Vårföräldrar 2019 - del 2

[Schleten]

Nej tyvärr, hon har inte sagt något om att han är välkommen, så jag har tänkt att det är standard att man går själv. Tills en kompis på samma mvc säger att hennes bm varit väldigt angelägen om att hennes partner ska vara med på besöken. Känns lite trist då min partner är väldigt exalterad och mer än gärna deltar i allt som rör mig och bebis. Jag kunde väl frågat själv men som sagt trodde jag det var standard så.

Vad tråkigt att ni inte kände att båda var välkomna till barnmorskebesöken. Vi gick tillsammans från första början och utgick helt enkelt från att besöken rörde oss båda när vi väntade barn ihop. Alla gånger kunde vi inte gå båda, men de flesta.

 

[rosapantern]

Tack för era svar, jag har inte sett någon som varit före eller efter mig ha med sin partner till samma bm, däremot till andra bm men bra att veta att så många andra haft med sin partner, ifall det blir syskon i framtiden ska jag ta med sambo från början. Nu gör vi oss i ordning för föräldragruppen

 

[Schleten]

Nu har vi börjat koma i något så när ordning och jag känner mig mogen att skriva ihop en förlossningsberättelse.
Allt gick jättebra till slut men jag rekommenderar ändå att de som inte har fött än eller är oroliga/rädda inte läser.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Vi åkte in för igångsättning på måndagen (42+1). Trots hinnsvepning visade jag mig bara vara öppen 1 cm och hade 2 cm tapp kvar så man satte mig på cytotec kl 13.
Lång historia kort, efter 24 timmar (max dos) med molvärk, massage och alvedon för att få sova så var jag fortfarande bara öppen 2 cm och hade 1 cm tapp kvar...

Vi skickades dock ner till förlossningen för att där fortsätta med andra metoder. Väl där kom vi fram till att ballong nog var bästa metoden, så det sattes ca kl 17 på tisdagen. INTE bekvämt! Jag tar hellre en spiralinsättning flera gånger om.
Natten och följande dag bestod av dusch, tens, promenader i hallen och slutligen morfin sovdos för att få vila lite.
Ca kl 14 på onsdagen så kom ballongen ut när man drog i den och jag började så smått få riktiga värkar men jag var fortfarande bara öppen ca 4 cm.

Värkarna var regelbundna och täta men rätt svaga så vi bestämde att sätta in värkförstärkande dropp och ge EDA (eftersom jag redan på mina egna knappt hade någon vila mellan värkarna och redan behövde lustgas.
Detta gjordes kl 16 och när de undersökte mig 40 min senare så gick vattnet, dock var jag fortfarande bara 4 cm öppen. Därför sattes även Cytotec in på nytt.

Natten var lång med mycket lustgas och undersökningar men det gick väldigt långsamt framåt.

Vid kl 03 på torsdagen så hade jag utvecklat frossa och visade mig ha 39 graders feber. Bebis visade ingen stresspåverkan och jag hade öppnat mig till 8 cm så man skruvade upp dropp och cytotec med hopp att skynda på mer.
Vid halv fem började jag bli väldigt matt och ökningen av dropp hade inte gett effekt. Bebis var fortfarande inte påverkad men man började bli lite oroliga så man bestämde att vi ger det till kl 06, är vi inte redo att föda vaginalt då så blir det akut snitt.

Kl 06 undersöktes jag igen och var fortfarande bara 8 cm öppen...

Så 06.39 på torsdagen den 11e så föddes vår lille grabb med snitt. Lille och lille, 52 cm och 4254 g.

Även om förloppet absolut inte blev som jag föreställt mig så vill jag inte kalla det en dålig förlossningsupplevelse. Jag kände mig sedd, blev lyssnad på och fick vara med och påverka i hela processen. Sen att de åtgärder som sattes in inte fick tänkt effekt kan ingen beskyllas för och personalen var underbar.

