Sv: Vårföräldrar 2013! Del 3
*kl*
Helt utan krämpor eller osympatiska medmänniskor så känner jag mig lite sliten och less, så jag lider verkligen med er som har det jobbigt på riktigt!
Vi var ju hos barnläkaren i torsdags kväll med hål i huvudet. Igår morse kunde gossebarnet plötsligt inte gå längre. Bara grät och skrek nej, nej, mamma när han försökte stå på benen. Jag lade lite kex på bordet fö ratt se om smärtan kanske gick över då, men det gjorde den inte. Kexmonstret avstod hellre från kex än gick två meter. Alltså tillbaka till läkaren, som konstaterade höftsnuva. Nu ska gullungen äta smärtlindrande och vila någon vecka. Försök vila en smärtlindrar 20 månaders liksom... Han haltar omkring i 230 ungefär medan jag föreslår lugna aktiviteter osm att lägga pussel...
Snuvan har dessutom vandrat vidare från höften till näsa och ungor - på natten hostar han tills han spyr. Jag bytte sängkläder två gånger i natt, skickade in maken att sova i gästsängen (dumt att två är vakna) och tillbringade tiden ca 00-1:30, 3:30-4 och 5:30-6:30 sittandes i sängen med gossebarnet i famnen. Klockan sju ville han gå upp.
Som grädde på moset är det fullt kaos på jobbet, det där med semester istället för att jobba hemifrån under veckorna (är på kontoret på måndagar) funkar inte alls och mina naiva planer om att sova middag eller förbereda för bebisen (inklusive avsluta alla våra inredningsprojekt) brinner inne. Istället får jag varje dag diverse klagomål från kunder om att uppgifter som jag redan lämnat vidare inte blivit utförda. (Jag vet mycket väl att mina kollegor också är grymt överbelastade med minst två personer långtidssjukskrivna men ständigt nya uppdrag, men det är ändå irriterande att få klagomål).
Skriva här gör jag eftersom systemet idag är extremt segt och jag får spunk av att sitta och stirra på digitala sandur... Har tröstätit pannkakor till lunch och funderar på att komplettera med en glass.