Varför får barn läxor?

[Badger]

Vilken sorts läxor är rätt sort för att utjämna skillnader i skolprestation som beror på föräldrarnas utbildningsnivå? Och vilken sorts läxor är fel sort?

Jag la in ett citat lite tidigare, här är det igen.

Research-Based Homework Guidelines

Research provides strong evidence that, when used appropriately, homework benefits student achievement. To make sure that homework is appropriate, teachers should follow these guidelines:

• Assign purposeful homework. Legitimate purposes for homework include introducing new content, practicing a skill or process that students can do independently but not fluently, elaborating on information that has been addressed in class to deepen students' knowledge, and providing opportunities for students to explore topics of their own interest.
• Design homework to maximize the chances that students will complete it. For example, ensure that homework is at the appropriate level of difficulty. Students should be able to complete homework assignments independently with relatively high success rates, but they should still find the assignments challenging enough to be interesting.
• Involve parents in appropriate ways (for example, as a sounding board to help students summarize what they learned from the homework) without requiring parents to act as teachers or to police students' homework completion.
• Carefully monitor the amount of homework assigned so that it is appropriate to students' age levels and does not take too much time away from other home activities.

http://www.ascd.org/publications/ed.../num06/The-Case-For-and-Against-Homework.aspx

Läxor är tydligen bra när de övar det eleverna lärt sig eller fått förklarat för sig. Eller introducerar nytt material (typ läs kapitlet). Men inte när de innebär att föräldrarna måste ta en lärarroll tex eller när de är komplicerade, då kan de vara aktivt dåliga, alltså ge negativ effekt.

Tydligen har svenska pedagogiska forskare varken studerat inlärningseffekter eller läxor utan annat, så inga svenska studier fanns på läxor och knappt några på hur barnen lär sig bäst. (vilket de är kritiserade för)

 

[kökshäxan]

(Sedan tyckte jag illa om läxor, gjorde så lite som möjligt, javisst. Men det var ok, det är jobbigt att lära sig.)

Det håller jag inte riktigt med om, för att lära sig måste man vara motiverad och ha ett genuint intresse och då är det sällan jobbigt och tråkigt. Jag har haft en del lärare med inställningen att tvånget, långa läxor med efterföljande förhör, var rätt väg att gå. Nu i efterhand är det lätt att se att deras undervisning i praktiken var helt meningslös och förstörde långt mer än den gav, inget av det man lärde sig var bestående.

 

[Badger]

Det är förstås ett långt större problem med dagens undervisning.

Skolverket tycks ju inte riktigt dra åt det håll politiker och allmänhet vill där heller, och de har ju länge dragit åt mer fel håll än så. Eller någon måste ju ha gjort det, politiker har försökt ge stadiga anvisningar mot kunskap men misslyckas få igenom det.

 

[kökshäxan]

Skolverket tycks ju inte riktigt dra åt det håll politiker och allmänhet vill där heller, och de har ju länge dragit åt mer fel håll än så. Eller någon måste ju ha gjort det, politiker har försökt ge stadiga anvisningar mot kunskap men misslyckas få igenom det.

Det är politikerna som driver detta kan jag tycka. Inte alltid direkt kanske men det är i slutändan de som fattar besluten och är rimligen också ansvariga för utvecklingen.

 

[Badger]

Det håller jag inte riktigt med om, för att lära sig måste man vara motiverad och ha ett genuint intresse och då är det sällan jobbigt och tråkigt. Jag har haft en del lärare med inställningen att tvånget, långa läxor med efterföljande förhör, var rätt väg att gå. Nu i efterhand är det lätt att se att deras undervisning i praktiken var helt meningslös och förstörde långt mer än den gav, inget av det man lärde sig var bestående.

Det skulle jag säga känns som en personlig grej? Men många verkar tycka så? En gåta. Jag är alltid motiverad att lära mig nytt, sjukt nyfiken på det mesta, läser gärna böcker och populärvetenskap.

Det är för mig alltid jobbigt och "tråkigt" att lära mig någonting. Från att rida på volten när jag var 12 till att plugga sommarkurs i Machiavelli text och kontext. Det är aldrig för mig njutbart att ta mig igenom 600 sidor Kotler som jag måste läsa nu, (när jag kunde läsa om rymdtusenfotingar), eller statistik, hur intressant det än är. Jag tycker nationalekonomi är sjukt intressant, och vansinnigt tråkigt. (sedan dör inte jag när jag har tråkigt heller iofs)

Haken är att hur intressant det än är att läsa en bok hemma så är det inte samma sak som att lära mig det. Att lära mig, det kräver mer, då blir det tråkigt. Det är härligt efteråt.

Jag trodde nog det var ganska normalt, de flesta jag pluggade med smet gärna iväg och diskade eller städade istället för att räkna om debet och kredit en gång till.

 

[Liran]

Vilken sorts läxor är rätt sort för att utjämna skillnader i skolprestation som beror på föräldrarnas utbildningsnivå? Och vilken sorts läxor är fel sort?

