Vårföräldrar 2019 - del 2

[Luktpion]

Tycker kroppen att man som höggravid ska förbereda sig på att vakna och ta hand och barn på nätterna?

Jag har vaknat vid kl. 4 och varit pigg (svårt att somna om) de flesta nätter i ett par veckor nu. Har varit upp på toa minst en gång innan dess också. Har inget dålig sömn och är pigg på dagarna men vill ju passa på att sova innan den lilla kommer.

Ja! Var precis samma för mig. Sjukt irriterande.

 

[Skrottiskrott]

Tycker kroppen att man som höggravid ska förbereda sig på att vakna och ta hand och barn på nätterna?

Jag har vaknat vid kl. 4 och varit pigg (svårt att somna om) de flesta nätter i ett par veckor nu. Har varit upp på toa minst en gång innan dess också. Har inget dålig sömn och är pigg på dagarna men vill ju passa på att sova innan den lilla kommer.

Jag har nästan hela graviditeten vaknat prick klockan två och prick klockan fyra på nätterna. De flesta nätter har jag somnat om direkt efter att ha varit på toa, men nu det senaste (v.38 nu) har jag varit klarvaken vid klockan två och inte kunnat somna igen förrän jag har varit uppe, löst korsord, vandrat omkring, lagt mig igen... somnar oftast vid halv fem igen och ska upp klockan sex och jobba. Känner mig sliten! Jättemärkligt sätt av kroppen att ladda inför sömnbrist, med sömnbrist!? Men nu jobbar jag sista veckan, sedan kan jag lägga mig och vila/sova på dagarna - ska bli såå skönt!

 

[Ja88]

Tycker kroppen att man som höggravid ska förbereda sig på att vakna och ta hand och barn på nätterna?

Jag har vaknat vid kl. 4 och varit pigg (svårt att somna om) de flesta nätter i ett par veckor nu. Har varit upp på toa minst en gång innan dess också. Har inget dålig sömn och är pigg på dagarna men vill ju passa på att sova innan den lilla kommer.

Klassiskt men sjukt frustrerande. Låg vaken timvis de flesta nätter större delen av tredje trimestern. Varit likadant alla graviditeter.

 

[Lönn]

Då är jag inte ensam alltså @Ja88, @Luktpion och @Skrottiskrott. Låter som jag har det ganska lindrigt ändå, brukar kunna somna om efter ca 30 min så det är inte så illa. Känns mest konstigt att vakna den tiden och vara så pigg. Brukar läsa en stund då.

BF + 1 idag. 2 dagen hemma från jobbet och jag är sjukt uttråkad. Promenerar en del och försöker rensa en del ogräs men den arbetsställningen är ännu mer obekväm än vanligt så det blir kortare stunder.

Lite lite "kramp" i nedre delen av magen och "stickande känsla" underlivet igår kväll men inte mycket som tyder på att något är på gång. Men nu borde det vara max 2 veckor kvar....

 

[Winifred]

I söndags kom vår lilla tjej till världen Skriver mer när vi kommit hem från BB och bebisdimman kanske lättat lite lite

 

[Luktpion]

Denna bebisen har dragit igång jordens största mjölkproduktion och sedan bestämt sig för att börja sova i princip hela nätter?! OUCH! Det blir ju inte bättre av att vi fortfarande inte fått till amningen på ena bröstet, så det är bara ett bröst som är stort som en fotboll och stenhårt. Det andra bara skapar översvämningar... Jag trodde faktiskt inte att en så stor del av ens vakna tid skulle gå åt till att bara hålla folk torra.

 

[Luktpion]

Stort grattis @Winifred !

 

[Elin_B]

I söndags kom vår lilla tjej till världen Skriver mer när vi kommit hem från BB och bebisdimman kanske lättat lite lite

Stort grattis!!

 

[Elin_B]

Denna bebisen har dragit igång jordens största mjölkproduktion och sedan bestämt sig för att börja sova i princip hela nätter?! OUCH! Det blir ju inte bättre av att vi fortfarande inte fått till amningen på ena bröstet, så det är bara ett bröst som är stort som en fotboll och stenhårt. Det andra bara skapar översvämningar... Jag trodde faktiskt inte att en så stor del av ens vakna tid skulle gå åt till att bara hålla folk torra.

