vem köper en ponny för 100 000?

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men där återkommer du ju också åter och åter till just den idrottsliga matchningen av ekipaget.

Vad gör vi om den ponny som kan ge de bästa tävlingsresultaten inte är den ponny som är gulligast att pyssla med, inte är den ponny som man kan rida ut barbacka på utan orimliga risker, inte är den ponny som man kan simma i sjön med? Varför är tävlingarna viktigare än den sortens saker? Varför ska man som förälder etablera att tävlingarna är viktigare än den sortens saker?

Hästintresset och ridningen kan ju göras hur brett som helst, eller ganska snävt. Varför drar så många i tråden åt det snäva hållet.

Jag har för övrigt inte talat om att "hålla fast vid saker" (jag antar att du menar ponnisar), utan om hur barnet tänker på och uppfostras att tänka på andra, inklusive djur.

Har aldrig mött någon ponny(häst) som inte skulle kunna göra dessa saker också!

Personligen skulle jag inte köpa en ponny som inte var snäll att sköta om till mitt barn och jo jag tror de är få

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Nej, de flesta vill nog inte att barnen ska hamna där. Det ligger i sakens natur att framgång ska kanta vägen för dessa barn - om jag får gissa. Men för de unga tjejerna är det ofta det enda alternativet på en allt snävare marknad.

Här har du som förälder ett ansvar!

DU kan se till att barnet inte hamnar hos en slavdrivare!!!

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Detta är så tråkig inställning

Det finns INGET i elitsatsande som talar för att ryttaren och de runt hästen/ponnyn saknar empati för djuret.

Jag vill nog säga tvärtom att MÅNGA elitryttare står och gråter hejdlöst när det konstateras skador på sin elithäst, att de inte visar det offentligt är ju en annan femma

Har sett det själv UPPLEVT det själv!!

Här har du en "glad" och lycklig ryttare som bara letar ett nytt material

http://www.hippson.se/hippson-tv/eric-lamaze-s-presskonferens-efter-olycka.htm

Jag tror att du missförstod Petruskas inlägg, men oavsett så förstår jag att de gråter om hästen blir skadad, då kan de ju inte tävla!

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det låter faktiskt som ett svepskäl. Jag känner ganska många vuxna som har börjat tävla i sen ålder.

Nämn flertalet som gjort detta och rider och tävlar på elitnivå om du inte vill skriva ut namnen så kan du alltid pm

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Nej, men om man är beredd att flytta, bygga ridhus, lägga ner en stor del av familjens inkomst på stallhyror/utrustning/häst, köpa lastbil etc etc för att barnet ska bli bäst - då måste det ligga något bakom.

Menar du att allt detta måste man göra för att köpa en ponny för 100'kr?

Hur många gör detta?

Jag vet inte många och de flesta som gjort det har pengarna redan

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Här har du som förälder ett ansvar!

DU kan se till att barnet inte hamnar hos en slavdrivare!!!

Nej, hur tänker du då? En vuxen människa måste kunna ta ansvar själv för sitt väl och ve. Givetvis kan jag ge mina synpunkter, men ansvaret ligger hos den som är över 18 år, och jag tror att man behöver få göra sina misstag som ung.

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag är inte så intresserad av antalet. Det finns säkert fler än vad jag kan komma på. Jag undrar fortfarande vad drivkraften är att göra så stora förändringar.

Jag är så nyfiken på hur det kommer sig att du vet om så många och har aldrig själv tävlat på elitnivå?

Jag har tävlat på elitnivå nästan 30år och de är ytterst få som bygger hela livet på ponnytiden så som du vill hävda.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Nämn flertalet som gjort detta och rider och tävlar på elitnivå om du inte vill skriva ut namnen så kan du alltid pm

Du verkar älska ordet 'elit'. vad är det, egentligen? Och varför så viktigt?

