vem köper en ponny för 100 000?

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

KL

Varför har folk så ont av vad andra lägger sina pengar och sin tid på? Låter mer som den svenska avundsjukan än något annat.

Bara för att ett barn får en dyr ponny så betyder inte det per automatik att h*n är tvingad att prestera en massa vilket man lätt kan få uppfattningen om här. En del föräldrar har helt enkelt mer pengar än andra och det är inget mer med det. Kul för dom.

Jag är själv medelinkomsttagare och skulle lätt kunna spara ihop till en 100 000 kr häst på ca 1½-2 år utan att behöva svälta.

/Camilla

 

[tuaphua]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Tillägg:

Jag har under perioder bott med de unga tjejerna som jag pratat om som elitsatsat. Jag kan tala om att där har vi glada, unga tjejer som det oavsett vad de tar sig för här i livet kommer gå bra för!

De har själva valt att satsa och de VILL göra det. För dem är det drömlivet!

Och de har lärt sig mycket, mycket om psykologi, träning, hälsa etc under resans väg. De där tjejerna kommer inte bryta ihop och drabbas av depressioner för att en kille gör slut eller de inte blir bjuden på en fest eller någon inte gillar dem.
För att de ska knäckas ska ju snudd på en världsomfattande katastrof inträffa. De har blivit bra på att hantera motgångar och kritik.

Jag tror endast det för gott med sig för dem att träna på den nivå de gör. Tävlandet är en bisyssla de tycker är kul. Det är att hålla sig på den nivån de är som är det jobbiga och därmed det nyttiga om det görs rätt. Inga av dem har ju en dag bara satsat elit. De har gradvis ökat och ökat målsättningar. Och därför också varit redo för det som de velat prestera.

Det passar inte alla! Men vissa är det det enda rätta för.

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det återkommer gång på gång i den här tråden att barn med dyra ponnyer är pressade och inte kan ha roligt (för med automatik verkar det förutsättas att dyra ponnyer inte går eller bör busas med).

För alla kanske det inte är det viktigaste att barnet skaffar sig en utbildning och en hyfsad lön, alla människor passar inte in i den akademiska världen och jag vet många människor som klarar sig bra genom livets skola istället. och visst kan det vara trevligt med ett fint och nyanserat språkbruk, men det är inget jag dömer människor efter..

Jag tycker inte att det borde vara så relevant vad andra människor lägger sin tid och sina pengar på. Och som flera andra också skrivit i tråden- det rör sig inte om curling, det ligger ett enormt arbete bakom också för att ta sig till toppen om det är dit man vill.

 

[Petruska]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jo, man kan ofta ha en vettig uppfattning om saker som man inte har provat. Känner man sig själv och vet vad man gillar är det inte så svårt att veta om man som person passar som elitidrottare eller inte.

Därutöver ser jag fortfarande inte att någon svarar på varför det är viktigt att ungdomar som vill göra en elitsatsning också får hjälp med att göra det. Det är väl inte enbart för att rädda idrottskulturen?

 

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Helt ärligt, jag har aldrig ens reflekterat över eller värderat min barndom på det viset. För mig låter det som ett i-landsproblem av rang, ett riktigt lyxproblem. Och jag har absolut haft drömmar, men aldrig tillskrivit varken dem eller mig själv något större allvar. Jag är frisk och har massor av härliga minnen, det räcker jättebra! Och om jag väljer att förverkliga någon dröm i framtiden, kommer det inte att engagera hela familjen.

Vad är det för dig som gör det så himla viktigt att aldrig någon individ får synas mer än övriga?
Om alla resonerar som du så kommer vi inte längre ha någon utveckling i samhället, för den avstannar om folk inte får leva ut drömmar och ta sin kreativitet/driftighet till vara. Hästtjejens drömmar är bara annorlunda än killen som sitter och leker med saker som smäller för att på det sättet lära sig kemin som i slutändan kan göra att han sitter med ett nobelpris eller så fortsätter han bara att drömma.
Det är för att vi lever i ett samhälle som skapat sig möjligheter att drömma och att faktiskt förverkliga dom drömmarna som vi lever i ett I-land.

/Camilla

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Kanske är det enkla svaret: för att man kan?
För att man vill och har råd att ge sitt barn en chans till den drömmen (eller bara till drömponnyn, oavsett om den kostar 10 el 100k).

Varför är det så obehagligt att en förälder lägger 100000 på en ponny till barnet om denne har råd? (och det betyder inte automatiskt elitsatsning).

