Sv: Varför mer än ett namn till barn?
Och det GÅR också BRA att ha 4 namn! Och jag anser att det är upp till föräldrarna om de vill svara på varför de gjort si eller så. Dessutom tycker jag att det räcker som argument, att man vill ha namn man tycker om eller som släkten bär.
Mina barn har fått delvis släktnamn.
Min pappa hette Mogens Erik så som tilltalsnamn fick äldsta sonen Eric, för det var ett namn som min pappa ville ge sin son...som han aldrig fick. Jag satte c istället för k för att markera lite att det är ett eget namn ändå. Fabian är ett namn som pappan alltid tyckt mycket om. Sonny heter pappan och Bertil är efter en nära vän till mig som hjälpt mig med mycket, men som tyvärr inte finns i livet mer.
Min morfars far hette Isak, där kommer vårt efternamn ifrån ( men när min son föddes hette jag inte det ju). Son nummer 2 döpte jag då till Isaac, engelsk stavning för att namnet ser mjukare ut och blir ett eget typ, precis som med Eric. Adrian är ett namn som jag verkligen gillar! Emilio gillade pappan och León är en annan variant av Lennart som barnens farfar hette.
Elin fick sitt tilltalsnamn för att hennes pappa inte ville ha nåt annat och istället började tjaffsa om det, så jag gav mig och satte som villkor att tösen ska ha 4 namn och jag skulel bestämma dem, vilket accepterades. Fredrica är en form av pappans namn, Linnéa är mitt favoritnamn och Emiliafick hon dels eftersom Isaac heter Emilio men också för att jag känner en mycket rar och söt tjej som heter så och tänkte på henne.
Jag struntar fullständigt i vart de ligger på topplistan elelr om alla i klassen heter som de, jag har valt namnen för att de är vackra och betyder något för mig och för min man. Dessutom är alla namnen internationellt gångbara och de är "gamla" även om de är "förnyade i sin stavning typ. Räcker det som anledning?
Nej!
Det är en REFLEKTIONSFRÅGA !
För att ventilera VARFÖR man gör på det ena eller andra viset.
Och poängtera för dem som aldrig reflekterat att det faktiskt GÅR BRA att bara ha ett namn.
Och det GÅR också BRA att ha 4 namn! Och jag anser att det är upp till föräldrarna om de vill svara på varför de gjort si eller så. Dessutom tycker jag att det räcker som argument, att man vill ha namn man tycker om eller som släkten bär.
Mina barn har fått delvis släktnamn.
Min pappa hette Mogens Erik så som tilltalsnamn fick äldsta sonen Eric, för det var ett namn som min pappa ville ge sin son...som han aldrig fick. Jag satte c istället för k för att markera lite att det är ett eget namn ändå. Fabian är ett namn som pappan alltid tyckt mycket om. Sonny heter pappan och Bertil är efter en nära vän till mig som hjälpt mig med mycket, men som tyvärr inte finns i livet mer.
Min morfars far hette Isak, där kommer vårt efternamn ifrån ( men när min son föddes hette jag inte det ju). Son nummer 2 döpte jag då till Isaac, engelsk stavning för att namnet ser mjukare ut och blir ett eget typ, precis som med Eric. Adrian är ett namn som jag verkligen gillar! Emilio gillade pappan och León är en annan variant av Lennart som barnens farfar hette.
Elin fick sitt tilltalsnamn för att hennes pappa inte ville ha nåt annat och istället började tjaffsa om det, så jag gav mig och satte som villkor att tösen ska ha 4 namn och jag skulel bestämma dem, vilket accepterades. Fredrica är en form av pappans namn, Linnéa är mitt favoritnamn och Emiliafick hon dels eftersom Isaac heter Emilio men också för att jag känner en mycket rar och söt tjej som heter så och tänkte på henne.
Jag struntar fullständigt i vart de ligger på topplistan elelr om alla i klassen heter som de, jag har valt namnen för att de är vackra och betyder något för mig och för min man. Dessutom är alla namnen internationellt gångbara och de är "gamla" även om de är "förnyade i sin stavning typ. Räcker det som anledning?