Fast helt ärligt, några av dina funderingar kring prestationsångest osv. Det känns som att det nog är bättre i så fall att ha som rutin i så fall att om barnet inte gör läxorna så får det gå till skolans kurator?Om en lärare bygger upp sin undervisning så att det är nödvändigt att göra läxor för att hänga med så tycker jag att läraren ska erbjuda utsatta elever viss stöttning. Väldigt många i skolvärden håller ju med om detta och många skolor erbjuder läxhjälp och särskilda grupper osv.
En lärare är ju skyldig att hålla koll på vilka kunskaper eleverna har?! Det ska till och med skrivas ned och rapporteras till föräldrarna varje termin. Så det tar ju ingen extra tid för en lärare att räkna ut ifall läxorna är för svåra för eleven.
Det finns ju lärare som vet att en elev inte klarar av uppgifterna och ändå ger den eleven läxa på samma nivå som de andra, vecka efter vecka. Men jag tror inte att det är helt vanligt, utan de flesta gör väl något för att den eleven inte ska hamna ohjälpligt efter.
Jag tycker inte att det är schysst att ge ett barn för svåra uppgifter om och om igen utan den eleven ska givetvis få extra stöd, specialpedagog, liten grupp eller liknande. Och enklare läxor för att inte känna sig som ett failure varje vecka. Det är verkligen lärarens ansvar att ha koll på elevernas kunskapsnivå!!!
Jag är inte säker på att lärarna enligt lag ska ha koll på om eleven kan ta till sig skriftliga instruktioner, men det verkar väldigt konstigt om läraren inte vet det om sina elever?? Och om läraren vet att en elev har svårt för skriftliga instruktioner så kan väl läraren föreslå en strategi för detta? Läsa högt, eller kolla av med eleven på slutet av lektionen att den vet vad den ska göra?
Om en elev är perfektionist på ett sätt som går ut över studierna så kommer det också givetvis att visa sig på lektionerna. De eleverna jobbar man väl med redan och försöker uppmuntra dem till att bli klar med uppgifter? Så en påminnelse så och då om att meningen med läxan inte är att det ska bli perfekt utan att läraren ska veta vad den behöver hjälpa till med, är väl inte så himla svårt?
Lärare pratar väl med sina elever? Och de elever som har det extra svårt / extra lätt ägnar man väl en aning mer tid än de som passar in i "mallen". Och har man många elever så ser man väl mönstret rätt snart.
Sen är det ju inte lärarens ansvar att göra eleven till en färdig vuxen. Men jag har haft lärare som har stöttat mig i att växa som människa och jag har haft lärare som har tryckt ner mig och gett mig ångest. Så båda sorterna finns..
Men det är kanske att lägga lite väl mycket vikt vid just läxorna, som ju ska vara repetition, av det eleven kan, eller läsa en text, före lektionen? Bättre att om det går bra i skolan ändå, så låt gå. Om det inte går bra i skolan, mycket insats, inte bara för läxorna. Då kanske kurator, specialpedagog el dyl passar, beroende på elev.
Jag tror att sådana saker är saker jag gärna diskuterar med mitt barn, och som vissa lärare har fingertoppskänsla för att diskutera med vissa elever. Men alla lärare kan nog inte diskutera det med alla elever, eftersom de bara inte går ihop bra. (Bara som exempel har jag då aldrig gillat en lärare nog för att ha hen som psykolog. Har aldrig velat vara så personlig och intim med en lärare.)
Jag tycker också precis som andra att det känns här som att vi lägger väldigt mycket på skolan och väldigt lite på föräldrar. Många lärare kanske har valt att bli lärare, men vissa föräldrar har ju också valt att bli föräldrar.
Trots att lärare bara är vanliga människor utan utbildning till kurator eller psykolog, du eller jag hade ju kunnat valt att bli lärare istället.
Senast ändrad: