Varför vill inte män vara föräldralediga/ vabb/ gå ner i arbetstid etc?

[vallhund]

Mina föräldrar är 40-talister, alltså äldre än dina föräldrar, och min pappa tog hälften av föräldraledigheten och mer än hälften av all VAB när jag var liten.

/Mvh förälder och 80-talist

Att pappor kunde få ut ledighet o få ersättning infördes 1975.

 

[inverterad]

Det är något jag är ganska oroad över. Att tro att man är överens innan och sen när det kommer till kritan så vill mannen visst inte överföra teori till praktik. Jag undrar hur man skyddar sig mot det.

Det behöver inte ens vara att han inte VILL. Det kan bara vara att det är jäkligt svårt för båda att få till det och bryta mot alla dessa normer som ju finns internaliserade i oss. Det går, men kräver en massa jobb, medvetenhet, reflektion och kommunikation.

 

[inverterad]

Att pappor kunde få ut ledighet o få ersättning infördes 1975.

Ja? Förstår inte riktigt din kommentar.

 

[Modest]

Det behöver inte ens vara att han inte VILL. Det kan bara vara att det är jäkligt svårt för båda att få till det och bryta mot alla dessa normer som ju finns internaliserade i oss. Det går, men kräver en massa jobb, medvetenhet, reflektion och kommunikation.

Ja, den svårigheten förstår jag också finns. Men jag syftade mer på om snubben helt sonika kommer på att "han vill inte". Det verkar ju hända, menar jag, och då har man ju inte ens något att jobba med.

 

[vallhund]

Ja? Förstår inte riktigt din kommentar.

Missade att du var född på 80 talet.

 

[julgrisen]

Det är något jag är ganska oroad över. Att tro att man är överens innan och sen när det kommer till kritan så vill mannen visst inte överföra teori till praktik. Jag undrar hur man skyddar sig mot det.

Det här är jag också väldigt orolig över! Jag har flera vänner vars förhållanden jag sett som väldigt jämställda innan de fick barn men som nu känns mycket mer traditionella. Det finns undantag såklart, men jag tycker att det blir väldigt tydligt att man måste vara extremt medveten och tänka sig för hela tiden för att inte hamna där.

 

[sjoberga]

Att diskutera innan betyder på inget sätt att det blir så sen, tyvärr.

Det verkar ett par resor mindre smart att inte ens ta upp frågan. Resonemangen bakom ett ställningstagande kan vara väldigt intressanta att ta del av innan fullbordat faktum. Från båda sidor såklart.

 

[sjoberga]

Det är något jag är ganska oroad över. Att tro att man är överens innan och sen när det kommer till kritan så vill mannen visst inte överföra teori till praktik. Jag undrar hur man skyddar sig mot det.

Nu är ju inte en majoritet av männen fullblodspsykopater , så en väl utförd diskussion och resonemang i ämnet bör utgöra ett väl fungerande skydd i de flesta fall.

 

[sjoberga]

Ja, den svårigheten förstår jag också finns. Men jag syftade mer på om snubben helt sonika kommer på att "han vill inte". Det verkar ju hända, menar jag, och då har man ju inte ens något att jobba med.

Varför ska du jobba? Säg bara "jag vill inte".

 

[Modest]

Det här är jag också väldigt orolig över! Jag har flera vänner vars förhållanden jag sett som väldigt jämställda innan de fick barn men som nu känns mycket mer traditionella. Det finns undantag såklart, men jag tycker att det blir väldigt tydligt att man måste vara extremt medveten och tänka sig för hela tiden för att inte hamna där.

Jag har inte sett det hända än pga inga kompisar med barn men det lär ju komma så småningom. Hur bemöter du det du ser i din omgivning? (Om man ens ska bemöta det, alls? Hövlighet osv).

 

[Modest]

Nu är ju inte en majoritet av männen fullblodspsykopater , så en väl utförd diskussion och resonemang i ämnet bör utgöra ett väl fungerande skydd i de flesta fall.

Ja absolut! Men man ju aldrig försäkra sig till 100%, det är ju en omöjlighet.

Varför ska du jobba? Säg bara "jag vill inte".

Fast jag ser det inte som att jag löser min ev situation genom att bete mig lika omoget och hota med att sluta jobba?

 

[Modest]

Nu är ju inte en majoritet av männen fullblodspsykopater , så en väl utförd diskussion och resonemang i ämnet bör utgöra ett väl fungerande skydd i de flesta fall.

