Sv: Vårföräldrar 2013! Del 3
Tack ska du ha. Ja de har visst två timmars telefontid (även om det inte finns information om det nånstans, men ringer man efter kl 10 så är det stängt för dagen). Det gäller komma fram och att hinna få en telefontid innan de tar slut.
Sambon hjälper mig jaga när han kan, men jobbar som personlig assistent och kan sällan ringa nånstans när han jobbar så klart. Jag har dessutom rejäl telefonfobi, vilket så klart inte underlättar, men vissa saker - så som BM, läkare och veterinär måste man ju ringa i alla fall så jag försöker se det som träning.
Och ja.. det känns lite så där att behöva förklara och komma med papper osv men det kanske hjälper i alla fall... EDS förväntar jag mig inte att någon ska kunna något om, det är så pass ovanligt att väldigt få läkare ens har hört talas om det innan. Däremot gillar jag inte att de uttalar sig så tvärsäkert om något som de inte kan.
Aspergers däremot är ju inte jätteovanligt, och att behöva sitta och traggla igenom det också och dessutom behöva förklara gång på gång att jag t.ex. kanske inte förstår det som är "underförstått" utan tolkar bokstavligt är aningens... ja lite förnedrande faktiskt. Sambon tycker också det är jättejobbigt att sitta och prata om mig som om jag vore ett barn (hans formulering)
Skickar en styrkekram till dig! Förstår verkligen att det känns jobbigt att bli så ignorerad av vården. Det verkar ju dessutom vara rätt svårt att komma fram på telefon hos er (eller var det till BM?). Din man/ sambo kanske kan hjälpa till att jaga dem om det känns knäckande för dig?
Klockan, skickar en kram till dig också, håller tummarna för att det blir mer uthärdligt så snart som möjligt!
Tack ska du ha. Ja de har visst två timmars telefontid (även om det inte finns information om det nånstans, men ringer man efter kl 10 så är det stängt för dagen). Det gäller komma fram och att hinna få en telefontid innan de tar slut.
Sambon hjälper mig jaga när han kan, men jobbar som personlig assistent och kan sällan ringa nånstans när han jobbar så klart. Jag har dessutom rejäl telefonfobi, vilket så klart inte underlättar, men vissa saker - så som BM, läkare och veterinär måste man ju ringa i alla fall så jag försöker se det som träning.
Och ja.. det känns lite så där att behöva förklara och komma med papper osv men det kanske hjälper i alla fall... EDS förväntar jag mig inte att någon ska kunna något om, det är så pass ovanligt att väldigt få läkare ens har hört talas om det innan. Däremot gillar jag inte att de uttalar sig så tvärsäkert om något som de inte kan.
Aspergers däremot är ju inte jätteovanligt, och att behöva sitta och traggla igenom det också och dessutom behöva förklara gång på gång att jag t.ex. kanske inte förstår det som är "underförstått" utan tolkar bokstavligt är aningens... ja lite förnedrande faktiskt. Sambon tycker också det är jättejobbigt att sitta och prata om mig som om jag vore ett barn (hans formulering)