vem köper en ponny för 100 000?

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

De är ju fortfarande barn i förhållande till föräldrar. Vuxna barn.

Fast då är du inne på något annat än det som tråden handlar om, man köper knappast en ponny till sina vuxna barn!

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

För att nå högsta nivån dvs elit så ger det en stor fördel med att man börjar tävla så tidigt som möjligt men det gäller ju inom allt i hela världen

Ja, alltså, jag tror verkligen inte att alla som börjar tävla ens VILL tävla på elitnivå, vad det nu är. Det är ju du - samt ett fåtal andra användare - som ständigt återkommer till detta med elit. Det verkar vara ofantligt viktigt, men ingen kan förklara varför.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Fast då är du inne på något annat än det som tråden handlar om, man köper knappast en ponny till sina vuxna barn!

Nej, men det är ju vanligtvis nästa steg när man har blivit "bäst".

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Härligt för dig med en så fin häst! Men på fullaste allvar, hur många 12-åringar får behålla sina dyra ponnier in i vuxen ålder? Jag trodde att de flesta såldes illa kvickt när de inte var intressanta för tävling längre.

Nej han var ingen ponny

Ponnyn jag hade var en elak hingst med ett rykte om sig. Stannade så fort du lade honom det minsta fel. Han hade gått EM i hoppning men det var ingen som vågade köpa honom pga hans temperament. Jag föll som en fura 11år gammal och vi fick honom för den ringa summan av 2000kr. Tävlande med honom upp till msv hoppning och fälttävlan, men bra gick det bara ibland.

Trots detta så ville jag satsa vidare och min stora häst och jag tog silver på SM i fälttävlan när han var 6år. På den tiden var åldern inget man tog så stor hänsyn till som idag. Och han, den store som jag fick som 2åring kostade i runda slängar 1500kr och tävlade in ca 100 000kr i prispengar. Nej han såldes aldrig även om jag i Tyskland fick en blank check att fylla i själv vad jag ville ha!

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Ja, alltså, jag tror verkligen inte att alla som börjar tävla ens VILL tävla på elitnivå, vad det nu är. Det är ju du - samt ett fåtal andra användare - som ständigt återkommer till detta med elit. Det verkar vara ofantligt viktigt, men ingen kan förklara varför.

Elit är en benämning på standarden på tävlingen inget annat!!

Vill man rida tex SM så är det på en elittävling. Kalla det tävlingsskadat men jag benämner tävlingar av den grad de kallas dvs lokal, regional och elit i Sverige och internationell *, **, ***,**** när man tävlar utomlands för Sverige!

Kan ju säga för mig så är tävlandet ett sätt att visa upp sin och hästens färdighet. Ft är ju inte som vad som helst utan där finns kanske ett större samspel med. Jag tävlar oftast mot mig själv och nu när jag har unghästar så ligger inte tävlandet i att vinna utan att bli bättre. Rider tex inte mina hästar i avd A på hopptävlingar utan endast avd B för att bygga upp dem.

För mig är vinna självklart målet men alla har olika mål och för mig är det inte att vinna varje tävling utan att vinna den tävlingen som jag har som mål

 

[hastflicka]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

KL<snip>
Nu har jag vid flera tillfällen inte kunnat undgå att lägga märke till att just de personer som lyfter fram sina egna elitsatsningar i ridsport och samtidigt lyfter fram hur höga betyg de själva hade i skolan, samtidigt är de personer som faktiskt skriver de minst nyanserade inläggen med det minst nyanserade språkbruket.

Mycket underligt sammanträffande, på min ära.

I mitt eget föräldraskap, har jag bedömt barnens förmåga att uttrycka sig väl och att resonera nyanserat som ungefär 300 gånger viktigare än idrottsliga prestationer, och mycket av krutet har därför legat just där.

Jag tror naturligtvis inte att det ena måste utesluta det andra, men jag vet vad jag prioriterar om prioritering visar sig nödvändig.

Och exact vad har nagons formaga att uttrycka sig i skrift att gjora med utbildning, betyg och skolgang? Jag har tre barn ... en har en PHD och ar den som uttrycker sig samst bade i skrift och tal. Hans geni ligger pa vetenskapliga amnen men han stavar som en kratta. Av mina tre ar det faktiskt den med minst utbildning (en bachelor i historia) som uttrycker sig bast i skrift.

Hela den har diskussionen far mig verkligen att minnas den "Svenska avundsjukan" och hela iden att om nagon ar battre an alla andra maste det vara nagot fel pa den personen.
Vad jag har svarast for ar att man inte kan gladjas med de som far en pony for 100 000 ... eller de som lyckas och tavlar 'elit' i stallet for att tillochmed se ordet 'elit' som ett fult ord. Sjalv blir jag glad och stolt nar jag traffar Svenskar ute i varlden som lyckats med svara utbildningar vare sig de ar innom idrott eller skolvasen.

 

[tuaphua]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

KL

Jag tycker det är hemskt att man antas se djuren som maskiner för att man tävlar och har dyra hästar.
Jag känner tex några tjejer, YR och JR som tävlar dressyr.
Två av tjejerna, syskon, har hästar för flera miljoner ihop. De får dyr utrustning, körts på tävlingar och träningar och stöttats hemifrån.
MEN! De tjejerna har också fått lära sig slita. Vill de ha hästarna och satsa så får de sköta dem. Ingen sovmorgon, ut och släppa ut hästar på morgonen i regn/snö etc dag in och ut året om, rida och mocka sina hästar själva. De har också fått arbeta lite för att få lektioner. Mer och mer ju äldre de blivit.
De har också köpt hästarna "billigt"(några 100 k ist för miljonbelopp per häst) iom att de varit såna som gjort sig rykten som oridbara pga mentala problem. Tjejerna har alltså inga glidar-hästar att sitta på. Utan det är hästar som i stort sett hela Sveriges proffs/elit inte vill ta i. De har fått god hjälp av våra tränare -absolut. Men de har jobbat och jobbar hårt själva med hästarna med.
Och som de älskar sina hästar! Jag skulle absolut vilja säga att de har en genuinare kontakt med sina djur än många andra har och kommer få.

Att i den åldern de är välja bort så mycket av livet för hästarna säger mkt. När man är på deras nivå så är det inte bara sköta hästarna. Man måste leva och andas sin sport. De äter speciell kost, alla mål. De tränar mkt utöver ridningen och de är noga med balans öht i livet.
Och helveeetes vad ödmjuka de tjejerna är! För de vet hur SVÅRT det är och vad det kräver att lyckas. Våra tränare är själva väldigt ödmjuka och sätter hästarna i första rum. Tävling är en läggning hos ryttaren. Det är inget som en häst vinner någonting på. Och alla hästar är värda att ha det bra, oavsett om de skulle göra sig bra på dressyrbanan i tävlingssammanhang eller ej. Är man inte intresserad av att tävla behöver man inte ha en gångartsmaskin som är svårriden. Har man redan en häst man älskar gör man det bästa av det man har.
Det har dessa tjejer, som tränat för tränarna sen de var små, fått lära sig. Alltså ser även de inte ner på någon eller anser sig vara förmer.
Hos våra tränare kommer allt från nybörjaren Lisa med sin nyinköpta travare direkt från banan till såna som startat några OS på sina tävlingshästar. Och alla är lika välkomna och lika mycket värda.

Jag vågar påstå att oavsett stöttning 110% hemifrån, bra häst och tränare etc så klarar inte de flesta unga det engagemang det kräver att nå absoluta toppen.
Personligen har jag då också svårt att se hur man skulle vilja engagera sig så och spendera så mkt time and effort på någonting om man inte älskar djuret med. Då kan man hålla på med en simplare sport.

Oavsett om mina föräldrar backat mig eller ej hade jag som tonåring inte klarat av att engagera mig så. Jag har alltid varit hästtjej, mer än övriga hästägare. Idag jobbar jag med hästar och har egna.
Men som tonåring hade jag inte orkat med sånt hårt slit och att välja bort vänner och relationer och nöjen så.