Rätta läxor är repetition och inlärning av tex glosor efter en metodik som läraren gått igenom, och som inte behöver någon inblandning av vårdnadshavare. Samma sak med multiplikationstabeller, tyska prepositioner på högstadiet etc.

Fel läxor är läxor där barnen ska reflektera och fundera över olika företeelser, och komma fram till olika slutsatser. Föräldrar med utbildning inser vart funderingarna ska leda, barn med icke-medelklassföräldrar lämnas ensamma med alldeles för stora och komplicerade uppgifter.

Medelklassföräldrar vet att glosor, multiplikationstabeller och grammatikregler behöver nötas/repeteras och ser till att barnen gör det hemma. Den som har föräldrar som som inte vet/kan/bryr sig måste få den skjutsen/impulsen från skolan.

Skolan kan förstås inte utjämna sociala skillnader totalt. Dock är det ett faktum att fler personer gjorde utbildningsrelaterade klassresor förr, när skolan var mer strukturerad och läxor var obligatoriska.

 

[Badger]

Det är politikerna som driver detta kan jag tycka. Inte alltid direkt kanske men det är i slutändan de som fattar besluten och är rimligen också ansvariga för utvecklingen.

Njaej, det är inte alltid deras direktiv faktiskt följts av skolverket.

(det finns en del artiklar att läsa om det och om hur skolan hamnade här)

 

[kökshäxan]

Det skulle jag säga känns som en personlig grej? Men många verkar tycka så? En gåta. Jag är alltid motiverad att lära mig nytt, sjukt nyfiken på det mesta, läser gärna böcker och populärvetenskap.

Det är för mig alltid jobbigt och "tråkigt" att lära mig någonting. Från att rida på volten när jag var 12 till att plugga sommarkurs i Machiavelli text och kontext. Det är aldrig för mig njutbart att ta mig igenom 600 sidor Kotler som jag måste läsa nu, (när jag kunde läsa om rymdtusenfotingar), eller statistik, hur intressant det än är. Jag tycker nationalekonomi är sjukt intressant, och vansinnigt tråkigt. (sedan dör inte jag när jag har tråkigt heller iofs)

Haken är att hur intressant det än är att läsa en bok hemma så är det inte samma sak som att lära mig det. Att lära mig, det kräver mer, då blir det tråkigt. Det är härligt efteråt.

Jag trodde nog det var ganska normalt, de flesta jag pluggade med smet gärna iväg och diskade eller städade istället för att räkna om debet och kredit en gång till.

Jag förstår inte riktigt hur du menar? Att man kan vara lite lat och behöver självdisciplin, det känner nog många igen sig i inklusive jag, men det är inte samma som att man lär sig genom tvång.

 

[kökshäxan]

Njaej, det är inte alltid deras direktiv faktiskt följts av skolverket.

(det finns en del artiklar att läsa om det och om hur skolan hamnade här)

Jag tycker det är mer en dålig ursäkt och bortförklaring. Politikerna har beslutanderätt över skolverket och den rätten är inte begränsad. Jag menar då inte enskilda politiker utan det kollektiva ansvaret politiker har.

 

[Badger]

Jag förstår inte riktigt hur du menar? Att man kan vara lite lat och behöver självdisciplin, det känner nog många igen sig i inklusive jag, men det är inte samma som att man lär sig genom tvång.

Tvång? det är ju inte tvång, det är en stark uppmaning.

Skolan kommer aldrig vinna mot Fortnight i tävlingen "roligast" om eleven gillar Fortnight. Om skolan var att lära sig och spela Fortnight skulle garanterat några barn tycka det var urtrist dessutom.

Men såvitt jag förstått lär man sig lika bra om det är tråkigt som om roligt och det mesta man lär sig blir roligt när det blir lättare.

 

[Badger]

Jag tycker det är mer en dålig ursäkt och bortförklaring. Politikerna har beslutanderätt över skolverket och den rätten är inte begränsad. Jag menar då inte enskilda politiker utan det kollektiva ansvaret politiker har.

Jag har inte makten att ursäkta varken skolverk eller politiker utan återger bara information från artiklar. Det är märkligt onekligen.

 

[Mabuse]

Jag förstår inte riktigt hur du menar? Att man kan vara lite lat och behöver självdisciplin, det känner nog många igen sig i inklusive jag, men det är inte samma som att man lär sig genom tvång.

Fast vi har ju utbildningstvång. Det är inte frivilligt om man vill lära sig något, i den meningen att man på olika sätt kommer handmatas med kunskap tills man åtminstone lärt sig läsa, oavsett vad man själv vill.

För övrigt håller jag med om att det ofta är lite jobbigt att lära sig. Kul, men jobbigt, när man ska memorera saker eller förstå något nytt.

