vem köper en ponny för 100 000?

[pulkaskurk]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och det tycker du framträder i inlägg om att man är elitryttare med toppbetyg?

Jag tycker snarare att man blir självupptagen och lite blind för andra människor av att fokusera väldigt mycket på sina egna grejer och sin egen utveckling, vilket för mig är ett gott skäl att bara göra det lite då och då i perioder. Inte en hel uppväxt eller flera decennier som vuxen.

Spännande.. min sambo är utbildad medicinteknisk ingengör och dessutom har har han tävlat skidåkning i landslaget i 14 år.
Trots det är han nog den mest omtänksamma och generösa människa jag och många andra träffat.
Han vänder ut och in på sig själv för att hjälpa andra.
Tex som för ett par veckor sen blev min kompis häst akut sjuk, han tvekade inte en sekund att sätta på vårt släp, åka och hämta hästen för att köra den till Strömsholm mitt i natten och behöva ta ledigt från jobbet pga det.

Även när han var mitt uppe i sin tävlingskarriär så åkte han tex gärna till stallet för att ta hand om min häst bara för att jag var så trött just den dagen.

Så såvärst självupptagen och blind för andra kan jag inte påstå att han är...

Inte heller ngn av de andra jag känner som tävlat i landslag inom olika sporter har varit speciellt självupptagna även om de såklart behövt varit focuserade på deras arbete.

 

[athena]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Undantaget som bekräftar regeln förstår du väl!

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Inte heller ngn av de andra jag känner som tävlat i landslag inom olika sporter har varit speciellt självupptagna även om de såklart behövt varit focuserade på deras arbete.

Men det tycker nog jag mig ha sett. Absolut inte hos alla, men hos vissa. Framför allt ett tunnelseende där i stort sett allt som inte handlar om idrottskarriären kommer i skymundan. I hästsporten har det nog delvis med tidsbrist att göra. Verkar iofs säkert en skön tillvaro, men inte något jag skulle vilja direkt uppmuntra.

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jo, det gör jag, men även på barnets känslomässiga utveckling, empati och referensramar. Nu talar jag antagligen för helt döva öron, men när jag var i ponnyåldern hade jag en föreställning om att jag ville bli bäst i skolan. Och vill man så kan man, nära på i alla fall, så det gick ju bra. Men med det följde en självbild som jag i efterhand har kommit att reflektera över - brist på ödmjukhet, nedlåtande mot de som hade mindre läshuvud. Med andra ord, ett embryo till de divalater och den brist på intresse för omvärlden som jag inte sällan sett hos stjärnor i idrottsvärlden. Jag är i efterhand glad att mina föräldrar inte närde den utvecklingen, eldade på och uppmuntrade mina idéer om att "bli bäst". Det finns så många andra egenskaper och förmågor som är mycket viktigare att odla för framtiden.

Att vara bra på något och hur man möter andra människor är två olika skolor... Talang och IQ är medfött (sedan får man göra vad man vill med det) men hur man uppför sig och bemöter andra människor är inlärt, det är föräldrarna och vännerna som sätter normen och som uppfostrar dig att bli den människa du till slut blir, det har ingeting att göra med hur skicklig du är på att kasta boll eller måla tavlor.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Vad är det för dig som gör det så himla viktigt att aldrig någon individ får synas mer än övriga?

Du skjuter nog bredvid målet här. Det handlar inte om att bli sedd. Alla barn bör bli sedda. Det handlar om att från tidig ålder odla idéer om att prestation = lycka. Eller prestation = god självkänsla. Eller att ett högt betyg = framgångsrik person. Eller i värsta fall, att barnet är bättre än alla andra, det bara inte har upptäckt det, ett slags inbetingad belöning.

Plus att dessa idéer närs och underhålls av vuxna som tycker att det är roligt att barn vill leka mer på vuxnas villkor. Se exempelvis tränaren i tråden som tyckte att barnet var ett OS-material och gnuggade händerna - ett väldigt tydligt och säkert inte unikt exempel. Det är kittlande för många vuxna, tror jag, att plocka upp barnen till en nivå som ligger långt ovanför lek och prestigelöshet, där intresset blir allvar och allvaret leder till prestige och framgång. Barnen förverkligar inte bara sina egna drömmar, utan även drömmar hos vuxna. Ett slags osynlig växelverkan.

Jag har sett det här på ganska nära håll och i de exempel jag har sett har det handlat om något som liknar curling. Inte i form av att barnen har sluppit att mocka, även om det säkert också förekommer, utan att mammorna (vanligtvis) har skiftat fokus, från att leva sitt eget liv till att leva mer eller mindre sin dotters liv. A state of mind.

