Varför får barn läxor?

[Mabuse]

Bara en sådan sak som att alla böcker är uppdelade i olika nivåer. Superpedagogiskt iofs tycker jag men alla elever vet ju vem som är i röda läseboken, och den gröna. (samma story olika långa, olika stor text), eller i blå matteboken eller gula.

Alla grupper är lika bra, men alla vet vilken grupp som har 5 lärare på 17 elever och vilken som har en lärare på 34.

Alla i min klass visste vilka som blev hämtade offentligt till specialpedagogen och vem som var i Äppel Päppel eller Pirum Parum. (jättehemskt, men jag kan stava till stjärna och är lite tacksam, nästan alla åkte in någon gång.)

Precis. Barn är ju inte dumma i huvudet, klart de märker hur det går för dem relativt andra i klassen. Oavsett om man har läxor eller inte.

 

[Kenya]

Jag har verkligen inte en åsikt i huruvida läxor är bra eller dåligt. Om jag haft en åsikt hade den inte varit speciellt mkt värd eftersom jag inte har så mkt erfarenhet och kunskap att bygga den åsikten på.
Denna tråden är inte för att jag ska argumentera emot läxor utan för att jag ska bli smartare och få en djupare förståelse för vad som är meningen med läxor. Många har skrivit tänkvärda saker!

Angående glosläxor har jag blivit smartare av tråden! Läxan var förmodligen till för att jag skulle repetera 5 min om dagen istället för att göra allt på en gång. Detta sades nog till mig en miljon gånger, men gick inte in. Om jag hade fått klart för mig att jag skulle bli bättre på språk om jag gjorde på det viset OCH fått stöttning i att skapa rutin på att göra 5 min om dagen, så hade jag lärt mig mer om både språket och om ansvar och studieteknik. Alltså läxan i sig lärde mig inget om ansvar, och inte mkt om spanska, men kunde ha gjort det om den var rätt använd. Att bara ge mig glosorna och förhöra dem i slutet på veckan fick inte önskad effekt utan det andra.
Så jag har lärt mig något som kanske kan komma till nytta i relationen till vissa barn jag känner. Tack tråden!!

Frågan om läxor och ansvar har bara växt för mig under denna tråden dock.

Givetvis måste elever hantera att de är på olika nivå! Det vänder jag mig inte emot. Men jag tror att det är vanligare att en elev får nedlåtande kommentarer om sin person för att den inte gjort läxan än för att den inte är redo för svåraste boken. Just hemförhållanden är ett känsligt ämne för många. Men det blir för komplicerat att förklara vad jag menar. Just läxor har ju lyfts som något som kan lära elever att ta ansvar för sina egna studier.
Så jag har kommit med några inlägg om situationer när läxor inte fungerar på det sättet. För att problematisera, inte argumentera emot läxor.

Jag förstår nu hur repetitionsläxor leder till bättre kunskaper. Alltså läxan i sig själv, om den bara görs på rätt sätt. Så nu undrar jag hur läxor leder till ansvar för egna studier, och vad som krävs förutom läxan för att eleven ska lära sig ansvar. Engagerade föräldrar kan ju lära sina barn att ta ansvar utan läxa eller?

Jag tror att den fråga som tydligast kan visa hur läxa leder till bättre ansvarskänsla är denna:

Vad gör man med eleven som inte gör sina läxor?

Det är ju de eleverna som verkligen behöver lära sig att ta ansvar för sina egna studier! Flera verkar anse att läxor är jätteviktigt för att lära eleverna just detta. Så vad är den saknade pusselbiten? Föräldrar är fusk tycker jag. De som är i störst behov av att lära sig eget studieansvar från skolan är ju de som inte får den stöttningen av föräldrarna.

Vad gör man med eleven som inte gör sina läxor?
Vilken typ av läxor är bäst för att lära elever ansvar?
Vilken typ av uppföljning krävs för att läxorna ska få den önskade effekten att eleven lär sig ta ansvar?

Efter att ha läst hela tråden undrar jag också om det kan vara så att föräldrar och lärare har ganska olika bild av läxornas syfte..

 

[kökshäxan]

Vad gör man med eleven som inte gör sina läxor?

Det är ju de eleverna som verkligen behöver lära sig att ta ansvar för sina egna studier! Flera verkar anse att läxor är jätteviktigt för att lära eleverna just detta. Så vad är den saknade pusselbiten? Föräldrar är fusk tycker jag. De som är i störst behov av att lära sig eget studieansvar från skolan är ju de som inte får den stöttningen av föräldrarna.

En del av de som inte gör läxorna tillhör gruppen som har det allra lättast att anpassa sig till universitetets krav och för ganska många som varit flitiga med läxorna är det tvärtom, åtminstone inom de naturvetenskapliga fakulteterna.

 

[Pilot]

En del av de som inte gör läxorna tillhör gruppen som har det allra lättast att anpassa sig till universitetets krav och för ganska många som varit flitiga med läxorna är det tvärtom, åtminstone inom de naturvetenskapliga fakulteterna.

Superintressant! Var går det att läsa mer om det?

 

[kökshäxan]

Superintressant! Var går det att läsa mer om det?

Det är främst egen erfarenhet. Anledningen till det är förstås säkert till stor del att det finns en hel del riktigt studiebegåvade vars behov undervisningen på lägre nivåer inte möter och för dem är anpassningen till universitetets högre krav inte något problem.

 

[Greyshine]

Alltså nej egentligen inte. Jag kanske har dåligt minne men tex att jag var dålig på att lära mig multiplikationstabellen som läxa märktes inte som läxa, utan som att jag hela tiden förlorade i en urfånig tävling som inte var läxrelaterad. Men jag kan dem ju betydligt bättre än om jag aldrig hade fått öva alls utan de hade räknat med att de hoppade in av sig självt på en lektion. (gissa om jag då undrat varför alla andra kan och inte jag, eller är meningen att ingen ska kunna den?)

