Vårföräldrar 2017 del två

[Hyacinth]

Jag har en övervikt med från start så jag "får inte" gå upp mer än sex kilo enligt min bm. Sen gör hon ingen skillnad på om det är 5 eller 25 kilo man har i bagaget. Övervikt som övervikt enligt henne.

Puckotant.

 

[lil-sis]

När jag var tjock och dräktig tänkte jag skriva Så sade bara BM att jag skulle _försöka_ gå upp så lite som möjligt. Helt ok inställning av någon som fattar att det inte är så lätt.

Nuvarande är svårt att veta eftersom startläget är ett annat.

 

[*Gotlandsrusset*]

Bm besök avklarat, bra värden, 140 hjärtslag, magen på medelkurvan och +4 kilo (25+4 eller vad det är).
Vad tanten säger...?
"Är det så att du tröstäter nu när du fått ont eftersom du gått upp fyra kilo".
Vad jag ville svara och vad jag svarade var inte riktigt i enighet med varandra kan jag berätta... Svaret löd "nej, det gör jag inte". Vad jag tänkte lämpar sig inte i skrift.

Men vad är det för rövh*l till barnmorska? Du skulle svarat: ja men så klart jag har, satsar på 10 kilo till nästa besök

Jag har gått upp 20 kilo och har 6 veckor kvar, min bm har inte sagt ett pip om detta. Hade hon gjort det hade jag sagt några väl valda ord och gått...

 

[*Gotlandsrusset*]

Enda anledningen till att han har ett huvud är att hans öron inte ska slå ihop..
Då har denna människa dessutom själv förlorat ett barn i v38 för 27 år sedan.. Han är så jävla bitter och ogin att hälften kunde vara nog. Han tycker för att nämna nåt att en självvald abort inte är värre än att bli surrogatmamma mot sin vilja (nåt som händer ofta i vissa länder där pengar styr) "Man har ändå ingen relation till barnet när det är så litet"

Inte konstigt att aset har 3 skilsmässor i bagaget och "nya frun" är en thailändska som inte förstår ett enda ord av varesej svenska eller engelska. (Den stackars människan fick dessutom lämna sina två barn 4 och 9år i Thailand då det blev enklare så..)
Ett stort rövhål är vad han är.

Vet inte ens vad jag ska skriva. Ser ut såhär nu

 

[Lazy Lady]

Vet inte ens vad jag ska skriva. Ser ut såhär nu

Nej, det förstår jag! Han är så dum att klockorna stannar

 

[lil-sis]

Nej, det förstår jag! Han är så dum att klockorna stannar

Men konsekvent dum i huvudet?

Jag har svårare att hantera normalt vettiga människor som häver ur sig dumheter

 

[Lazy Lady]

Men konsekvent dum i huvudet?

Jag har svårare att hantera normalt vettiga människor som häver ur sig dumheter

Det är ett permanent tillstånd..

 

[lil-sis]

Idag är det förresten sådär sjukt lång tid kvar till Viktirs entré igen

 

[Mayalv]

Kan det argumentet användas i alla lägen tro?

I de allra flesta, det är jag med min pålitliga gravidhjärna övertygad om !

 

[BobberiBoo]

Blir pizza till middag då jag nästan gråter när jag måste resa mig eller gå någonstans och sambon typ är rädd för spisen Så jag får typ allt serverat idag, det händer ju inte så ofta

 

[Lazy Lady]

Blir pizza till middag då jag nästan gråter när jag måste resa mig eller gå någonstans och sambon typ är rädd för spisen Så jag får typ allt serverat idag, det händer ju inte så ofta

Här blir det lyxigt, stekt falukorv och stuvade makaroner. ORKAR inte spendera nån längre tid vid spisen..

 

[lil-sis]

Ost- och baconkorv blir det nog har. Tror jag. Vi håller på och byter bilar med mellansonen och skrämmer slag på barnbarnet

 

[Mirifax]

Det är ett permanent tillstånd..

Saknar ord, idiot....

 

[falukorw]

Mars
1/3-Fille 26 år första barnet
11/3 Mayalv 34 år, andra barnet
11/3 Oktiv 32 år andra barnet
15/3 Ariane, 35 år, andra barnet
16/3 - Mirifax, 33 år, fjärde(varav ett sent missfall)
19/3 - Suspiria, 31 år, första barnet
21/3 - lil-sis, 35 år, första, Viktor
23/3 - helena_hamrerk, 30 år, första barnet

April
1/4 - _Zacke_, 26år, första barnet
8/4 - Imnir, 24 år, tredje barnet
5/4 - Lime, 26 år, andra barnet
8/4 - hyacinth
15/4-Lynxlady, 34 år, tredje barnet
15/4 - Melisen, 33 år, andra barnet
18/4 Donnatello, 32 år, tredje barnet
25/4- Lazy Lady, 35år, andra barnet, 1barnet föddes/dog 18/4-16 i intrauterin fosterdöd v41.
26/4 - Petronella, 27år, första barnet (fd. Happygirl)
28/4 - Diremone, 29 år, första barnet

Maj
12/5 - TeamLundVer, 33år, andra barnet
13/5 nyfiknajag, 27 år andra barnet
14/5 falukorw, 33 år, första barnet
15/5 Norrisen, 35 år andra barnet
15/5 FruFebruari, 29 år, tredje barnet.
20/5 - Lilltess,24 år, andra barnet
24/5 - hjärter_dam, 29år, andra barnet
25/5 Bobberiboo, 25 år, andra barnet


?/? - Beppo, 32 år, första barnet

 

[Mirifax]

Här blev det köttfärssås och spagetti... Har alltid färdiga lådor i frysen att ta upp....

Räknar lite ner tiden nu med, känns så gott och underbart på något konstigt vis.... känns som att det nog kanske kan bli en bebis på riktigt denna gången. Njuter av att känna sparkarna o kullerbyttorna. Känns som att det är sista graviditeten och försöker njuta lite extra. Blir fruktansvärt orolig när hen varit stilla en stund, men hen är lättretad och väckt och det är lugnande

Var på Ullared igår men blev nästan inget handlat till bebis. Jag har blivit väldigt kräsen. Ska vara omlottbodys och byxor helst med fot. Sedan var det mesta väldigt rosa eller väldigt blått. Svårt när man inte vet vilken sort det är som gömmer sig där inne

 

[falukorw]

Nu hoppar jag också in här.
Blev oplanerat gravid trots mini piller och detta upptäcktes sent då jag inte haft några som helst symptom som illamående eller liknande. När vi väl kom till abortklinken blev det konstaterat att jag redan gått 13+6 vilket ställde till det rejält för mig som var helt inställd på att göra abort då varken jag eller pojkvännen ville ha barn (han har två sen innan) och vi inte ens bor ihop. Men när jag väl var där kände jag mig inte alls lika säker, hade tagit ca två veckor innan jag fått tid för abort och jag tyckte inte alls att det var någon rolig känsla att behöva föda ut ett dött foster på sjukhuset så sent in i graviditeten. Pojkvännen var helt emot att behålla det pch förstod inte alls mina känslor men efter att ha varit och pratat med klinikens kurator kändes det lite bättre och nu har vi bestämt oss för att behålla det. Jag har fortfarande inte riktigt landat i det men det kommer nog mer och mer.

Det jobbigaste är att jag blir så otroligt andfådd när jag går upp för minsta lilla backe samt denna jäkla nästäppa. I övrigt har jag inga som helst symptom på att jag är gravid även om det börjar synas lite. Hoppas på att få må bra och köra på som vanligt så länge som möjligt.

 

[lil-sis]

Nu hoppar jag också in här.
Blev oplanerat gravid trots mini piller och detta upptäcktes sent då jag inte haft några som helst symptom som illamående eller liknande. När vi väl kom till abortklinken blev det konstaterat att jag redan gått 13+6 vilket ställde till det rejält för mig som var helt inställd på att göra abort då varken jag eller pojkvännen ville ha barn (han har två sen innan) och vi inte ens bor ihop. Men när jag väl var där kände jag mig inte alls lika säker, hade tagit ca två veckor innan jag fått tid för abort och jag tyckte inte alls att det var någon rolig känsla att behöva föda ut ett dött foster på sjukhuset så sent in i graviditeten. Pojkvännen var helt emot att behålla det pch förstod inte alls mina känslor men efter att ha varit och pratat med klinikens kurator kändes det lite bättre och nu har vi bestämt oss för att behålla det. Jag har fortfarande inte riktigt landat i det men det kommer nog mer och mer.

Det jobbigaste är att jag blir så otroligt andfådd när jag går upp för minsta lilla backe samt denna jäkla nästäppa. I övrigt har jag inga som helst symptom på att jag är gravid även om det börjar synas lite. Hoppas på att få må bra och köra på som vanligt så länge som möjligt.

Oj vilken överraskning!

Förstår att det är mycket känslor.

Jag gjorde en abort i v 8 när jag var 18 men det var verkligen i ett annat liv (och ingenting jag ångrar).

Välkommen till tråden

 

[lil-sis]

Det blev inte alls korv utan tydligen är min Disco klar så vi äter middag på grillen vid verkstan

Och har nu tre bilar som behöver tas hem (Sambon gjorde en tankevurpa.)

 

[Lazy Lady]

Nu hoppar jag också in här.
Blev oplanerat gravid trots mini piller och detta upptäcktes sent då jag inte haft några som helst symptom som illamående eller liknande. När vi väl kom till abortklinken blev det konstaterat att jag redan gått 13+6 vilket ställde till det rejält för mig som var helt inställd på att göra abort då varken jag eller pojkvännen ville ha barn (han har två sen innan) och vi inte ens bor ihop. Men när jag väl var där kände jag mig inte alls lika säker, hade tagit ca två veckor innan jag fått tid för abort och jag tyckte inte alls att det var någon rolig känsla att behöva föda ut ett dött foster på sjukhuset så sent in i graviditeten. Pojkvännen var helt emot att behålla det pch förstod inte alls mina känslor men efter att ha varit och pratat med klinikens kurator kändes det lite bättre och nu har vi bestämt oss för att behålla det. Jag har fortfarande inte riktigt landat i det men det kommer nog mer och mer.

Det jobbigaste är att jag blir så otroligt andfådd när jag går upp för minsta lilla backe samt denna jäkla nästäppa. I övrigt har jag inga som helst symptom på att jag är gravid även om det börjar synas lite. Hoppas på att få må bra och köra på som vanligt så länge som möjligt.

Grattis och välkommen till tråden

Kan trösta dej med att nästäppan försvinner när bebis kommit ut Andfåddheten lättar när man vant sej vid allt extra kroppen innehåller

 

[TeamLundVer]

Här blir det lyxigt, stekt falukorv och stuvade makaroner. ORKAR inte spendera nån längre tid vid spisen..

Biffar och makaroner här.