Vem får ta hand om Din hund?

[ChristinA]

När Du måste bort utan hund en dag/kväll/helg, vem får lov att ta hand om Din hund??

Jag har ett par stycken som jag litar på. Inte för att hundarna inte är snälla, men jag vill veta att den personen reagerar vettigt i en situation utöver det vanliga. Att bara gå och hålla i ett snöre klarar många, men om det händer något. Vem kan jag då lita på???

Min hund-passar-liga är inte så stor;
Min familj - bor dock 10mil bort. De passar bara om vi ska utomlands, vilket inte händer ofta.
Linda - passar dem någon gång varje vecka. Bor nära!
Tränings kompis - har tre egna tervar så det blir vid undantags fall.
Uppfödaren - bor 6 mil iväg. Också lite långt om det inte gäller en längre period.

En annan fråga är; hur vill man att hund-passaren skall göra om hunden är olydig? Ska någon annan "diciplinera" min hund? Eller ska de bara ignorera???

 

[vide]

mamma å pappa hjälper mig när jag är borta

 

[raven_82]

har 2 stycken kompisar jag litar på som brukar ta hand om min ögonsten om det behövs....

 

[KaZa]

Lämnar ju väldigt sällan och väldigt ogärna bort mina hundar, men att man någon gång måste är ju oundvikligt. Tyvärr!

Denna helg var en sådan helg. Skulle iväg och hade ingen möjlighet att ta med dem så jag fick vackert skicka iväg dem till mina barnvakter...hrm hundvakter menar jag.

Har tyvärr inte så många som kan ta hand om dem (läs: litar på att de avgör vad som är rätt i svårare situationer)

Min äldsta tik, 3år fick under helgen bo med mina svärföräldrar. De har tomt och sköter om hunden väl, dock har de svårt att gå och då blir tyvärr motionen lidande, likaså den mentala motionen. Men jag vet att de inte gör något som jag inte skulle gjort och att de går ju självklart ut med hunden. Men då tiken är van med att avlägga mellan 3-5 h i skogen så är det lite skillnad att kanske bara få promenad ca 1 h/dag.

Valpen 6 mån, fick för första gången erfara att inte vara med vare sig mor (min tik) eller matte och husse. Det hela gick väldigt bra, om man bortser från en liten, liten olycka som hände första natten då barnvaktens f´låt hundvaktens dotter gick i sömnen och omedvetet skrämde min lilla valp så hon kissade på sig. Ja, jag har modiga schäfrar men en liten olycka händer så lätt.

Denna hundvakt har haft egen hund tidigare och är väldigt mån om min lilla plutt. Risken att lämna till henne är att man inte är säker på att någonsin få tillbaka henne. Lillvalpen gjorde sig omåttligt populär denna helg, även hos den väldigt svalt hundintresserade mannen som även han bor i huset. Mannen har tom legat i sängen med valpen och sagt att hon kan få stanna för gott. Han har tom erbjudit mig pengar.

Men det kan han glömma. Nu sussar mina bäbisar så gott här brevid mig.

 

[ChristinA]

(läs: litar på att de avgör vad som är rätt i svårare situationer)

Precis vad jag menar! Visst är det svårt?!
Vad säger Du om min sista fråga?

 

[KaZa]

Ah...den glömde jag!

Beror helt på vad de ska korrigera. Jag har som krav på mina hundvakter att de aldrig tränar lydnad eller använder orden fot, hit, plats eller ligg. Dessa ord är "heliga" och ska endast användas av mig. Istället får de när de ropar in hundarna säga -kom. Vill de att hunden ska gå vid sidan så är det -här. Plats för min vuxna tik innebär att hon ska ligga blick still och inte röra sig en cm. och det finns ingen anledning för hundvakterna att kräva det. Plats är till tävling och ingår inte i vardagen. Ligg är även det ett ord som endast ska användas till träning och tävling. Ett ord som betyder att de ska kasta sig ned omedelbart och ligga kvar. I vardagen används ordet -lägg Dig. Då lägger de sig ned i valfri ställning men får dock inte gå upp förrän jag säger varsågod.