Haha vaknar också i en sjö lite titt som tätt...

Har ju ett bröst som lillebror har lite svårt att ta och tömma och en storebror som ammar väldigt varierande men tömmer effektivt när han gör det. Och en rejäl överproduktion by default...

Jag kan få lite panik när bröstet är stenhårt och kantigt och läcker en stadig ström av mjölk så jag brukar faktiskt pumpa. Det ökar ju på produktionen ännu mer men jag har ju tänkt börja jobba ganska snart,några timmar här och där så det kommer nog behövas ett litet lager. Det är en sån befrielse att få pumpa ur det där bröstet...

 

[rosapantern]

Grattis @Winifred! Nu är vi bara 3 stycken kvar att föda om jag sett rätt på listan?

V.38 här, tycker rörelserna har ändrat sig mycket i magen senaste veckan, från sparkar till rytmiska stötar och typ pirranden, och tryckanden. Verkar även som bebis sover mycket mer nu. Var det så för er också? Börjat få molvärk och får springa på toa för att göra nr 2 ofta med.

Imorgon är vi inbokade på föräldrautbildning, i 6h. Är inte alls pepp då jag i kombination med att springa på toa även är helt galet trött och sover halva dagarna. Skulle gått i början av april men min bm hade bokat in för många och flyttade på oss i sista stund. Tråkigt om jag inte orkar åka imorgon, sambo är jättetaggad då det är första gången han som partner är "medbjuden" till mvc. Får se hur vi gör.

 

[nejlica]

Jag har nästan hela graviditeten vaknat prick klockan två och prick klockan fyra på nätterna. De flesta nätter har jag somnat om direkt efter att ha varit på toa, men nu det senaste (v.38 nu) har jag varit klarvaken vid klockan två och inte kunnat somna igen förrän jag har varit uppe, löst korsord, vandrat omkring, lagt mig igen... somnar oftast vid halv fem igen och ska upp klockan sex och jobba. Känner mig sliten! Jättemärkligt sätt av kroppen att ladda inför sömnbrist, med sömnbrist!? Men nu jobbar jag sista veckan, sedan kan jag lägga mig och vila/sova på dagarna - ska bli såå skönt!

Åh, gör också sista veckan på jobbet nu, trodde det skulle kännas jobbigt men nu längtar jag såå mycket efter att sluta jobba. Hur mycket jag än hoppas att bebis ska välja att titta ut typ NU tänker jag att det ändå vore skönt att hinna vara ledig och hemma några dagar först.

Idag har liten f.ö bestämt sig för att revben är en jäkligt onödig sak som mamma inte borde ha några Det är så ont under de högra revbenen att jag typ inte kan röra mig, hästen fick vila och det var knappt att jag orkade köra hem från stallet, varje sväng till höger gjorde ont. Alltid lika roligt med nya symptom

 

[nejlica]

Grattis @Winifred! Nu är vi bara 3 stycken kvar att föda om jag sett rätt på listan?

V.38 här, tycker rörelserna har ändrat sig mycket i magen senaste veckan, från sparkar till rytmiska stötar och typ pirranden, och tryckanden. Verkar även som bebis sover mycket mer nu. Var det så för er också? Börjat få molvärk och får springa på toa för att göra nr 2 ofta med.

Imorgon är vi inbokade på föräldrautbildning, i 6h. Är inte alls pepp då jag i kombination med att springa på toa även är helt galet trött och sover halva dagarna. Skulle gått i början av april men min bm hade bokat in för många och flyttade på oss i sista stund. Tråkigt om jag inte orkar åka imorgon, sambo är jättetaggad då det är första gången han som partner är "medbjuden" till mvc. Får se hur vi gör.

Har han inte fått vara med på besöken hos BM och sådär heller? Här har BM uppmuntrat jättemycket till att även pappan är med. Hoppas du orkar med morgondagen!