Sen gjorde det utdraga förloppet med massvis av vaginala undersökningar tyvärr att jag fick en infektion i fosterhinnorna som påverkade bebis också. Så våra första 10 dagar spenderades på BB och Neontal med intravenös antibiotikabehandling. Dock innebar det att när vi kom hem var vi nog världens bäst upplärda förstagångsföräldrar

Så skönt att du trots att det inte blev som du tänkt dig ändå kan känna dig nöjd! Vilken kämpe du var

 

[Flixon]

Nu har vi börjat koma i något så när ordning och jag känner mig mogen att skriva ihop en förlossningsberättelse.
Allt gick jättebra till slut men jag rekommenderar ändå att de som inte har fött än eller är oroliga/rädda inte läser.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Vi åkte in för igångsättning på måndagen (42+1). Trots hinnsvepning visade jag mig bara vara öppen 1 cm och hade 2 cm tapp kvar så man satte mig på cytotec kl 13.
Lång historia kort, efter 24 timmar (max dos) med molvärk, massage och alvedon för att få sova så var jag fortfarande bara öppen 2 cm och hade 1 cm tapp kvar...

Vi skickades dock ner till förlossningen för att där fortsätta med andra metoder. Väl där kom vi fram till att ballong nog var bästa metoden, så det sattes ca kl 17 på tisdagen. INTE bekvämt! Jag tar hellre en spiralinsättning flera gånger om.
Natten och följande dag bestod av dusch, tens, promenader i hallen och slutligen morfin sovdos för att få vila lite.
Ca kl 14 på onsdagen så kom ballongen ut när man drog i den och jag började så smått få riktiga värkar men jag var fortfarande bara öppen ca 4 cm.

Värkarna var regelbundna och täta men rätt svaga så vi bestämde att sätta in värkförstärkande dropp och ge EDA (eftersom jag redan på mina egna knappt hade någon vila mellan värkarna och redan behövde lustgas.
Detta gjordes kl 16 och när de undersökte mig 40 min senare så gick vattnet, dock var jag fortfarande bara 4 cm öppen. Därför sattes även Cytotec in på nytt.

Natten var lång med mycket lustgas och undersökningar men det gick väldigt långsamt framåt.

Vid kl 03 på torsdagen så hade jag utvecklat frossa och visade mig ha 39 graders feber. Bebis visade ingen stresspåverkan och jag hade öppnat mig till 8 cm så man skruvade upp dropp och cytotec med hopp att skynda på mer.
Vid halv fem började jag bli väldigt matt och ökningen av dropp hade inte gett effekt. Bebis var fortfarande inte påverkad men man började bli lite oroliga så man bestämde att vi ger det till kl 06, är vi inte redo att föda vaginalt då så blir det akut snitt.

Kl 06 undersöktes jag igen och var fortfarande bara 8 cm öppen...

Så 06.39 på torsdagen den 11e så föddes vår lille grabb med snitt. Lille och lille, 52 cm och 4254 g.

Även om förloppet absolut inte blev som jag föreställt mig så vill jag inte kalla det en dålig förlossningsupplevelse. Jag kände mig sedd, blev lyssnad på och fick vara med och påverka i hela processen. Sen att de åtgärder som sattes in inte fick tänkt effekt kan ingen beskyllas för och personalen var underbar.

Sen gjorde det utdraga förloppet med massvis av vaginala undersökningar tyvärr att jag fick en infektion i fosterhinnorna som påverkade bebis också. Så våra första 10 dagar spenderades på BB och Neontal med intravenös antibiotikabehandling. Dock innebar det att när vi kom hem var vi nog världens bäst upplärda förstagångsföräldrar

Jäklar vad du fick kämpa, bra jobbat och vad skönt att du är nöjd med förlossningen, även om det inte blev riktigt som planerat

 

[Lady_D]

Vår fina lille grabb äter och växer som en häst iaf. Vi var på BVC igår och på de åtta dagarna sedan vi var där sist hade han vuxit 1,5 cm och 285 g!!
Han tänker tydligen bli en jätte

 

[Kilauea]

Nej tyvärr, hon har inte sagt något om att han är välkommen, så jag har tänkt att det är standard att man går själv. Tills en kompis på samma mvc säger att hennes bm varit väldigt angelägen om att hennes partner ska vara med på besöken. Känns lite trist då min partner är väldigt exalterad och mer än gärna deltar i allt som rör mig och bebis. Jag kunde väl frågat själv men som sagt trodde jag det var standard så.