(Det finns förresten ny forskning som visar att i princip alla mammor tar ett särintresse i sina döttrar. När dottern blir cirka 14 år, vänds mammans intresse från att tidigare ha varit man och familj till att i högre grad läggas på dottern. Detta varierar säkert från familj till familj, men just i hästsporten syns det här väldigt tydligt, om jag får säga så. Det är väldigt intressant, hur som helst. )

Jag har inget emot drömmar och barns önskan att bli något speciellt. Jag har problem med föräldrar som gör det till sitt projekt och som inte ens är villiga att fundera över varför de gör det. "För att de kan", är ungefär svaret som dyker upp här. Jag tror att det handlar om betydligt djupare drivkrafter än så. Annars skulle inte en vuxen människa lägga den tid och de pengar på någonting som egentligen är rätt betydelselöst i förlängningen.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Talang och IQ är medfött (sedan får man göra vad man vill med det)

Nej, det är det absolut inte. Dessutom är det väldigt tydligt kopplat till klass. Så de ungdomar som lyckas bra i skolan plus sin elitsatsning till häst, har nog i första hand sin bakgrund att tacka för. Det finns oerhört starka kopplingar mellan socioekonomisk status och skolresultat.

 

[Petruska]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men det tycker nog jag mig ha sett. Absolut inte hos alla, men hos vissa. Framför allt ett tunnelseende där i stort sett allt som inte handlar om idrottskarriären kommer i skymundan. I hästsporten har det nog delvis med tidsbrist att göra. Verkar iofs säkert en skön tillvaro, men inte något jag skulle vilja direkt uppmuntra.

Jag blir sådan vid stora och pressande deadlines i jobbet. Samma fenomen, men mer periodiskt än vad elitsatsning i idrott hade varit. Jag känner nog ingen som inte funkar så, mer eller mindre tydligt. Hästsporten ser jag som extrem i sammanhanget, troligen pga tidsåtgången.

Jag tycker INTE att mina sådana perioder är sköna. Jag ogillar mig när jag är så enkelspårig.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag blir sådan vid stora och pressande deadlines i jobbet. Samma fenomen, men mer periodiskt än vad elitsatsning i idrott hade varit.

Både och, tycker jag, som tvingas bli påmind om all världens elände hela dagarna. Häst ut, häst mat, häst skrittmaskin, häst lunch, häst träning, puts seldon etc etc - kan ju inte finnas så mycket tid för reflektion över någonting. Bara nästa dag och nästa tävling, typ.

Men jag kanske har det bättre än jag förstår själv.

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag håller med om att det du beskriver är ett tråkigt fenomen och det har vi nog alla sett mer eller mindre inom hästvärlden. Även om jag sett minst lika många fall där barnen faktiskt klarar ut att till stor del leva sitt eget liv och satsa på det de vill utan att föräldrarna slår knut på sig. De ser till att ordna med fix och skjuts på annat håll och är driftiga och självsäkra. (jag har en sån ponnyunge nu där föräldrarna av olika anledningar inte har möjlighet för tillfället att ställa upp som de skulle vilja, även om de till stor del är engagerade. Hon ser till att ta sig till tävling och träning ändå och kämpar på)

Men jag förstår inte hur det du beskriver skulle gå hand i hand med en ponny för 100000?

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det tunnelseendet finns av min erfarenhet i betydligt högre grad hos andra elitidrottare än ryttare. Kanske för att man som ryttare aldrig kommer ifrån det vardagliga jobbet hemma på samma sätt som andra idrottare gör.

 

[ch791022]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och det tycker du framträder i inlägg om att man är elitryttare med toppbetyg?

Jag tycker snarare att man blir självupptagen och lite blind för andra människor av att fokusera väldigt mycket på sina egna grejer och sin egen utveckling, vilket för mig är ett gott skäl att bara göra det lite då och då i perioder. Inte en hel uppväxt eller flera decennier som vuxen.

Nej, jag tycker inte att det framträder, men jag tycker heller inte att det motsäger att personen skulle vara både ödmjuk och kanske även ha en väldigt hög empati till sina medmänniskor.

Jag tycker helt enkelt inte ett sådant inlägg säger något mer än att just att dom både har lyckats med en idrottskarriär och att göra bra ifrån sig i skolan.
OM man inte börjar förutsätta saker och låta fördomar tala, för att man förutsätter att folk som lyckas måste göra det genom att trampa ner andra.