Visst livet är orättvist, och inte alla barn har den möjligheten, men så är det ju med precis allt. Vissa barn har tur och föds i familjer med pengar och engagemang, vissa har det inte.

 

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det sticker inte i ögonen, jag undrar mest varför så många är så övertygade om att de gör barnen en tjänst.

Och varför är du så säker på att det är att göra barnen en otjänst?
Vad är det som säger att dessa föräldrar inte istället gör sina barn en stor tjänst och faktiskt ger dom många lärdomar som dom sedan har nytta av genom hela livet?

/Camilla

 

[escodobe]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Kanske är det enkla svaret: för att man kan?
För att man vill och har råd att ge sitt barn en chans till den drömmen (eller bara till drömponnyn, oavsett om den kostar 10 el 100k).

et inte.

det enkla svarat kan jag själv räkna ut, jag är mer intresserad av svar av den typen som den s om den i tråden som köpte 70 000 ponnyn.

 

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det är ju det ytliga svaret som alltid dyker upp i den här typen av diskussioner. Jag tycker att curlandet som många föräldrar ägnar sig åt är helt galet. Och jag tror få av dem har förstått att 99 procent barnen eller ungdomarna inte har några som helst utsikter att fortsätta som proffsryttare. De går in i en återvändsgränd av beroende och svarta inkomster. Men kanske är det det som föräldrarna egentligen vill? Att det är ett sätt att försöka knyta barnen tajtare till sig?

Fast curlandet har ju överhuvudtaget inte med pengar att göra.
Det handlar inte heller om hur mycket du ställer upp på dina barn utan om hur du gör det.
Utan att du gör saker åt barnet utan att låta dom tänka igenom vad dom vill och hur dom vill göra saker, och att inte låta dom göra saker självständigt utan skydda dom från världen runt om, helt enkelt inte låta dom uppleva med eller motgångar för du är hela tiden där och bannar väg för dom utan att dom är medvetna om det.
Det har jag i alla fall sett hos folk runt omkring mig oavsett inkomstnivå.

/Camilla

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tror att man köper den häst man vill ha inom de ekonomiska gränser som är möjliga. Så resonerar iaf jag. Senast jag köpte häst hade jag en ganska god ekonomi enkom för hästen eftersom jag hade min förra häst högt försäkrad när han togs bort och sedan la undan hästsumman varje månad i nästan 2 år innan det var dags för ny.
Jag tittade på hästar i ganska brett prisspektra och valde sedan en jag fastnade för. Inte den dyraste, men inte den billigaste heller.
Jag tror att det är det vanligaste sättet att välja på.

Dvs jag tror inte det finns något standardsvar på din fråga, det handlar nog inte bara om elitryttare utan om folk som har möjlighet att lägga den summan som råkar hitta det de vill ha för den summan.

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Så länge som föräldrarna är hästkunniga så är de absolut en tillgång och väldigt bra om de är med i stallet, men de föräldrar som har absolut ingen aning om hur hästar funkar stjälper nog mer än de hjälper...

Jag tänkte nog mer på om det hände något. Hästar är rätt farliga djur

 

[hastflicka]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

<snip>
Hästtjejens drömmar är bara annorlunda än killen som sitter och leker med saker som smäller för att på det sättet lära sig kemin som i slutändan kan göra att han sitter med ett nobelpris eller så fortsätter han bara att drömma.
Det är för att vi lever i ett samhälle som skapat sig möjligheter att drömma och att faktiskt förverkliga dom drömmarna som vi lever i ett I-land.

/Camilla

Jag kunde inte ha sagt det battre sjalv.

 

[cirkus]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Ja, visst är det bra om föräldrar är med och kan köra dem till sjukhus och så, det håller jag med om. Mer än så tycker jag inte man kan kräva av helt okunniga föräldrar, risken är som sagt att DE gör situationen farlig istället.

 

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Vi måste ha helt olika referensramar. De mest ödmjuka människorna jag känner är just sådana som vill framåt och jobbar hårt för det. De som inser att man faktiskt inte kan allt även om man är duktig.

De absolut minst ödmjuka hästpersonerna jag träffat är de med billiga hästar (företrädelsevis fd travare) som kan absolut ALLT.

Tycker ofta kunskap-ödmjukhet-insikt följer varandra.

/Camilla

 

[Grazing]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag har under perioder bott med de unga tjejerna som jag pratat om som elitsatsat. Jag kan tala om att där har vi glada, unga tjejer som det oavsett vad de tar sig för här i livet kommer gå bra för!