Jag är jätteimpad av de unga tjejerna som orkar med det liv de valt. För de väljer själva. Mamma stöttar, men styr inte.
Och jag tycker inte man bör se ner på någon för att den har dyr eller billig häst. Det är ju vansinne att tro att det skulle avgöra hur god en person är och hur mycket den älskar sin häst.

Jag själv har en som kostade slaktvärdet och en som visserligen köptes hyfsat billigt med för hans stam etc. Men som idag är värd mer. Och kommer bli värd mkt. Skulle jag älska min dyrare mindre eller mer då?

 

[Madick]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Härligt för dig med en så fin häst! Men på fullaste allvar, hur många 12-åringar får behålla sina dyra ponnier in i vuxen ålder? Jag trodde att de flesta såldes illa kvickt när de inte var intressanta för tävling längre.

Snarare att barnen vuxit ur ponnyerna. Det är ett fåtal som behåller sina ponnyer upp i vuxen ålder, även om ponnyn var billig.

 

[Mabuse]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och exact vad har nagons formaga att uttrycka sig i skrift att gjora med utbildning, betyg och skolgang? Jag har tre barn ... en har en PHD och ar den som uttrycker sig samst bade i skrift och tal. Hans geni ligger pa vetenskapliga amnen men han stavar som en kratta. Av mina tre ar det faktiskt den med minst utbildning (en bachelor i historia) som uttrycker sig bast i skrift.

Det beror väl på vilket ämne man har studerat? Som samhällsvetare eller humanist skulle jag säga att det i princip är omöjligt att klara av en doktor om man inte kan uttrycka sig i tal och skrift. Så jag gissar att sonen som har en PhD är naturvetare? Det är väl inte så konstigt att den som läst historia i så fall är bättre på att uttrycka sig, det är ju ett ämne där man får lära sig det. Det får man inte på samma sätt om man t ex är kemist eller fysiker.

Så det styrker ju snarare påståendet att uttrycksförmåga är något som kan utvecklas med hjälp av utbildning och övning.

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det beror väl på vilket ämne man har studerat? Som samhällsvetare eller humanist skulle jag säga att det i princip är omöjligt att klara av en doktor om man inte kan uttrycka sig i tal och skrift. Så jag gissar att sonen som har en PhD är naturvetare? Det är väl inte så konstigt att den som läst historia i så fall är bättre på att uttrycka sig, det är ju ett ämne där man får lära sig det. Det får man inte på samma sätt om man t ex är kemist eller fysiker.

Så det styrker ju snarare påståendet att uttrycksförmåga är något som kan utvecklas med hjälp av utbildning och övning.

Fast det är ju stor skillnad på att skriva här på forumet än att uttrycka sig när det gäller en avhandling eller rent allmänt inom ens yrkesutövning.

Här skriver jag snarare som jag talar vilket jag inte gör när jag skriver en beskrivning om hur en maskin fungerar som skall vända sig till tex en operatörer. Jag skriver också olika om jag skall vänta mig till en tekniker och till en chef

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det är väl ingen som skrivit att du är en dålig mamma för att du inte har tid, råd eller lust att åka land och rike runt o tävla?
Däremot har du själv flertalet gånger uttalat dig ganska nedlåtande om föräldrar som har den tiden, råd och lusten.
Var och en gör som de vill utefter sina förutsättningar och vilja, men det verkar som att du tycker att din väg är den enda rätta.

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men åter Petruska- Att köpa en dyr ponny behöver inte betyda att barnets idrottsliga prestationer är viktiga.
Jag har aldrig tävlat på elitnivå- även om jag hade en ganska dyr ponny. Mina idrottsliga prestationer har alltid varit ytterst oviktiga för mina föräldrar. det var jag som satte värde på och kämpade för dem.

