig hur man berättar om sina problem, hur man svarar någon som frågar hur man mår utan att på något vis per automatik lägga över någonting på dom? För jag har svårt att tro att alla är såpass kalla att dom lätt kan slå ifrån sig att veta att den nära vännen eller anhöriga är ett småsteg från att ta livet av sig tex mer eller mindre hela tiden.

 

[Grazing]

Återigen: du väljer att göra den tolkningen. Jag läser samma inlägg som du men ser inte alls det du säger.

Och nej, jag tror inte att mina vänner eller min syster någonsin känt en press på att göra nåt för mig bara för att jag mår dåligt, att ta över mitt mående och fixa det. Inte alls. Inte min man heller. Men hur dina vänner resonerar eller tänker kan jag ju inte säga något om såklart.

Återigen, hur ska man som sjuk kunna dela med sig av sitt mående utan att ge sken av att vilja ha stöttning eller hjälp? Vad jag läst så mår anhöriga inte bra när dom vet om problemen eller behöver på något sätt hjälpa.

 

[Raderad medlem 6459]

Återigen, hur ska man som sjuk kunna dela med sig av sitt mående utan att ge sken av att vilja ha stöttning eller hjälp?

Man får väl säga rakt ut: Jag vill inte ha hjälp, jag vill bara få upplysa dig om hur jag mår så du vet. Eller hur man nu vill formulera sig. Lite får man väl tänka själv och hitta lösningar, jag kan knappast skriva en manual till dig.

Vad jag läst så mår anhöriga inte bra när dom vet om problemen eller behöver på något sätt hjälpa.

Det är din tolkning. Jag har läst samma inlägg och tolkar dem inte som dig.

 

[Grazing]

Man får väl säga rakt ut: Jag vill inte ha hjälp, jag vill bara få upplysa dig om hur jag mår så du vet. Eller hur man nu vill formulera sig. Lite får man väl tänka själv och hitta lösningar, jag kan knappast skriva en manual till dig.

Det är din tolkning. Jag har läst samma inlägg och tolkar dem inte som dig.

Okej, så du skulle inte beröras alls eller känna något behov av att hjälpa en vän som säger att den mår så dåligt att den när som helst tar livet av sig? Du skulle om den sa sen att men näe, du behöver inte göra något. Då hade du alltså gått vidare i livet opåverkad? Fantastiskt om man kan vara sån, skulle göra livet enklare. Då skulle det inte ju aldrig vara ett problem att vara anhörig till någon med svårare psykiska problem.

Sånna är inte mina anhöriga iallafall, dom känner behov av att hjälpa dom i sin närhet och därför så undviker jag att berätta om någonting för dom.