Jag gjorde nog alltid min läxa, om än osannolikt slarvigt ibland och på rasten. Men har inga minnen av skam runt den. Mina största minnen av läxor är långa glosförhör med mamma då jag upptäckte att ingenting hade fastnat, eller matte jag inte förstått (och mamma dålig pedagog om än super på matte).

Jag var inte "duktig", jag var (är) slarvig, men jag minns ingenting sådant som du minns om läxorna.

Jag har aldrig varit tävlingsinriktad i skolarbetet, men de hade sån "tävling" på min skola med, t.om. diplom och guldstjärna när man klarade den, men jag lärde mig den aldrig. Självklart skulle de fortfarande lära ut den? Men det kanske inte måste framställas som så livsviktigt och att du är dömd att misslyckas med matten om du inte kan den?

Det är ju skönt att läxorna aldrig gav dig några större problem, men ångesten kring läxor är nog bland det jag minns mest faktiskt. Jag var en "duktig" elev, iallafall vid enstaka tillfällen som satte den individuella ribban för "bra" ganska högt. Att jag "kunde bättre" fick jag höra ofta och jag visste det själv, och med lite perfektionistiska drag så var "slarv" var min nödlösning när jag inte hann "bra" eller ens "okej". Med mitt kassa minne så tog det gärna längre tid för mig att göra allt och "bra" tog ett visst mått av energi och fokus, och var det inte bra var det ju dåligt, eller till och med fel. Att göra läxorna var jobbigare, tog längre tid, och tog mer på självkänslan när man inte förstod än att inte göra dem, och hade jag gjort den dåligt eller fel så fick jag ju ändå negativ respons från en lärare som var besviken på mig för jag "kunde ju bättre"...

Fast man? Du tyckte alltså skolan var rolig i allmänhet? Jag tyckte bara den var helt ok.


Grit? och glädjen efteråt när man lärt sig någonting?

Jag tyckte skolan var rätt kul och ett rent lidande i omgångar, men min poäng var att det är lättare att få någon att lära sig något hen tycker är intressant. Jag skulle aldrig valt en bok på 300 sidor som första bok att börja läsa på engelska med om jag inte gillat författarens böcker på svenska. Jag förstod knappt något men hade kul ändå och fortsatte med flera senare.

Det är kul att lära sig nytt, visst, men det är liksom ditt liv som grundskoleelev och du kan inte välja vad eller hur du lär dig, och då det är skolplikt så kan inte direkt välja att inte lära dig något. Och när man vet att man är tvingad att kämpa med detta i flera år så mister det sin tjusning ganska lätt. Sådär vidare nytt eller intressant var det inte att behöva läsa en "klassiker" för 5:e gången, eller gå igenom vattnets kretslopp för den 7:e gången...

Ja precis sådan var jag också, var du tvungen att läsa det så var det tråkigt.
Vad ska man göra åt det?

Kanske ge alternativ i läxan, hoppa det de bevisligen har kunskapen för (går ju med det mesta), komma överens om en bra strategi med eleven för hur den ska lösa uppgiften lättast m.m., det behöver inte vara särskilt involverat för att göra skillnad. Det finns ju nivåer av "tråkigt" och skolan verkar av någon anledning vara väldigt bra på att ta fram uppgifter som dödar allt intresse för läsning iallafall.

Den läxan gjorde jag aldrig klart, och den är en av många, många läxor som visade sig vara i stort rätt meningslösa då jag inte lärde mig något och det hände inget när de var ofullständiga eller uteblev. Man kan hanka sig fram rätt okej om man är skötsam och tyst.

Ja alltså de som är för läxor säger att de ska vara relevanta, lättförstådda och fullt genomförbara med en opedagogisk förälder.

Men jag tycker nog att kunna påminna om en läxa kan gott tillhöra jobbet när man skaffat barn, man måste ju ge dem mat, kläder, bada/duscha osv, minnas jumpapåsen? det verkar samhället räkna med. Läs just påminna, går det inte så går det inte och då får man väl passa bollen tillbaka till skolan.

Visst påminde de, även skolan, och jag glömde av det lika väl, men med 3-4 barn i två olika familjer som går i olika skolor, årskurser, och avdelningar så kan det bli svårt att hålla koll på allt. Och visst var det prat om någon annan hjälp (stanna kvar i skolan t.ex.) men som med så mycket med skolan händer väldigt lite om inte alla, inkl. eleven, driver på, och så länge jag kunde hänga med någorlunda ville jag ju inte göra mer skola än jag var tvungen.
Sen så menar jag med "opedagogisk" egentligen att de var petiga, tänkte snabbare och löste problem på ett helt annat sätt (matte och liggande stolen som exempel...) än jag så det tog tre gånger så långt tid och jag förstod mindre än när jag började. Lärde mig snabbt att det var bättre att göra själv och inte nämna läxor om jag inte ville genomlida "hjälpen".

Hur skulle du lärt dig franska då? Alla har ju inte resurser att resa dit och franska TV-spel är sällsynta. Franska ridpoddar måste man ju ha lite glosor för att ta in (inser jag).

Genom allt annat vi gjorde? Visst fyller glosor en roll, men när de blir så avgörande att det till slut blir omöjligt att delta på lektionerna så är ju något fel.

 

[Greyshine]

Jag har verkligen inte en åsikt i huruvida läxor är bra eller dåligt. Om jag haft en åsikt hade den inte varit speciellt mkt värd eftersom jag inte har så mkt erfarenhet och kunskap att bygga den åsikten på.
Denna tråden är inte för att jag ska argumentera emot läxor utan för att jag ska bli smartare och få en djupare förståelse för vad som är meningen med läxor. Många har skrivit tänkvärda saker!

Angående glosläxor har jag blivit smartare av tråden! Läxan var förmodligen till för att jag skulle repetera 5 min om dagen istället för att göra allt på en gång. Detta sades nog till mig en miljon gånger, men gick inte in. Om jag hade fått klart för mig att jag skulle bli bättre på språk om jag gjorde på det viset OCH fått stöttning i att skapa rutin på att göra 5 min om dagen, så hade jag lärt mig mer om både språket och om ansvar och studieteknik. Alltså läxan i sig lärde mig inget om ansvar, och inte mkt om spanska, men kunde ha gjort det om den var rätt använd. Att bara ge mig glosorna och förhöra dem i slutet på veckan fick inte önskad effekt utan det andra.
Så jag har lärt mig något som kanske kan komma till nytta i relationen till vissa barn jag känner. Tack tråden!!

Frågan om läxor och ansvar har bara växt för mig under denna tråden dock.

Givetvis måste elever hantera att de är på olika nivå! Det vänder jag mig inte emot. Men jag tror att det är vanligare att en elev får nedlåtande kommentarer om sin person för att den inte gjort läxan än för att den inte är redo för svåraste boken. Just hemförhållanden är ett känsligt ämne för många. Men det blir för komplicerat att förklara vad jag menar. Just läxor har ju lyfts som något som kan lära elever att ta ansvar för sina egna studier.
Så jag har kommit med några inlägg om situationer när läxor inte fungerar på det sättet. För att problematisera, inte argumentera emot läxor.

Jag förstår nu hur repetitionsläxor leder till bättre kunskaper. Alltså läxan i sig själv, om den bara görs på rätt sätt. Så nu undrar jag hur läxor leder till ansvar för egna studier, och vad som krävs förutom läxan för att eleven ska lära sig ansvar. Engagerade föräldrar kan ju lära sina barn att ta ansvar utan läxa eller?

Jag tror att den fråga som tydligast kan visa hur läxa leder till bättre ansvarskänsla är denna:

Vad gör man med eleven som inte gör sina läxor?

Det är ju de eleverna som verkligen behöver lära sig att ta ansvar för sina egna studier! Flera verkar anse att läxor är jätteviktigt för att lära eleverna just detta. Så vad är den saknade pusselbiten? Föräldrar är fusk tycker jag. De som är i störst behov av att lära sig eget studieansvar från skolan är ju de som inte får den stöttningen av föräldrarna.

Vad gör man med eleven som inte gör sina läxor?
Vilken typ av läxor är bäst för att lära elever ansvar?
Vilken typ av uppföljning krävs för att läxorna ska få den önskade effekten att eleven lär sig ta ansvar?

Efter att ha läst hela tråden undrar jag också om det kan vara så att föräldrar och lärare har ganska olika bild av läxornas syfte..

Jag har varit läxhjälp (ja det känns lite ironiskt ) för några som gick högstadiet och första året på gymnasiet och en av de saker som hjälpte dem mest var att kunna klura ut vad läraren egentligen ville att de skulle lära sig med uppgiften. Att bara göra uppgiften kanske ger väldigt lite, men förstår de t.ex. att läraren vill att de ska motivera, ta upp för och nackdelar, eller bara ett extra sätt att mäta statistik på så blir det både lättare för dem att förstå både ämnet och syftet med uppgiften, och gör att nästa uppgift blir lättare att hantera. Sånt lärs ju ut men det blir kanske på ett väldigt vagt sätt, det var för länge sen, eller kopplingen mellan motivationsuppgiften om återvinning och skrivuppgiften om flyttfåglar har inte förklarats. Allt eleverna kanske ser är ännu en uppgift om klimatet.

Det är även något som jag tror många föräldrar kan ha svårt med, speciellt om de inte snappat upp det under sin egen skolgång. Mina uppgifter och mina föräldrars uppgifter var upplagda på ett så annorlunda sätt att de ibland inte kunde göra mer än att typ upprepa vad som stod, matte var som helt olika språk.

Något jag även märkte som läxhjälp är att de gärna skyndade med uppgifterna och stressade i arbetet med dem. De var väldigt tydligt i matten där de tenderade att gissa eller omedelbart hoppa till nästa tal utan att kolla så de gjort rätt, och när de bara behövde läsa hemma för att förstå eller komma ikapp ett stycke var de lugnare än när de behövde få klart x antal sidor. Det var även mycket lättare att då motivera dem till att repetera lite extra så det satte sig. Det märktes också vilken boost för självkänslan det var när de förstod och gjorde prov som kändes lätta eller fick bra betyg.

Jag köper att läxor kan lära en ansvarstagande, men då främst det att man behöver ta hem, hålla koll och schemalägga sin studietid, men tycker samtidigt att det kan man få genom så mycket andra saker som inte så lätt skapar stress. Läxor för mig mest känts som något överflödigt som prackats på mig, och aldrig som det "ansvar" som det var att gå till skolan i tid, ha koll på nycklar, gå ut med hunden och sånt. Kanske att man ger små läxor i början för att introducera konceptet och sen fasar ut det till att det eleven inte få klart/förstår på lektionerna får hen jobba hemma med? Det verkar vara mer och mer den stilen som körs känns det som ändå. De flesta skolor verkar vad jag sett försöka få till någon slags lärarledd läxhjälp, men iallafall jag har aldrig varit motiverad att gå till en sån för att göra exakt samma sak som jag kan göra hemma.

Undrar även om ett problem med läxorna är att de av nödvändighet måste vara ganska enkelspåriga när läraren bara kan utvärdera resultatet men inte processen, och att de i princip aldrig tar slut. Kanske det skulle funka bättre att tiden som går åt att rätta läxor läggs till lärarledda "studietider" som är fria att gå på och kanske blir "obligatoriska" om man hamnar efter och behöver ta igen? Då blir det ju en konsekvens om man inte sköter studierna på egen hand men där det finns hjälp om man behöver det, men ingen stress över att man inte gjort alla 20 talen i matteboken. Kanske eleverna blir motiverade att förstå ämnet istället för att bara beta av en konstant checklista av måsten?

 

[Mabuse]

Jag har verkligen inte en åsikt i huruvida läxor är bra eller dåligt. Om jag haft en åsikt hade den inte varit speciellt mkt värd eftersom jag inte har så mkt erfarenhet och kunskap att bygga den åsikten på.
Denna tråden är inte för att jag ska argumentera emot läxor utan för att jag ska bli smartare och få en djupare förståelse för vad som är meningen med läxor. Många har skrivit tänkvärda saker!