(och jag hade ganska värdelösa betyg i skolan, för jag prioriterade annat, men jag tycker det gått ganska bra för mig ändå. Jag har ett kul och utvecklande jobb och räknar med att ha en Master innan 30. Numera uttrycker jag mig skriftligt enbart i medicinska och uppsatstermer, så det är möjligt att mitt språk på ett forum kan vara onyanserat, men det gör mig inte så mycket, jag vet att jag är duktig på att kommunicera IRL )

 

[cirkus]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag har inte utgått från att det ALLTID är så att en person har intresset. Inte alls. Det jag reflekterade över var i de fall som det är så.

 

[cirkus]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Så länge som föräldrarna är hästkunniga så är de absolut en tillgång och väldigt bra om de är med i stallet, men de föräldrar som har absolut ingen aning om hur hästar funkar stjälper nog mer än de hjälper...

 

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

För mig är att ta den där hobbyn alldeles för långt. Jag hade aldrig accepterat några sådana inskränkningar i mitt eget liv för att odla mitt barns ego, vilket jag tycker att det i grund och botten handlar om.

Det handlar inte om att odla barnens ego, med att göra en elitsatsning oavsett om det handlar om ridsport eller annan sport.
Jag tror det för de flesta av föräldrarna handlar om att satsningen lär barnen så otroligt mycket, bl.a. att våga tro på att det går att lyckas, att kämpa för det man vill och även att hantera både framgång och misslyckande. Att helt enkelt få testa sina gränser och att allt utanför det vanliga "svensson"-livet är inte onåbart utan att det är dom som avgör vilken väg det ska gå.
Utveckling och kunskap är alltid en rikedom även om man byter riktning många gånger under livet. Även om man inte använder den kunskap just i det man lärt sig under elitsatsningen så har man lärt sig hur man söker den och våga ta för sig och att försöka.

Varför måste en elitsatsning antingen vara att man lever igenom sina barn eller att man bara lever för dom? Varför kan det inte vara att man lever med dom?
I alla fall min mamma(växt upp med bara mamma) började bara titta åt hästarna för att jag tyckte det var roligt men ju mer hon lärde sig och ju mer framsteg hon så hos mig ju mer engagerad blev hon också.
Så tror jag att det är för de flesta föräldrar som hakar på en satsning, att man själv tycker det är roligt att vara med på "resan" även om man inte får styra den.Så hos oss började med en satsning på mitt intresse, för att sedan bli hennes intresse.
När jag började gick hon inte in i stallet för hon var rädd för hästarna, idag har hon själv häst sedan ett antal år tillbaka, och jag bor över 30 mil bort och håller fortfarande på med mina hästar men bredvid det vanliga jobbet.

Och jag ska jag se till dom som jag har haft runt mig som gjort olika elitsatsningar så har även det varit dessa som haft toppbetygen i klassen och då gick jag ändå i en överlag "högpresterande" skola. Och har idag gamla klasskamrater som är på landslagsnivå inom olika sporter medan tjejen som hade föräldrar som satsade på utan tvekan 100 000-ponnyn till dottern är den som idag inte rider, hon byte sport vid 16 och tävlar högt där istället, och har en lyckad yrkeskarriär också.

Just att det finns en korrelation mellan idrottslig framgång och fram för allt yrkesmässig framgång fick i alla fall jag se ett antal studier som entydigt kom fram till att det följde vart annat, är ju visserligen gamla studier nu.

Jag själv är nog en av de mer "misslyckade" i vår årskull, för jag har "bara" ett "vanligt" jobb som inte kräver någon direkt utbildning, även om det är relativt högavlönat för att ligga i den okvalificerad gruppen hos arbetsförmedlingen.

Så jag förstår inte varför du måste lägga det ena mot det andra, det behöver inte vara antingen eller?

Det känns som om du bara argumenterar för att det måste vara fel för att det inte är din väg?

/Camilla

 

[cirkus]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

För att nå högsta nivån dvs elit så ger det en stor fördel med att man börjar tävla så tidigt som möjligt men det gäller ju inom allt i hela världen

Det kanske är en viss fördel, men det är en ännu större fördel att lära sig rida bra. Bara för att man tävlat höga klasser på ponny så betyder det inte per automatik att du är en skicklig ryttare. I många fall - tyvärr - så är det ju hästarna som gör jobbet, så fort ungarna kommer upp på hästar som kräver lite mer så går de bet.