Fast det där är väldigt svårt att avgöra bara för att man bor med några.

De har själva valt att satsa och de VILL göra det. För dem är det drömlivet!

Det är heller inte alltid lätt att avgöra, vad är det folk föds in i mer eller mindre och vad är det dom egentligen verkligen vill.

Dom jag känner till som verkligen lagt ner allt på hästarna, det var inte kul alltid att stå i deras stall, mycket bråk och stress och press och frustration när det inte gick bra. Dock gick det ju bra för det mesta, allt frid och fröjd men som sagt, otroligt med frustration däremellan.

De där tjejerna kommer inte bryta ihop och drabbas av depressioner för att en kille gör slut eller de inte blir bjuden på en fest eller någon inte gillar dem.
För att de ska knäckas ska ju snudd på en världsomfattande katastrof inträffa. De har blivit bra på att hantera motgångar och kritik.

Man får inte glömma bort att dom är människor precis som alla andra, dom är inte hårda som sten. Och sen kan man ju definiera bra på att hantera motgångar och kritik, vad räknas som ett bra sätt? Dom som satsar allt har också och nästan måste ha en otrolig drivkraft och ett stort krav på sig själva för att verkligen sträva efter något. Ska man ta motgångar med ett ryck på axeln och tänka att jaja, det kommer fler tävlingar och träningar, min erfarenhet är att dom antagligen inte kommer att fortsätta satsa senare heller.

Inga av dem har ju en dag bara satsat elit. De har gradvis ökat och ökat målsättningar.

Det är det som är det svåra att veta, om man som barn ser på föräldrarna och deras engagemang genom att köpa dyra ponnyer, offra helgerna för att åka på meeting, offrar mycket av sin egen tid helt enkelt. Är det då verkligen lätt att som barn säga efter allt det att nej, jag vill inte satsa mera. Jag tror inte att det är så lätt, jag tror många presterar och tränar och tävlar för att dom tror att föräldrarna vill det.

Det är inte alltid lätt att bryta en spiral man har hamnat i och gjort länge.

 

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Eller kanske andra definitioner på ödmjukhet? De i tråden som inte så lite stolt har berättat om sina bedrifter på elitnivå verkar ju inte riktigt ha utvecklat den egenskapen, kan jag känna. Åtminstone inte baserat på vad de har skrivit här.

Varför innebär det att dom inte är ödmjuka bara för att dom berättar om vad dom lyckats med?
Ödmjukheten handlar för mig inte om att inte våga berätta om sina bedrifter, det är "Jante-lagen" som kommer in där.
Ödmjukhet är för mig att inse att man har alltid mer att lära och att man hittar kunskap/lösningar där man minst anar det, och fram för allt hur man bemöter sina medmänniskor.

/Camilla

 

[Petruska]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Ödmjukhet är för mig att inse att man har alltid mer att lära och att man hittar kunskap/lösningar där man minst anar det, och fram för allt hur man bemöter sina medmänniskor.

/Camilla

Och det tycker du framträder i inlägg om att man är elitryttare med toppbetyg?

Jag tycker snarare att man blir självupptagen och lite blind för andra människor av att fokusera väldigt mycket på sina egna grejer och sin egen utveckling, vilket för mig är ett gott skäl att bara göra det lite då och då i perioder. Inte en hel uppväxt eller flera decennier som vuxen.

 

[Grazing]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

håller med dig, sen tycker jag det är relativt orelevant det här med vilken nivå man tävlat/tävlar på. Man är inte bättre än sin för tillfället bästa häst och nivån varierar under livet.

 

[Tousse]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

En kompis lillasyster sålde sin ponny för 140 tusen. Den hade då gått några MSV A. Så visst finns det dyrare ponnier.

 

[Speedway]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Varför innebär det att dom inte är ödmjuka bara för att dom berättar om vad dom lyckats med?
Ödmjukheten handlar för mig inte om att inte våga berätta om sina bedrifter, det är "Jante-lagen" som kommer in där.
Ödmjukhet är för mig att inse att man har alltid mer att lära och att man hittar kunskap/lösningar där man minst anar det, och fram för allt hur man bemöter sina medmänniskor.

/Camilla

Jante de luxe!

Man får inte säga att man är bra i det här landet och om någon annan säger till en att man är bra så måste man genast slå det ifrån sig och säga: -Äsch, det var väl ingenting.

Förresten så är jag jäkligt bra på att sjunga!