Angående glosläxor har jag blivit smartare av tråden! Läxan var förmodligen till för att jag skulle repetera 5 min om dagen istället för att göra allt på en gång. Detta sades nog till mig en miljon gånger, men gick inte in. Om jag hade fått klart för mig att jag skulle bli bättre på språk om jag gjorde på det viset OCH fått stöttning i att skapa rutin på att göra 5 min om dagen, så hade jag lärt mig mer om både språket och om ansvar och studieteknik. Alltså läxan i sig lärde mig inget om ansvar, och inte mkt om spanska, men kunde ha gjort det om den var rätt använd. Att bara ge mig glosorna och förhöra dem i slutet på veckan fick inte önskad effekt utan det andra.
Så jag har lärt mig något som kanske kan komma till nytta i relationen till vissa barn jag känner. Tack tråden!!

Frågan om läxor och ansvar har bara växt för mig under denna tråden dock.

Givetvis måste elever hantera att de är på olika nivå! Det vänder jag mig inte emot. Men jag tror att det är vanligare att en elev får nedlåtande kommentarer om sin person för att den inte gjort läxan än för att den inte är redo för svåraste boken. Just hemförhållanden är ett känsligt ämne för många. Men det blir för komplicerat att förklara vad jag menar. Just läxor har ju lyfts som något som kan lära elever att ta ansvar för sina egna studier.
Så jag har kommit med några inlägg om situationer när läxor inte fungerar på det sättet. För att problematisera, inte argumentera emot läxor.

Jag förstår nu hur repetitionsläxor leder till bättre kunskaper. Alltså läxan i sig själv, om den bara görs på rätt sätt. Så nu undrar jag hur läxor leder till ansvar för egna studier, och vad som krävs förutom läxan för att eleven ska lära sig ansvar. Engagerade föräldrar kan ju lära sina barn att ta ansvar utan läxa eller?

Jag tror att den fråga som tydligast kan visa hur läxa leder till bättre ansvarskänsla är denna:

Vad gör man med eleven som inte gör sina läxor?

Det är ju de eleverna som verkligen behöver lära sig att ta ansvar för sina egna studier! Flera verkar anse att läxor är jätteviktigt för att lära eleverna just detta. Så vad är den saknade pusselbiten? Föräldrar är fusk tycker jag. De som är i störst behov av att lära sig eget studieansvar från skolan är ju de som inte får den stöttningen av föräldrarna.

Vad gör man med eleven som inte gör sina läxor?
Vilken typ av läxor är bäst för att lära elever ansvar?
Vilken typ av uppföljning krävs för att läxorna ska få den önskade effekten att eleven lär sig ta ansvar?

Efter att ha läst hela tråden undrar jag också om det kan vara så att föräldrar och lärare har ganska olika bild av läxornas syfte..

Jag vet inte, jag är lärare och förälder, och jag ser ingen motsättning mellan de båda perspektiven. Jag har samma åsikt i båda rollerna.

Vad gäller ansvar och självdisciplin så finns det väl inget annat sätt att öva på det än att få prova att göra något på eget ansvar? Helt oavsett föräldrar, om man får en uppgift och sen struntar i den, och läraren frågar efter den, då märker man väl att man borde ha gjort den, men inte gjort det? Om man sen ändå inte förstår att det är meningen att man ska göra den, då är det ju svårt att göra så mycket mer som lärare. Man kan leda hästen till vattnet, men inte tvinga den att dricka, liksom. Det går inte att tvångsmata människor med kunskap.

 

[Kenya]

Jag vet inte, jag är lärare och förälder, och jag ser ingen motsättning mellan de båda perspektiven. Jag har samma åsikt i båda rollerna.

Vad gäller ansvar och självdisciplin så finns det väl inget annat sätt att öva på det än att få prova att göra något på eget ansvar? Helt oavsett föräldrar, om man får en uppgift och sen struntar i den, och läraren frågar efter den, då märker man väl att man borde ha gjort den, men inte gjort det? Om man sen ändå inte förstår att det är meningen att man ska göra den, då är det ju svårt att göra så mycket mer som lärare. Man kan leda hästen till vattnet, men inte tvinga den att dricka, liksom. Det går inte att tvångsmata människor med kunskap.

Nej men hu det tycker jag låter som en tråkig inställning!!

Bara tanken på att en elev som inte gör läxan inte förstår att det är meningen att den ska göra den!!! Ja om eleven inte förstår det ska den nog gå i nån slags särskola och få en assistent! Hade du uttryckt dig så till mig när jag var en liten elev hade vi fått allvarliga sammarbetsproblem efter det. Jag hade kännt mig totalt idiotförklarad och samtidigt tänkt att du var en idiot. Nu är jag vuxen och förstår att du nog bara uttryckte dig klumpigt, men jag misstänker också att det är en människosyn som skiner igenom.

Innan du ger upp hoppas jag att du har försökt reda ut vad problemet är?
Är uppgiften för svår?
Förstår eleven instruktionerna?
Är uppgiften för enkel så att den känns meningslös?
Tycker eleven att det är pinsamt att få alla rätt?
Kommer eleven ihåg att ta med läxan?
Kommer eleven ihåg att göra läxan hemma? (Ställ larm..)
Kan eleven hitta en bra studieplats hemma? (ge råd, tipsa om bibliotek eller liknande)
Har eleven upplevt nedlåtande kommentarer om att läxan är för dåligt gjord, så att den undviker att göra läxan för att den inte vill få kritik?
Har eleven problem med att göra/lämna in uppgifter som inte är perfekt gjorda? (vanlig anledning till att inte göra läxan!)
Finns det extra stöd på skolan som läxhjälp?

osv. Många frågor men man lär ju få rutin rätt snart.

Att ge ett barn en uppgift just det barnet inte kan lösa, och sedan bemöta det med "du måste ta eget ansvar för annars kan jag inte hjälpa dig" är just sånt som för vissa skapar psykologiska hinder för fortsatta studier. Det lägger grunden till tänket "Skärp dig - annars är du dålig". Vilket inte hjälper någon.
Jag minns med stor tacksamhet de vuxna i skolan som såg mig som individ och försökte möta mig där.

