Varför mer än ett namn till barn? [UTBRUTEN]

[Sjalen]

Sv: ny namntråd!

Jag tycker allt över ETT förnamn och ETT efternamn är en helt onödig belastning för barnet.

Varför liksom ?

Därför att man vill hedra personligheter i sin familj men samtidigt vill man som i mitt fall inte att Hildur ska vara tilltalsnamn. Jodå, Hildur är jättevackert och härligt ovanligt men barnets pappa är engelsman och med all kontakt vi har med England så skulle det vara ett helsike att behöva bokstavera Hildur i alla situationer där.

Dessutom är namn enligt mig helt ovetenskapligt knutna till personligheten ("alla" jag känner som heter Eva har temperament och står för egna värderingar, "alla" Pernilla är supertrevliga balanserade människor osv. och det var inte en renodlad Hildur jag hade framför mig på sjukhuset men jag ville ändå hedra pappas faster.

Nu har det dessutom visat sig att vår dotter älskar att ha flera namn och stolt håller reda på när hon har namnsdagar. Att hennes tilltalsnamn har seglat upp som ett av de vanligare i Sverige är lite trist ja, men det är återigen ett släktnamn och dessutom ett som passar perfekt i både Sverige och England samt ett gammalt germanskt namn som inte har kristen bakgrund vilket både min man och jag ville undvika i tilltalsnamnet eftersom vi inte ens döpt vår dotter. Dessutom hade vi ingen aning om vad som var på någon topplista i Sverige eftersom hon föddes i Belgien.

Så du ser. Vi har funderat på hennes namn.

Själv har jag tre namn jag också och det har jag alltid varit glad för. Mitt tilltalsnamn är inte så jättevanligt och hela paketet gör mig. Det enda jag hade önskat var som redan diskuterats att tilltalsnamnet skulle vara först (det har vi gjort med dottern) men jag får hålla med mina föräldrar om att det flyter mycket vackrare som det är. Jag kan ta att reklam är fel och telefonförsäljare frågar efter Anna.

 

[Gandalf]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

Jag har inte läst igenom tråden men svarar ändå (jag har för gravidmosig hjärna nu...).

Barnet kan ju precis lika lätt plocka bort namn som han eller hon inte vill ha. Jag ser faktiskt inte problemet. Jag har aldrig känt mig påprackad namn, alla vi nio syskon (bara samma pappa) har tre förnamn var och jag tyckte det var fint som liten att ha flera namn. Jag kunde också uppskatta att mitt tilltalsnamn bara var mitt, och att jag sedan fått extra namn efter någon älskad släkting till exempel. Man tyckte ju jättesynd om Pelle på Saltkråkan som bara hade en enda namnsdag när Tjorven räknade upp alla sina

Så visst, det är onödligt. Men det finns ganska många värre saker att göra mot ett barn än att välja tre fina namn istället för ett...

 

[Gandalf]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

Tillägg: Som författare av artiklar i vetenskapliga tidskrifter är det också ganska praktiskt att ha mer än en förnamnsinitial eftersom förnamn aldrig skrivs ut. Jag har ett väldigt ovanligt efternamn i Sverige men betydligt vanligare internationellt, och då riskerar man ju att försvinna i mängden

 

[Silverkedjan]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

*kl*

Det var bra att tråden avknoppades

Men jag vill bara poängtera att jag startade inte en ny tråd ! Varken för att hacka på folk eller säga att det finns rätt och fel.

Utan för att ifrågasätta slentrianen i namngivningen.

Vi har inga BEHOV av extranamnen på 2000-talet - det var skillnad innan personnumrens tid.

Men många verkar inte ens tro att det GÅR att ge barn bara ett för- och ett efternamn trots att det är det absolut smidigaste i alla sammanhang.

 

[Lupin]

Sv: ny namntråd!

DU vill ha ett extra namn. Men vad vill BARNET ?

Mitt extranamn har aldrig kännts som någon belastning för mig. Det är lite av ett släktnamn på mammas sida, även om det inte går så långt tillbaka. Ett av världens vanligaste namn dessutom.

Vad sonen tycker om sitt extranamn (släktnamn på både min och sambons sida, sambon heter dessutom samma som extranamn själv) har jag ingen aning om! Han är bara 9½ månad gammal. Får väl fråga honom när han blir lite äldre.

Två namn känns lagom för mig och sambon. TRE tycker jag är överkurs!