 

[Greyshine]

Prestationsångesten blir inte värre för att man lärt sig något genom att plugga?! Prestationsångesten blir värre ifall man ger barn en uppgift som är för svår för dem och därefter skuldbelägger dem för att de inte klarade av det. Så blir det ofta med läxor. Läraren samlar in läxorna och förklarar att om man inte klarar av att göra sina läxor så kommer det inte gå bra för en i vuxenlivet heller.
En elev ser hur kompisarna klarar av något som inte de själva klarar av och tror att det är för att eleven är dålig helt enkelt. Borde ha skärpt sig! När eleven i själva verket hade helt andra förutsättnignar att få läxan gjord.
Jag tror att så små barn måste ha mkt stöttning och det känns lite väl hårt att skicka hem en 9 åring för att lära sig ta eget ansvar om det inte finns någon som kan vägleda den.
Annars är risken att de som inte får hjälp hemma identifierar sig som en slags människa som inte klarar av studier.

Jag är väldigt förvånad över att en del inte känner igen det här åtminstone lite grann, det här var en konstant upplevelse under hela grundskolan för mig, läraren måste ju inte stå och skälla ut en inför hela klassen för att det ska märkas. De flesta har väl varit med om att gå och lämna sitt papper längst fram i salen, glosförhör med hela klassen, repetition av läxan i grupp och annat som gör det tydligt för resten av klassen att man inte gjort eller inte klarat av läxan. Att man misslyckats. Eller den där extra långa blicken från läraren när hen kollar om alla lämnat in och undrar om du ska resa dig upp den här gången.

Det skulle jag säga känns som en personlig grej? Men många verkar tycka så? En gåta. Jag är alltid motiverad att lära mig nytt, sjukt nyfiken på det mesta, läser gärna böcker och populärvetenskap.

Det är för mig alltid jobbigt och "tråkigt" att lära mig någonting. Från att rida på volten när jag var 12 till att plugga sommarkurs i Machiavelli text och kontext. Det är aldrig för mig njutbart att ta mig igenom 600 sidor Kotler som jag måste läsa nu, (när jag kunde läsa om rymdtusenfotingar), eller statistik, hur intressant det än är. Jag tycker nationalekonomi är sjukt intressant, och vansinnigt tråkigt. (sedan dör inte jag när jag har tråkigt heller iofs)

Haken är att hur intressant det än är att läsa en bok hemma så är det inte samma sak som att lära mig det. Att lära mig, det kräver mer, då blir det tråkigt. Det är härligt efteråt.

Jag trodde nog det var ganska normalt, de flesta jag pluggade med smet gärna iväg och diskade eller städade istället för att räkna om debet och kredit en gång till.

Skulle säga att huruvida något är åtminstone aningen roligt eller inte är helt avgörande för hur mycket man anstränger sig för att lyckas. Jag kunde göra rätt trista grejer om ämnet i sig var roligt, eller om det ledde till något jag visste var roligt, men var det bara plågsamt att gå till lektionen så är man inte så entusiastisk. Det är ju inte bara ett ämne i skolan heller, det är många ämnen, och säkert 10+ grejer inkl. andra aktiviteter och obligatoriska åtaganden som eleven ska ha anstränga sig för att fixa under skoltiden, och ingen har oändligt med ork.

Är allt i skolan tråkigt och jobbigt, och ser ut att fortsätta vara det i ett antal år framöver, vad finns det för garantier att eleven inte helt enkelt ger upp??

Jag läste massvis under grundskoletiden och plockade först självmant upp engelska böcker på biblioteket när det inte fanns fler översatta böcker av min favoritförfattare. Jag har lärt mig massor genom att bara läsa för nöjes skull, och det är trots allt lärande och repetition även om det kanske inte märks direkt.
Men när vi fick i läxuppgift att läsa ca 5-1 sidor/1 kapitel som "läsläxa" och sedan skriva hur mycket vi läst och vad som hände så läste varken jag eller min lika storläsande kompis knappt en halv bok under hela den tiden. Det gjorde om något som var kul till ett ett meningslöst jobb, bara för det var så viktigt att vi förstod vad vi läst.


Mindre läxor kan vara bra, men det beror väldigt mycket på hur de används i resten av undervisningen, hur relevant eleven uppfattar läxan och hur lättförstådd den är, speciellt om man har en helt opedagogisk förälder som jag t.ex.

Jag skulle t.om. säga att glosor är en stor anledning till varför jag i princip bara satt av de sista två åren av franskan i högstadiet. Jag har kasst minne och glömde av dem, sköt upp dem, trodde jag mindes dem bra nog, eller så övade jag och glömde ändå. Sen satt jag där och kunde bara le ursäktande när det var glosförhör. Alla andra lärde sig i en annan takt, så trots att jag var engagerad på lektionerna så lärde sig de andra snabbare och glosorna var så avgörande att till slut var det knappt någon idé för mig att vara där.

 

[Greyshine]

Sen minns jag från när jag hade mitt första sommarjobb vilken frihet och lättnad jag kände över att jag var klar när jag gick hem från jobbet. Med skolan följde läxorna med dig hem och man kunde alltid göra mer och bättre.

