Var får man hjälp för ätstörningar.

[Cattis_E]

Jag har skrivit tidigare att jag har bekanta som är jättenöjda och tycker att det är fantastiskt. Så det är individuellt.
Jag tycker det är ett problem att förespråkarna tar för givet att detta är lösningen för alla samt att jag tycker att de som har dessa kurser inte har någon kunskap om ätstörningar. Jag tycker att vissa av oss som gick kurserna samt vissa som skriver i facebookgrupper borde snarare få rådet att söka hjälp av vården för ätstörningar. Men när jag och andra berättade om hetsätningar- så får man höra att detta kommer lösas genom att ta bort alla socker/ snabba kolhydrater dvs vara abstinent. När jag berättade för en kursledare att jag inte mådde bra och snarare hade hamnat i svält och inte vågade äta- ja då trodde hen att jag inte var tillräckligt abstinent dvs att jag fortfarande hade socker kvar i systemet.
Så jag tror att detta är en farlig väg om man har tendens till ätstörningar. Och jag tycker att de som har dessa kurser måste bli bättre till att säga nej till vissa deltagare. De som är svårt sjuka i ätstörningar/ hetsätning kan bli sjukare av dessa kurser dvs att viss mat är förbjuden. Har du tendens till ätstörningar klarar man inte av detta. Och där måste man bli mer vaksam.

Jag ser dagligen hur folk skriver i facebookgrupper om sockerberoende. Jag tycker att det de beskriver är allvarliga ätstörningar. Men de får alltid råd om att du äter nog forfarande för mkt socker eller ät bara smör och protein ett tag. Jag tycker att man måste bli mkt mer försiktig när man håller på med dessa saker. Man ser inte hur sjuka vissa deltagare är.
Så visst- dessa kurser kan vara bra för vissa. Men inte för oss som är för sjuka.

Du resonerar så klokt kring detta. Du har rätt enligt mig!
Det är väldigt individuellt hur man fungerar.
Jag har svårt för saker där man predikar att helt förbjuda. Det är en insikt man själv måste få och inte bli påprackad i så fall att det är det jag behöver göra.

Det jag nu skriver här nedan är inte längre direkt riktat till stjarnhimmel utan allmänt inlägg i diskussionen.
Stämmer ju att man ofta blir sugen på mer socker när man ätit en del.
Men det kan lika bra fungera att istället utse en annan belöning som kan fungera som ersättning för att bryta.
Min bästa belöning när jag har svårt att bryta sötsug är färska hallon. Ananas funkar också. Och ja, visst är mycket frukt sött på sitt vis, det har lite snabba kolhydrater om man ska tro LCHF förespråkarna.
Men frukt innehåller också fiber och annat nyttigt. Och jag har ätit mängder med frukt under min stora viktnedgång och det har ändå haft avsedd effekt.
För andra kanske det är en speciell smoothie på goda frukter?

Men alla är väl saliga i sin tro.

 

[stjarnhimmel]

Det låter nästan som en religion - den Enda Sanningen ungefär. Ett sånt tänk är, för mig, lika besatt som besattheten man kan känna under sin ätstörning. En besatthet vs en annan, typ.

Idag får jag hemska obehagskänslor av att läsa (därför läser jag dem aldrig) artiklar etc med just den inriktningen; förbud, total avhållsamhet, specifika dieter etc etc. Alla minnena kommer tillbaka som en hemsk våg. Kanske fungerar det för somliga, men för mig var det bara en av karusellerna på det avskyvärda "nöjesfältet".

Ja jag förstår att det kan vara triggande för flera. Och jag tror det lätt blir snurrigt om en del mat är förbjudet och sen om man ändå äter det så känner man skuld och så snurrar det vidare med att man ska träna för att straffa sig själv.
Jag tänker att det måste finnas bättre sätt. Jag tror inte att man hela tiden ska gå runt och kämpa och använda disciplin. Det måste finnas bättre sätt så man inte känner det där suget eller behovet. Och träna borde man göra för det känns bra och är kul- inte bara som straff eller för att bränna kalorier.

 

[sorbifolia]

Ja jag förstår att det kan vara triggande för flera. Och jag tror det lätt blir snurrigt om en del mat är förbjudet och sen om man ändå äter det så känner man skuld och så snurrar det vidare med att man ska träna för att straffa sig själv.
Jag tänker att det måste finnas bättre sätt. Jag tror inte att man hela tiden ska gå runt och kämpa och använda disciplin. Det måste finnas bättre sätt så man inte känner det där suget eller behovet. Och träna borde man göra för det känns bra och är kul- inte bara som straff eller för att bränna kalorier.

Absolut! + @Cattis_E På den kurs min vän tog (i Norge) så skulle man absolut inte fokusera på vikten eller att gå ner i vikt. Det rekommenderades att inte väga sig överhuvudtaget under kursen, vilket i sig var svårt för många att undvika.