Sonens tilltalsnamn är väldigt ovanligt, så frågan är nog snarare vad han kommer att tycka om det...

 

[Lupin]

Sv: ny namntråd!

Man tvingar på barnet namnen.

Varför över huvud taget ge barnet ett namn? Varför inte bara kalla det för "barnet" eller nåt liknande, neutralt, tills det blir gammalt nog att välja själv?

 

[Britta68]

Sv: ny namntråd!

I min värld suckar alla bara över onödan med mellannamn.

Varje dag blir ungar uppropade med "fel" namn i vårt väntrum, de verkar inte heller så värst glada över förväxlingsnamnen.

.

Din värld är visst vården om jag fattat rätt - nu är det åtminstone för mig och min familjs del mycket sällan som vi besöker sjukhus odyl (är oftast friska, peppar, peppar ) och jag har aldrig upplevt att mina många namn skulle vara en belastning just där (jag har FEM!!!) .

Mina barn har tre förnamn var, namnen är precis som många andra skrivt släktnamn och har getts åt barnen med eftertanke och för att de skall se sig själva i ett större sammanhang ("jag har morfars / farfars namn" osv). Det är fint tycker jag och ingen belasting.

 

[Kakis]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

Jag har bara tilltalsnamn och efternamn. Jag upplever det inte som något problem men heller ingen fördel.

När jag var liten hade kompisarna flera namnsdagar, jag hade ingen för mitt tilltalsnamn har ingen namnsdag så det var lite trist. Nu gillar jag inte betydelsen av mitt namn och jag har sagt att jag ska byta men jag kommer inte på något att lägga till, det kanska hade varit enklare om jag haft två att välja på.

Att få fel tillalsnamn råkar jag dock ut för hela tiden eftersom den manliga varianten av mitt namn är vanligare så de som läser slarvigt väljer oftast den. Men det har ju med valet av tilltalsnamn att göra, så det hör egentligen inte hit.

 

[Hyacinth]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

*kl*

Jag har "mitt" namn, sen är jag namngiven efter farmor och mormor.
Har alltså tre. Det har alltid varit okej, numer tycker jag att det är roligt att ha de namnen också.Särskilt som jag har ett högst vanligt förnamn, som jag inte kan relatera till något särskilt. Mina extra namn gör väl mest att jag skänker mina farföräldrar en extra tanke då och då. Min far har dock (håll i er) två dubbelnamn. Så kan det bli i en gammal militärsläkt med starka traditioner... Ett av dem har gått i arv till min lillebror.
För övrigt gillar jag gamla, enkla namn bäst, och skulle lätt kunna sätta ett par av dem på en liten kotte.

 

[Cilva]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

Jag tycker inte att det är absolut smidigast alltid att bara ha ett namn av varje. Jag har två förnamn med tilltalsnamnet först och jag skulle lätt kunna vara utan det andra namnet men det är ändå roligt att ha, min syster har dessutom samma namn.

Däremot har jag dubbla efternamn, både mammas och pappas. De tänkte som så att vi fick båda namnen och så kan vi välja som vuxna om vi vill att bara ha ett. Enda gången det är en nackdel med två efternamn är när man ska skriva på kvitton när man betalt med kort, raden är alltid för kort. Annars är det i princip en fördel, folk kommer ihåg mig för att jag har två långa efternam och dessutom ett som för svenskar är krångligt att stava. Mkt bra när man läser på universitetet och lärarna has massor med studenter att hålla reda på, de hittar mig dessutom lätt i listor eftersom mitt namn sticker ut sas.

Hur tänker du när du menar att det är enklast med bara ett av varje?

 

[Stollan]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

I mitt fall är barnet stort nog för att ha egen åsikt (9 år) och hon tycker om alla tre förnamnen hon har.
Jag förstår inte hur ni kan ha sådana problem för jag har råkat ut för att få heta Maria 2 gånger i mitt 34 åriga liv medans jag fått heta Helen mer gånger än jag kan räkna trots att jag heter Helena.
Dottern har aldrig kallats för fel namn trots VC på 3 olika ställen, akuten på 2 olika ställen samt sjukhus dels i Hässleholm och då även inläggning i Kristianstad.
Detta trots att hennes tilltalsnamn ligger mellan hennes båda andranamn.
Däremot har hon fått heta Fredrik när hon blev medlem i ridklubben här trots att jag skrev Fredrika på inbetalningen.
Här nere ofta kallas för Frederika då skåningar speciellt barn tycks ha svårt med Fredrika. I Göteborg har dom inga problem att uttala namnet korrekt
Andranamnen har anknytning till släkten även ingift sådan då min bonusfarmor var mer farmor för mig än min biologiska farmor var.
Själv har jag aldrig sett mitt andranamn som belastning.
Wilhelmina heter dottern efter min bonusfarmor. Jag älskar det namnet och jag älskade min bonusfarmor. Sedan har det visat sig att min makes farfar hetter Vilhelm (den släkten är konstig så det visste han inte förrens hans farfar dog) vilket var ett roligt sammanträffande.
Anna efter min mamma och makens mamma.