 

[kökshäxan]

Jag har inte makten att ursäkta varken skolverk eller politiker utan återger bara information från artiklar. Det är märkligt onekligen.

Det var såklart inte dig jag syftade på utan på politikerna som använder det som en dålig ursäkt för att de skall slippa ta ansvar

 

[Kenya]

Jag tror inte det var någon som sa att processen runt läxor skulle gå till så som du beskriver ovan. Jag har inte heller upplevt det under min skolgång. Det är inte så de gör i mitt barns skolgång.

Men om du tycker det är det bra sättet att ge och hantera läxor på och inget annat sätt finns så tycker du det såklart

Jag har aldrig påstått att någon förespråkat den processen jag beskriver? Eller att det är ett bra sätt? Det vore ju urdumt! Jag lovar att jag har högre tankar än så om folket här i tråden!
Det blir mkt mer givande diskussioner ifall man försöker att inte lägga ord i munnen på folk. Det jag skrev var ett svar på en kommentar från dig där du också påstod att jag påstått något annat urdumt, som jag absolut inte skrivit.

Men för att återgå till ämnet:
Jag vet faktiskt att det är många lärare som samlar in läxor och förklarar för eleverna att man måste göra läxorna för att klara vidare studier. Jag vet att många elever jämför sina resultat med varandra utan att förstå att de har helt olika förutsättningar. Alltså att resultatet inte är ett betyg på förmågan utan på något mkt mer komplext. Det påverkar folks självbild. Någon som är jättebra material för högre studier kan ju ha dåliga förutsättnignar för läxan. Ifall läxan ständigt blir ett tecken på att eleven är dålig på att studera kanske eleven väljer en annan väg i livet. I själva verket kanske eleven hade extremt dåliga förutsättningar för att klara just den typ av läxa som delats ut. Jag känner en del folk med NPF eller liknande (de flesta för gamla för att ha fått diagnos) och jag vet många som har orimligt dåligt självförtroende på vissa områden. Som mådde jättedåligt i skolan för att de presterade dåligt. Framförallt de som visste att de kunde egentligen presterat bra men som ändå inte gjorde det.
Men jättebra ifall det är mer ovanligt än jag tror och jättebra att du och de du känner har sluppit sådant under uppväxten!
Jag hoppas ändå att de lärare som delar ut läxor någon gång funderar på hur läxorna påverkar elevernas självförtroende och att de aktivt försöker motverka prestationsångest, åtminstone hos de mest utsatta.

Ja du når inte fram. Du ville ha speciella läxor just för dig som passade just dig perfekt och optade dina förhållanden. Men läraren hade 20+ elever.

What?!

Alltså, mitt exempel med min glosläxa var ett försök att proplematisera idén om att läxor är bra övningar i ansvar och tidsplanering. Min anekdot är inte tänkt som ett bevis för att läxor är dåligt!

Om du vill fortsätta diskutera saker med mig kan du väl snälla citera mig och bemöta citaten istället för att själv formulera vad jag tycker? Det blir inte så roligt att diskutera om motparten tillskriver en absurda åsikter hela tiden.

-----

Min ursprungsfråga var ifall läxorna var till främst för kunskapsinhämtning eller som träning i ansvar. Det har skrivits många gånger här i tråden att läxor är i princip nödvändigt för att lära elever självständiga studier och ansvar. Samt att vanliga glosläxor skulle leda till detta.

Det tydligaste svaret, från en äkta lärare, var att läxorna är till för att repetera kunskap, i första hand.
Många föräldrar och f.d. elever verkar anser att ansvarsträning medelst läxa är jätteviktigt.
Så jag är fortfarande väldigt intresserad av hur samarbetet mellan skola och föräldrar ser ut i den här ansvarsträningen. Finns det läxor som är till för att träna ansvar? Får föräldrarna instruktioner.

Just nu, baserat på denna tråd, tror jag att de flesta lärare ger ut läxa för att eleverna ska repetera kunskap medan många föräldrar passar på att använda läxan som en lektion i ansvar. Jag har inte sett något exempel på ett upplägg som kan hjälpa ett barn att förstå ansvar för studier utifrån enbart läxan+läraren utan att det är tänkt att läxan ska vara ett krav som föräldrarna kan använda i den processen. Alltså att läraren ger läxa i ett syfte och föräldrarna passar på att använda den i ett annat syfte. Jag kan fortfarande se hur olika intressekonflikter skulle kunna uppstå med det upplägget. Och jag är fortfarande intersserad.
Debatten om läxors vara eller icke vara intresserar mig inte faktiskt.

Nioåringen som inte kommer ihåg att göra läxan - där får man väl ta kontakt med föräldrarna och berätta att de behöver stötta sitt barn i att komma ihåg att göra läxan. Om det inte hjälper får man väl påminna barnet också, men så mycket mer än det finns kanske inte att göra. Det hindrar ju inte att resten av klassen, som gör läxan, har nytta av den och kan få fortsätta.