/Camilla

 

[tuaphua]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Nja, jag tror att det i detta fall hade märkts om tjejerna vill eller ej. Dels är det svårt att hålla uppe masken 24/7 när man delar boende. Men också svårt att göra det gentemot mig som dels själv varit sån där högpresterande dåre till ungdom som mådde extremt dåligt och därför presterade, pga yttre krav. Och dels utbildats rätt väl i psykologi och läser folk väl iom det och min egen historia. Och dessutom själv arbetar som tränare inom dressyr och i detta fallet framför allt problemlösning(där får man verkligen läsa folk och agera psykolog, visserligen inom dressyren med.. jag har en del unga tjejer med för höga krav på sig).
Dessutom har de(och jag iom att det är samma) två fenomenala tränare som även de är fantastiska på att läsa folk. De tränar framför allt för en kvinna som själv slutat tävla(tävlat tom GP) iom att hon helt enkelt tycker det är trist och frustrerande. Så de har ingen press från henne att tävla. Det ser hon som en läggning hos ryttaren. Och tom kanske bättre för hästens skull om man låter bli, iom att det inte alltid är god ridning utan show som premieras. Dock anser vi att hästen håller för lite mindre god ridning och mer show om den tränas väl där emallan.
Tjejernas mor stöttar, men pushar inte. Vill de får de.. Vill de inte är det fine med. Jag har följt tjejerna x antal år. Det har alltid varit på deras initiativ att tävla och satsa. Däremot är modern noga med att OM det nu är detta tjejerna vill får de faktskt jobba lite för det.
Nu har ena tjejen blivit myndig för några år sedan och andra nu. De satsar fortf även om de nu måste försörja sig sälva och själva får köra en hel del.

Jag har sett dem hantera frustration mkt iom att de köpt de hästar de gjort, de som ansetts vara oridbara av de flesta proffs och skapat sig ett hemskt rykte. Det är alltså hästar de flesta vuxna proffs inte satt sig på. Men man har gjort så för att kunna få råd med de gångarter hästarna har. Och fått dem ridbara nu efter mycket jobb. Så pass ridbara att de varit i SM-final etc.
Och visst har tjejerna krav och driv på sig själva. Men det går inte ut över andra eller hästar. Och iom alla motgångar som de hjälpts genom på rätt sätt har de blivit starka och fått en tilltro på egen förmåga. De är vana vid slit och hårt jobb. De är vana vid känslostormar.

Jag som är och varit fysiskt sjuk så pass att jag månader i sträck legat sängliggande kan känna igen den styrkan. Vissa får den av sjukdom, andra av att de förlorar någon nära i unga år etc. Vissa får dock inte korrekt stöd och hjälp genom såna saker och blir då bara förstörda.
Men det är inget man kan belasta alla tävlingsföräldrar eller de som väljer att bekosta dyra hästar.

 

[kryddelydd]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag kan förstå tankegången kring "bortskämda och curlade" ungar som får dyra ponnyer.

I mina "kretsar" är det inte många barn som får så dyra hästar av sina föräldrar, kanske av prioriterinsskäl, kanske av ekonomisk nödtvång, kanske för att de flesta i mitt umgänge tycker att 100000kr är mycket pengar (även med en månadslön på drygt 65000).

De barn/ungdomar jag sett på nära håll som fått hästar i den prisklassen, har varit ytterst bortskämda flickor som kör med sina föräldrar. Flickor som blir besvikna och ger upp när de inte på tävling presterar det som de tänkt sig. Den ena flickan gav upp helt med hästar när hon som 16-¨åring fick en (visserligen) storhäst för 120 000 kr och hon inte lyckades ta sig till MSV dressyr. Hästen var halvgammal och blev pensionär... och det var tösen som tjatade till sig just den hästen för den var den dyraste de tittade på. Mamman kunde inte stå emot trots att tjejen åkte av vid provridningen. Man köpte också en ny hästtransport för dryga 100000kr till flickan... pappans lön vet jag inte men mammans är i nivå med min.

Den andra tjejen har en pushande och curlande pappa som har köpt hästar för ca en miljon åt henne "för hon vill ju rida SM och då får jag ge henne en häst så hon kan göra det". Den tjejen har inte heller uppnått sitt mål, och pappan fortsätter att köpa nya hästar åt henne, den senaste i halvmiljonsklassen.

Bra för dem? Knappast.
Är jag avundsjuk? Nej, verkligen inte!

Har sett ytterligare ett par tjejer som fått relativt dyra islandshästar, antagligen runt 100000kr. De tjejerna har dock slitit och tränat långt innan de fått sina fina hästar. Den äldsta systern heter Josefin Birkebro och har placerat sig på VM för islandshästar. Lyckad satsning! De två systrarna har visserligen fått hästarna men resten av jobbet och slitet har de gjort själva och på så sätt inte fått så mycket gratis.
Bra för dem? Ja, det verkar så.
Är jag avundsjuk? Nej.