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tror att de flesta föräldrar hjälper sina barn med det de kan och det barnen behöver hjälp med. Jag ser inte riktigt skillnaden mellan att hjälpa sitt barn med lägenhet eller finansiera med en bra häst/ponny om man har möjlighet. De flesta barn kan inte få hjälp med någotdera, men det betyder väl inte att man ska låta bli att hjälpa barnet för det?

Vad är det för fel på att leva lite i lyx, så länge man vet om att man gör det?

Vet du inte att det är fult att leva i lyx??

 

[rubytoo]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Nej, jag har inte heller skrivit att det är fel att köpa en ponny för 100 000. Jag har skrivit att det är mycket pengar, vilket jag vidhåller, oavsett hur många som måste formulera sig som om det är en struntsumma.

Därutöver har jag väl mest undrat varför det är viktigt att barnen ska hjälpas (pushas/pressas) fram tävlingsmässigt. Hur kan det vara viktigt för föräldrarna att barnen gör idrottsliga framsteg på det viset? Och dessutom förundrat mig lite över de här som gör väldigt stora livsstilsanpassningar för barnens idrottande, i det här fallet ridsport.

(Därutöver lutar jag nog åt att en bostad när man har nått vuxen ålder är viktigare än en ponny under barndom och tonårstid.)

*delvis kl*

Fast när ni kör era argument så glömmer ni faktiskt det viktigaste i det hela och jo det är barnet!

Jag vet mycket duktiga ryttare/barn som inte har någon förälder som vill ställa upp, de tränar och sliter med ganska medelmåttiga hästar men de gör stora framsteg på träningarna.

Jag som tränare får höra en hel del av ledsna barn där föräldrarna ALDRIG är närvarande inte ens när de hopptränar vilket jag anser borde vara varje förälders ansvar!! Och jo jag har tröstat ledsna tjejer som skulle vilja åka på en endaste liten tävling men kan inte ta sig dig pga föräldrar som inte vill köra.

Jo jag tycker detta är förfärligt att man inte ens kan ha så mycket intresse i sitt barn att man inte ens vill lyssna på det!

Nä jag orkar inte argumentera mer för ni som inte anser det vara föräldrars skyldighet att hjälpa sitt barn får mig bara att må illa av hur ni behandlar era barn.

Jag gillar överlag inte det där att fick inte jag skall inte mitt barn eller vad man nu menar??!!

ALLT skall självklart ske med måtta när det gäller barn, men inte skulle jag sitta på röven och se på när mitt barn försökte lära sig cykla med den inställningen att han skall klara sig själv för det måste han när han är vuxen.

Jo mitt barn har ponny, tre stycken tom och han är bara 3år men inte tvingar jag honom att rida om han inte själv ber om det däremot visar jag honom att man både borstar och kratsar hovar och ger den mat

 

[cirkus]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tror att det inte är så svartvitt !

ALLT skall självklart ske med måtta när det gäller barn

tror jag kan vara ett bra ledord. Jag tror uppriktigt att varken helt ointresserade föräldrar eller föräldrar som curlar till 100% är bra för barnen. Det är nog sällan som curlande föräldrar verkligen ser vad de själva håller på med och även tvärt om, de som är alldeles för hårda kanske inte ser det heller.

Jag minns inte vem som skrev, men just detta när hela familjens liv och ekonomi kretsar runt en persons hästintresse och tävlingar då har det blivit snett tycker jag.

Jag är övertygad om att det blir stor press på tioåringen som fick förra årets SM vinnare. Den ungen känner att den måste prestera. Och snabbt ska det gå för B-ponnytiden är ju så kort. Jag *tror* inte att det gagnar ridningen som sådan.

 

[Petruska]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

KL

Jag förstår att detta är ett väldigt oartigt inlägg och det står naturligtvis moderator fritt både att ta bort det och att banna mig.

Nu har jag vid flera tillfällen inte kunnat undgå att lägga märke till att just de personer som lyfter fram sina egna elitsatsningar i ridsport och samtidigt lyfter fram hur höga betyg de själva hade i skolan, samtidigt är de personer som faktiskt skriver de minst nyanserade inläggen med det minst nyanserade språkbruket.