Det är ju det här jag menar. Om läxa är nödvändigt för att lära sig ansvar och självdiciplin i studierna, så borde det verkligen finnas lite fler verktyg för att uppnå detta än att bara ringa föräldrarna. Många anser ju att läxor är till för att jämna ut kunskapsnivån. Och då borde det vara ännu viktigare att det finns något att göra åt de barn som inte gör läxa och inte får (rätt) stöd hemifrån.
Kanske är läxa rätt väg, kanske finns det flera olika vägar. Men finns det ingen som kan förklara lite närmare hur en glosläxa kopplas till ansvar.

----------

Jag menar, hallå?!?! Är inte detta ett djurforum?! Är inte folk beteende-nördar? Att det handlar om barn behöver väl inte hindra oss från att bryta ner detta i vad som motiverar ansvarstagande beteende och hur vi kan använda det för att uppnå önskat resultat?

 

[Badger]

Jag är väldigt förvånad över att en del inte känner igen det här åtminstone lite grann, det här var en konstant upplevelse under hela grundskolan för mig, läraren måste ju inte stå och skälla ut en inför hela klassen för att det ska märkas. De flesta har väl varit med om att gå och lämna sitt papper längst fram i salen, glosförhör med hela klassen, repetition av läxan i grupp och annat som gör det tydligt för resten av klassen att man inte gjort eller inte klarat av läxan. Att man misslyckats. Eller den där extra långa blicken från läraren när hen kollar om alla lämnat in och undrar om du ska resa dig upp den här gången.

Alltså nej egentligen inte. Jag kanske har dåligt minne men tex att jag var dålig på att lära mig multiplikationstabellen som läxa märktes inte som läxa, utan som att jag hela tiden förlorade i en urfånig tävling som inte var läxrelaterad. Men jag kan dem ju betydligt bättre än om jag aldrig hade fått öva alls utan de hade räknat med att de hoppade in av sig självt på en lektion. (gissa om jag då undrat varför alla andra kan och inte jag, eller är meningen att ingen ska kunna den?)

Jag gjorde nog alltid min läxa, om än osannolikt slarvigt ibland och på rasten. Men har inga minnen av skam runt den. Mina största minnen av läxor är långa glosförhör med mamma då jag upptäckte att ingenting hade fastnat, eller matte jag inte förstått (och mamma dålig pedagog om än super på matte).

Jag var inte "duktig", jag var (är) slarvig, men jag minns ingenting sådant som du minns om läxorna.

Enda gången läraren på lågstadiet skällde ut mig inför hela klassen var när jag bet en pojke och jag tycker det är motiverat, nu, jag gjorde inte om det. Hennes utskällningar var episka på det viset, man vågade inte vara elak mer än en gång (självklart skulle föräldrar idag inte accepterat det, men vi hade ingen mobbning å andra sidan, ja hon skällde ut en annan pojke som var elak mot mig efter noter en annan gång, han gjorde heller aldrig om det, någonsin.).

Skulle säga att huruvida något är åtminstone aningen roligt eller inte är helt avgörande för hur mycket man anstränger sig för att lyckas. Jag kunde göra rätt trista grejer om ämnet i sig var roligt, eller om det ledde till något jag visste var roligt, men var det bara plågsamt att gå till lektionen så är man inte så entusiastisk. Det är ju inte bara ett ämne i skolan heller, det är många ämnen, och säkert 10+ grejer inkl. andra aktiviteter och obligatoriska åtaganden som eleven ska ha anstränga sig för att fixa under skoltiden, och ingen har oändligt med ork.

Fast man? Du tyckte alltså skolan var rolig i allmänhet? Jag tyckte bara den var helt ok.

Är allt i skolan tråkigt och jobbigt, och ser ut att fortsätta vara det i ett antal år framöver, vad finns det för garantier att eleven inte helt enkelt ger upp

Grit? och glädjen efteråt när man lärt sig någonting?

Men när vi fick i läxuppgift att läsa ca 5-1 sidor/1 kapitel som "läsläxa" och sedan skriva hur mycket vi läst och vad som hände så läste varken jag eller min lika storläsande kompis knappt en halv bok under hela den tiden. Det gjorde om något som var kul till ett ett meningslöst jobb, bara för det var så viktigt att vi förstod vad vi läst.

Ja precis sådan var jag också, var du tvungen att läsa det så var det tråkigt.
Vad ska man göra åt det?

Mindre läxor kan vara bra, men det beror väldigt mycket på hur de används i resten av undervisningen, hur relevant eleven uppfattar läxan och hur lättförstådd den är, speciellt om man har en helt opedagogisk förälder som jag t.ex.

Ja alltså de som är för läxor säger att de ska vara relevanta, lättförstådda och fullt genomförbara med en opedagogisk förälder.

Men jag tycker nog att kunna påminna om en läxa kan gott tillhöra jobbet när man skaffat barn, man måste ju ge dem mat, kläder, bada/duscha osv, minnas jumpapåsen? det verkar samhället räkna med. Läs just påminna, går det inte så går det inte och då får man väl passa bollen tillbaka till skolan.