Fokus var inte heller på att vara "disciplinerad", utan man skulle äta så mycket feta och proteinrika saker att man kände sig mätt och även få i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler. Över tid så försvinner då behovet av socker, och man lär sig samtidigt att tacka nej utan att det känns kämpigt. Men som du är inne på är det jätteviktigt att det inte ska ses som ett misslyckande om man råkar äta socker ibland, det är sådant som händer med alla.

Jag håller dock med om att det känns tveksamt om sockret i sig själv skulle vara den utlösande faktorn för ätstörningar, som vissa av de verkar tro. Det är nog bara en bit i pysslet.

 

[mandalaki]

Det jag nu skriver här nedan är inte längre direkt riktat till stjarnhimmel utan allmänt inlägg i diskussionen.
Stämmer ju att man ofta blir sugen på mer socker när man ätit en del.
Men det kan lika bra fungera att istället utse en annan belöning som kan fungera som ersättning för att bryta.
Min bästa belöning när jag har svårt att bryta sötsug är färska hallon. Ananas funkar också. Och ja, visst är mycket frukt sött på sitt vis, det har lite snabba kolhydrater om man ska tro LCHF förespråkarna.
Men frukt innehåller också fiber och annat nyttigt. Och jag har ätit mängder med frukt under min stora viktnedgång och det har ändå haft avsedd effekt.

Rätta mig om jag har fel. Men i en tråd om ätstörning är det direkt omdömeslöst att tipsa om Ät si, ät så. Och till och med dra upp viktnedgång? Du kan kalla det allmänt inlägg men detta är ingen allmän diskussion. Detta är en tråd som TS skapade under svår ångest, och hon gör en mödosam resa genom tråden. Förstår inte att en del av er inte ser det.

 

[mandalaki]

För mig var en slags normalisering av vanligt ätande det enda som hjälpte.

Det är nog nyckeln för alla, faktiskt.

 

[stjarnhimmel]

Absolut! + @Cattis_E På den kurs min vän tog (i Norge) så skulle man absolut inte fokusera på vikten eller att gå ner i vikt. Det rekommenderades att inte väga sig överhuvudtaget under kursen, vilket i sig var svårt för många att undvika.

Fokus var inte heller på att vara "disciplinerad", utan man skulle äta så mycket feta och proteinrika saker att man kände sig mätt och även få i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler. Över tid så försvinner då behovet av socker, och man lär sig samtidigt att tacka nej utan att det känns kämpigt. Men som du är inne på är det jätteviktigt att det inte ska ses som ett misslyckande om man råkar äta socker ibland, det är sådant som händer med alla.

Jag håller dock med om att det känns tveksamt om sockret i sig själv skulle vara den utlösande faktorn för ätstörningar, som vissa av de verkar tro. Det är nog bara en bit i pysslet.

Jag vore tacksam om du slutar ta dessa kurser i försvar.
Jag vet att det funkar för vissa.

 

[Cattis_E]

Rätta mig om jag har fel. Men i en tråd om ätstörning är det direkt omdömeslöst att tipsa om Ät si, ät så. Och till och med dra upp viktnedgång? Du kan kalla det allmänt inlägg men detta är ingen allmän diskussion. Detta är en tråd som TS skapade under svår ångest, och hon gör en mödosam resa genom tråden. Förstår inte att en del av er inte ser det.

Okej, då ber jag om ursäkt. Jag tog ett exempel och tänkte väl inte riktigt att mitt var ett tips utan ett exempel på att olika saker fungerar olika för olika människor.
Och orsaken att jag skrev att det inte var riktat till just stjarnhimmel var att jag inte ville att hon skulle ta åt sig av den delen och se det som en pekpinne till henne utan att det var ett inlägg i huruvida en sådan syn på sockerberoende var vansinnig.
Om du väljer att se det som ett tips är upp till dig och din tolkning av det hela.

Läs en gång till den citerade biten här nedan som VAR till stjarnhimmel:

Du resonerar så klokt kring detta. Du har rätt enligt mig!
Det är väldigt individuellt hur man fungerar.
Jag har svårt för saker där man predikar att helt förbjuda. Det är en insikt man själv måste få och inte bli påprackad i så fall att det är det jag behöver göra.

@stjarnhimmel Jag hoppas du inte tolkade det såsom mandalaki gjorde ovan. Det var inte alls meningen och kanske var det fel att dra en parallell till de små problem jag haft i mitt liv, som inte är i närheten av dina eller av samma art.
För det var verkligen inte meningen, ej heller att komma med tips om hur du ska äta.
Som sagt tycker jag du resonerar KLOKT kring detta och försöker endast heja på ditt kämpande.