 

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag räknade med att få sådana svar. Men som någon var inne på tidigare, har man ju inte presenterats med så många alternativ vid den åldern. Och då kanske man missar något som man senare skulle önska att man hade kunnat välja.

Om ska låta bli att välja bara för att man inte har alla alternativet kommer man ju bara vänta ut livet?
Varför inte hantera möjligheterna efterhand som dom dyker upp?
Är det hästarna och tävlingskarriären som är passionen så varför inte njuta av det så länge det varar, skulle passionen ta slut då är det väl bara att kliva av tåget för att starta nästa resa.
Alla kommer vi vara tvungna att göra massor av val genom livet men ingen tjänar något på att bara vänta på att möjligheterna. Det är lika bra att bita i det sura äpplet att man inte kan göra allt utan är tvungen att prioritera
Ibland är det bara "I-lands-problem" nästan gång är det livsavgörande, men likväl kommer man för eller senare vara tvungen att lära sig välja, och att stå för sina val och ibland inse att man valde fel och därmed ändra sig

/Camilla

 

[hastflicka]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det beror väl på vilket ämne man har studerat? Som samhällsvetare eller humanist skulle jag säga att det i princip är omöjligt att klara av en doktor om man inte kan uttrycka sig i tal och skrift. Så jag gissar att sonen som har en PhD är naturvetare? Det är väl inte så konstigt att den som läst historia i så fall är bättre på att uttrycka sig, det är ju ett ämne där man får lära sig det. Det får man inte på samma sätt om man t ex är kemist eller fysiker.

Så det styrker ju snarare påståendet att uttrycksförmåga är något som kan utvecklas med hjälp av utbildning och övning.

Vilket ar precis vad jag menade ... Det lat som om du forvantade dig att alla ska uttrycka sig mycket val i skriftsprak pa ett internetforum och du genom det skulle kunna gissa dig till vilka betyg de hade under skoltiden.

Sonen med PHD ar computer engineer och har mild dyslexi. Det spelar ingen roll hur mycket han tranar och utvecklas sa kommer han aldrig att uttrycka sig som man skulle tycka att en PHD borde ... savida han inte skriver kod forstass. Hans dyslexi forhindrade dock inte att han hade A i alla betyg utom Engelska (och laste flera matte klasser bara for att det var kul) ... vilket klarades med C'n och B'n (da D ar godkand gissar jag Val godkand kanske?).

Det var det har jag svarade pa ... Sonen som i princip gick igenom skoltiden med nastan bara A'n ar inte den som skulle skriva nyanserade inlagg med ett nyanserat sprakbruk.

<snip>
Nu har jag vid flera tillfällen inte kunnat undgå att lägga märke till att just de personer som lyfter fram sina egna elitsatsningar i ridsport och samtidigt lyfter fram hur höga betyg de själva hade i skolan, samtidigt är de personer som faktiskt skriver de minst nyanserade inläggen med det minst nyanserade språkbruket.<snip>

 

[Petruska]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men åter Petruska- Att köpa en dyr ponny behöver inte betyda att barnets idrottsliga prestationer är viktiga.

Det har väl heller ingen påstått.

 

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Varför är det viktigt?

Och varför skulle det vara enbart genom att göra det själv som kan lära sig det?

Jag har inte elitsatsat på någonting en enda dag i mitt liv, och jag har helt klart för mig vad som krävs för att nå ryttareliten. Det verkar vara ett gräsligt liv, om du frågar mig, och absolut inget jag vill göra själv eller uppmuntra barn till.

Du tycker det verkar vara ett gräsligt liv, du vet inte att det är ett gräsligt liv förrän du testat.
Och det verkar vara många av dom som lever det livet som inte håller med annars hade vi inte haft någon idrottskultur kvar i det här landet.
Så dom är ganska många som tycker det är värt allt jobb och slit som det innebär.

/Camilla