Lyckligtvis finns det ju många lärare som jobbar mer individanpassat med läxor än du tycks göra. Så detta är inte argument emot läxor utan mot en syn på elever som jag har svårt för. Men men, alla blir saliga på sin tro..

 

[Mabuse]

Nej men hu det tycker jag låter som en tråkig inställning!!

Bara tanken på att en elev som inte gör läxan inte förstår att det är meningen att den ska göra den!!! Ja om eleven inte förstår det ska den nog gå i nån slags särskola och få en assistent! Hade du uttryckt dig så till mig när jag var en liten elev hade vi fått allvarliga sammarbetsproblem efter det. Jag hade kännt mig totalt idiotförklarad och samtidigt tänkt att du var en idiot. Nu är jag vuxen och förstår att du nog bara uttryckte dig klumpigt, men jag misstänker också att det är en människosyn som skiner igenom.

Innan du ger upp hoppas jag att du har försökt reda ut vad problemet är?
Är uppgiften för svår?
Förstår eleven instruktionerna?
Är uppgiften för enkel så att den känns meningslös?
Tycker eleven att det är pinsamt att få alla rätt?
Kommer eleven ihåg att ta med läxan?
Kommer eleven ihåg att göra läxan hemma? (Ställ larm..)
Kan eleven hitta en bra studieplats hemma? (ge råd, tipsa om bibliotek eller liknande)
Har eleven upplevt nedlåtande kommentarer om att läxan är för dåligt gjord, så att den undviker att göra läxan för att den inte vill få kritik?
Har eleven problem med att göra/lämna in uppgifter som inte är perfekt gjorda? (vanlig anledning till att inte göra läxan!)
Finns det extra stöd på skolan som läxhjälp?

osv. Många frågor men man lär ju få rutin rätt snart.

Att ge ett barn en uppgift just det barnet inte kan lösa, och sedan bemöta det med "du måste ta eget ansvar för annars kan jag inte hjälpa dig" är just sånt som för vissa skapar psykologiska hinder för fortsatta studier. Det lägger grunden till tänket "Skärp dig - annars är du dålig". Vilket inte hjälper någon.
Jag minns med stor tacksamhet de vuxna i skolan som såg mig som individ och försökte möta mig där.

Lyckligtvis finns det ju många lärare som jobbar mer individanpassat med läxor än du tycks göra. Så detta är inte argument emot läxor utan mot en syn på elever som jag har svårt för. Men men, alla blir saliga på sin tro..

Det du beskriver är ju en förälder. DÅ har man den tiden och det engagemanget i ett enda barn. Men om du som lärare ägnar all den tiden åt en enda elev, sätter larm på elevens telefon, har nån sorts terapisamtal med barnet för att reda ut vad som kan finnas för historia kring läxor - när ska man hinna med de andra barnen? Ska de inte få nån tid alls då, för att läraren lägger allt fokus på eleverna som inte gör läxorna?

Skulle du själv som elev eller student tycka det var ok att din lärare struntade i dig för att lägga 100% uppmärksamhet på några få studenter med problem?

Dessutom, om man vänjer elever vid den typen av stöd, då förstår jag ju varför de inte klarar sig när de kommer till universitetet. Det har talats lite om vilka problem vi ser med studenter på universitetsnivå, men ett växande problem är just studenter som är vana vid enormt mycket lärarstöd och individanpassning.

 

[Pilot]

Jag hade en gång en diskussion med en som menade på att två barn i hens närhet saknade grundläggande färdigheter och menade på att det var saker som inte hade lärts ut i skolan.
Jag förstår tanken på att skolan ska vara likvärdig och ge barn en chans att i slutändan ge möjligheter att skapa samma förutsättningar för alla vuxna.

Men i min värld låter det som en utopi. Har föräldrar inget ansvar alls i att lära sina barn disciplin, vikten av självstudier, sociala färdigheter, allmänbildning, ansvar, skyldigheter o.s.v. i all evighet. Går det verkligen att förvänta sig att skolan ska lämna ut en "färdig" vuxen på det viset?

 

[Kenya]

Om en lärare bygger upp sin undervisning så att det är nödvändigt att göra läxor för att hänga med så tycker jag att läraren ska erbjuda utsatta elever viss stöttning. Väldigt många i skolvärden håller ju med om detta och många skolor erbjuder läxhjälp och särskilda grupper osv.

En lärare är ju skyldig att hålla koll på vilka kunskaper eleverna har?! Det ska till och med skrivas ned och rapporteras till föräldrarna varje termin. Så det tar ju ingen extra tid för en lärare att räkna ut ifall läxorna är för svåra för eleven.
Det finns ju lärare som vet att en elev inte klarar av uppgifterna och ändå ger den eleven läxa på samma nivå som de andra, vecka efter vecka. Men jag tror inte att det är helt vanligt, utan de flesta gör väl något för att den eleven inte ska hamna ohjälpligt efter.

Jag tycker inte att det är schysst att ge ett barn för svåra uppgifter om och om igen utan den eleven ska givetvis få extra stöd, specialpedagog, liten grupp eller liknande. Och enklare läxor för att inte känna sig som ett failure varje vecka. Det är verkligen lärarens ansvar att ha koll på elevernas kunskapsnivå!!!

Jag är inte säker på att lärarna enligt lag ska ha koll på om eleven kan ta till sig skriftliga instruktioner, men det verkar väldigt konstigt om läraren inte vet det om sina elever?? Och om läraren vet att en elev har svårt för skriftliga instruktioner så kan väl läraren föreslå en strategi för detta? Läsa högt, eller kolla av med eleven på slutet av lektionen att den vet vad den ska göra?

Om en elev är perfektionist på ett sätt som går ut över studierna så kommer det också givetvis att visa sig på lektionerna. De eleverna jobbar man väl med redan och försöker uppmuntra dem till att bli klar med uppgifter? Så en påminnelse så och då om att meningen med läxan inte är att det ska bli perfekt utan att läraren ska veta vad den behöver hjälpa till med, är väl inte så himla svårt?

