Vårmammor 2010

Sv: Vårmammor 2010

Jag tror det är lite så! Man är så trött på allt så det känns helt ok att gå igenom en förlossning bara man är sig själv igen. :D

Men ja då....jag känner mig hur pigg och fräsch som helst och har gjort det hela graviditeten hittills, kommer min förlossning bara bli en pina då eller kanske den också blir "pigg & fräsch" :D Jag tycker att det allt är hur mysigt som helst än så länge.

Har vart lite orolig men den lilla oro ang det är med förlossning som jag hade kändes ännu mindre i helgen när jag va på dop då både min syster som fått 2 barn och hennes kompis (vars dotter som döptes) bara sa att "Äsch, det är inte så farligt som många påstår, ja det gör ont när dom ska ut med det glömmer man lika fort som dom kommer upp på bröstet" Så jag känner mig faktiskt väldigt lugn...än så länge...
 
Senast ändrad:
Sv: Vårmammor 2010

har gått upp 13,7kg sen inskrivningen. Förstår inte varifrån alla dessa kilon kommer då jag varken äter så mycket eller särskilt onyttigt?
Alltså det måste vara något konstigt fenomen det där. Förut när jag läste om hur mycket gravida ska gå upp, så tänkte jag att "det gäller aldrig mig" eftersom jag aldrig haft svårt att hålla vikten oavsett hur jag ätit i princip. De ca 3 veckor som jag mådde lite halvdåligt i början av grav, åt jag mer. Då la jag säkert på mig ett par extra kg, men sen har jag varken ätit mer eller sämre mat, snarare bättre mat. Ändå visar vågen på +12-13 kg och det är ju läskigt! Hur gick det till liksom? En del är nog vatten, för min ring sitter oftast ganska hårt nu och ibland är den omöjlig att få av.
 
Sv: Vårmammor 2010

Alltså det måste vara något konstigt fenomen det där. Förut när jag läste om hur mycket gravida ska gå upp, så tänkte jag att "det gäller aldrig mig" eftersom jag aldrig haft svårt att hålla vikten oavsett hur jag ätit i princip. De ca 3 veckor som jag mådde lite halvdåligt i början av grav, åt jag mer. Då la jag säkert på mig ett par extra kg, men sen har jag varken ätit mer eller sämre mat, snarare bättre mat. Ändå visar vågen på +12-13 kg och det är ju läskigt! Hur gick det till liksom? En del är nog vatten, för min ring sitter oftast ganska hårt nu och ibland är den omöjlig att få av.

Jag har ju inte gått upp så mycket som du, men dock. Man är verkligen inte van vid denna viktuppgång! Fick en chock igår när jag vägde mig hos BM - jag har än så länge under graviditeten nu gått upp 7 kg.
Låter inte mycket, men för 2-3 veckor sedan låg min viktuppgång på 2,5 kg plus, har alltså gått upp nästan 5 kg på 2-3 veckor :crazy:
 
Sv: Vårmammor 2010

Jag vågar inte ha min alls numera, ens när den går på lätt, av rädsla för att de ska bli tvugna att hugga av fingret om jag svullnar plötsligt ;)

Har inte vågat väga mig på tre veckor...
 
Senast ändrad:
Sv: Vårmammor 2010

De sista veckorna har jag vägt mig varje söndag morgon och det är plus 1 kg varje vecka...

En helt annan sak som jag funderat en hel del på... Vi har inte så många flicknamn. En av anledningarna är faktiskt att de tre finaste flicknamnen jag vet har jag redan använt till mina katter! Min första katt hette Wilma och det namnet gillar både jag och min sambo jättemycket. Katten som hette det levde för 10-12 år sedan. Kan man "återanvända" namn? Alltså, klart man kan, men ni fattar vad jag menar. Hur hade ni tänkt i min situation?
 
Sv: Vårmammor 2010

Min kompis döpte sin son till samma namn som hennes hund hade som dog för 7 år sen tror jag. Ingen som tyckte det va konstigt. De döpte ju inte efter hunden utan för att de tyckte om namnet.
 
Sv: Vårmammor 2010

Lite annan sak, är det någon mer som har ont i magmuskler (eller ligament?) när ni ska vända er/resa er ur sängen? Ibland om jag glömmer mig och sätter mig upp för fort i sängen är det som om en magmuskel går av! Jag springer ju fortfarande och kissar mkt på nätterna och ibland är det bråttom och då gör det svinont.

Dessutom har mina ligament i magen (eller samma knäppa muskler?) börjat störa väldigt mycket när jag går. Så jag vaggar som en anka pga folossningen och måste dessutom gå sakta annars hugger det i magen.

Heja mig...
 
Sv: Vårmammor 2010

Jag har haft en häst som hetat Saga och hade kunnat döpa barn till Saga. Har förresten haft katt som hetat Lina och skulle kunna tänka mig att döpa flicka till Lina också! :)
 
Sv: Vårmammor 2010

Appropå vikt så väger jag mig inte hos BM, eller hon ber mig inte göra det iaf. Kan jag tycka är lite lustigt...
 
Sv: Vårmammor 2010

Jag skulle nog oxå kunna döpa med namn som djur har haft tidigare, Vi har tex haft en Sixten (katt) och en Tom (katt) vilket jag tycker är söta namn.

Men kanske inte om djuret gick bort nyligen, då kanske det blir för nära. Hm, svårt det där. Men jag skulle inte tycka det är konstigt om man mår bra i sitt beslut.
 
Sv: Vårmammor 2010

Det är samma för mig. Glömmer jag bort mig så gör det jätteont. Men jag börjar lära mig att rulla upp ur sängen även då jag halvt sover. Fy vad drygt det är att behöva springa på toaletten på nätterna! :grin:

Tack för alla svar om namn! Eftersom ingen verkar tycka att det är konstigt ska vi nog fundera vidare på Wilma. Det är ju som sagt många år sen den lilla hårbollen levde och de allra flesta i vår omgivning vet inte ens om henne. För mig var hon dock väldigt speciell på många sätt och vis. :love:
 
Sv: Vårmammor 2010

Det är samma för mig. Glömmer jag bort mig så gör det jätteont. Men jag börjar lära mig att rulla upp ur sängen även då jag halvt sover. Fy vad drygt det är att behöva springa på toaletten på nätterna! :grin:

Tack för alla svar om namn! Eftersom ingen verkar tycka att det är konstigt ska vi nog fundera vidare på Wilma. Det är ju som sagt många år sen den lilla hårbollen levde och de allra flesta i vår omgivning vet inte ens om henne. För mig var hon dock väldigt speciell på många sätt och vis. :love:

Ni döper kanske bebisen efter katten? :D Sina favoritnamn är ju ofta tagna någonstans ifrån.
Jag tycker t.ex. Estelle är en fantastiskt fint namn och det skulle jag gärna döpa bebisen till om vi får en flicka (sambon är tyvärr inte lika entusiastisk..). Estelle är för övrigt namnet på en häst jag "kände" för många år sedan och som jag tyckte var bland det vackraste och trevligaste som vandrat på jorden. Så i min värld skulle i så fall vår flicka döpas efter en mycket betydelsefull individ, i detta fall en häst =)

Någon som förstår hur jag tänker? Jag är ingen höjdare på att förklara :D
 
Sv: Vårmammor 2010

Jag tror att jag förstår hur du menar. :) Men i det här fallet var Wilma ett favoritnamn redan innan katten fanns. Det var därför hon fick namnet. Varför det var/är ett favoritnamn vet jag inte. När gick Skärgårdsdoktorn första gången? Kan det ha varit för typ drygt 12 år sen? Kanske är det därifrån jag fått det.

Även om Wilma just nu är "min katt" så kommer det nog att ändras rätt fort. Det rör sig säker bara om några dagar. :laugh:
 
Sv: Vårmammor 2010

Vi hade tänkt att döpa vårt farmtida barn till Felicia efter en katt men nu heter en kompis barn det och vi tycker inte om namnet lika mycket längre så vi har hittat ett nytt som vi älskar :)
 
Sv: Vårmammor 2010

Jag tror att jag förstår hur du menar. :) Men i det här fallet var Wilma ett favoritnamn redan innan katten fanns. Det var därför hon fick namnet. Varför det var/är ett favoritnamn vet jag inte. När gick Skärgårdsdoktorn första gången? Kan det ha varit för typ drygt 12 år sen? Kanske är det därifrån jag fått det.

Även om Wilma just nu är "min katt" så kommer det nog att ändras rätt fort. Det rör sig säker bara om några dagar. :laugh:

Tror du har helt rätt. Tror inte det spelar någon roll att katten har hetat det, ni döper ju för att namnet är fint och ett favoritnamn - det är ju det viktigaste!

Kl
Läste förresten i biltråden på bebisskruttar innan idag och blev helt bestört. Där var ett barn som blivit attackerad av familjens hund och ansiktet på barnet hade fått sig en omgång :(
Tycker bara så synd om pojken och familjen såklart och kan inte låta bli att undra vad som hänt och varför..
Börjar även fundera lite på vår egen situation med hund och barn. Vår lilla hund är så försiktig, försynt och lojal och skulle aldrig göra något, det är hon för feg för helt enkelt.
Mina föräldrar däremot har en rottweiler (känns ju som ras kvittar egentligen). Det är iaf en speciell herre som vi tog över när han var 7 månader som "problemhund" (jag bodde hemma på den tiden). Han har i princip aldrig träffat barn (är 5 år i sommar) och har svårt för nya människor, vi vet inte riktigt bakgrunden. I början är jag inte ett dugg orolig, värre blir det när bebisen börjar ta sig fram för egen maskin. Vi kommer självklart att stänga ut hunden i hall och kök, då sätts en skiva upp så han ändå är med oss när vi är där, men barnet kan inte ta sig ut till honom.
Möjligt att han kommer älska barnet, han och jag har en nära relation och han är fortfarande lika mycket min hund även om jag inte bor hemma längre. Dock kommer de aldrig lämnas ensamma, ej heller bebisen med vår lilla hund såklart.
Det handlar ju om både barnet och hundens säkerhet.
Men fy fasen vad hemskt att vara med om något sådant här. Säger absolut inget ont om föräldrarna, tror det var olgaklaras pojke som blivit attackerad, utan tycker enbart synd om dem alla och förstår vilket helvete de går igenom.. :(
 
