Apollo 13
Trådstartare
Sv: Vårföräldrar 2013! Del 2
haha, alltså, jag förstår dig, och jag håller i teroin med dig.. men allvarligt.. flytningar.. det är fan det äckligaste ordet i hela världshistorian *kräks i min egen mun* dessutom har jag full förståelse för att karln inte vill ta del av mina ev illaluktande flytningar
Men jag inser faktiskt själv hur löjligt det är, och vi jobbar på det. Jag var som sagt verkligen inte så här förut, det är han som har fördärvat mig Men nu kämpar vi.. haha. Nu är det ju lite så att jag känner att han måste ju veta om något är fel. För det första kan jag vara lite dålig på att inse att något faktiskt verkar galet "ääääh de lööööööser siiiiiig" och så går jag och pinar mig när jag har ont typ. Så han kan behöva sparka mig i röven lite.. Sen är det ju lite så att jag känner nu att OM det blir problem, och stora problem, så kan ju faktiskt behovet finnas att han faktiskt vet vad som hänt med mig, hur jag mått osv för att kunna infa typ läkare osv om det. Det är ju för bäbis skull han måste veta. Men haha vi jobbar på det, och det skulle låta så komiskt för någon utomstående att höra oss...
jag: förlåt för att jag säger det här.. men jag måste
han: *blir vit i ansiktet* mmhmmm?
jag: joo... imorse när jag gick utan för dörren så.. eh.. kändes det som att.. eh... det kom.. eeh.....
han: mmhmmm... ja fattar.
jag: och eh... de.. eh....
och så håller vi på så.
Fast efter förlossningen så lär vi ju bli härdade båda två. Kan dock garantera att O hundra gånger heldre vill att jag hoppar upp och biter honom i knäna än pratar om mina flytningar hahahahaah
haha, alltså, jag förstår dig, och jag håller i teroin med dig.. men allvarligt.. flytningar.. det är fan det äckligaste ordet i hela världshistorian *kräks i min egen mun* dessutom har jag full förståelse för att karln inte vill ta del av mina ev illaluktande flytningar
Men jag inser faktiskt själv hur löjligt det är, och vi jobbar på det. Jag var som sagt verkligen inte så här förut, det är han som har fördärvat mig Men nu kämpar vi.. haha. Nu är det ju lite så att jag känner att han måste ju veta om något är fel. För det första kan jag vara lite dålig på att inse att något faktiskt verkar galet "ääääh de lööööööser siiiiiig" och så går jag och pinar mig när jag har ont typ. Så han kan behöva sparka mig i röven lite.. Sen är det ju lite så att jag känner nu att OM det blir problem, och stora problem, så kan ju faktiskt behovet finnas att han faktiskt vet vad som hänt med mig, hur jag mått osv för att kunna infa typ läkare osv om det. Det är ju för bäbis skull han måste veta. Men haha vi jobbar på det, och det skulle låta så komiskt för någon utomstående att höra oss...
jag: förlåt för att jag säger det här.. men jag måste
han: *blir vit i ansiktet* mmhmmm?
jag: joo... imorse när jag gick utan för dörren så.. eh.. kändes det som att.. eh... det kom.. eeh.....
han: mmhmmm... ja fattar.
jag: och eh... de.. eh....
och så håller vi på så.
Fast efter förlossningen så lär vi ju bli härdade båda två. Kan dock garantera att O hundra gånger heldre vill att jag hoppar upp och biter honom i knäna än pratar om mina flytningar hahahahaah