 

[Cattis_E]

Jag tänker att det måste finnas bättre sätt. Jag tror inte att man hela tiden ska gå runt och kämpa och använda disciplin. Det måste finnas bättre sätt så man inte känner det där suget eller behovet. Och träna borde man göra för det känns bra och är kul- inte bara som straff eller för att bränna kalorier.

Ytterligare ett klokt resonemang!

 

[mandalaki]

Okej, då ber jag om ursäkt. Jag tog ett exempel och tänkte väl inte riktigt att mitt var ett tips utan ett exempel på att olika saker fungerar olika för olika människor.
Och orsaken att jag skrev att det inte var riktat till just stjarnhimmel var att jag inte ville att hon skulle ta åt sig av den delen och se det som en pekpinne till henne utan att det var ett inlägg i huruvida en sådan syn på sockerberoende var vansinnig.
Om du väljer att se det som ett tips är upp till dig och din tolkning av det hela.

Läs en gång till den citerade biten här nedan som VAR till stjarnhimmel:



@stjarnhimmel Jag hoppas du inte tolkade det såsom mandalaki gjorde ovan. Det var inte alls meningen och kanske var det fel att dra en parallell till de små problem jag haft i mitt liv, som inte är i närheten av dina eller av samma art.
För det var verkligen inte meningen, ej heller att komma med tips om hur du ska äta.
Som sagt tycker jag du resonerar KLOKT kring detta och försöker endast heja på ditt kämpande.

@stjarnhimmel gav mig en för mitt inlägg.

 

[Cattis_E]

@stjarnhimmel gav mig en för mitt inlägg.

Och den här kommentaren är bra för att? Jag bad som sagt om ursäkt för mitt misstag ovan.
Nu är du ju bara dryg faktiskt.

 

[mandalaki]

Och den här kommentaren är bra för att? Jag bad som sagt om ursäkt för mitt misstag ovan.
Nu är du ju bara dryg faktiskt.

Nej. Det var ett svar på Om du väljer att se det som ett tips är upp till dig och din tolkning av det hela. Uppenbarligen tolkade TS och jag det på samma sätt. Men jag sätter streck här för att inte paja hennes tråd.

 

[stjarnhimmel]

Det låter nästan som en religion - den Enda Sanningen ungefär. Ett sånt tänk är, för mig, lika besatt som besattheten man kan känna under sin ätstörning. En besatthet vs en annan, typ.

Idag får jag hemska obehagskänslor av att läsa (därför läser jag dem aldrig) artiklar etc med just den inriktningen; förbud, total avhållsamhet, specifika dieter etc etc. Alla minnena kommer tillbaka som en hemsk våg. Kanske fungerar det för somliga, men för mig var det bara en av karusellerna på det avskyvärda "nöjesfältet".

Ja jag har funderat en del på det själv. Jag kan tycka att ibland blir båda dessa anti-socker och LCHF och liknande lite blinda. Tex så om man säger att detta inte fungerar för mig så får man genast höra att man ska försöka mer och jobba hårdare. Inte att det är en diet eller väg som kanske inte fungerar för alla.

 

[bettysmatte]

Sen tror jag att jag fortfarande är påverkad av kursen jag gick mot sockerberoende. Där var allt sånt "dålig mat" och åt man en chokladbit, bröd eller något annat med snabba kolhydrater så hade man tagit ett återfall och så skulle man analysera varför.

Herregud så DUMT !

 

[stjarnhimmel]

Herregud så DUMT !

Hehe..
Ja vissa saker kändes märkliga.. och vissa andra vettiga...

 

[Petruska]

Hehe..
Ja vissa saker kändes märkliga.. och vissa andra vettiga...

Jag tror att det är fundamentalt fel och närmast ett hinder mot tillfrisknande, att tänka på samma vis vid ätstörningar och behandlingar av ätstörningar, som vid missbruk och beroende. Att sluta med droger/alkohol är att SLUTA. Det funkar inte så med mat.

 

[Reville]

Jag tror att det är fundamentalt fel och närmast ett hinder mot tillfrisknande, att tänka på samma vis vid ätstörningar och behandlingar av ätstörningar, som vid missbruk och beroende. Att sluta med droger/alkohol är att SLUTA. Det funkar inte så med mat.

Det var ju en deltagare i ett övervikts-tv-program för några år sedan som sa något i stil med att om att det vore samma sak som att en alkoholist på avvänjning vore tvungen att dricka en drink om dagen och sen försöka att stå emot suget istället för att ”bara” skippa alkoholen helt. Det går ju inte med mat.

