Jo det låter ju nästan etter värre om det är så.
Att råplugga in en viss mängd kunskap som skolan valt och sedan helt tanklöst vräka ut den på ett prov är ju kanske inte så optimalt. Om vi tänker den här bilden av den gamla ondskefulla skolan (jag tror inte helt på den bilden, men kanske lite) Men studenten kan ju faktiskt sedan tänka om hen vill, hemma på sin kammare. Och har en grund för att reflektera på universitetet. Och kan ändå läsa så hen kan plocka upp en annan bok också.
Men att som elev betygsgrundande sitta och gissa vad läraren tror är rätt analys av EUs ekonomi på lösa boliner utan kunskap eller fakta i botten, när läraren varken har läst 4 år av företagsekonomi eller nationalekonomi på högskolan och jobbat på världsbanken, så läraren kan inte egentligen bedöma vem som gissat mest rimligt. Närmar sig ju snarare en odling av sinne för medhårsstrykning av auktoritet och känslighet för nyanser i lärarens ansikte och tonfall. Alltså jag menar verkligen inte att det är lärarens fel. Läraren sätts ju i den situationen av läroplan.
(Jag hade en tanke om att den här typen av skola skulle passat mig och min förmåga att förstå sammanhang, skaffa åsikt om ingenting och babbla snabbt väl. Årtalsminnet har då aldrig varit så gott. Men min förmåga att smöra för lärare har alltid varit ännu lägre.
så jag hade varit körd.)