Alla namn är omsorgsfullt utvalda men vill hon byta dom när hon blir äldre så är det upp till henne. Jag lägger inte in några som helst moraliska aspekter i sådant val.
Jag blir på intet sätt ledsen över att mina val av namn dissas. Smaken är som baken, delad.

Det finns många saker som det inte finns behov av men som man gärna gör ändå. Man kan ju alltid ställa frågan om man gör det för man verkligen vill det eller om det görs av ren slentrian. Det är alltid nyttigt att göra så oavsätt vad det gäller.
Bara för att min dotter nu har tre förnamn betyder det inte att jag undlåtit mig tänka över frågan. Inte heller betyder det att jag undlåtit mig fundera över hur det blir om dottern nu skulle avsky dessa namn.
Det ena ger inte automstiskt det andra så att säga.
Vilket tråkigt liv att leva om man bara gjorde sådant som man hade behov av.

 

[Sar]

Sv: ny namntråd!

Jag tycker allt över ETT förnamn och ETT efternamn är en helt onödig belastning för barnet.

Varför liksom ?

Vill barnet ha fler namn kan det lätt lägga till dem själv.

Jag tycker snarare tvärtom, så oerhört "fattigt" med bara ett namn. I och med extranamnen kan man ofta markera ex.vis släktskap (samma namn som farmors mor), utländskt påbrå och man får kanske till och med in ett önskenamn som man gärna vill att barnet bär men inte som tilltalsnamn.
Det är faktiskt p.g.a. extranamnen som många namn rent faktiskt lever vidare och sprids. Skulle det nu vara så att man anser sina extranamn som en belastning så går de ju att plocka bort.
Kärt barn har många namn !

 

[Sjalen]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

Tillägg: Som författare av artiklar i vetenskapliga tidskrifter är det också ganska praktiskt att ha mer än en förnamnsinitial eftersom förnamn aldrig skrivs ut. Jag har ett väldigt ovanligt efternamn i Sverige men betydligt vanligare internationellt, och då riskerar man ju att försvinna i mängden

Där har du en till anledning. Man kan behålla sitt namn och ändå lägga till en initial från andranamnet om man riskerar att förväxlas med andra.

 

[cirkus]

Sv: ny namntråd!

Å andra sidan så kan ju barnet TA BORT namn också.

 

[Ramona]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

Utan för att ifrågasätta slentrianen i namngivningen.

Men tror du verkligen att någon namnger sitt barn utan att tänka till en gång extra?
Sedan är ju frågan hur mycket namnet innebär för personer runt omkring. För dej är det viktigt att barnen heter ett nordiskt namn, och du har gett barnen just det.
För andra är det viktigt att ge barnen namn som funkar internationellt, och de har namngivit sina barn på ett sådant sett.
Jag som tidigare var tillsammans med en irländare hade velat kalla våra barn för någotning svenskt och någontign irländskt, så att de fick någonting från båda världar.

Vad namnet betyder är viktigt, och jag tror att de allra flesta har kollat upp det innan de skriver på papprena och skickar in dem.

Ibland har man svårt att komma överens om namn då man är två föräldrar med två olika viljor, och någonstans måste man kompromissa. Mina föräldrar kunde inte komma överens om mitt förnamn så min 5 år äldre bror fick välja namn till mej. Han hade Ramona eller Rebecka att välja på.

Vi har inga BEHOV av extranamnen på 2000-talet - det var skillnad innan personnumrens tid.

Här i Sverige är man ju inget namn i alla fall, ska jag låna en bok på biblioteket är de mer intresserade av att jag är 780505-xxxx än att jag heter Ramona Runds. Det är ju mer en social grej att ha ett namn rent samhällsenligt.
Därför kan det också vara bra att barnen får ett och annat släktnamn i sitt namn, så att de får lite rötter med i det hela.
Mitt mellannamn heter både min mamma och min mormor i mellannamn, och det är någonting jag ska ge min dotter i mellannamn av ren tradition och för rötternas skull.