Jag skulle t.om. säga att glosor är en stor anledning till varför jag i princip bara satt av de sista två åren av franskan i högstadiet. Jag har kasst minne och glömde av dem, sköt upp dem, trodde jag mindes dem bra nog, eller så övade jag och glömde ändå. Sen satt jag där och kunde bara le ursäktande när det var glosförhör. Alla andra lärde sig i en annan takt, så trots att jag var engagerad på lektionerna så lärde sig de andra snabbare och glosorna var så avgörande att till slut var det knappt någon idé för mig att vara där.

Hur skulle du lärt dig franska då? Alla har ju inte resurser att resa dit och franska TV-spel är sällsynta. Franska ridpoddar måste man ju ha lite glosor för att ta in (inser jag).

 

[Mabuse]

Jag har aldrig påstått att någon förespråkat den processen jag beskriver? Eller att det är ett bra sätt? Det vore ju urdumt! Jag lovar att jag har högre tankar än så om folket här i tråden!
Det blir mkt mer givande diskussioner ifall man försöker att inte lägga ord i munnen på folk. Det jag skrev var ett svar på en kommentar från dig där du också påstod att jag påstått något annat urdumt, som jag absolut inte skrivit.

Men för att återgå till ämnet:
Jag vet faktiskt att det är många lärare som samlar in läxor och förklarar för eleverna att man måste göra läxorna för att klara vidare studier. Jag vet att många elever jämför sina resultat med varandra utan att förstå att de har helt olika förutsättningar. Alltså att resultatet inte är ett betyg på förmågan utan på något mkt mer komplext. Det påverkar folks självbild. Någon som är jättebra material för högre studier kan ju ha dåliga förutsättnignar för läxan. Ifall läxan ständigt blir ett tecken på att eleven är dålig på att studera kanske eleven väljer en annan väg i livet. I själva verket kanske eleven hade extremt dåliga förutsättningar för att klara just den typ av läxa som delats ut. Jag känner en del folk med NPF eller liknande (de flesta för gamla för att ha fått diagnos) och jag vet många som har orimligt dåligt självförtroende på vissa områden. Som mådde jättedåligt i skolan för att de presterade dåligt. Framförallt de som visste att de kunde egentligen presterat bra men som ändå inte gjorde det.
Men jättebra ifall det är mer ovanligt än jag tror och jättebra att du och de du känner har sluppit sådant under uppväxten!
Jag hoppas ändå att de lärare som delar ut läxor någon gång funderar på hur läxorna påverkar elevernas självförtroende och att de aktivt försöker motverka prestationsångest, åtminstone hos de mest utsatta.



What?!

Alltså, mitt exempel med min glosläxa var ett försök att proplematisera idén om att läxor är bra övningar i ansvar och tidsplanering. Min anekdot är inte tänkt som ett bevis för att läxor är dåligt!

Om du vill fortsätta diskutera saker med mig kan du väl snälla citera mig och bemöta citaten istället för att själv formulera vad jag tycker? Det blir inte så roligt att diskutera om motparten tillskriver en absurda åsikter hela tiden.

-----

Min ursprungsfråga var ifall läxorna var till främst för kunskapsinhämtning eller som träning i ansvar. Det har skrivits många gånger här i tråden att läxor är i princip nödvändigt för att lära elever självständiga studier och ansvar. Samt att vanliga glosläxor skulle leda till detta.

Det tydligaste svaret, från en äkta lärare, var att läxorna är till för att repetera kunskap, i första hand.
Många föräldrar och f.d. elever verkar anser att ansvarsträning medelst läxa är jätteviktigt.
Så jag är fortfarande väldigt intresserad av hur samarbetet mellan skola och föräldrar ser ut i den här ansvarsträningen. Finns det läxor som är till för att träna ansvar? Får föräldrarna instruktioner.

Just nu, baserat på denna tråd, tror jag att de flesta lärare ger ut läxa för att eleverna ska repetera kunskap medan många föräldrar passar på att använda läxan som en lektion i ansvar. Jag har inte sett något exempel på ett upplägg som kan hjälpa ett barn att förstå ansvar för studier utifrån enbart läxan+läraren utan att det är tänkt att läxan ska vara ett krav som föräldrarna kan använda i den processen. Alltså att läraren ger läxa i ett syfte och föräldrarna passar på att använda den i ett annat syfte. Jag kan fortfarande se hur olika intressekonflikter skulle kunna uppstå med det upplägget. Och jag är fortfarande intersserad.
Debatten om läxors vara eller icke vara intresserar mig inte faktiskt.




Det är ju det här jag menar. Om läxa är nödvändigt för att lära sig ansvar och självdiciplin i studierna, så borde det verkligen finnas lite fler verktyg för att uppnå detta än att bara ringa föräldrarna. Många anser ju att läxor är till för att jämna ut kunskapsnivån. Och då borde det vara ännu viktigare att det finns något att göra åt de barn som inte gör läxa och inte får (rätt) stöd hemifrån.
Kanske är läxa rätt väg, kanske finns det flera olika vägar. Men finns det ingen som kan förklara lite närmare hur en glosläxa kopplas till ansvar.