Vi frågade inte, vi gick båda två de gånger sambon kunde vara med.
BM passade på att fråga om våld i hemmet en gång när han inte var med (de måste tydligen fråga om sånt). Hon riktade sig till oss båda och frågade oss en i taget vad vi tyckte och tänkte och kände. Jättebra bm.

 

[Elin_B]

1månadskontroll idag. Lillebror växer så det knakar och har gått upp 1,2 kilo sin första månad.

Annars är det som innan. Han har magknip och gnäller/gråter typ all vaken tid Men om nätterna sover han väldigt bra så jag ska inte klaga allt för mycket. Det känns bara tråkigt när ungen äntligen är här så längtar man mest efter stunderna då han sover eftersom all annan tid går åt till att vanka av och an och cykla med ben osv...

 

[_Zvea_]

@Lady_D Oj, du fick kämpa länge! Hoppas att du kan känna dig nöjd med förlossningen, även om det inte blev som du tänkte dig.


Vi har tyvärr inte samma tur som er andra med växten. Idun går inte upp i vikt som hon ska. Bara 30 g upp på senaste kontrollen, så vi fick en extra kontroll nu i morgon. Jag ammar så mycket det bara går, och stödmatar med flaska när hon inte blivit mätt efter 30-45 min (BM tror att hon blir för trött för att få i sig nog efter det). Vill verkligen kunna amma, men det börjar kännas mörkt Hon är snart 3 veckor gammal och min mjölkproduktion är väldigt opålitlig. Ibland finns det ganska mycket, men andra gånger kommer det knappt något på flera timmar.

Tur i oturen iaf att hon inte verkar bry sig om det är flaska eller bröst så att amningen inte störs av det.

 

[_Zvea_]

1månadskontroll idag. Lillebror växer så det knakar och har gått upp 1,2 kilo sin första månad.

Annars är det som innan. Han har magknip och gnäller/gråter typ all vaken tid Men om nätterna sover han väldigt bra så jag ska inte klaga allt för mycket. Det känns bara tråkigt när ungen äntligen är här så längtar man mest efter stunderna då han sover eftersom all annan tid går åt till att vanka av och an och cykla med ben osv...

Vi har också haft mycket magknip i perioder, fast tvärt om från er - sover bra på dagarna och är OK glad när hon är vaken, men vissa nätter väldigt ledsen och mycket gaser. Hade 4 sömnlösa nätter på rad tidigare i veckan, då var jag inte så kaxig efter. Här om natten bajsade hon NIO gånger. Vi har börjat ge henne Minifom och hoppas att det ska hjälpa henne från att få så ont igen.

 

[Luktpion]

Haha vaknar också i en sjö lite titt som tätt...

Har ju ett bröst som lillebror har lite svårt att ta och tömma och en storebror som ammar väldigt varierande men tömmer effektivt när han gör det. Och en rejäl överproduktion by default...

Jag kan få lite panik när bröstet är stenhårt och kantigt och läcker en stadig ström av mjölk så jag brukar faktiskt pumpa. Det ökar ju på produktionen ännu mer men jag har ju tänkt börja jobba ganska snart,några timmar här och där så det kommer nog behövas ett litet lager. Det är en sån befrielse att få pumpa ur det där bröstet...

Jag insåg rätt snart att jag kommer ruinera oss på amningsinlägg eftersom det går åt ett paket på typ tre dagar, så jag köpte mjölkuppsamlare att komplettera med. De är både sköna och inte alls så sköna. Bra för att bröstvårtan slipper mosas men gör rätt ont när man ska ta av dem och silikonet klistrat fast sig mot huden... Och jösses hur mycket mjölk det är som läcker! Inte undra på att det blir plaskblött. Blir läckaget mindre generellt eller kommer det vara såhär så länge man ammar?