Mycket underligt sammanträffande, på min ära.

I mitt eget föräldraskap, har jag bedömt barnens förmåga att uttrycka sig väl och att resonera nyanserat som ungefär 300 gånger viktigare än idrottsliga prestationer, och mycket av krutet har därför legat just där.

Jag tror naturligtvis inte att det ena måste utesluta det andra, men jag vet vad jag prioriterar om prioritering visar sig nödvändig.

 

[Ponnytant]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

KL.
I perspektivet av att "lägga sig i" så håller jag med om att många föräldrar bör vara i stallet betydligt mer sällan. Barnen måste få klara av saker själva. Det spelar ingen roll om man har ambitionen att inte lägga sig i - man gör det indirekt i alla fall genom att vara där.

Jag hade svårt för att hålla mig ifrån stallet eftersom det ju är så j-a roligt med hästar! Lite tvärtom där - eftersom uppoffringen för mig skulle handla om att vara med hästar mindre, inte mer.

Jag löste det som så att jag red på andra ridskolor under några år och passade på att testa "riktig" islandshästridning och under en tid western. Det funkade bra och dottern slapp ha mig hängande i hälarna.

 

[Ponnytant]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

..//Jag minns inte vem som skrev, men just detta när hela familjens liv och ekonomi kretsar runt en persons hästintresse och tävlingar då har det blivit snett tycker jag.
..//

Vårt liv och ekonomi kretsat mycket runt hästintresse - men varför hela tiden utgå från att "bara" barnet har hästintresset och att resten av familjen uppoffrar sig? I vårt fall så har barnet dessutom börjat studera på annan ort, men livet utanför jobbet handlar fortfarande mest om häst/ponny.

 

[Madick]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tror att du missförstod Petruskas inlägg, men oavsett så förstår jag att de gråter om hästen blir skadad, då kan de ju inte tävla!

Jösses, du tror verkligen på allvar att tävlingsryttare inte älskar sina hästar?

 

[kryddelydd]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Kan man svara på TS rubrik "de föräldrar som har råd, och där det finns ett tävlingsintresse"?

När jag växte upp på 70-och 80-talet, var min syster och jag de enda vi visste om som hade egen ponny.
Vi hade möjligheten för att vi bodde på en bondgård och uppehället var gratis.
Vi kände inga förrän på gymnasienivå som hade egen häst eller ponny.
Vi gick inte på ridskola, vi åkte aldrig på träningar. Tävlingar var vi naturligtvis inte heller på, varken som deltagare eller åskådare.

I min värld är alltså tävling inte något som nödvändigtvis hör till ridningen.
I min värld är det lek med ponny som är ridning och "ponnytiden".

Som vuxen har jag god ekonomi.
Jag har mentalt prismässigt fastnat i billiga hästar (snorbilliga - medelinköpspris 12000kr) eftersom jag tycker att jag med min kunskap har lika stor glädje av en sådan häst/ponny som jag skulle ha av en "vettig" häst.

Jag drivs av att utvecklas i min ridning och rider ganska mycket för instruktör.

Jag har så småningom kommit mig upp lite i tävling, så jag har lallat runt en LA:1 på 66% och har startat B-nivå western i ett par grenar utan att göra bort mig helt (5:e - 6:e platser). Nu tränar jag för att se om jag kan rida någon MSV dressyr på en av mina hästar och min dressyrtränare tillika domare tom StGeorg tycker att det är en fullt rimlig satsning.

Jag satsar inte på någon tävlingskarriär.
Min häst har kostat 15000kr vilket nog får ses som "snorbilligt".
Men jag har fått träna för att lära mig från grund, när jag började rida lektioner för tränare för första gången i mitt liv för sju år sedan.

För en sådan person som jag, är det svårt att förstå varför man lägger en stor summa pengar på inköp av häst - när jag lika gärna kan hitta en trevlig häst för en ganska liten summa.
Visst, kanske jag skulle "komma längre" med en dyr häst.
Men jag tror ärligt talat inte att det skulle vara roligare för mig att rida på en dyr häst än vad det är på mina skrothästar.

Det kostar lika mycket att försörja mina skruttar som en dyr - inte i försäkring eftersom livvärdet är en del av premien. Men i foder, antagligen.

Ja, men mellanskillnaden i inköpspris lägger jag hellre på ridlektioner. Och jag kan rida väldigt många lektioner för 85000kr (jämför nu min 15000kr häst med en 1000000kr häst)... och jag blir nog en väldigt mycket bättre ryttare efter alla de lektionerna - om jag lyssnar och tar till mig vad tränarna säger.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jösses, du tror verkligen på allvar att tävlingsryttare inte älskar sina hästar?

Nej, men det är ofta en ganska villkorad kärlek. Dåliga hästar har de nog inte så ömmande känslor för, faktiskt.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

DU ser inte det som något ont men tänker du överhuvudtaget på ditt barns känslor??

Jo, det gör jag, men även på barnets känslomässiga utveckling, empati och referensramar. Nu talar jag antagligen för helt döva öron, men när jag var i ponnyåldern hade jag en föreställning om att jag ville bli bäst i skolan. Och vill man så kan man, nära på i alla fall, så det gick ju bra. Men med det följde en självbild som jag i efterhand har kommit att reflektera över - brist på ödmjukhet, nedlåtande mot de som hade mindre läshuvud. Med andra ord, ett embryo till de divalater och den brist på intresse för omvärlden som jag inte sällan sett hos stjärnor i idrottsvärlden. Jag är i efterhand glad att mina föräldrar inte närde den utvecklingen, eldade på och uppmuntrade mina idéer om att "bli bäst". Det finns så många andra egenskaper och förmågor som är mycket viktigare att odla för framtiden.

 

[Madick]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Nej, men det är ofta en ganska villkorad kärlek. Dåliga hästar har de nog inte så ömmande känslor för, faktiskt.

Varför tror du så? Det är säkert möjligt att det finns några som inte bryr sig om själva hästarna men de är nog ytterst få. Tvärtom har jag sett många som behåller sina gamla tävlingshästar/ponnyer när deras karriärer är slut, bara de har råd och plats att ha kvar dem.

Jag tycker du har en väldigt cynisk syn på tävlingsintresserade människor och känner mig faktiskt förolämpad. Varför skulle inte jag tycka om mina hästar bara för att jag tycker om att tävla och de är dyra (eller nja, min första ponny fick jag helt gratis iofs).

 

[Madick]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jo, det gör jag, men även på barnets känslomässiga utveckling, empati och referensramar. Nu talar jag antagligen för helt döva öron, men när jag var i ponnyåldern hade jag en föreställning om att jag ville bli bäst i skolan. Och vill man så kan man, nära på i alla fall, så det gick ju bra. Men med det följde en självbild som jag i efterhand har kommit att reflektera över - brist på ödmjukhet, nedlåtande mot de som hade mindre läshuvud. Med andra ord, ett embryo till de divalater och den brist på intresse för omvärlden som jag inte sällan sett hos stjärnor i idrottsvärlden. Jag är i efterhand glad att mina föräldrar inte närde den utvecklingen, eldade på och uppmuntrade mina idéer om att "bli bäst". Det finns så många andra egenskaper och förmågor som är mycket viktigare att odla för framtiden.

Vi måste ha helt olika referensramar. De mest ödmjuka människorna jag känner är just sådana som vill framåt och jobbar hårt för det. De som inser att man faktiskt inte kan allt även om man är duktig.

De absolut minst ödmjuka hästpersonerna jag träffat är de med billiga hästar (företrädelsevis fd travare) som kan absolut ALLT.