 

[Lady_D]

Nu har vi börjat koma i något så när ordning och jag känner mig mogen att skriva ihop en förlossningsberättelse.
Allt gick jättebra till slut men jag rekommenderar ändå att de som inte har fött än eller är oroliga/rädda inte läser.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Vi åkte in för igångsättning på måndagen (42+1). Trots hinnsvepning visade jag mig bara vara öppen 1 cm och hade 2 cm tapp kvar så man satte mig på cytotec kl 13.
Lång historia kort, efter 24 timmar (max dos) med molvärk, massage och alvedon för att få sova så var jag fortfarande bara öppen 2 cm och hade 1 cm tapp kvar...

Vi skickades dock ner till förlossningen för att där fortsätta med andra metoder. Väl där kom vi fram till att ballong nog var bästa metoden, så det sattes ca kl 17 på tisdagen. INTE bekvämt! Jag tar hellre en spiralinsättning flera gånger om.
Natten och följande dag bestod av dusch, tens, promenader i hallen och slutligen morfin sovdos för att få vila lite.
Ca kl 14 på onsdagen så kom ballongen ut när man drog i den och jag började så smått få riktiga värkar men jag var fortfarande bara öppen ca 4 cm.

Värkarna var regelbundna och täta men rätt svaga så vi bestämde att sätta in värkförstärkande dropp och ge EDA (eftersom jag redan på mina egna knappt hade någon vila mellan värkarna och redan behövde lustgas.
Detta gjordes kl 16 och när de undersökte mig 40 min senare så gick vattnet, dock var jag fortfarande bara 4 cm öppen. Därför sattes även Cytotec in på nytt.

Natten var lång med mycket lustgas och undersökningar men det gick väldigt långsamt framåt.

Vid kl 03 på torsdagen så hade jag utvecklat frossa och visade mig ha 39 graders feber. Bebis visade ingen stresspåverkan och jag hade öppnat mig till 8 cm så man skruvade upp dropp och cytotec med hopp att skynda på mer.
Vid halv fem började jag bli väldigt matt och ökningen av dropp hade inte gett effekt. Bebis var fortfarande inte påverkad men man började bli lite oroliga så man bestämde att vi ger det till kl 06, är vi inte redo att föda vaginalt då så blir det akut snitt.

Kl 06 undersöktes jag igen och var fortfarande bara 8 cm öppen...

Så 06.39 på torsdagen den 11e så föddes vår lille grabb med snitt. Lille och lille, 52 cm och 4254 g.

Även om förloppet absolut inte blev som jag föreställt mig så vill jag inte kalla det en dålig förlossningsupplevelse. Jag kände mig sedd, blev lyssnad på och fick vara med och påverka i hela processen. Sen att de åtgärder som sattes in inte fick tänkt effekt kan ingen beskyllas för och personalen var underbar.

Sen gjorde det utdraga förloppet med massvis av vaginala undersökningar tyvärr att jag fick en infektion i fosterhinnorna som påverkade bebis också. Så våra första 10 dagar spenderades på BB och Neontal med intravenös antibiotikabehandling. Dock innebar det att när vi kom hem var vi nog världens bäst upplärda förstagångsföräldrar

 

[Elin_B]

Nu har vi börjat koma i något så när ordning och jag känner mig mogen att skriva ihop en förlossningsberättelse.
Allt gick jättebra till slut men jag rekommenderar ändå att de som inte har fött än eller är oroliga/rädda inte läser.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Vi åkte in för igångsättning på måndagen (42+1). Trots hinnsvepning visade jag mig bara vara öppen 1 cm och hade 2 cm tapp kvar så man satte mig på cytotec kl 13.
Lång historia kort, efter 24 timmar (max dos) med molvärk, massage och alvedon för att få sova så var jag fortfarande bara öppen 2 cm och hade 1 cm tapp kvar...

Vi skickades dock ner till förlossningen för att där fortsätta med andra metoder. Väl där kom vi fram till att ballong nog var bästa metoden, så det sattes ca kl 17 på tisdagen. INTE bekvämt! Jag tar hellre en spiralinsättning flera gånger om.
Natten och följande dag bestod av dusch, tens, promenader i hallen och slutligen morfin sovdos för att få vila lite.
Ca kl 14 på onsdagen så kom ballongen ut när man drog i den och jag började så smått få riktiga värkar men jag var fortfarande bara öppen ca 4 cm.