Plus att jag nog tänker att fullblodspsykopater inte utgör majoriteten av män som av någon anledning har svårt att ta ansvar för barn och hem.

 

[cirkus]

Jag tror det handlar mycket om konservativa värderingar och generationer . Det är iaf min personliga erfarenhet. Mina föräldrar är båda 50-talister, fast jag är född -97. Mamma jobbade öht inte fram tills att jag var 3 år, och jobbar fortfarande (fast det gjorde hon iof även innan jag föddes också) bara deltid, som ssk. Pappa är civilingenjör och har aldrig vikt en dag för mig, någonsin. Mamma har vabbat, varit föräldraledig etc. hela tiden. Trots att de är gifta och bor i samma kråkslott, och så gjort/varit hela mitt liv, har pappa varit en figur man träffat ibland på kvällarna och sen på helger. Övrig tid har han jobbat, eller möjligen ägnat sig åt sina egna hobbys. Mamma har tagit 100% ansvar för mig hela min uppväxt.
Jag har funderat en del på ovanstående, särskilt med tanke på senaste årens debatt om delad föräldraförsäkring m.m. Mina föräldrar verkar dock helt obrydda och tycker ovanstående inte är det minsta konstigt - inte ens mamma. "Självklart är det mamman som tar 100% ansvar för barnet under uppväxten - medan pappan jobbar heltid och ägnar sig åt sina hobbys" som min mamma uttrycker det. "Barnet är ju givetvis mammans helt egna ansvar" som pappa lite diplomatiskt uttryckte det en gång.
Så jag tror mycket det är en generationsfråga. Nu är visserligen mina föräldrar inte bara gamla - utan även väldigt konservativt lagda. Tror dock inte "dagens föräldrar", som är födda på typ 70-talet, resonerar på samma vis.

Inte ens mina föräldrar födda på 30-talet är så konservativa.
Jag född på 60-talet resonerar VERKLIGEN inte så.

 

[sjoberga]

Fast jag ser det inte som att jag löser min ev situation genom att bete mig lika omoget och hota med att sluta jobba?

Jag ifrågasätter bara det som är egentligen pudelns kärna. Varför är det du som ska jobba och ta ansvaret för ett barn du har gemensamt med en partner? Det är så lätt att falla i det tankemönstret och liksom bejaka hela normen nästan slentrianmässigt.

 

[Lobelia]

Du menar, varför skaffar en sådan karl barn.

Det är väl rimligen både och.

 

[sjoberga]

Plus att jag nog tänker att fullblodspsykopater inte utgör majoriteten av män som av någon anledning har svårt att ta ansvar för barn och hem.

Jag tänker att man måste ha sådana drag om man i flera års tid har en vuxen, mogen, positiv och god diskussion hemma om jämställdhet, hur man vill själv ha det i praktiken, om jämställdhet i allmänhet, om roller för människor, hur familjen ska fungera, hur föräldraledigheten ska fördelas och sedan den dagen barnet kommer så tvärvänder man och "vill inte" - och helt lämnar barnen som uppgift till kvinnan.

 

[inverterad]

Det verkar ett par resor mindre smart att inte ens ta upp frågan. Resonemangen bakom ett ställningstagande kan vara väldigt intressanta att ta del av innan fullbordat faktum. Från båda sidor såklart.

Visst, men jag tror många pratar om det innan och sen tror att det är fixat. Det räcker inte att prata om det innan. Snarare att prata om det innan, under, över, ja, hela tiden, och reflektera och ifrågasätta. Jämställdhet på riktigt är skitsvårt att få till.

 

[athena_arabians]

Inte ens mina föräldrar födda på 30-talet är så konservativa.
Jag född på 60-talet resonerar VERKLIGEN inte så.

Min pappa född anno 1926 hade inte den inställningen. Inte heller morfar född 1921

 

[Dressyrtjejen_97]

Samma här, min pappa är född -45 och var 45 när jag föddes. Han har ändå varit hemma med mig. Det låter lite frikyrkligt att uttrycka sig så som @Dressyrtjejen_97 s föräldrar gör.

Fast de är strikta ateister. Och, som sagt, så konservativa att man kroknar....
Skulle nästan kunna göra en helt egen tråd bara med alla deras märkliga åsikter i frågor

 

[Seabaz]

Att diskutera innan betyder på inget sätt att det blir så sen, tyvärr.

Nej det är ju klart men det borde väl ge en vink om om man tänker lika. Åtminstone ha en plan. Sen att följa den är ju en annan sak.