 

[Qelina]

@mandalaki
Längre ned är några länkar för den som är nyfiken. Det står bla att
"Andra måste avstå helt för att inte duka under" och att "socker är ett gift." Dvs de meningarna är från diskussion om socker dvs deras syn är att sockerberoende är en sjukdom i stil med alkoholism. Är du sockerberoende kan du aldrig mer äta godis, fikabröd, bröd, pasta, frukt etc. Utan du ska äta en kost som innehåller protein (ägg, fisk, kött etc), vissa grönsaker och vissa mejeriprodukter. vissa personer äter dock enbart protein och fett dvs ej ens grönsaker.
Tanken när man går kurser är att man ska avgifta sig från socker. Och när man har gjort det kommer ens riktiga känslor fram och man kommer bli sitt sanna jag.

https://www.bittensaddiction.com/addiction/sockerberoende/
https://www.sockerskolan.se/behandling-for-sockerberoende/nystart-kurs-for-sockerberoende/
https://valet.se/behandlingar/behandling-sockerberoende/
http://www.solbackens.com/3-dagars-avgiftning/

Alltså herregud vad det finns många som försöker sko sig på andras oro och ångest. Det där låter så helt fel enligt allt jag lärt mig av alla dietister och vårdpersonal under mina 14 år. Dom pratar istället om att äta av allt för att få i sig allt man behöver. Och frukt, min kompis har fått för sig att hennes dotter som nu är typ 4 år inte får äta frukt för att då vänjer hon sig vid sötsaker som tydligen ska vara så farligt Hur långt har det inte gått i samhället då?

Och oavsett vikt/kropp behövs mat och jag tycker man ska sträva efter ett sunt och avslappnar tillstånd kring mat, att man inte funderar så mycket på det utan att man ser det som en naturlig del av livet, något som ger energi så man orkar med vardagen, som är gott, som inte är laddat med ångest eller ångestlindring och som kan vara socialt.

Hjärnan är det enda organet som inte kan lagra energi utan den behöver ständig tillförsel av näring och det är kolhydrater den vill ha, vi behöver alltså energi bara för att fungera och ge det hjärnan behöver för att styra kroppen. Om man dessutom gör något där man tänker, vilket man alltid gör om man inte ligger i koma så krävs det ännu mer. Så varför beröva hjärnan det den verkligen behöver? Man vill väl klara av vardagen? Att kunna tänka och resonera och prata med någon eller se ett TV program?

 

[stjarnhimmel]

Jag tror att det är fundamentalt fel och närmast ett hinder mot tillfrisknande, att tänka på samma vis vid ätstörningar och behandlingar av ätstörningar, som vid missbruk och beroende. Att sluta med droger/alkohol är att SLUTA. Det funkar inte så med mat.

De tänker att man ska sluta dvs man ska sluta äta viss mat dvs all mat med mkt socker och snabba kolhydrater. Dvs man ska äta protein, fett och vissa grönsaker och inget annat. Då är man abstinent om man gör det.
De ser ju inte att man har ätstörningar utan det är själva livsmedlen/socker som främst är problemet. Sen tycker de också att man ska prata om varför man äter men framförallt är grunden att vara abstinent.
De ser det som man för alltid är tvungen att undvika vissa livsmedel om man är sockerberoende.

 

[Hyacinth]

De tänker att man ska sluta dvs man ska sluta äta viss mat dvs all mat med mkt socker och snabba kolhydrater. Dvs man ska äta protein, fett och vissa grönsaker och inget annat. Då är man abstinent om man gör det.
De ser ju inte att man har ätstörningar utan det är själva livsmedlen/socker som främst är problemet. Sen tycker de också att man ska prata om varför man äter men framförallt är grunden att vara abstinent.
De ser det som man för alltid är tvungen att undvika vissa livsmedel om man är sockerberoende.

Knäppgökar, rent ut sagt.
Glöm dem så fort du kan tycker jag.

 

[Lena Furberg]

De tänker att man ska sluta dvs man ska sluta äta viss mat dvs all mat med mkt socker och snabba kolhydrater. Dvs man ska äta protein, fett och vissa grönsaker och inget annat. Då är man abstinent om man gör det.
De ser ju inte att man har ätstörningar utan det är själva livsmedlen/socker som främst är problemet. Sen tycker de också att man ska prata om varför man äter men framförallt är grunden att vara abstinent.
De ser det som man för alltid är tvungen att undvika vissa livsmedel om man är sockerberoende.

För mig låter det helt galet. Det skulle innebära att man fortfarande är fixerad, fortfarande måste tänka oavbrutet på vad man äter/inte äter. För så är det ju när man har en ätstörning - man är fixerad och en enorm del av ens vardagstankar kretsar kring mat, ätande, eller (i mitt fall) fastande etc. Det man vill nå fram till är ju ett avslappnat förhållande till mat, där man kan äta när man är hungrig, sluta när man är mätt och däremellan inte fundera på saken utan sysselsätta sitt liv med annat. Det är väl det som är målet och det stora Befrielsen. Inte att byta ut (eller komplettera, snarare) sin besatthet med ännu en, en som man också får ångest av.