Värkarna var regelbundna och täta men rätt svaga så vi bestämde att sätta in värkförstärkande dropp och ge EDA (eftersom jag redan på mina egna knappt hade någon vila mellan värkarna och redan behövde lustgas.
Detta gjordes kl 16 och när de undersökte mig 40 min senare så gick vattnet, dock var jag fortfarande bara 4 cm öppen. Därför sattes även Cytotec in på nytt.

Natten var lång med mycket lustgas och undersökningar men det gick väldigt långsamt framåt.

Vid kl 03 på torsdagen så hade jag utvecklat frossa och visade mig ha 39 graders feber. Bebis visade ingen stresspåverkan och jag hade öppnat mig till 8 cm så man skruvade upp dropp och cytotec med hopp att skynda på mer.
Vid halv fem började jag bli väldigt matt och ökningen av dropp hade inte gett effekt. Bebis var fortfarande inte påverkad men man började bli lite oroliga så man bestämde att vi ger det till kl 06, är vi inte redo att föda vaginalt då så blir det akut snitt.

Kl 06 undersöktes jag igen och var fortfarande bara 8 cm öppen...

Så 06.39 på torsdagen den 11e så föddes vår lille grabb med snitt. Lille och lille, 52 cm och 4254 g.

Även om förloppet absolut inte blev som jag föreställt mig så vill jag inte kalla det en dålig förlossningsupplevelse. Jag kände mig sedd, blev lyssnad på och fick vara med och påverka i hela processen. Sen att de åtgärder som sattes in inte fick tänkt effekt kan ingen beskyllas för och personalen var underbar.

Sen gjorde det utdraga förloppet med massvis av vaginala undersökningar tyvärr att jag fick en infektion i fosterhinnorna som påverkade bebis också. Så våra första 10 dagar spenderades på BB och Neontal med intravenös antibiotikabehandling. Dock innebar det att när vi kom hem var vi nog världens bäst upplärda förstagångsföräldrar

Vilken kämparinsats, förstår att du måste varit helt färdig! Bra jobbat

 

[KarinStarfighter]

Nu har vi börjat koma i något så när ordning och jag känner mig mogen att skriva ihop en förlossningsberättelse.
Allt gick jättebra till slut men jag rekommenderar ändå att de som inte har fött än eller är oroliga/rädda inte läser.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Vi åkte in för igångsättning på måndagen (42+1). Trots hinnsvepning visade jag mig bara vara öppen 1 cm och hade 2 cm tapp kvar så man satte mig på cytotec kl 13.
Lång historia kort, efter 24 timmar (max dos) med molvärk, massage och alvedon för att få sova så var jag fortfarande bara öppen 2 cm och hade 1 cm tapp kvar...

Vi skickades dock ner till förlossningen för att där fortsätta med andra metoder. Väl där kom vi fram till att ballong nog var bästa metoden, så det sattes ca kl 17 på tisdagen. INTE bekvämt! Jag tar hellre en spiralinsättning flera gånger om.
Natten och följande dag bestod av dusch, tens, promenader i hallen och slutligen morfin sovdos för att få vila lite.
Ca kl 14 på onsdagen så kom ballongen ut när man drog i den och jag började så smått få riktiga värkar men jag var fortfarande bara öppen ca 4 cm.

Värkarna var regelbundna och täta men rätt svaga så vi bestämde att sätta in värkförstärkande dropp och ge EDA (eftersom jag redan på mina egna knappt hade någon vila mellan värkarna och redan behövde lustgas.
Detta gjordes kl 16 och när de undersökte mig 40 min senare så gick vattnet, dock var jag fortfarande bara 4 cm öppen. Därför sattes även Cytotec in på nytt.

Natten var lång med mycket lustgas och undersökningar men det gick väldigt långsamt framåt.

Vid kl 03 på torsdagen så hade jag utvecklat frossa och visade mig ha 39 graders feber. Bebis visade ingen stresspåverkan och jag hade öppnat mig till 8 cm så man skruvade upp dropp och cytotec med hopp att skynda på mer.
Vid halv fem började jag bli väldigt matt och ökningen av dropp hade inte gett effekt. Bebis var fortfarande inte påverkad men man började bli lite oroliga så man bestämde att vi ger det till kl 06, är vi inte redo att föda vaginalt då så blir det akut snitt.

Kl 06 undersöktes jag igen och var fortfarande bara 8 cm öppen...

Så 06.39 på torsdagen den 11e så föddes vår lille grabb med snitt. Lille och lille, 52 cm och 4254 g.

Även om förloppet absolut inte blev som jag föreställt mig så vill jag inte kalla det en dålig förlossningsupplevelse. Jag kände mig sedd, blev lyssnad på och fick vara med och påverka i hela processen. Sen att de åtgärder som sattes in inte fick tänkt effekt kan ingen beskyllas för och personalen var underbar.

Sen gjorde det utdraga förloppet med massvis av vaginala undersökningar tyvärr att jag fick en infektion i fosterhinnorna som påverkade bebis också. Så våra första 10 dagar spenderades på BB och Neontal med intravenös antibiotikabehandling. Dock innebar det att när vi kom hem var vi nog världens bäst upplärda förstagångsföräldrar

Bra kämpat! Vilken otroligt lång förlossning! Fantastiskt att du stod ut så länge!

 

[rosapantern]

Har han inte fått vara med på besöken hos BM och sådär heller? Här har BM uppmuntrat jättemycket till att även pappan är med. Hoppas du orkar med morgondagen!

Nej tyvärr, hon har inte sagt något om att han är välkommen, så jag har tänkt att det är standard att man går själv. Tills en kompis på samma mvc säger att hennes bm varit väldigt angelägen om att hennes partner ska vara med på besöken. Känns lite trist då min partner är väldigt exalterad och mer än gärna deltar i allt som rör mig och bebis. Jag kunde väl frågat själv men som sagt trodde jag det var standard så.

 

[Lönn]

Nej tyvärr, hon har inte sagt något om att han är välkommen, så jag har tänkt att det är standard att man går själv. Tills en kompis på samma mvc säger att hennes bm varit väldigt angelägen om att hennes partner ska vara med på besöken. Känns lite trist då min partner är väldigt exalterad och mer än gärna deltar i allt som rör mig och bebis. Jag kunde väl frågat själv men som sagt trodde jag det var standard så.

Konstigt om de tycker man ska gå själv. Nu sa de visserligen aldrig något särskilt innan till oss men min man har varit med till barnmorskan alla gånger utom en när han var sjuk. Jag har förutsatt att partnern är välkommen och ingen har sagt något annat. I väntrummet har det sett ut som de flesta har en partner med.

 

[cambodia]

Smygläser i tråden
Min sambo var också med på alla besök hos barnmorskan

 

[Flixon]

Nej tyvärr, hon har inte sagt något om att han är välkommen, så jag har tänkt att det är standard att man går själv. Tills en kompis på samma mvc säger att hennes bm varit väldigt angelägen om att hennes partner ska vara med på besöken. Känns lite trist då min partner är väldigt exalterad och mer än gärna deltar i allt som rör mig och bebis. Jag kunde väl frågat själv men som sagt trodde jag det var standard så.

Jag tror standard är att partner är välkommen, de väntar ju också barn även om de inte är gravida. Min partner var med på de flesta besök med första barnet men jag kan inte minnas att bm sa något särskilt.

 

[Energi]

Nej tyvärr, hon har inte sagt något om att han är välkommen, så jag har tänkt att det är standard att man går själv. Tills en kompis på samma mvc säger att hennes bm varit väldigt angelägen om att hennes partner ska vara med på besöken. Känns lite trist då min partner är väldigt exalterad och mer än gärna deltar i allt som rör mig och bebis. Jag kunde väl frågat själv men som sagt trodde jag det var standard så.

Hos oss är det nog standard att partner är med. Vid inskrivning bad barnmorskan om att jag skulle komma själv vid ett besök senare i graviditeten, för att kunna fråga om våld i nära relationer. Men jag tycker det är lite kass av din barnmorska att inte säga att partner är välkommen!