Men jag vill inte att någon annan korrigerar mina hundar om de inte gjort ett uppenbart fel som inte går att misstolkas.Tex Nu i helgen då valpens vakt hade kanin inomhus och valpen sätter igång och springer runt buren och stressar kaninen. En korrigering av mina hundar sker endast med rösten och en hand under hakan. Av annan person än mig så vill jag att de om de nu måste korrigera endast använder sig av rösten. Och att de inte fullföljer korrigeringen om hunden visat underkastelse.

Hua...svaret kan bli hur långt som helst. Men ett kort svar. Nej, jag vill att mina hundvakter så långt det bara är möjligt underviker att korrigera mina hundar.

 

[martha]

Min son...fast då får han bo här hemma, här finns inga "situationer" då vi bor ganska så ensligt vid bergets kant...om det händer hundarna nån olycka el dyl vet jag att han gör rätt val

 

[Kassiopeja]

Mina föräldrar, min pojkvän och min "lokala hundvakt" (både föräldrar och pojkvän bor nästan 20 mil bort...).

Mina föräldrar har strikta regler för vad de får och inte får göra. De reglerna har jag lärt in medans jag lärde hunden när hon var valp (vi bodde nästan grannar då). Det jag har sagt gäller och de har bara att och lyda.
Pojkvännen får nästan inte göra någonting alls utom vara trevlig med min hund.

Med min hundvakt är det lite annorlunda. Hon har helt enkelt betydligt större hunderfarenhet än jag och eftersom min tik valde att ta HELA sin tonårstrots hemma hos dagmatten medans jag var på jobbet, (hon var en hemma hos mig! ). Så det blev tvunget att hon fick korrigera min hund. Men vi hade ju givetvis pratat igenom det och hon visste hur jag ville att hon skulle göra och så...

/JES

 

[ChristinA]

Till Dig och alla!

Tycker att det är super svårt med vad de skall få korrigera och inte.

Om hunden drar i kopplet??

Skäller på en annan hund??

Stjäler något?? (i en sådan period nu...)

Dessa tre saker är belagt med nästintill dödsstraff av mig! Nä, inte rikigt, men vi jobbar hårt med det. Och med mig fungerar det bra. Men om det händer när någon annan har dem, vad skall hundvakten 'få' göra då?
Hur h*n än gör så blir det ju annorlunda än vad jag gör. På gott eller ont?

 

[Mammadutt]

jag är otroligt noga med vem som har hand om mina hundar (och katter) endast några få nära familjemedlemmar får ta hand om dom... min pappa och min sambos mamma, litar inte på några andra... Om jag ska bort över dagen kan jag tänkas ha en nära vän som går och ser till dom/rastar, men oftast tar vi ju med dom, dom är ju våra barn

 

[tuaphua]

Antingen pappa, mamma eller min bästis som bor hos mig.

Om nu mot förmodan ingen av dem kan ta hundarna så finns det andra vänner, pojkvän, uppfödaren, min ridlärare, och mina grannar.

Men det är sällan jag reser bort utn att ta dem med mig.

 

[Bebben]

En längre period, då blir det min mamma antagligen. Eftersom jag fortfarande bor hemma så känner hon min hund väl, även fast hon inte alltid skulle sköta allt på samma sätt som mig dock. Men X gillar henne och respekterar henne, och sköter sig ganska okey.
Hon skulle tillrättavisa dåliga beteenden, men antagligen snällare än vad jag gör.
Vissa beteenden och saker är belagt med dödsstraff med mig (Bildligt talat, ni fattar..) men med min mamma får hon ofta göra dom och hon vet precis vad som är rätt och fel med olika människor där.

Min andra person skulle vara Jenny (Aliide här på Buke). Hon vet hur jag vill ha det med min hund, vad mina regler är och vilka beteenden som hon skulle få tillrättavisa.