Lärare pratar väl med sina elever? Och de elever som har det extra svårt / extra lätt ägnar man väl en aning mer tid än de som passar in i "mallen". Och har man många elever så ser man väl mönstret rätt snart.

Sen är det ju inte lärarens ansvar att göra eleven till en färdig vuxen. Men jag har haft lärare som har stöttat mig i att växa som människa och jag har haft lärare som har tryckt ner mig och gett mig ångest. Så båda sorterna finns..

 

[Skrottiskrott]

Jag vet inte, jag är lärare och förälder, och jag ser ingen motsättning mellan de båda perspektiven. Jag har samma åsikt i båda rollerna.

Vad gäller ansvar och självdisciplin så finns det väl inget annat sätt att öva på det än att få prova att göra något på eget ansvar? Helt oavsett föräldrar, om man får en uppgift och sen struntar i den, och läraren frågar efter den, då märker man väl att man borde ha gjort den, men inte gjort det? Om man sen ändå inte förstår att det är meningen att man ska göra den, då är det ju svårt att göra så mycket mer som lärare. Man kan leda hästen till vattnet, men inte tvinga den att dricka, liksom. Det går inte att tvångsmata människor med kunskap.

Du kanske har skrivit det innan, men är du klasslärare på mellanstadiet? Eller ämneslärare i högre årskurser?

 

[Mabuse]

Om en lärare bygger upp sin undervisning så att det är nödvändigt att göra läxor för att hänga med så tycker jag att läraren ska erbjuda utsatta elever viss stöttning. Väldigt många i skolvärden håller ju med om detta och många skolor erbjuder läxhjälp och särskilda grupper osv.

En lärare är ju skyldig att hålla koll på vilka kunskaper eleverna har?! Det ska till och med skrivas ned och rapporteras till föräldrarna varje termin. Så det tar ju ingen extra tid för en lärare att räkna ut ifall läxorna är för svåra för eleven.
Det finns ju lärare som vet att en elev inte klarar av uppgifterna och ändå ger den eleven läxa på samma nivå som de andra, vecka efter vecka. Men jag tror inte att det är helt vanligt, utan de flesta gör väl något för att den eleven inte ska hamna ohjälpligt efter.

Jag tycker inte att det är schysst att ge ett barn för svåra uppgifter om och om igen utan den eleven ska givetvis få extra stöd, specialpedagog, liten grupp eller liknande. Och enklare läxor för att inte känna sig som ett failure varje vecka. Det är verkligen lärarens ansvar att ha koll på elevernas kunskapsnivå!!!

Jag är inte säker på att lärarna enligt lag ska ha koll på om eleven kan ta till sig skriftliga instruktioner, men det verkar väldigt konstigt om läraren inte vet det om sina elever?? Och om läraren vet att en elev har svårt för skriftliga instruktioner så kan väl läraren föreslå en strategi för detta? Läsa högt, eller kolla av med eleven på slutet av lektionen att den vet vad den ska göra?

Om en elev är perfektionist på ett sätt som går ut över studierna så kommer det också givetvis att visa sig på lektionerna. De eleverna jobbar man väl med redan och försöker uppmuntra dem till att bli klar med uppgifter? Så en påminnelse så och då om att meningen med läxan inte är att det ska bli perfekt utan att läraren ska veta vad den behöver hjälpa till med, är väl inte så himla svårt?

Lärare pratar väl med sina elever? Och de elever som har det extra svårt / extra lätt ägnar man väl en aning mer tid än de som passar in i "mallen". Och har man många elever så ser man väl mönstret rätt snart.

Sen är det ju inte lärarens ansvar att göra eleven till en färdig vuxen. Men jag har haft lärare som har stöttat mig i att växa som människa och jag har haft lärare som har tryckt ner mig och gett mig ångest. Så båda sorterna finns..

Men nu beskriver du ju något annat. Att man har koll på svårighetsnivån på läxorna, det verkar rimligt. Men sätta alarm som barnen kan ha hemma, ha lite terapi kring hantering av prestationsångest eller annat - det tycker jag går över läraransvar och in på vad man gör som förälder. Det är klart man kan peppa lite, men jag får intrycket att du tänker dig att läraren har hela ansvaret, och föräldrarna inget? Vi kan väl inte utgå från att de flesta föräldrar är missbrukare etc som inte klarar sitt föräldraansvar?

 

[Mabuse]

Du kanske har skrivit det innan, men är du klasslärare på mellanstadiet? Eller ämneslärare i högre årskurser?

Nej, jag är universitetslärare.

 

[Kenya]

Ja om man inte är intresserad av att fundera lite över vad som ger prestationsångest hos barnen man ger uppgifter hela dagarna och om man tycker att det är jättejobbigt att tipsa någon om att ställa ett larm på mobilen hoppas jag verkligen att man inte jobbar som mellanstadielärare!

De mellanstadielärare jag har pratat med är dock rätt engagerade i sina elevers utveckling och tycker att det är spännande att reflektera hur deras eget beteende påverkar barnens syn på studier. De kan så klart inte hantera varje individ till 100% men de intresserar sig för mönster, orsak och verkan och tar sig gärna 5 minuter med att stötta en elev som behöver det.
Ibland får man ju lägga 5 minuter för att tjäna in hundrafalt genom att eleven inte kommer hopplöst efter.

Om läxor är en viktig del i att lära barn ansvar så anser jag att det måste finnas sätt att hantera barnen som inte klarar ansvaret, annars är ju läxorna inte alls ett bra sätt att lära ut ansvar? Då är det ju något annat som har effekt än själva läxan.

 

[Badger]

Jag har aldrig varit tävlingsinriktad i skolarbetet, men de hade sån "tävling" på min skola med, t.om. diplom och guldstjärna när man klarade den, men jag lärde mig den aldrig. Självklart skulle de fortfarande lära ut den? Men det kanske inte måste framställas som så livsviktigt och att du är dömd att misslyckas med matten om du inte kan den?