 

[Kelda]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

Ett exempel:

Säjer namnet "Stig Johansson" er något? Ganska vanligt namn, som nog passar in på åtskilliga karlar.

Om jag då lägger till en initial "Stig H Johansson" blir det plötsligt helt annorlunda eller hur?

 

[Anna]

Sv: Varför mer än ett namn till barn?

Jag förstår vad du menar. Tror det mest är tradition i de flesta fall. Vi har ett gäng släktnamn som ALLA heter i andranamn (Karin och Karl, på båda sidor av familjen).

Så heter jag då Karin i andra namn. Behöver jag säga hur många gånger folk har misstagit sig och kallat mig för Anna-Karin, som dubbelnamn, vilket jag inte lystrar till alls? Har inget emot namnet men det rör till sig något alldeles ibland. Skulle nog varit skönt att slippa som yngre. Pappa heter Karl som andranamn men före tilltalsnamnet (blir det andranamn då?) och får hem hur mycket post och sånt som helst adresserat till Karl. Också rörigt. Och mamma, som faktiskt HAR dubbelnamn, Ulla-Karin, blir kallad Ulla, och det heter mormor så det blir också alldeles fel, tja, jag vet inte.

 

[Mabuse]

Sv: ny namntråd!

DU vill ha ett extra namn. Men vad vill BARNET ?

Tja, man kan ju knappast fråga, eller hur? I sann demokratisk anda borde ju barnet i så fall vara namnlöst tills det är gammalt nog att själv tala om vad det vill heta. Jag vet inte om det är något fruktansvärt lidande att ha ett extra namn (ofta är det ju ett släktnamn), och får men ett namn som man hatar kan man ju alltid ta bort det, byta ut det, lägga till något annat, osv.

 

[Cina]

Sv: ny namntråd!

*kl*

I mina ögon är det mer intressant att få svar på frågan, vad händer om jag inte namnger mitt barn? Enligt Skatteverket har man tre månader på sig att skicka in pappren på sitt barns namn. Men vad händer om jag inte gör det? Kommer barnet då att få heta Gosse Efternamn eller får den ett statligt tilldelat namn (som dom sista sifforna i personnumret)? Eller får jag bara nån straffavgift? Vad är konsekvenserna att vara namnlös i svenska folkbokföringen?

Ursäkta. Det är fredag eftermiddag och jag vill gå hem.

Men för att återgå till ursprungsfrågan så har min son tre namn, ett från min familj, en från makens och ett tilltalsnamn. Vi ville ha ett namn som fungerar både hemma och utomlands och som inte var för svårt åt något håll. Själv har jag tre förnamn och har aldrig lidit av det. Jag var snarare stolt över att jag fick tre när mina syskon bara fick två. Som någon skrev ovan, om man inte kan få nåt annat kan man åtminstone få namn :-) Så förutom att det är en något obegriplig diskussion öht så ser jag bara inget problem i det hela när det enligt uppgift är lika lätt att ta bort som att lägga till.

 

[Mabuse]

Sv: ny namntråd!

I mina ögon är det mer intressant att få svar på frågan, vad händer om jag inte namnger mitt barn? Enligt Skatteverket har man tre månader på sig att skicka in pappren på sitt barns namn. Men vad händer om jag inte gör det? Kommer barnet då att få heta Gosse Efternamn eller får den ett statligt tilldelat namn (som dom sista sifforna i personnumret)? Eller får jag bara nån straffavgift? Vad är konsekvenserna att vara namnlös i svenska folkbokföringen?

Det händer inte så mycket mer än att man får påminnelser om att skicka in papprena. Bekantas bekanta gjorde så - de hade haft ett smeknamn på sitt barn när det var i magen fortfarande, och sen blev det aldrig av att barnet fick ett riktigt namn. När barnet sen skulle börja dagis, så ville personalen veta vad barnet hette, och blev lite förundrade över att barnet inte hade något namn. Så då fick föräldrarna ändan ur och bestämde sig för ett namn. Barnet (som väl var två-tre år gammalt) var mäkta stolt över att han nu hade ett namn, och gick runt och pekade på sig själv och sa sitt namn. En ganska söt historia.