----------

Jag menar, hallå?!?! Är inte detta ett djurforum?! Är inte folk beteende-nördar? Att det handlar om barn behöver väl inte hindra oss från att bryta ner detta i vad som motiverar ansvarstagande beteende och hur vi kan använda det för att uppnå önskat resultat?

Vad är en ”äkta lärare”?

Givetvis kan det vara jobbigt för en elev att misslyckas i skolan. Det är sällan bra för självförtroendet när det kommer till studier att inse att andra lyckas bättre än en själv. Men om det ska undvikas till varje pris, då kan vi ju inte heller ha betyg, prov, individanpassning eller något som på något sätt indikerar för eleverna hur långt de har kommit i olika ämnen - för då kommer de ju se att några har kommit längre än andra. För att uppnå det räcker det inte att slopa läxorna.

Sen tycker jag du stirrar dig blind på det här med glosorna. Ingen har sagt att glosor är den enda livsnödvändiga nyckeln till framgång. De är ett exempel på en typ av pluggande man kan ägna sig åt självständigt från ett tidigt stadium, och som därför är rätt vanligt.

 

[Badger]

Jag har aldrig påstått att någon förespråkat den processen jag beskriver? Eller att det är ett bra sätt? Det vore ju urdumt! Jag lovar att jag har högre tankar än så om folket här i tråden!
Det blir mkt mer givande diskussioner ifall man försöker att inte lägga ord i munnen på folk. Det jag skrev var ett svar på en kommentar från dig där du också påstod att jag påstått något annat urdumt, som jag absolut inte skrivit.

Jo men det är det jag menar. Det verkar som att folk som diskuterar för läxor i tråden förespråkar läxor som är av en viss sort.

De förespråkar inte vilken läxa som helst av vilken sort som helst. Utan till och med kanske tycker vissa läxor är dåliga (som jag tex).

Så om man ofta säger att man tycker en sak är bra, men får svar att en annan är dålig av många i en tråd (vilket man håller med om är dåligt hela tiden) så blir det tja, ibland lite hastigt skrivet.

Men för att återgå till ämnet:
Jag vet faktiskt att det är många lärare som samlar in läxor och förklarar för eleverna att man måste göra läxorna för att klara vidare studier. Jag vet att många elever jämför sina resultat med varandra utan att förstå att de har helt olika förutsättningar. Alltså att resultatet inte är ett betyg på förmågan utan på något mkt mer komplext. Det påverkar folks självbild. Någon som är jättebra material för högre studier kan ju ha dåliga förutsättnignar för läxan. Ifall läxan ständigt blir ett tecken på att eleven är dålig på att studera kanske eleven väljer en annan väg i livet. I själva verket kanske eleven hade extremt dåliga förutsättningar för att klara just den typ av läxa som delats ut. Jag känner en del folk med NPF eller liknande (de flesta för gamla för att ha fått diagnos) och jag vet många som har orimligt dåligt självförtroende på vissa områden. Som mådde jättedåligt i skolan för att de presterade dåligt. Framförallt de som visste att de kunde egentligen presterat bra men som ändå inte gjorde det.
Men jättebra ifall det är mer ovanligt än jag tror och jättebra att du och de du känner har sluppit sådant under uppväxten!
Jag hoppas ändå att de lärare som delar ut läxor någon gång funderar på hur läxorna påverkar elevernas självförtroende och att de aktivt försöker motverka prestationsångest, åtminstone hos de mest utsatta.

Fast är det bara läxorna i skolan som kan orsaka allt det där?

Alltså, mitt exempel med min glosläxa var ett försök att proplematisera idén om att läxor är bra övningar i ansvar och tidsplanering. Min anekdot är inte tänkt som ett bevis för att läxor är dåligt!

Ok, jag uppfattade det som kritik mot läxa som fenomen.

Min ursprungsfråga var ifall läxorna var till främst för kunskapsinhämtning eller som träning i ansvar. Det har skrivits många gånger här i tråden att läxor är i princip nödvändigt för att lära elever självständiga studier och ansvar. Samt att vanliga glosläxor skulle leda till detta.

Båda två samtidigt tror jag. Ja jag tror vanliga glosläxor leder till det. Att själv sitta och försöka plugga in tror jag är bra.

Det tydligaste svaret, från en äkta lärare, var att läxorna är till för att repetera kunskap, i första hand.
Många föräldrar och f.d. elever verkar anser att ansvarsträning medelst läxa är jätteviktigt.
Så jag är fortfarande väldigt intresserad av hur samarbetet mellan skola och föräldrar ser ut i den här ansvarsträningen. Finns det läxor som är till för att träna ansvar? Får föräldrarna instruktioner.

Ja, vi får instruktioner. typ. Denna veckan vill jag att klass X läsa en kvart om dagen i vilken bok de vill. Klass Y ska läsa kapitel Z i läsoboken denna vecka.

eller Klass X har fått individuella uppgifter i matteprogrammet Nomp som ska vara klara om tre veckor.