Det är ju skönt att läxorna aldrig gav dig några större problem, men ångesten kring läxor är nog bland det jag minns mest faktiskt. Jag var en "duktig" elev, iallafall vid enstaka tillfällen som satte den individuella ribban för "bra" ganska högt. Att jag "kunde bättre" fick jag höra ofta och jag visste det själv, och med lite perfektionistiska drag så var "slarv" var min nödlösning när jag inte hann "bra" eller ens "okej". Med mitt kassa minne så tog det gärna längre tid för mig att göra allt och "bra" tog ett visst mått av energi och fokus, och var det inte bra var det ju dåligt, eller till och med fel. Att göra läxorna var jobbigare, tog längre tid, och tog mer på självkänslan när man inte förstod än att inte göra dem, och hade jag gjort den dåligt eller fel så fick jag ju ändå negativ respons från en lärare som var besviken på mig för jag "kunde ju bättre"...


Jag tyckte skolan var rätt kul och ett rent lidande i omgångar, men min poäng var att det är lättare att få någon att lära sig något hen tycker är intressant. Jag skulle aldrig valt en bok på 300 sidor som första bok att börja läsa på engelska med om jag inte gillat författarens böcker på svenska. Jag förstod knappt något men hade kul ändå och fortsatte med flera senare.

Det är kul att lära sig nytt, visst, men det är liksom ditt liv som grundskoleelev och du kan inte välja vad eller hur du lär dig, och då det är skolplikt så kan inte direkt välja att inte lära dig något. Och när man vet att man är tvingad att kämpa med detta i flera år så mister det sin tjusning ganska lätt. Sådär vidare nytt eller intressant var det inte att behöva läsa en "klassiker" för 5:e gången, eller gå igenom vattnets kretslopp för den 7:e gången...


Kanske ge alternativ i läxan, hoppa det de bevisligen har kunskapen för (går ju med det mesta), komma överens om en bra strategi med eleven för hur den ska lösa uppgiften lättast m.m., det behöver inte vara särskilt involverat för att göra skillnad. Det finns ju nivåer av "tråkigt" och skolan verkar av någon anledning vara väldigt bra på att ta fram uppgifter som dödar allt intresse för läsning iallafall.

Den läxan gjorde jag aldrig klart, och den är en av många, många läxor som visade sig vara i stort rätt meningslösa då jag inte lärde mig något och det hände inget när de var ofullständiga eller uteblev. Man kan hanka sig fram rätt okej om man är skötsam och tyst.


Visst påminde de, även skolan, och jag glömde av det lika väl, men med 3-4 barn i två olika familjer som går i olika skolor, årskurser, och avdelningar så kan det bli svårt att hålla koll på allt. Och visst var det prat om någon annan hjälp (stanna kvar i skolan t.ex.) men som med så mycket med skolan händer väldigt lite om inte alla, inkl. eleven, driver på, och så länge jag kunde hänga med någorlunda ville jag ju inte göra mer skola än jag var tvungen.
Sen så menar jag med "opedagogisk" egentligen att de var petiga, tänkte snabbare och löste problem på ett helt annat sätt (matte och liggande stolen som exempel...) än jag så det tog tre gånger så långt tid och jag förstod mindre än när jag började. Lärde mig snabbt att det var bättre att göra själv och inte nämna läxor om jag inte ville genomlida "hjälpen".


Genom allt annat vi gjorde? Visst fyller glosor en roll, men när de blir så avgörande att det till slut blir omöjligt att delta på lektionerna så är ju något fel.

Ok, intressant. Nej min upplevelse av skolgång och din var nog helt olika helt enkelt.

Tävlingsmomenten i klassrummet var betydligt värre än läxorna för mig (Klar! klar! klar! smätt med boken.). Inte för att de var kul med läxor heller, men inte värre än någonting annat.

Men jag var ganska cynisk som barn, jag räknade aldrig med att skolan skulle vara rolig, inte ens inför första klass.

Jag tror inte jag lärde mig proportioneligt mycket franska på lektionerna, utan läxor skulle jag inte lärt mig någon alls. Jag förstår helt enkelt inte någonting av texter och radioprogram om jag inte kan några ord. Inte av grammatik heller, jag var tvungen att plugga in varteviga oregelbundet eller regelbundet verb handgripligen. Det var inget som kom automatiskt (och då läste jag ändå 6 år franska och 20 p sedan (som jag körde iofs)).

Tyskan kan jag inte ett ord av, läste tre år på gymnasiet och vi fick inga läxor så jag pluggade inte. Det insåg jag försent senare att tydligen de andra lärde sig av att sjunga o tannenbaum på lektionen (för jag kan inte minnas att vi gjorde någonting på lektionerna heller som skulle lärt mig tyska) eller måste ha pluggat själva helt enkelt.

 

[Badger]

Jag har aldrig varit tävlingsinriktad i skolarbetet, men de hade sån "tävling" på min skola med, t.om. diplom och guldstjärna när man klarade den, men jag lärde mig den aldrig. Självklart skulle de fortfarande lära ut den? Men det kanske inte måste framställas som så livsviktigt och att du är dömd att misslyckas med matten om du inte kan den?

Det är ju skönt att läxorna aldrig gav dig några större problem, men ångesten kring läxor är nog bland det jag minns mest faktiskt. Jag var en "duktig" elev, iallafall vid enstaka tillfällen som satte den individuella ribban för "bra" ganska högt. Att jag "kunde bättre" fick jag höra ofta och jag visste det själv, och med lite perfektionistiska drag så var "slarv" var min nödlösning när jag inte hann "bra" eller ens "okej". Med mitt kassa minne så tog det gärna längre tid för mig att göra allt och "bra" tog ett visst mått av energi och fokus, och var det inte bra var det ju dåligt, eller till och med fel. Att göra läxorna var jobbigare, tog längre tid, och tog mer på självkänslan när man inte förstod än att inte göra dem, och hade jag gjort den dåligt eller fel så fick jag ju ändå negativ respons från en lärare som var besviken på mig för jag "kunde ju bättre"...


Jag tyckte skolan var rätt kul och ett rent lidande i omgångar, men min poäng var att det är lättare att få någon att lära sig något hen tycker är intressant. Jag skulle aldrig valt en bok på 300 sidor som första bok att börja läsa på engelska med om jag inte gillat författarens böcker på svenska. Jag förstod knappt något men hade kul ändå och fortsatte med flera senare.

Det är kul att lära sig nytt, visst, men det är liksom ditt liv som grundskoleelev och du kan inte välja vad eller hur du lär dig, och då det är skolplikt så kan inte direkt välja att inte lära dig något. Och när man vet att man är tvingad att kämpa med detta i flera år så mister det sin tjusning ganska lätt. Sådär vidare nytt eller intressant var det inte att behöva läsa en "klassiker" för 5:e gången, eller gå igenom vattnets kretslopp för den 7:e gången...


Kanske ge alternativ i läxan, hoppa det de bevisligen har kunskapen för (går ju med det mesta), komma överens om en bra strategi med eleven för hur den ska lösa uppgiften lättast m.m., det behöver inte vara särskilt involverat för att göra skillnad. Det finns ju nivåer av "tråkigt" och skolan verkar av någon anledning vara väldigt bra på att ta fram uppgifter som dödar allt intresse för läsning iallafall.

Den läxan gjorde jag aldrig klart, och den är en av många, många läxor som visade sig vara i stort rätt meningslösa då jag inte lärde mig något och det hände inget när de var ofullständiga eller uteblev. Man kan hanka sig fram rätt okej om man är skötsam och tyst.


Visst påminde de, även skolan, och jag glömde av det lika väl, men med 3-4 barn i två olika familjer som går i olika skolor, årskurser, och avdelningar så kan det bli svårt att hålla koll på allt. Och visst var det prat om någon annan hjälp (stanna kvar i skolan t.ex.) men som med så mycket med skolan händer väldigt lite om inte alla, inkl. eleven, driver på, och så länge jag kunde hänga med någorlunda ville jag ju inte göra mer skola än jag var tvungen.
Sen så menar jag med "opedagogisk" egentligen att de var petiga, tänkte snabbare och löste problem på ett helt annat sätt (matte och liggande stolen som exempel...) än jag så det tog tre gånger så långt tid och jag förstod mindre än när jag började. Lärde mig snabbt att det var bättre att göra själv och inte nämna läxor om jag inte ville genomlida "hjälpen".


Genom allt annat vi gjorde? Visst fyller glosor en roll, men när de blir så avgörande att det till slut blir omöjligt att delta på lektionerna så är ju något fel.

Jag bara kom på en sak till. Antar egentligen att när det gäller ämnen och intressant så är det ju möjligt att det faktiskt är så att jag tycker nästan allting är intressant, till en viss grad. Dvs Jag kanske aldrig egentligen upplevt att jag tycker något ämne är totalt helt ointressant och värdelöst (och det finns ju inte heller egentligen några ämnen i skolan som är värdelösa), förutom möjligen ämnet barnkunskap, jag har bara tyckt det är tråkigt att behöva lära mig.

Vidare om pedagogik, mamma är dålig pedagog på precis det sättet.

 

[Badger]

Vad gör man med eleven som inte gör sina läxor?
Vilken typ av läxor är bäst för att lära elever ansvar?
Vilken typ av uppföljning krävs för att läxorna ska få den önskade effekten att eleven lär sig ta ansvar?

1. Ingenting? (för yngre barn) Om det går bra ändå så gör det ju det. Om det inte går bra ändå så är det väl saken som man behöver ta tag i? och då får skolan köra sin handlingsplan. Jag vet inte hur stor effekt dessa har, speciellt om föräldrarna är helt ointresserade. Vår skola sätter upp eleverna på listan som ropas in för läxläsning en kvart före första lektionen. Skolan börjar 8:15 med rast, lektion 8:30. De som behöver extra, eller läsa en kvart (eller många som bara vill läsa en kvart) ropas in 8:15 från en lista, tror det är kombinerat föräldrar och lärare som satt upp på listan.

2. De som är lätta att göra själv, har rimlig tidsåtgång och är lätta att lyckas med och anknyter till lektionen innan och lektionen efter. Där det är lätt att förstå hur läxan anknyter till lektionerna.

3. Om det är betydligt äldre elever, högstadium, tror jag att ett extremt lätt läxförhör är det bästa på tex att läsa texten man hade i läxa. Bästa "läxan" jag någonsin fått var på universitetet på en sommarkurs. Vi skulle läsa en 40-60 sidors artikel till varje seminarium. Fick ett extremt lätt läxförhör på 5 frågor som tog 5 minuter att besvara. Och skulle ha med två frågor till seminariet som vi skulle ställa för diskussion. Om man inte klarade läxförhöret hade man inte läst artikeln -uppenbarligen... och fick skriva en uppsats om 2 sidor på den. Om man inte hade två frågor till seminariet och pratade så -"hade man inte varit där" -uppenbarligen-mentalt, och fick ersätta seminariet med en uppsats. Insatsen för uppsatsen var totalt oproportionerligt stor jämfört med läxförhöret. Vilket gjorde att alla kunde vara med på seminarierna och diskutera. Om hälften inte hade läst texten skulle ju seminariet varit totalt meningslöst.

 

[Wonderwoman]

Jag fullkomligt hatade läxor som barn. Fuskade alltid med dom för jag tyckte det va tråkigt och jobbigt. När man kom hem från skolan ville man ju leka m.m. sen på kvällen var man för trött. Fuskade alltid också med glosförhören. Men läste ändå i högstadiet i den avancerade gruppen i engelska. Utan jag kollade upp orden jag inte förstod när jag läste.
Kan än idag inte multiplikationstabellen helt, men klarade utan problem läsa upp till matte 4 som krävs för tex. ingenjörsutb.

Har inte haft problem att läsa på högskolenivå heller. Läste in nästan hela gymnasiet på distans.
Så jag ser inte kopplingen mellan läxor och studieteknik.

Tycker läxor skapar problem istället. Har en kollega som har jättesvårt med matte, läsa och skriva. Vilket gör att hon har svårt att hjälpa sina döttrar med deras läxor. Det skapar väldigt mycket frustration istället.