Jag är inte avundsjuk för jag skulle kunna köpa en liknande imorgon om jag vill.

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det tunnelseendet finns av min erfarenhet i betydligt högre grad hos andra elitidrottare än ryttare. Kanske för att man som ryttare aldrig kommer ifrån det vardagliga jobbet hemma på samma sätt som andra idrottare gör.

Ja jag håller med dig. Vet flera ryttare som hjälper till i tid och otid som eg inte har tiden över. Och det är allt ifrån att rida andras problem hästar till att åka och titta på vänners blivande hästar till att hjälpa till på tävlingsfria helger genom att åka till tävling.

När det gäller det inlägget där någon skrev att tränaren som bed sin elev som ett blivande os ämne så tycker jag ar det är hemskt att skriva att denna tränare gnuggade händerna! Tycker faktiskt att det är enormt förolämpande och nedvärderande gentemot tränare att syfta på att de skulle ha eget vinnande på att inge falska förhoppningar!

Jag vet många tränare som hänvisat elever till andra tränare som kanske varven högre nivå på sin träning bara för att en.lovande elev ska utvecklas! Själv rådet jag alltid mina elever att åka på kurser och även rida för någon annan tränare ibland. Det är väldigt lätt att bli hemmablind!

 

[Petruska]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Ja jag håller med dig. Vet flera ryttare som hjälper till i tid och otid som eg inte har tiden över. Och det är allt ifrån att rida andras problem hästar till att åka och titta på vänners blivande hästar till att hjälpa till på tävlingsfria helger genom att åka till tävling.

Man breddar väl inte direkt sitt tunnelseende särskilt mycket genom att titta på lite fler hästar, skulle jag säga. Tvärtom är väl det där enkla sätt att vara kvar i det enkelspåriga. Att slippa utmana begränsningen.

 

[Grazing]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Skriver bara att det är otroligt svårt om inte omöjligt att veta vad andra människor känner och tycker och vad dom visar upp för fasad. Det är lika illa om pressen och stressen går ut över dom själva som om den går ut över alla runt omkring. Att skriva så säkert att man vet hur andra människor tänker och tycker och mår, det är aldrig bra. Dock kan man tro men man ska aldrig ta det som garanterat bara för att man bor ihop.

Och även om inte det är en direkt press från tränare eller föräldrar så känner jag iallafall av förhoppningar och förväntningar hos folk runt omkring mig. Och jag iallafall har alltid velat leva upp till folks förväntningar, jag har alltid velat göra mina föräldrar stolta oavsett, jag vill prestera mycket för andras skull och hade iallafall haft otroligt svårt att berätta att jag inte vill göra det som folk tror jag vill. Och jag antar att jag inte är ensam om att känna så. Hade jag dessutom fått dyra hästar så hade jag absolut inte känt att jag hade kunnat säga att jag inte vill, hade för mig känts otacksamt även om ingen annan tycker det.

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Man breddar väl inte direkt sitt tunnelseende särskilt mycket genom att titta på lite fler hästar, skulle jag säga. Tvärtom är väl det där enkla sätt att vara kvar i det enkelspåriga. Att slippa utmana begränsningen.

Fast att hjälpa vänner har väl inte med tunnelseende att göra? Det är ju bara av vänlighet som de åker med och tittar och provar hästar till sina vänner.

Även ryttare på elitnivå vill ha lite vila från att ständigt ha hästar runt sig.

I mitt jobb utsätts vi för stress och vi har även deadlines att passa, men jag har aldrig upplevt något tunnelseende som du beskriver.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Fast att hjälpa vänner har väl inte med tunnelseende att göra? Det är ju bara av vänlighet som de åker med och tittar och provar hästar till sina vänner.

Även ryttare på elitnivå vill ha lite vila från att ständigt ha hästar runt sig.

I mitt jobb utsätts vi för stress och vi har även deadlines att passa, men jag har aldrig upplevt något tunnelseende som du beskriver.

Jag tänkte - precis som Petruska antagligen - att det var exakt vad du gav uttryck för här, omedvetet.

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tänkte - precis som Petruska antagligen - att det var exakt vad du gav uttryck för här, omedvetet.

Hur kan ni få det till att vara egoistisk att hjälpa en vän att titta på en ny häst???

Det är ju som om man åkte med och tittade på en bil! Du gör det inte för vinning skull och det tillför dig inte något förutom att hjälpa din vän

 

[Petruska]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tror att det är tunnelseende Hiddeous tänker på.