Jag pumpar också lite, både för att slippa vakna i en sjö men också nu för att ena bröstet fått mjölkstas från helvetet och bebisen inte får något tag annars. Vet dock inte riktigt vad jag ska göra med all urpumpad mjölk sedan.

Läste ditt senaste inlägg också, fy vad tufft det låter.

 

[Elin_B]

Jag insåg rätt snart att jag kommer ruinera oss på amningsinlägg eftersom det går åt ett paket på typ tre dagar, så jag köpte mjölkuppsamlare att komplettera med. De är både sköna och inte alls så sköna. Bra för att bröstvårtan slipper mosas men gör rätt ont när man ska ta av dem och silikonet klistrat fast sig mot huden... Och jösses hur mycket mjölk det är som läcker! Inte undra på att det blir plaskblött. Blir läckaget mindre generellt eller kommer det vara såhär så länge man ammar?

Jag pumpar också lite, både för att slippa vakna i en sjö men också nu för att ena bröstet fått mjölkstas från helvetet och bebisen inte får något tag annars. Vet dock inte riktigt vad jag ska göra med all urpumpad mjölk sedan.

Läste ditt senaste inlägg också, fy vad tufft det låter.

Det blir oftast bättre! Produktionen i början är till stor del hormonstyrd för att efter ca 4 månader bli mer efterfrågansstyrd och då blir ofta utdrivningsreflexen "trögare" också. Brösten slutar bli stenhårda så fort bebis sover över en timme och läcker inte lika lätt.

Jag slutade släppa till pump däromkring också, just för att pumpen inte fick igång utdrivningen. Så jag hade inte amningsinlägg mer än de första 3 månaderna kanske.

Om du har mycket överproduktion kan du fundera på att donera bröstmjölk det är typ alltid brist och ersättningen i vissa landsting är rätt bra. Ang. Den pumpade mjölken har jag inga supertips... Slängde flera liter eftersom det inte gick åt med storebror.

Den går att använda i maten när de börjar med smakportioner. Man kan också köpa såna former man gör egen glass i och göra glass på bröstmjölk. Jättebra när tänder kommer osv.

Utgången bröstmjölk (3 mån i frys -18 grader och 6 månader i -20 grader) kan användas på solbränna, insektsbett och i badvattnet

 

[Flixon]

@Lady_D Oj, du fick kämpa länge! Hoppas att du kan känna dig nöjd med förlossningen, även om det inte blev som du tänkte dig.


Vi har tyvärr inte samma tur som er andra med växten. Idun går inte upp i vikt som hon ska. Bara 30 g upp på senaste kontrollen, så vi fick en extra kontroll nu i morgon. Jag ammar så mycket det bara går, och stödmatar med flaska när hon inte blivit mätt efter 30-45 min (BM tror att hon blir för trött för att få i sig nog efter det). Vill verkligen kunna amma, men det börjar kännas mörkt Hon är snart 3 veckor gammal och min mjölkproduktion är väldigt opålitlig. Ibland finns det ganska mycket, men andra gånger kommer det knappt något på flera timmar.

Tur i oturen iaf att hon inte verkar bry sig om det är flaska eller bröst så att amningen inte störs av det.

Jobbigt när de inte går upp som de ska men skönt att det ändå funkar smidigt med flaska!

 

[KarinStarfighter]

@Lady_D Oj, du fick kämpa länge! Hoppas att du kan känna dig nöjd med förlossningen, även om det inte blev som du tänkte dig.


Vi har tyvärr inte samma tur som er andra med växten. Idun går inte upp i vikt som hon ska. Bara 30 g upp på senaste kontrollen, så vi fick en extra kontroll nu i morgon. Jag ammar så mycket det bara går, och stödmatar med flaska när hon inte blivit mätt efter 30-45 min (BM tror att hon blir för trött för att få i sig nog efter det). Vill verkligen kunna amma, men det börjar kännas mörkt Hon är snart 3 veckor gammal och min mjölkproduktion är väldigt opålitlig. Ibland finns det ganska mycket, men andra gånger kommer det knappt något på flera timmar.