Klass X får läsa vilken bok de vill 3 dagar och skriva fem meningar om handlingen i sin skrivbok och en fundering de dagarna. Lämnas ut på onsdag, klar nästa tisdag. Jag har aldrig kontaktat en lärare om läxan, A har aldrig återgett att han känt kritik om det var två sidor istället för tre.

Just nu, baserat på denna tråd, tror jag att de flesta lärare ger ut läxa för att eleverna ska repetera kunskap medan många föräldrar passar på att använda läxan som en lektion i ansvar. Jag har inte sett något exempel på ett upplägg som kan hjälpa ett barn att förstå ansvar för studier utifrån enbart läxan+läraren utan att det är tänkt att läxan ska vara ett krav som föräldrarna kan använda i den processen. Alltså att läraren ger läxa i ett syfte och föräldrarna passar på att använda den i ett annat syfte. Jag kan fortfarande se hur olika intressekonflikter skulle kunna uppstå med det upplägget. Och jag är fortfarande intersserad.
Debatten om läxors vara eller icke vara intresserar mig inte faktiskt.

Ja alltså jo, det kanske blir så, man påminner väl om läxan (du minns väl?) och sedan applåderar färdigt jobb. Det är kanske en sorts uppgift-beröm situation.

Det är ju det här jag menar. Om läxa är nödvändigt för att lära sig ansvar och självdiciplin i studierna, så borde det verkligen finnas lite fler verktyg för att uppnå detta än att bara ringa föräldrarna. Många anser ju att läxor är till för att jämna ut kunskapsnivån. Och då borde det vara ännu viktigare att det finns något att göra åt de barn som inte gör läxa och inte får (rätt) stöd hemifrån.
Kanske är läxa rätt väg, kanske finns det flera olika vägar. Men finns det ingen som kan förklara lite närmare hur en glosläxa kopplas till ansvar.

Det finns många situationer i skolan där föräldrar avkrävs en insats, tex ta hem papper, lämna in lovpapper och ta med jumpapåse. Där skolan påminner och skickar ut mail och har svårt att agera om föräldrarna inte fyller sin uppgift. Det verkar som att samhället verkar anse att föräldrar ofta klarar, eller bör klara att tex barnet oftast kommer i tid till skolan, berättar om lov, eller har bibliotekskort och sådant. Alla de uppgifterna är oerhört svåra för föräldrar med svåra förutsättningar. Men man verkar tänka att de flesta klarar det.

Det känns som erbjudande om läxhjälp och extrahjälp (det behöver ju inte vara läxan, man kanske ligger efter.) är svaret på den frågan.

Jag menar, hallå?!?! Är inte detta ett djurforum?! Är inte folk beteende-nördar? Att det handlar om barn behöver väl inte hindra oss från att bryta ner detta i vad som motiverar ansvarstagande beteende och hur vi kan använda det för att uppnå önskat resultat?

Jo men gör vi inte? Det gäller att ge så små uppgifter i början att det är lätt att lyckas och få beröm, och fortsätta den vägen?

Tex första läxan A fick var att rita en bild på familjen. Han var chockad över att få en läxa F-klass, chockad över att någon skulle säga vad han skulle rita. Det tog tid och övertalning, men tre streckgubbar senare och han klarade det! Så glad över att första uppgiften var så lätt i sig att hela inlärningen gick ut på att det fanns en uppgift med parametrar, utan någon som helst krav på det som producerades.

 

[Badger]

Vad är en ”äkta lärare”?

Givetvis kan det vara jobbigt för en elev att misslyckas i skolan. Det är sällan bra för självförtroendet när det kommer till studier att inse att andra lyckas bättre än en själv. Men om det ska undvikas till varje pris, då kan vi ju inte heller ha betyg, prov, individanpassning eller något som på något sätt indikerar för eleverna hur långt de har kommit i olika ämnen - för då kommer de ju se att några har kommit längre än andra. För att uppnå det räcker det inte att slopa läxorna.

Sen tycker jag du stirrar dig blind på det här med glosorna. Ingen har sagt att glosor är den enda livsnödvändiga nyckeln till framgång. De är ett exempel på en typ av pluggande man kan ägna sig åt självständigt från ett tidigt stadium, och som därför är rätt vanligt.

Bara en sådan sak som att alla böcker är uppdelade i olika nivåer. Superpedagogiskt iofs tycker jag men alla elever vet ju vem som är i röda läseboken, och den gröna. (samma story olika långa, olika stor text), eller i blå matteboken eller gula.

Alla grupper är lika bra, men alla vet vilken grupp som har 5 lärare på 17 elever och vilken som har en lärare på 34.

Alla i min klass visste vilka som blev hämtade offentligt till specialpedagogen och vem som var i Äppel Päppel eller Pirum Parum. (jättehemskt, men jag kan stava till stjärna och är lite tacksam, nästan alla åkte in någon gång.)