Sv: Vårmammor 2010

På tal om det här med namn...
Jag vet ju att vi ska få en pojk. Och namnet bestämde vi långt innan han va tillverkad. Namnet är sambons avlidnes fars mellannamn. Oscar. Vi hann berätta det för honom innan han gick bort och han blev ju självklart jätteglad.
Men nu så har jag fått kalla fötter om det namnet. Känns uttjatat redan och så är det alldeles för vanligt.
Så nu går sambon omkring och tjurar över att jag vägrar döpa mitt barn till Oscar. Kan delvis förstå honom eftersom han förlorade sin far alldeles för tidigt. Men eftersom hans far hade det som mellannamn så kan vårt barn också ha det som mellannamn.
Nu har jag ett långt arbete framför mig känns det som att få honom på andra tankar, och vi har svårt för att komma på ett namn som vi båda verkligen gillar. Han ville att han isåfall skulle heta Gunnar, hans pappas förnamn. Men gud asså! Bara för att han är död behöver allt inte kretsa omkring honom!
Tycker själv riktigt mycket om Sigge. Tycker det är ett gulligt namn som inte är för ovanligt men inte vanligt. Men där tog det stopp.
Tur att vi har några veckor kvar på oss att enas.

Gud vad jag babblar:o
 
Sv: Vårmammor 2010

Min mans morbror ansåg att om svägerskan eller vi fick en pojke så var det självklara namnet Eric efter deras morfar (det är inte morbroderns bio.pappa) och han är inte ens död :crazy: Nu kommer inte vi välja Eric inte ens i "mellannamn" eftersom min idiot till bio.pappa heter Nils-Eric och hans pappa Eric men jag skulle nog ha svårt att döpa efter en annan människa.
Djur tycker jag är en annan sak att döpa efter.

Ni kommer säkert överens om något fint namn ska du se :) jag vill inte heller ha namnet som vi har varit överens om i 4 år ;)
 
Sv: Vårmammor 2010

Läste med om olgaklaras bitne lille pojke. Tråkigt när sånt händer!
Hoppas att det löser sig med ditt barn och dina föräldrars hund. Men det kommer nog gå bra får vi tro:banana:

Har inte funderat så mycket över våra hundar och kommande barnet. Men jag tänker inte göra som sambons korkade faster föreslog. Hon tyckte att det va självklart att jag skulle avliva mina hundar:eek:
De som är snällast i världen, lite framfusiga kanske men aldrig elaka!
Labben skulle aldrig få för sig att vakta sina leksaker, han bjuder gärna in till lek med dem, som att gömma och han får leta eller lite dragkamp. Det gulliga med honom är att han anpassar till vem som drar i andra ändan. Är det min syrras småpojkar så duttar han bara lite. Är det sambon så gör han allt för att få omkull honom:D
Taxen kan känna sig lite trängd av småbarn ibland, men han går alltid undan och lägger sig på ett lugnt ställe.
Snarare bekymrad över att de kommer vilja vara med barnet lite väl mycket. Typ ligga och sova i hans säng ungefär:laugh:
 
Sv: Vårmammor 2010

Min väger inte mig heller, de vägde en gång vid inskrivningen och nu sa BM att hon tänkte väga mig nästa gång i vecka 35 typ. (jag kunde väga mig hemma).

Undrans om det helt enkelt är så att de kör med ögonmått helt enkelt. Börjar man se benranglig eller klotrund ut så kanske de kollar?
 
Sv: Vårmammor 2010

Tror faktiskt det. De har en vikt sen inskrivningen och därefter håller det bara lite koll för att se om det sticker iväg åt det ena eller andra hållet. Har tull och med läst nånstans att de inte längre rutinmässigt väger folk. Själv har jag bara fått göra det en gång, på inskrivningen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 384
Senast: Derivata
·
Övr. Barn Hur gör man egentligen? Varför är det så svårt? Vår sexåring vill i stort sett aldrig gå och lägga sig. Nu är klockan efter 23 och hon...
2
Svar
39
· Visningar
3 243
Senast: Linn-Nora
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 411
Senast: monster1
·
R
Kläder & Bli fin Jag vill inte "sno" tråden om hur mycket kläder man ska köpa på ett år så därför så gör jag en egen tråd om dethär! Men jag undrar lite...
2 3
Svar
52
· Visningar
2 266
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp