TeamLundVer
Trådstartare
Jag vet inte om det är amningen som ställer till det med hormoner och sådant men jag har börjat oroa mig för och våndas inför döden. Jag menar, det är förhoppningsvis minst 50 år tills dess men blotta tanken på att skiljas från barnen gör att jag börjar gråta
Och jag oroar mig för att ngt ska hända dem. Får upp en massa olika hemska scenarion flera gångervom dagen. Oroar mig för att mista min man eller att jag ska gå bort tidigt och missa deras uppväxt
Alltså jag har alltid tyckt tanken på döden varit oerhört tuff men nu är den liksom sju resor värre.
Och jag oroar mig för att ngt ska hända dem. Får upp en massa olika hemska scenarion flera gångervom dagen. Oroar mig för att mista min man eller att jag ska gå bort tidigt och missa deras uppväxt
Alltså jag har alltid tyckt tanken på döden varit oerhört tuff men nu är den liksom sju resor värre.