Som absoluta nödfall har jag min bror som skulle ställa upp kortare stunder, exempelvis över en natt eller så.
Han gillar min bebis, men är inte särskilt hundkunnig. Dock skulle han klara av hennes svåra situationer antingen genom råstyrka (Exempelvis, ibland gör hon utfall. Han väger 100 kg i muskler och hon har ingen chans att kunna slita sig/göra illa någon om han håller o kopplet.) eller genom auktoritet. Hon respekterar honom jättemycket och han behöver bara ge henne en arg blick för att hon ska sluta med det oönskade beteendet, och gå och lägga sig.

Det här med olydighet får variera för mig. Drar hon i kopplet får dom säga åt henne, där behövs det bara ett "Nej". Stjäl hon (Vilket har hänt kanske 5 ggr under hennes livstid) får dom ryta i åt henne.
Hennes utfall och hur hon hanterar sin rädsla i konstiga situationer vill jag inte att någon annan ska handskas med, eftersom jag arbetat hela hennes valptid med det och det äntligen har blivit mycket bättre. Där får dom bara ignorera det och gå vidare, hellre det än att något går fel och förstärker hennes beteende.

Hon har i princip bara ett "fel" och det är hur hon hanterar sin rädsla/osäkerhet. Annars stjäl hon inte, drar inte i kopplet, tuggar inte på saker osv. Så det är sällan det uppstår andra situationer förutom rädslan. Därför skulle jag inte lämna henne än heller, inte förräns det har blivit ännu bättre och det går att hantera lite mer. Det kan fortfarande bli en kamp, och den kampen vill inte jag att andra ska ta.
Och sen är hon inte 100%-ig när hon är lös, men dom får inte ha henne lös heller, så det är inget problem där.

 

[kvarngården]

Min stora hund kan jag lämna till vem som helst. Nja, inte riktigt, men till vänner och släkt som jag litar på!

Den lilla är en helt annan historia. Hon är min bebis, 15 år gammal idag(!) och henne lämnar jag endast till mina föräldrar-ingen annan. Hon tycker inte om någon annan och hade blivit jätteledsen om jag lämnat henne någon annanstans. Hos mina föräldrar kan hon dock bara vara ett par dagar för sen börjar hon matstrejka och vill hem.

Vilket dilemma när vi skulle gifta oss! Hela släkten på bröllopet och ingen att lämna hunden till.(Lämnar ju henne hellre till släkten än på pensionat....) Blev tvungen att till slut lämna henne med den andra hunden på pensionat och jag led hela bröllopskvällen! Hon hade ju oxå bara legat i en hörna och vägrat äta och dricka........usch, hemskt!

Så pjallig är jag med MIN vovve!

 

[glee]

Jag har svårt att hitta hundvakt för det är så få som jag vågar lämna hunden till. Hon är ju en liten ..

I första hand är det min mamma som får vara hundvakt. Hon har aldrig haft hund men jag litar verkligen på henne. Dessutom, eftersom hon är min mamma, är det väldigt lätt att säga till henne hur jag vill att hon ska göra när hunden är olydig.

Sen är det min pojkväns kompis och hans tjej, dom har också hund. Men dom bor ca 15 mil bort.

Pojkvännens föräldrar har aldrig varit hundvakt men jag skulle nog våga lämna hunden till dem. De bor också 15 mil bort.

Sen finns det några personer som jag verkligen litar på att de skulle klara av min hund, men som jag inte känner tillräckligt bra för att fråga.

 

[Aliide]

Bebben helt klart. Hon vet om hur min hund fungerar (och nej, han är inte "som alla andra hundar" ) Vart mina gränser går samt HUR man korrigerar ett dåligt beteende.

Om min hund är olydlig så anser jag det är självklart att min hundpassare korrigerar. Ska jag upptäcka ett monster när jag kommer för att hämta hunden? Om personen inte korrigerar kommer min hund då att fortsätta med det oönskade beteendet?