Tur i oturen iaf att hon inte verkar bry sig om det är flaska eller bröst så att amningen inte störs av det.

Det låter tufft, men skönt att hon tar både flaska och bröst Frank ligger precis på gränsen vad gäller vikten, går precis upp ca 150 gr per vecka som BVC önskar, men inte mer än så. Följer sin kurva på knappt -2 SD och bara det är stressande tycker jag. Alla vi träffar tror att han är yngre än sina dryga 2 mån för att han är så liten och det börjar bli tjatigt tycker jag. Dessutom tjatar min mormor som är 80+ om att han nog inte får tillräckligt med mat.

 

[BusBarro]

I söndags kom vår lilla tjej till världen Skriver mer när vi kommit hem från BB och bebisdimman kanske lättat lite lite

Grattis till er nya familjemedlem
Hoppas ni mår bra!

 

[BusBarro]

Nu har vi börjat koma i något så när ordning och jag känner mig mogen att skriva ihop en förlossningsberättelse.
Allt gick jättebra till slut men jag rekommenderar ändå att de som inte har fött än eller är oroliga/rädda inte läser.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Vi åkte in för igångsättning på måndagen (42+1). Trots hinnsvepning visade jag mig bara vara öppen 1 cm och hade 2 cm tapp kvar så man satte mig på cytotec kl 13.
Lång historia kort, efter 24 timmar (max dos) med molvärk, massage och alvedon för att få sova så var jag fortfarande bara öppen 2 cm och hade 1 cm tapp kvar...

Vi skickades dock ner till förlossningen för att där fortsätta med andra metoder. Väl där kom vi fram till att ballong nog var bästa metoden, så det sattes ca kl 17 på tisdagen. INTE bekvämt! Jag tar hellre en spiralinsättning flera gånger om.
Natten och följande dag bestod av dusch, tens, promenader i hallen och slutligen morfin sovdos för att få vila lite.
Ca kl 14 på onsdagen så kom ballongen ut när man drog i den och jag började så smått få riktiga värkar men jag var fortfarande bara öppen ca 4 cm.

Värkarna var regelbundna och täta men rätt svaga så vi bestämde att sätta in värkförstärkande dropp och ge EDA (eftersom jag redan på mina egna knappt hade någon vila mellan värkarna och redan behövde lustgas.
Detta gjordes kl 16 och när de undersökte mig 40 min senare så gick vattnet, dock var jag fortfarande bara 4 cm öppen. Därför sattes även Cytotec in på nytt.

Natten var lång med mycket lustgas och undersökningar men det gick väldigt långsamt framåt.

Vid kl 03 på torsdagen så hade jag utvecklat frossa och visade mig ha 39 graders feber. Bebis visade ingen stresspåverkan och jag hade öppnat mig till 8 cm så man skruvade upp dropp och cytotec med hopp att skynda på mer.
Vid halv fem började jag bli väldigt matt och ökningen av dropp hade inte gett effekt. Bebis var fortfarande inte påverkad men man började bli lite oroliga så man bestämde att vi ger det till kl 06, är vi inte redo att föda vaginalt då så blir det akut snitt.

Kl 06 undersöktes jag igen och var fortfarande bara 8 cm öppen...

Så 06.39 på torsdagen den 11e så föddes vår lille grabb med snitt. Lille och lille, 52 cm och 4254 g.

Även om förloppet absolut inte blev som jag föreställt mig så vill jag inte kalla det en dålig förlossningsupplevelse. Jag kände mig sedd, blev lyssnad på och fick vara med och påverka i hela processen. Sen att de åtgärder som sattes in inte fick tänkt effekt kan ingen beskyllas för och personalen var underbar.

Sen gjorde det utdraga förloppet med massvis av vaginala undersökningar tyvärr att jag fick en infektion i fosterhinnorna som påverkade bebis också. Så våra första 10 dagar spenderades på BB och Neontal med intravenös antibiotikabehandling. Dock innebar det att när vi kom hem var vi nog världens bäst upplärda förstagångsföräldrar

Vilken kämpe du är!
Hoppas er återhämtning går bra.

 

[BusBarro]

Vår pojk har hunnit bli 10 dagar nu och fått namnet Loke.
I förrgår var bm från bvc på hembesök. Lilleman har gått upp till 3410 gram nu (född 3285 gr) och det var hon väldigt nöjd med.
Jag har haft mjölkstockning och feber i ett par dagar men tror det håller på att släppa nu, som tur är gör det inte ont att amma dock.

Jag måste fråga er hur ni resonerar kring besök till bebis?
Vänner och släkt börjar ju höra av sig och vill hälsa på men jag tycker det är jättesvårt att veta när det är "ok"? Jag och min man är livrädda för att han ska bli sjuk.

 

[_Zvea_]

Vår pojk har hunnit bli 10 dagar nu och fått namnet Loke.
I förrgår var bm från bvc på hembesök. Lilleman har gått upp till 3410 gram nu (född 3285 gr) och det var hon väldigt nöjd med.
Jag har haft mjölkstockning och feber i ett par dagar men tror det håller på att släppa nu, som tur är gör det inte ont att amma dock.

Jag måste fråga er hur ni resonerar kring besök till bebis?
Vänner och släkt börjar ju höra av sig och vill hälsa på men jag tycker det är jättesvårt att veta när det är "ok"? Jag och min man är livrädda för att han ska bli sjuk.

Vi tog emot besök väldigt tidigt, men ingen annan än vi fick röra Idun första två veckorna och vi tvättade händerna noga innan vi plockade upp henne när vi hade haft besök.

Vad fint med Loke, vi gillar ju uppenbarligen också fornnordiska namn

 

[_Zvea_]

Det låter tufft, men skönt att hon tar både flaska och bröst Frank ligger precis på gränsen vad gäller vikten, går precis upp ca 150 gr per vecka som BVC önskar, men inte mer än så. Följer sin kurva på knappt -2 SD och bara det är stressande tycker jag. Alla vi träffar tror att han är yngre än sina dryga 2 mån för att han är så liten och det börjar bli tjatigt tycker jag. Dessutom tjatar min mormor som är 80+ om att han nog inte får tillräckligt med mat.

Oj, är det 150/vecka de ska upp? Hon gick upp 30 på 5 dagar... Håller tummarna för att hon gått upp mer imorgon när vi ska på återbesök.

 

[BusBarro]

Vi tog emot besök väldigt tidigt, men ingen annan än vi fick röra Idun första två veckorna och vi tvättade händerna noga innan vi plockade upp henne när vi hade haft besök.

Vad fint med Loke, vi gillar ju uppenbarligen också fornnordiska namn

Ja vi gör ju det tydligen, Idun är ett så vackert namn tycker jag

Okej, jag tycker det är så svårt att säga nej till besök men så kan man ju göra

Vi är bjudna till ett bröllop 8 juni, då blir han 6 veckor och Bm rekommenderade att inte ta med honom för infektionsrisken men samtidigt vill man ju inte lämna bort honom när han är så liten? Vet inte hur vi ska göra

 

[Elin_B]

Ja vi gör ju det tydligen, Idun är ett så vackert namn tycker jag

Okej, jag tycker det är så svårt att säga nej till besök men så kan man ju göra

Vi är bjudna till ett bröllop 8 juni, då blir han 6 veckor och Bm rekommenderade att inte ta med honom för infektionsrisken men samtidigt vill man ju inte lämna bort honom när han är så liten? Vet inte hur vi ska göra

Vi var på ett bröllop när storebror var ganska exakt 6 veckor. Vi var där under hela ceremonin och middagen men vek ner oss innan festandet började (bodde på plats).

Svårt att säga vad som är rätt och fel, vi har väl inte varit sådär väldigt försiktiga med besök heller och vi har lyckligtvis varit förskonade från sjukdomar. Nu när storebror går på förskola känns det mycket mer risky dessutom. Lillebror är med och hämtar varje dag och även om de har grind ut till hallen är ju storebror på honom som ett plåster direkt vi kommer dit.

Om ni gärna vill gå kanske ni kan gå på bara ceremonin och sitta långt bak?